Language of document : ECLI:EU:F:2007:162

PERSONALDOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen)

den 19 september 2007

Mål F-43/06

Tuomo Talvela

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Personalmål – Tjänstemän – Bedömning – Karriärutvecklingsrapport – Bedömningsförfarandet för år 2004 – Rätten till försvar – Skyldighet att motivera rapporten – Administrativ utredning”

Saken: Tuomo Talvela har väckt talan med stöd av artikel 236 EG och artikel 152 EA om dels ogiltigförklaring av karriärutvecklingsrapporten för honom avseende tiden mellan den 1 januari och den 31 december 2004, av det underförstådda beslutet om avslag på hans begäran att inleda en administrativ utredning, av samtliga rättsakter som följer av eller avser det sistnämnda beslutet och beslutet om avslag på begäran om ett administrativt förfarande och dels skadeersättning.

Avgörande: Talan ogillas. Vardera parten skall bära sin rättegångskostnad.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Betygsättning – Iakttagande av rätten till försvar

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 26, första och andra styckena och 43)

2.      Tjänstemän – Betygsättning – Karriärutvecklingsrapport – Skyldighet att låta rapporten avse referensperioden

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 43)

3.      Tjänstemän – Betygsättning – Karriärutvecklingsrapport – Tillbakagång av betygsättningen jämfört med föregående betygsättning

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 43)

1.      Den grundläggande principen om iakttagande av rätten till försvar kan inte tolkas så, att en medlem av Europeiska gemenskapernas personal måste meddelas en varning rörande uppgifter som kan beaktas vid betygsättning innan så sker. Detta konstaterande påverkas inte av artikel 26, första och andra styckena i tjänsteföreskrifterna, eftersom alla utlåtanden om tjänstemannens kompetens, prestationsförmåga och uppförande enligt denna bestämmelse skall meddelas honom innan de läggs i akten för att kunna åberopas av institutionen mot tjänstemannen. Dessa bestämmelser, som syftar till att säkerställa att tjänstemännens rätt till försvar iakttas, avser nämligen redan existerande handlingar och utgör hinder för att sådana handlingar, under bedömningsförfarandet, används mot en tjänsteman som skall betygsättas om de inte har meddelats honom innan de lades i hans personalakt. De innebär inte att handlingar måste upprättas för att formalisera varje omständighet som han läggs till last.

Betygsättaren åsidosätter således inte principen om att rätten till försvar skall iakttas och inte heller artikel 26 i tjänsteföreskrifterna om han i en karriärutvecklingsrapport anger faktiska omständigheter som är ofördelaktiga för den tjänsteman som betygssätts utan att den berörde formellt har meddelats skriftligen om detta under bedömningsförfarandet och utan att dessa omständigheter anges i någon handling i hans personalakt.

(se punkterna 57–59 och 61)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 12 juli 2005 i mål T‑157/04, De Bry mot kommissionen, REGP 2005, s. I‑A‑199 och II‑901, punkterna 39–41, och där angiven rättspraxis

2.      När karriärutvecklingsrapporten upprättas bedöms tjänstemannens prestationsförmåga, kompetens och uppförande i tjänsten under referensperioden. Bedömningen skall därför avse omständigheter som hänför sig till denna period. När problem föreligger som förelåg redan före referensperioden och som har fortsatt utvisar en enkel erinran om dessa omständigheter inte att bedömningen inte har gjorts på grundval av tjänstemannens prestationsförmåga, kompetens och uppförande i tjänsten under referensperioden.

Även om upprättandet av en karriärutvecklingsrapport bygger på en bedömning av tjänstemannen under referensperioden, framstår det inte som olämpligt att kommentarer i denna rapport innehåller hänvisningar till föregående tidsperiod om detta är lämpligt för att bedöma tjänstemannens prestationsförmåga, kompetens och uppförande i tjänsten under referensperioden i förhållande till föregående tidsperiod. Härvid skall särskild uppmärksamhet fästas vid motiveringen i en karriärutvecklingsrapport som innehåller en mindre fördelaktig bedömning än bedömningen i föregående karriärutvecklingsrapport.

(se punkterna 72, 75 och 76)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 10 december 1992 i mål T‑33/91, Williams mot revisionsrätten, REG 1992, s. II‑2499, punkterna 70 och 71; 9 mars 1999, i mål T‑212/97, Hubert mot kommissionen, REGP 1999, s. I‑A‑41 och II‑185, punkt 95 ; 12 juni 2002, i mål T‑187/01, Mellone mot kommissionen, REGP 2002, s. I‑A‑81 och II‑389, punkt 49; 30 september 2004, i mål T‑16/03, Ferrer de Moncada mot kommissionen, REGP 2004, s. I‑A‑261 och II‑1163, punkt 53; 16 maj 2006 i mål T‑73/05, Martin Magone mot kommissionen, REGP 2006, s. 0000, punkt 26; 10 oktober 2006 i mål T‑182/04, Van der Spree mot kommissionen, REGP 2006, s. 0000, punkt 83

3.      Administrationen är skyldig att ge en tillräcklig och detaljerad motivering i karriärutvecklingsrapporten och att ge den berörda personen tillfälle att yttra sig över denna motivering. Iakttagandet av dessa krav är ännu viktigare då omdömena är sämre än i föregående rapport. Särskild uppmärksamhet skall fästas vid motiveringen i en karriärutvecklingsrapport även när denna innehåller en mindre fördelaktig bedömning än bedömningen i den föregående rapporten.

Kommentarerna i en betygsrapport skall utgöra motiveringen för den analytiska bedömningen. Kommentarerna utgör grunden för betyget och tjänstemannen kan genom dessa få en förklaring till betyget. Med hänsyn till den viktiga funktion som kommentarerna har vid upprättandet av karriärutvecklingsrapporten skall kommentarerna vara samstämmiga med betyget till den grad att betyget skall ses såsom kommentarerna uttryckta i siffror eller analytisk form.

(se punkterna 91 och 92)

Hänvisning till

Förstainstansrätten i det ovannämnda målet Ferrer de Moncada mot kommissionen, punkt 53; domen i det ovannämnda målet De Bry mot kommissionen, punkt 67; domen i det ovannämnda målet Martin Magone, punkt 48