Language of document : ECLI:EU:F:2011:97

PERSONALDOMSTOLENS DOM (plenum)

den 29 juni 2011 (*)

”Personalmål – Kontraktsanställda – Inbjudan att anmäla intresse – Urvalsförfarande – Krav på språkkunskaper – Diskriminering – Problem vid genomförandet av proven”

I mål F‑7/07,

angående en talan enligt artiklarna 236 EG och 152 EA, som väckts av

Marie-Thérèse Angioi, Valenciennes (Frankrike), företrädd av advokaten M.‑A. Lucas,

sökande,

med stöd av

Konungariket Spanien, företrätt av F. Díez Moreno, abogado del Estado,

och

Republiken Italien, inledningsvis företrädd av I. Braguglia, i egenskap av ombud, biträdd av P. Gentili, avvocato dello Stato, därefter av G. Palmieri, i egenskap av ombud, biträdd av P. Gentili, avvocato dello Stato,

intervenienter,

mot

Europeiska kommissionen, företrädd av J. Currall och M. Velardo, båda i egenskap av ombud,

svarande,

meddelar

PERSONALDOMSTOLEN (plenum)

sammansatt av ordföranden P. Mahoney, avdelningsordföranden S. Gervasoni samt domarna H. Kreppel (referent), H. Tagaras och S. Van Raepenbusch,

justitiesekreterare: W. Hakenberg,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 30 juni 2009,

följande

Dom

1        Marie-Thérèse Angioi har, genom ansökan som inkom per telefax till personaldomstolens kansli den 29 januari 2007 (originalet inkom den 2 februari 2007), yrkat ogiltigförklaring av det beslut som Europeiska gemenskapernas byrå för uttagningsprov för rekrytering av personal (Epso) fattade den 14 mars 2006, inom ramen för en inbjudan att lämna intresseanmälan i syfte att upprätta en databas över sökande som kunde komma att rekryteras som kontraktsanställda, om att inte låta henne delta i de återstående urvalsproven på grund av att hon fått otillräckliga resultat i de första delproven, vilka syftade till att utvärdera förmågan till läsförståelse och tolkning av sifferuppgifter.

 Tillämpliga bestämmelser

1.     Tjänsteföreskrifterna

2        Artikel 12 första stycket EG, som var i kraft när det beslut som nämns i föregående punkt antogs, har följande lydelse:

”Inom detta fördrags tillämpningsområde och utan att det påverkar tillämpningen av någon särskild bestämmelse i fördraget, skall all diskriminering på grund av nationalitet vara förbjuden.”

3        Artikel 290 EG har följande lydelse:

”Reglerna i fråga om språk för [Europeiska unionens] institutioner skall, med förbehåll för bestämmelserna i [stadgan för Europeiska unionens domstol], enhälligt fastställas av [Europeiska unionens råd].”

4        I artikel 22, med rubriken ”Kulturell, religiös och språklig mångfald”, i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, som proklamerades i Nice den 7 december 2000 (EGT C 364, s. 1) (nedan kallad stadgan om de grundläggande rättigheterna), föreskrivs följande:

”Unionen ska respektera den kulturella, religiösa och språkliga mångfalden.”

5        I artiklarna 1–6 i rådets förordning nr 1 av den 15 april 1958 om vilka språk som skall användas i Europeiska ekonomiska gemenskapen (EGT 1958, 17, s. 385; svensk specialutgåva, område 1, volym 1, s. 14), i den lydelse som är tillämplig i förevarande mål, föreskrivs följande:

”Artikel 1

Följande språk skall vara officiella språk och arbetsspråk för unionens institutioner: danska, engelska, estniska, finska, franska, grekiska, italienska, lettiska, litauiska, maltesiska, nederländska, polska, portugisiska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska, tyska och ungerska.

Artikel 2

Skriftliga handlingar som en medlemsstat eller en person som lyder under en medlemsstats jurisdiktion ställer till gemenskapens institutioner får efter avsändarens val avfattas på något av de officiella språken. Svaret skall lämnas på samma språk.

