Language of document : ECLI:EU:F:2007:72

PERSONALDOMSTOLENS DOM

(tredje avdelningen)

den 25 april 2007

Mål F-71/06

Maddalena Lebedef-Caponi

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Tjänstemän – Bedömning – Karriärutvecklingsrapport – Bedömningsåret 2004 – De allmänna genomförandebestämmelserna till artikel 43 i tjänsteföreskrifterna – Artikel 26 i tjänsteföreskrifterna”

Saken: Talan som väckts enligt artikel 236 EG och artikel 152 EA, genom vilken Maddalena Lebedef‑Caponi yrkar ogiltigförklaring av sin karriärutvecklingsrapport för tiden mellan den 1 januari 2004 och den 31 december 2004.

Avgörande: Talan ogillas. Vardera parten skall bära sin rättegångskostnad.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Talan – Föregående administrativt klagomål – Tidsfrister

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 25, 43 och 90.2)

2.      Tjänstemän – Betygsättning – Karriärutvecklingsrapport – Upprättande av karriärutvecklingsrapport – Tjänstemän som utför uppdrag som representant för personalen

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 43)

3.      Tjänstemän – Betygsättning – Karriärutvecklingsrapport – Sänkning av betygen jämfört med föregående rapport

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 25 andra stycket och artikel 43)

4.      Tjänstemän – Betygsättning – Iakttagande av rätten till försvar

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 26 första och andra styckena och artikel 43)

5.      Tjänstemän – Betygsättning – Karriärutvecklingsrapport

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 43)

1.      För att ett beslut skall anses vederbörligen delgivet i den mening som avses i artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna krävs inte bara att beslutet har meddelats adressaten, utan även att adressaten har varit i stånd att ta del av innehållet. Information som har skickats på elektronisk väg till en betygsatt tjänsteman om att det beslut genom vilket den slutliga betygsrapporten har antagits och finns tillgängligt i institutionens datasystem räcker därför inte i sig för att tidsfristen för att anföra klagomål skall börja löpa.

Att tjänstemannen är närvarande på sin arbetsplats innebär inte, i avsaknad av en handling som visar att det ifrågavarande meddelandet har mottagits eller öppnats via tjänstemannens elektroniska brevlåda, att det med tillräckligt stor säkerhet kan antas – och således inte heller att det kan anses styrkt – att vederbörande verkligen har fått kännedom om det omtvistade beslutet.

(se punkterna 29–31 och 34)

Hänvisning till domstolen: 15 juni 1976 i mål 5/76, Jänsch mot kommissionen, REG 1976, s. 1027, punkt 10 förstainstansrätten: 17 januari 2001 i mål T‑14/99, Kraus mot kommissionen,REGP 2001, s. I‑A‑7 och II‑39, punkt 22 , 23 november 2005 i mål T‑507/04, Ruiz Bravo-Villasante mot kommissionen,REGP 2005, s. I‑A‑361 och II‑1609, punkt 29, 19 oktober 2006 i mål T‑311/04, Buendía Sierra mot kommissionen,REG 2006, s. II‑4137, punkt 121

2.      Det framgår av artikel 6.3 c i de allmänna genomförandebestämmelser till artikel 43 i tjänsteföreskrifterna som har antagits av kommissionen, att uppdrag som representant för personalen måste, även för tjänstemän som inte utför dessa uppdrag på heltid, beaktas vid den bedömning som görs genom föregående rådfrågning av den särskilda gruppen och, vid överklagande, genom rådfrågning av den gemensamma utvärderingskommittén.

Syftet med att rådfråga den särskilda gruppen är att ge den rapporterande tjänstemannen de uppgifter som är nödvändiga för att kunna bedöma den betygsatte tjänstemannens arbete i egenskap av personalrepresentant, eftersom sådant arbete anses ingå i de uppgifter som en sådan tjänsteman skall utföra vid sin institution. Dessutom följer det av artikel 6.3 c i de nämnda allmänna genomförandebestämmelserna att den rapporterande tjänstemannen måste rådfråga den särskilda gruppen innan vederbörande upprättar det första utkastet till karriärutvecklingsrapport.

