PERSONALDOMSTOLENS DOM

(första avdelningen)

den 4 november 2008

Mål F-41/06

Luigi Marcuccio

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Personalmål – Tjänstemän – Social trygghet – Olycksfallsförsäkring och försäkring mot yrkessjukdom – Invaliditet – Pensionering på grund av invaliditet – Motivering – Ogiltigförklaring”

Saken:         Talan väckt med stöd av artikel 236 EG och artikel 152 EA, där Luigi Marcuccio yrkar dels ogiltigförklaring av kommissionens beslut att pensionera honom på grund av invaliditet jämte en rad därmed sammanhängande rättsakter, dels att kommissionen ska förpliktas att betala skadestånd.

Avgörande:         Kommissionens beslut av den 30 maj 2005 att pensionera sökanden på grund av invaliditet ogiltigförklaras. Kommissionen ska erlägga ett belopp på 3 000 euro till sökanden. Talan ogillas i övrigt. Kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta två tredjedelar av sökandens rättegångskostnader. Sökanden ska bära en tredjedel av sina rättegångskostnader.

Sammanfattning

Tjänstemän – Invaliditet – Invaliditetskommitté – Yttrande – Motiveringsskyldighet – Föremål för talan

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 25, 53 och 78 första stycket)

Syftet med bestämmelserna om invaliditetskommittén är att låta medicinska experter göra den slutgiltiga bedömningen i alla medicinska frågor. Domstolsprövningen omfattar inte de rent medicinska bedömningarna, vilka ska anses som slutgiltiga när de har gjorts i enlighet med reglerna. Domstolsprövningen kan däremot avse huruvida dessa kommittéer har utsetts och arbetat på ett korrekt sätt och om de yttranden de har avgett är formellt korrekta. I detta avseende är gemenskapsdomstolarna behörig att undersöka huruvida yttrandet innehåller en motivering som gör det möjligt att bedöma de överväganden som ligger till grund för slutsatserna i yttrandet och om det finns ett begripligt samband mellan de medicinska konstaterandena i yttrandet och kommitténs slutsatser.

Ett yttrande från en invaliditetskommitté saknar helt motivering om den enbart konstaterar att tjänstemannen lider av invaliditet som ska betraktas som total och hindrar denne från att utföra sina arbetsuppgifter. Enbart den omständigheten att det i invaliditetskommitténs protokoll nämns att tjänstemannen lider av depression ger inte gemenskapsdomstolarna underlag att pröva de överväganden som slutsatserna grundats på och om det finns ett begripligt samband mellan de medicinska konstaterandena i yttrandet och kommitténs slutsatser. En depression kan visa sig på många olika sätt och i många olika grader och betyder inte att den drabbade personen nödvändigtvis måste anses lida av en total, bestående invaliditet som hindrar denne från att utföra sådana arbetsuppgifter som motsvarar en tjänst i dennes tjänsteklass.

(se punkterna 64, 65 och 67)

Hänvisning till domstolen den 10 december 1987, 277/84, Jänsch mot kommissionen, REG 1987, s. 4923, punkt 15; förstainstansrätten den 27 februari 1992, T‑165/89, Plug mot kommissionen, REG 1992, s. II‑367, punkt 75, den 15 december 1999, T‑27/98, Nardone mot kommissionen, REGP 1999, s. I‑A-267 och II‑1293, punkt 87