Artikel 3

Skriftliga handlingar som någon av gemenskapens institutioner ställer till en medlemsstat eller en person som lyder under en medlemsstats jurisdiktion skall avfattas på den statens språk.

Artikel 4

Förordningar och andra texter av allmän räckvidd skall avfattas på de tjugo officiella språken.

Artikel 5

Europeiska unionens officiella tidning skall ges ut på de tjugo officiella språken.

Artikel 6

Gemenskapens institutioner får i sina arbetsordningar föreskriva närmare villkor för hur denna reglering av språkanvändningen skall tillämpas.”

6        I artikel 1d i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna), i den lydelse som är tillämplig i förevarande mål, föreskrivs följande:

”1. Vid tillämpningen av dessa tjänsteföreskrifter skall all diskriminering på grund av bland annat kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning vara förbjuden.

6. Tillämpningen av principen om icke-diskriminering och proportionalitetsprincipen får bara begränsas på objektiva och rimliga grunder i syfte att uppnå legitima mål av allmänt intresse inom ramen för personalpolitiken. Dessa mål kan i synnerhet motivera att det fastställs en obligatorisk pensionsålder och en minimiålder för berättigande till avgångspension.”

7        I artikel 82 i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen (nedan kallade anställningsvillkoren), i den lydelse som är tillämplig i förevarande mål, föreskrivs följande:

”1. De kontraktsanställda skall rekryteras över största möjliga geografiska område bland medborgarna i medlemsstaterna, utan åtskillnad vad gäller ras eller etniskt ursprung, politisk, filosofisk eller religiös övertygelse, ålder, handikapp, kön eller sexuell läggning och oberoende av deras civilstånd och familjeförhållanden.

3. En person får anställas som kontraktsanställd endast om han

e)      styrker grundliga kunskaper i ett av [unionens] språk och tillfredsställande kunskaper i ett annat [av unionens språk] i den utsträckning som krävs för att han skall kunna utföra sina arbetsuppgifter.

5. [Epso] skall på en institutions begäran bistå institutionen vid rekryteringen av kontraktsanställda, särskilt genom att utforma proven och anordna uttagningsförfarandena. [Epso] skall se till att uttagningsförfarandena för kontraktsanställda handhas på ett öppet sätt.

…”

8        I artikel 3.2 i Europaparlamentets, rådets, kommissionens, domstolens, revisionsrättens, Ekonomiska och sociala kommitténs, Regionkommitténs och EU-ombudsmannens beslut 2002/620/EG av den 25 juli 2002 om upprättande av Epso (EGT L 197, s. 53) föreskrivs att ”[Epso] får bistå institutioner, organ, kontor och byråer som upprättats genom fördragen eller på grundval av dessa, när det gäller anordnande av interna uttagningsprov och urval av övriga anställda”.

2.     Inbjudan att anmäla intresse

9        År 2005 offentliggjorde Epso ”för de europeiska institutionernas räkning, särskilt kommissionen och rådet” en inbjudan att anmäla intresse i syfte att ”upprätta en databas över sökande som kan komma att rekryteras som kontraktsanställda för olika arbetsuppgifter vid de europeiska institutionerna”. Inbjudan att anmäla intresse var tillgänglig på Epsos webbplats den 20 juni–20 juli 2005.

10      Avdelning A.2 i inbjudan att anmäla intresse, med rubriken ”Kravprofil”, hade följande lydelse:

”Denna inbjudan att anmäla intresse syftar till rekrytering av personal med följande allmänna kompetens:

För tjänstegrupp I: vaktmästare, chaufförer, administrativ service, manuell service.

För tjänstegrupp II: daghemspersonal (huvudsakligen barnskötare), kontorschefer/kontorsanställda, sekreterare, teknisk personal.

För tjänstegrupp III: ekonomisk förvaltning, it/teknik, verkställande uppgifter.

För tjänstegrupp IV: administration, information och rådgivning, forskare, ingenjörer, lingvister, arkitekter. … ”

11      I avdelning A.3 i inbjudan att anmäla intresse, som hade rubriken ”Behörighetskrav och allmänna villkor”, angavs att varje sökande som avsåg att lämna in en ansökan till en tjänst som kontraktsanställd måste uppfylla behörighetskraven för tjänstegruppen och de allmänna villkoren.

