Begäran om förhandsavgörande framställd av Landesarbeitsgericht Berlin-Brandenburg (Tyskland) den 3 juni 2020 – NP mot Daimler AG
(Mål C-232/20)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Landesarbeitsgericht Berlin-Brandenburg
Parter i det nationella målet
Sökande: NP
Svarande: Daimler AG och Mercedes-Benz Werk Berlin
Tolkningsfrågor :
Är bemanningsföretags uthyrning av arbetstagare till ett kundföretag inte längre ”temporär” i den mening som avses i artikel 1 i direktiv 2008/1041 , om det avser en varaktig tjänst som inte tillsätts interimistiskt?
Ska uppdraget för en arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag under en period som är kortare än 55 månader inte längre anses vara ”temporärt” i den mening som avses i artikel 1 i bemanningsdirektivet?
Om frågorna 1 och/eller 2 besvaras jakande inställer sig följande följdfrågor:
Har den arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag en rätt till anställning i kundföretaget, även om det i nationell rätt inte föreskrivs någon sanktion före den 1 april 2017?
Står en nationell bestämmelse som 19 § punkt 2 AÜG i så fall i strid med artikel 1 i bemanningsdirektivet om det i denna först från den 1 april 2017 föreskrivs en individuell längsta varaktighet för uppdraget på 18 månader men uttryckligen lämnar föregående uppdragsperioder utan beaktande, om uppdraget med hänsyn tagen till föregående perioder inte längre kan betecknas som temporärt?
Kan en förlängning av den individuella längsta varaktigheten för uppdraget överlåtas på arbetsmarknadens parter? Om frågan besvaras jakande: Gäller detta också för sådana arbetsmarknadsparter som inte är behöriga för anställningsförhållandet för den berörda arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag utan för kundföretagets bransch?
____________
1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/104 av den 19 november 2008 om arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag (EUT L 327, 2008, s. 9)