BESLUT AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(första avdelningen)

den 16 juni 2015

Mål F‑118/10 DEP

Aristidis Psarras

mot

Europeiska unionens byrå för nät- och informationssäkerhet (Enisa)

”Personalmål – Förfarande – Fastställande av rättegångskostnader”

Saken:      Ansökan om att personaldomstolen ska fastställa rättegångskostnaderna i enlighet med artikel 106 i rättegångsreglerna, efter personaldomstolens dom av den 2 oktober 2012, Psarras/ENISA (F‑118/10, EU:F:2012:138).

Avgörande:      Det totala beloppet för Aristidis Psarras ersättningsgilla rättegångskostnader i anledning av målet F-118/10, som ska betalas av Europeiska unionens byrå för nät- och informationssäkerhet (Enisa), fastställs till 17 456,75 euro jämte dröjsmålsränta som löper från och med att detta beslut delges till dess full betalning erlagts. beräknad enligt Europeiska centralbankens för den aktuella tiden fastställda referensränta för huvudsakliga refinansieringstransaktioner plus 3,5 procentenheter.

Sammanfattning

1.      Domstolsförfarande – Rättegångskostnader – Fastställande – Ersättningsgilla kostnader – Omständigheter som ska beaktas – Arvoden som en part betalar till sin advokat – Nödvändigheten av en advokats tjänster framgår av de åtgärder som vidtagits under förfarandet vid personaldomstolen

(Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 105 c)

2.      Domstolsförfarande – Rättegångskostnader – Ansökan om fastställande av rättegångskostnader – Frist för ingivande – Iakttagande av en skälig tidsfrist

(Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 106.1)

3.      Domstolsförfarande – Rättegångskostnader – Fastställande – Ersättningsgilla kostnader – Begrepp – Flera advokater har medverkat

(Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 105 c)

1.      Unionsdomstolen är inte behörig att fastställa de arvoden som parterna är skyldiga sina egna advokater utan endast behörig att bestämma det belopp avseende arvoden som kan utkrävas av den part som har förpliktats att ersätta rättegångskostnaderna. När unionsdomstolen fastställer rättegångskostnaderna ska den varken beakta en nationell taxa för advokatarvoden eller en eventuell överenskommelse som den berörda parten och dennes ombud eller rådgivare har ingått i detta avseende.

Eftersom det inte finns några taxebestämmelser i unionsrätten ska unionsdomstolen göra en fri bedömning av omständigheterna med beaktande av saken i målet och målets art, målets betydelse ur ett unionsrättsligt perspektiv samt dess svårighetsgrad, omfattningen av det arbete som domstolsförfarandet har kunnat föranleda för ombuden och målets ekonomiska betydelse för parterna.

Det framgår därvid av den omständigheten att en advokat har ingett en ansökan, deltagit vid förhandlingen, samt utarbetat diverse inlagor att nämnde advokat faktiskt har vidtagit åtgärder och utfört tjänster som är nödvändiga för förfarandet vid personaldomstolen.

Vad gäller fastställande av nödvändiga rättegångskostnader är bevis på betalning av rättegångskostnader för vilka det begärs ersättning inte en förutsättning för att personaldomstolen ska fastställa de ersättningsgilla rättegångskostnaderna.

(se punkterna 24, 25 och 33–35)

Hänvisning till

Domstolen: beslut av den 4 juli 2013, Kronofrance/Tyskland m.fl., C‑75/05 P‑DEP och C‑80/05 P-DEP, EU:C:2013:458, punkt 30

Personaldomstolen: beslut av den 10 november 2009, X/parlamentet, F‑14/08 DEP, EU:F:2009:149, punkt 22; beslut av den 26 april 2010, Schönberger/parlamentet, F‑7/08 DEP, EU:F:2010:32, punkt 24; beslut av den 27 september 2011, De Nicola/EIB, F‑55/08 DEP, EU:F:2011:155, punkterna 40 och 41; beslut av den 2 juli 2013, Martinez Erades/EEAS, F‑64/12 DEP, EU:F:2013:111, punkt 21; beslut av den 14 november 2013, Cuallado Martorell/kommissionen, F‑96/09 DEP, EU:F:2013:186, punkt 28; beslut av den 3 juli 2014, Bogusz/Frontex, F‑5/12 DEP, EU:F:2014:179, punkterna 30-33, och där angiven rättspraxis

2.      En ansökan om fastställande av rättegångskostnader måste inges inom en rimlig tidsfrist, varefter den part som dömts att ersätta rättegångskostnaderna har grund att anse att fordringsägaren har frånfallit sina anspråk. Huruvida en tidsfrist är rimlig ska bedömas med hänsyn till de särskilda omständigheterna i varje enskilt fall och i synnerhet med hänsyn till tvistens betydelse för den berörde, sakens komplexitet samt parternas uppträdande.

Ett överklagande hindrar inte verkställighet men det är ändå förståeligt att den part som har rätt till ersättning för sina rättegångskostnader ändå väljer att vänta till överklagandefristens utgång innan denne inger ansökan om fastställande av rättegångskostnader.

(se punkterna 28 och 30)

Hänvisning till

Domstolen: beslut av den 21 juni 1979, Dietz/kommissionen, 126/76 DEP, EU:C:1979:158, punkt 1; dom av den 28 februari 2013, omprövning Arango Jaramillo m.fl./EIB, C‑334/12 RX-II, EU:C:2013:134, punkterna 28 och 33

Förstainstansrätten: beslut av den 17 april 1996, Air France/kommissionen, T‑2/93 DEP, EU:T:1996:48, punkterna 10–12

3.      I detta hänseende är en ansökan om fastställande av rättegångskostnader mer av standardiserad karaktär och särskiljs i princip genom att den inte har föranlett någon svårighet för advokaten, som redan handlagt ärendet i sak.

Utgifter som uppkommit till följd av att en ny advokat engagerats efter domstolsförfarandet ska endast bäras av den part som förpliktats ersätta rättegångskostnaderna i den mån de motsvarar den tid som den nya advokaten har lagt ner på ärendet, men inte den tid som fordrats för att denne skulle sätta sig in i det.

(se punkterna 53 och 54)

Hänvisning till

Domstolen: beslut av den 7 juni 2012, France Télévisions/TF1, C‑451/10 P‑DEP, EU:C:2012:323, punkt 32; beslut av den 10 oktober 2013, CPVO/Schräder, C‑38/09 P‑DEP, EU:C:2013:679, punkt 42

Förstainstansrätten: beslut av den 15 mars 2000, Enso-Gutzeit/kommissionen, T‑337/94 DEP, EU:T:2000:76, punkt 21

Personaldomstolen: beslut av den 3 juli 2014, Bogusz/Frontex, EU:F:2014:179, punkt 47