PERSONALDOMSTOLENS BESLUT
(tredje avdelningen)
den 15 april 2011
Förenade målen F-72/09 och F-17/10
Simone Daake
mot
Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)
”Personalmål – Kontraktsanställd – Rekrytering – En tidigare tillfälligt anställd som rekryterats som kontraktsanställd – Meddelande som erinrar om det datum då kontraktet upphör att gälla – Rättsakt som går någon emot – Uppenbart att yrkandena inte kan prövas i sak – Beslut att inte förnya kontraktet – Uppenbart oriktig bedömning – Skadestånd – Uppenbart att yrkandena saknar rättslig grund”
Saken: Talan väckt i två fall enligt artiklarna 236 EG och 152 EA respektive artikel 270 FEUF, som är tillämplig på Euratomfördraget enligt artikel 106a i detta, i vilka Simone Daake i huvudsak yrkar ogiltigförklaring av harmoniseringsbyråns meddelande av den 12 september 2008 genom vilket sökanden underrättades om att hennes kontrakt som kontraktsanställd löpte ut den 31 oktober 2008 och att det inte skulle förnyas, samt förpliktande före harmoniseringsbyrån att till henne utge skadestånd.
Avgörande: Sökandens talan i båda fallen ogillas, eftersom det är uppenbart att de i vissa delar inte kan tas upp till sakprövning och i övriga delar är ogrundade. Sökanden ska bära samtliga rättegångskostnader.
Sammanfattning
1. Tjänstemän – Talan – Rättsakt som går någon emot – Begrepp – Skrivelse som skickats till en kontraktsanställd med påminnelse om det datum då anställningsavtalet upphör att gälla – Omfattas inte
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90.2)
2. Tjänstemän – Talan – Rättsakt som går någon emot – Begrepp – Beslut att inte förnya ett kontrakt – Omfattas
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90.2)
3. Tjänstemän – Kontraktsanställda – Rekrytering – Förnyelse av tidsbegränsat kontrakt
(Anställningsvillkoren för övriga anställda, artikel 88)
4. Tjänstemän – Talan – Klagomål mot ett beslut att avslå en begäran om skadestånd – Frist – Utgången frist – Börjar löpa på nytt – Villkor – Nya rättsliga och faktiska omständigheter
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90.1)
1. Endast åtgärder som har tvingande rättsverkningar som direkt och omedelbart kan påverka sökandens intressen genom att väsentligt förändra dennes rättsliga ställning utgör rättsakter eller beslut som kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring.
En skrivelse genom vilken en institution endast erinrar en kontraktsanställd om villkoren i dennes kontrakt såvitt avser kontraktets upphörande och vilken inte innehåller någon ny omständighet i förhållande till dessa villkor kan följaktligen inte utgöra en rättsakt som går någon emot.
(se punkterna 34 och 35)
Hänvisning till
Domstolen: 9 juli 1987, Castagnoli mot kommissionen, 329/85, punkt 11; 14 september 2006, Kommissionen mot Fernández Gómez, C‑417/05 P, punkterna 45–47
Förstainstansrätten: 19 oktober 1995, Obst mot kommissionen, T‑562/93, punkt 23
2. För det fall ett kontrakt kan förnyas, utgör ett beslut av administrationen att inte förnya kontraktet en rättsakt som går någon emot i den mening som avses i artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna. Det är fråga om en separat rättsakt i förhållande till det aktuella kontraktet och den kan bli föremål för ett klagomål, och till och med ett överklagande, inom de frister som föreskrivs i tjänsteföreskrifterna. Ett sådant beslut som fattas efter en bedömning av tjänstens intresse och den berörda personens situation, innehåller en ny omständighet i förhållande till det ursprungliga kontraktet och kan inte anses utgöra en rättsakt som enbart bekräftar detta kontrakt.
(se punkt 36)
Hänvisning till
Förstainstansrätten: 15 oktober 2008, Potamianos mot kommissionen, T‑160/04, punkt 21
3. Unionsdomstolens prövning av ett beslut att inte förnya ett kontrakt med en kontraktsanställd, vilket utgör en rättsakt som går någon emot, ska enbart avse en kontroll av att det inte föreligger någon uppenbart oriktig bedömning i samband med den utvärdering av tjänstens intresse som ligger till grund för beslutet, att det inte förekommit något maktmissbruk och att det inte brustit i den omsorgsplikt som åvilar administrationen när den ska avgöra om ett kontrakt med en av dess anställda ska förnyas.
(se punkt 41)
Hänvisning till
Personaldomstolen: 27 november 2008, Klug mot EMEA, F‑35/07, punkt 68
4. Eftersom ett uttryckligt beslut att avslå en begäran om skadestånd, i förhållande till ett tidigare underförstått avslagsbeslut, inte innebär en omprövning av den berörda personens situation med beaktande av nya rättsliga eller faktiska omständigheter, utgör detta beslut enbart en rättsakt som bekräftar det underförstådda avslagsbeslutet och det innebär inte att en ny frist för att inge klagomål börjar löpa i förhållande till den berörda personen.
(se punkt 52)
Hänvisning till
Domstolen: 20 mars 1984, Razzouk och Beydoun mot kommissionen, 75/82 och 117/82, punkt 12