Härav följer att den rapporterande tjänstemannen är skyldig att ta hänsyn till den särskilda gruppens rekommendation vid upprättandet av en karriärutvecklingsrapport för en tjänsteman som innehar uppdrag som representant för personalen. Han är dock inte skyldig att följa densamma. Om han inte gör det, är han skyldig att redogöra för skälen till att han gör en annorlunda bedömning. Det räcker inte att bifoga rekommendationen till karriärutvecklingsrapporten för att fullgöra denna motiveringsskyldighet.

När den rapporterande tjänstemannen har begått en oegentlighet och denna har rättats till av den kontrasignerande tjänstemannen är den slutliga karriärutvecklingsrapporten inte rättsstridig.

(se punkterna 43–46 och 48)

Hänvisning till förstainstansrätten: 5 november 2003 i mål T‑326/01, Lebedef mot kommissionen,REGP 2003, s. I‑A‑273 och II‑1317, punkterna 53–55 och 61, 25 oktober 2005 i mål T‑43/04, Fardoom och Reinard mot kommissionen,REGP 2005, s. I‑A‑329 och II‑1465, punkt 90

3.      När sammanfattningen och bedömningarna i en karriärutvecklingsrapport inte är helt följdriktiga, men tjänstemannen mot bakgrund av den rapporterande tjänstemannens samtliga kommentarer ändå har varit i stånd att förstå varför omdömena och helhetsbetyget är lägre i förhållande till föregående karriärutvecklingsrapport, kan motiveringen till karriärutvecklingsrapporten inte anses allvarlig och uppenbart motsägelsefull i sådan grad att sökanden inte kan bedöma huruvida rapporten är välgrundad och domstolen inte kan pröva huruvida den är rättsenlig.

(se punkterna 64–66)

Hänvisning till förstainstansrätten: 21 oktober 1992 i mål T‑23/91, Maurissen mot revisionsrätten, REG 1992, s. II‑2377, punkt 47

4.      Den grundläggande principen om iakttagande av rätten till försvar kan, på området för betygsättning av Europeiska gemenskapernas personal, inte tolkas så, att det föreligger en skyldighet att underrätta den betygsatta personen innan bedömningsförfarandet inleds. Detta konstaterande påverkas inte av att det i artikel 26 första och andra styckena i tjänsteföreskrifterna föreskrivs att utlåtanden om en tjänstemans kompetens, prestationsförmåga och uppförande inte får åberopas mot en tjänsteman om de inte meddelats honom innan de lades i akten. Dessa bestämmelser, som har till syfte att säkerställa tjänstemäns rätt till försvar, avser nämligen redan existerande handlingar. Bestämmelserna utgör hinder för att sådana handlingar, under bedömningsförfarandet, används mot en tjänsteman som skall betygsättas utan att de har meddelats honom innan de lades i hans personalakt. De innebär inte att handlingar måste upprättas för att formalisera varje omständighet som läggs den berörde till last.

Den rapporterande tjänstemannen åsidosatte följaktligen varken principen om rätten till försvar eller artikel 26 i tjänsteföreskrifterna genom att i en betygsrapport beakta omständigheter till nackdel för den betygsatta tjänstemannen utan att det fanns någon handling i tjänstemannens personalakt där dessa omständigheter framgår.

(se punkterna 71–74)

Hänvisning till domstolen: 9 november 2006 i mål C‑344/05 P, kommissionen mot De Bry, REG 2006, s. I‑10915, punkterna 39, 40 och 41, och där angiven rättspraxis

5.      Inom ramen för kommissionens system för betygsättning av personal, enligt vilket de målsättningar som den rapporterande tjänstemannen fastställer med den betygsatte tjänstemannens samtycke utgör referensgrund för bedömningen av prestationsförmågan, har den rapporterande tjänstemannen rätt att beakta att tjänstemannen har vägrat att utföra vissa uppgifter som är nödvändig för att en av dessa målsättningar skall uppfyllas, även om de inte finns med i tjänstemannens arbetsbeskrivning enligt karriärutvecklingsrapporten när tjänstemannen inte har underrättat den kontrasignerande tjänstemannen om att han motsätter sig att målsättningen fastställs, vilket han har rätt att göra, och målsättningen i fråga motsvarar arbetsuppgifter som tjänstemän i samma lönegrad som sökanden ofta åläggs.

(se punkterna 77–79)