DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(tredje avdelningen)

den 6 mars 2013

Mål F‑41/12

Séverine Scheefer

mot

Europaparlamentet

ˮPersonalmål – Tillfälligt anställd – Uppsägning av avtal om tillsvidareanställning som tillfälligt anställd – Giltigt skäl”

Saken:      Talan enligt artikel 270 FEUF, vilken är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, genom vilken Séverine Scheefer i huvudsak yrkar dels ogiltigförklaring av Europaparlamentets beslut av den 20 juni 2011 om att säga upp hennes avtal om tillsvidareanställning som tillfälligt anställd, dels att Europaparlamentet ska förpliktas betala skadestånd.

Avgörande: Talan ogillas. Séverine Scheefer ska bära sina rättegångskostnader och ersätta parlamentets rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Beslut som går någon emot – Motiveringsskyldighet – Omfattning (Tjänsteföreskrifterna, artikel 25)

2.      Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Uppsägning av avtal om tillsvidareanställning – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Omfattning

(Anställningsvillkor för övriga anställda, artikel 47 c)

3.      Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Rekrytering – Anställda som anställts i enlighet med artikel 2 a i anställningsvillkoren för övriga anställda – Parlamentets interna bestämmelser enligt vilka varaktig anställning av sådana anställda ska ske genom ett urvalsprov – Uppsägning av avtal om tillsvidareanställning som tillfälligt anställd efter att vederbörande underkänts på proven – Tillåtet – Den berörde personens anställningsavtal hade dessförinnan omklassificerats till ett avtal om tillsvidareanställning efter en dom från unionsdomstolen – Saknar betydelse

(Anställningsvillkor för övriga anställda, artikel 2 a; Europaparlamentets interna bestämmelser om rekrytering av tjänstemän och övriga anställda, artikel 7.2 och 7.3)

1.      Motiveringen av ett beslut som går någon emot kan vara underförstådd, under förutsättning att den som berörs av avgörandet kan få kännedom om skälen för beslutet och att den behöriga domstolen ges möjlighet att utföra sin prövning.

En motivering är nämligen tillräcklig om den anger de faktiska omständigheter och rättsliga överväganden som är av väsentlig betydelse för beslutets systematik, vilket innebär att administrationen inte är tvungen att ange skälen till sina skäl.

Vidare kan påstådda brister i motiveringen avhjälpas genom förklaringar som lämnas under förfarandet vid personaldomstolen.

Slutligen har skyldigheten att ange skälen till en rättsakt som går någon emot iakttagits när den berörde på ett korrekt sätt har informerats om skälen vid möten med sina överordnade. När uppsägningshandlingen är tillräckligt motiverad finns det emellertid inte något krav på ett föregående möte med de överordnade som en del av motiveringsskyldigheten eller kravet på insyn.

(se punkterna 29–32)

Hänvisning till

Domstolen: 8 februari 2007, Groupe Danone mot kommissionen, C‑3/06 P, punkt 46

Förstainstansrätten: 9 juli 2008, Reber mot harmoniseringsbyrån – Chocoladefabriken Lindt & Sprüngli (Mozart), T‑304/06, punkt 55

Europeiska unionens tribunal: 13 april 2011, Safariland mot harmoniseringsbyrån – DEF-TEC Defense Technology (FIRST DEFENSE AEROSOL PEPPER PROJECTOR), T‑262/09, punkt 92

Personaldomstolen: 26 oktober 2006, Landgren mot ETF, F‑1/05, punkt 79; 29 september 2011, AJ mot kommissionen, F‑80/10, punkt 117

2.      Artikel 47 c i anställningsvillkoren för övriga anställda ger den myndighet som har befogenhet att sluta anställningsavtal ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vid uppsägning av tillsvidareanställningen för en tillfälligt anställd.

Denna artikel förbjuder inte användningen av tillsvidareavtal, eftersom en tillfällig anställning kan sträcka sig över en ej fastställbar period utan att avtalet ger den anställde den säkerhet som en utnämning till tjänsteman ger, eftersom avtalet kan avslutas av legitima skäl och med en uppsägningstid i enlighet med artikel 47 c i) i anställningsvillkoren för övriga anställda.

Ett skäl som avser bristen på lediga tjänster i den tjänsteförteckning som är bifogad institutionens budget utgör härvidlag ett legitimt skäl med hänsyn till vilket institutionen kunde anta det angripna beslutet med stöd av artikel 47 c led i) i anställningsvillkoren för övriga anställda.

(se punkterna 36, 37 och 39)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 8 september 2009, ETF mot Landgren, T‑404/06 P, punkt 162, och där angiven rättspraxis

Europeiska unionens tribunal: 7 juli 2011, Longinidis mot Cedefop, T‑283/08 P, punkt 84

Personaldomstolen: 13 april 2011, Scheefer mot parlamentet, F‑105/09, punkt 56

3.      Det framgår av artikel 7.2 och 7.3 i parlamentets interna bestämmelser angående rekrytering av tjänstemän och övriga anställda att tillfälligt anställda som anställts enligt artikel 2 a i anställningsvillkoren för övriga anställda kan anställas varaktigt, om det inte finns några som klarat uttagningsprov, endast efter ett urvalsprov. Trots att ett urvalsförfarande på grundval av meriter och prov för rekrytering av tillfälligt anställda läkare inte föreskrivs i anställningsvillkoren för övriga anställda, ska det anses utgöra en integrerad del av de formkrav som parlamentet ska iaktta, som arbetsgivare eller framtida arbetsgivare. Det var än mer nödvändigt för parlamentet att tillämpa detta förfarande, eftersom det skulle likabehandla de sökande i urvalsförfarandet, särskilt de som godkänts vid detta urvalsförfarande och som – till följd därav – var behöriga att inneha de lediga läkartjänsterna.

Den omständigheten att en tillfälligt anställd vars anställningsavtal till följd av en dom från unionsdomstolen hade omvandlats till ett avtal om tillsvidareanställning inte var uppförd på förteckningen över dem som hade godkänts vid urvalsförfarandet och inte kunde göra anspråk på att anställas enligt artikel 7.2 eller 7.3 första strecksatsen i de interna bestämmelserna på en av de tjänster som skulle tillsättas utgjorde en avgörande omständighet som parlamentet inte kunde bortse från, oavsett dess tidigare fel vad gäller kvalificeringen av den berörde personens avtal.

Vidare får en institution säga upp tillsvidareanställningen för en tillfälligt anställd av det skälet att vederbörande inte har förts upp på förteckningen över dem som har klarat ett uttagningsprov eller ett annat urvalsprov. Den omständigheten att en sökande, som tillfälligt anställd, har innehaft en liknande befattning som den befattning för vilken ett uttagningsprov har anordnats hindrar inte att institutionen beaktar att den berörda personen underkändes på detta uttagningsprov i syfte att säga upp personens anställningsavtal.

(se punkterna 46–48, 58 och 61)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 28 januari 1992, Speybrouck mot parlamentet, T‑45/90, punkt 68; 5 december 2002, Hoyer mot kommissionen, T‑70/00, punkterna 44 och 47