PERSONALDOMSTOLENS BESLUT

(första avdelningen)

den 6 mars 2008

Mål F-105/07

R bis

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Personalmål – Tjänstemän – Talan – Skadeståndstalan – Villkor för provanställningens förlopp – Förlängning av provanställning – Fast anställning – Uppenbart att talan ska avvisas”

Saken: Talan väckt i enlighet med artiklarna 236 EG och 152 EA, i vilken R bis bland annat har yrkat att personaldomstolen ska ogiltigförklara det beslut som kommissionen fattade den 27 juni 2007 om att avslå överklagandet av den 13 mars 2007 av beslutet att avslå ansökan om begäran om skadestånd som ingavs den 8 november 2006, i den mån det behövs, ogiltigförklara det beslut som kommissionen fattade den 13 februari 2007 om att avslå överklagandet och ansökan om begäran om skadestånd av den 8 november 2006, ogiltigförklara det beslut som kommissionen fattade den 19 december 2005 om att avslå överklagandet och ansökan om begäran om skadestånd av den 17 augusti 2005 samt att förplikta kommissionen att erlägga 2 500 000 euros i skadestånd för den skada som sökanden har lidit på grund av kommissionen.

Avgörande:         Talan avvisas, eftersom det är uppenbart att den inte kan prövas i sak. Vardera parten ska bära sin rättegångskostnad.

Sammanfattning

1.      Förfarande – Talans upptagande till sakprövning – Bedömning med beaktande av de bestämmelser som var i kraft när ansökan lämnades in

(Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 76)

2.      Tjänstemän – Talan – Föregående administrativt klagomål – Tidsfrister

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

3.      Förfarande – Rättegångskostnader – Talan vid personaldomstolen

(Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 122)

1.      Regeln i artikel 76 i personaldomstolens rättegångsregler, enligt vilken personaldomstolen kan besluta om att en talan ska avvisas eller ogillas, är en förfaranderegel som ska anses tillämplig på alla tvister som är anhängiggjorda vid denna domstol vid tidpunkten då den trätt i kraft. Så är emellertid inte fallet med rättsregler med stöd av vilka personaldomstolen enligt denna artikel kan avvisa en talan och vilka regler endast kan vara tillämpliga vid dagen för talans väckande.

(se punkt 35)

2.      De tidsfrister som anges i artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna, som har till syfte att garantera säkerheten i rättsliga förhållanden, anses avse sådana grunder för rättsordningen som parterna och domstolen måste ta hänsyn till. En tjänsteman kan alltså inte inlämna en ansökan i enlighet med artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna till tillsättningsmyndigheten för att åter göra gällande sin rätt i förhållande till ett beslut som har blivit definitivt vid utgången av de ovannämnda tidsfristerna. En ny ansökan om begäran om skadestånd kan följaktligen inte medföra att den tidsfrist, som löper från och med tidpunkten då sökanden har mottagit beslutet om att avslå ett överklagande av ett beslut om att avslå den första ansökan om begäran om skadestånd för ideell, yrkesrelaterad och materiell skada, börjar löpa på nytt.

(se punkterna 43 och 44)

Hänvisning till

Förstainstansrätten den 22 september 1994 i mål T‑495/93 Carrer m.fl. mot domstolen, REGP 1994, s. I‑A‑201 och II‑651, punkt 20; den 14 juli 1998 i mål T‑42/97, Lebedef mot kommissionen, REGP 1998, s. I‑A‑371 och II‑1071, punkt 25.

3.      Bestämmelserna om rättegångskostnader och domstolskostnader i personaldomstolens rättegångsregler är enligt artikel 122 i nämnda rättegångsregler inte tillämpliga, i ett mål som anhängiggjordes innan nämnda rättegångsregler trädde i kraft. Det saknar i förevarande fall betydelse att delgivningen till svaranden av ansökan, som ingavs innan nämnda rättegångsregler trädde i kraft, sköts upp till en senare tidpunkt för att vissa formella brister som de handlingar som sökanden ingett, skulle korrigeras. I enlighet med artikel 8.1 i Instruktion för justitiesekreteraren vid Europeiska unionens personaldomstol påverkar denna omständighet inte tidpunkten för talans väckande.

(se punkterna 49 och 50)