12      När det gäller behörighetskraven krävdes enligt avdelning A.3 a i inbjudan att anmäla intresse, med rubriken ”Krav på utbildning”, att sökande till tjänster som kontraktsanställda i tjänstegrupp II skulle ha universitets- eller högskoleutbildning styrkt med examensbevis, eller gymnasieutbildning styrkt med slutbetyg som ger behörighet till universitets- eller högskoleutbildning samt tre års relevant yrkeserfarenhet (detta betyg kunde ersättas med ett intyg om minst tre års lämplig yrkesutbildning om det vid tidpunkten för utfärdandet inte fanns jämförbara yrkesutbildningar som gav behörighet till universitets- eller högskoleutbildning), eller en avslutad utbildning på mellannivå samt relevant specialisering på två år och fem års relevant yrkeserfarenhet.

13      När det gäller de allmänna villkoren krävdes enligt avdelning A.3 b i den franska versionen av inbjudan att anmäla intresse att sökandena, bland annat, skulle ha ”grundliga kunskaper i ett av Europeiska unionens officiella språk ([danska, engelska, estniska, finska, franska, grekiska, italienska, lettiska, litauiska, maltesiska, nederländska, polska, portugisiska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska, tyska eller ungerska]) – huvudspråk (normalt kan sökandens nationella språk eller det obligatoriska utbildningsspråket betraktas som huvudspråk) och tillfredsställande kunskaper [i tyska, engelska eller franska] – andraspråk (som måste vara ett annat språk än huvudspråket)”.

14      Orden ”huvudspråk” och ”andraspråk” i avdelning A.3 b i inbjudan att anmäla intresse angavs med fet stil.

15      Enligt avdelning C i inbjudan att anmäla intresse, med rubriken ”Genomförande av proven”, skulle urvalsförfarandet genomföras i tre steg: ”valideringsförfarande”, ”urvalsprov” och ”urval inför en eventuell rekrytering”.

16      I det första steget – valideringsförfarandet – skulle Epso upprätta en validerad databas över sökande som motsvarade de kompetensinriktningar och kvalifikationer som angetts i inbjudan att anmäla intresse och sedan förelägga en urvalskommitté denna databas för att kommittén skulle upprätta en förteckning över sökande som fick delta i urvalsproven.

17      När det gäller det andra steget – urvalsproven – angavs i inbjudan att anmäla intresse att de sökande som skrivits in i den databas som nämnts i föregående punkt skulle inbjudas att delta i följande tre provomgångar:

–        lämplighetsprov för att utvärdera deras ”allmänna kompetens”, särskilt när det gäller ”läsförståelse och tolkning av sifferuppgifter samt språkkunskaper”,

–        vid samma tillfälle, ett prov för att utvärdera deras ”kunskaper om europeisk integration och de europeiska institutionerna”,

–        vid ett senare tillfälle, ett prov för att kontrollera ”deras särskilda kompetens”.

18      Det preciserades att urvalsproven skulle genomföras ”på andraspråket (tyska, engelska, franska)”, som måste ”vara ett annat språk än huvudspråket”.

19      När det slutligen gäller det tredje steget – urval inför en eventuell rekrytering – angavs i inbjudan att anmäla intresse att namnen på de sökande som hade klarat proven skulle skrivas in i en slutlig databas som EU-institutionerna kunde använda för att välja ut sökande och kalla dem som ”bäst motsvarade behoven” till intervju.

20      I vägledningen för sökande, som det hänvisades till i avdelning B i inbjudan att anmäla intresse, och som syftade till att informera sökandena om hur man ”lämnar in en korrekt ansökan”, angavs att när det gäller huvudspråk skulle de ange sitt ”förstaspråk” genom att välja det ur rullgardinsmenyn.

21      Under rubriken ”Vanliga frågor” på Epsos webbplats angavs slutligen följande beträffande inbjudan att anmäla intresse:

”Vad avses med huvudspråk och andraspråk?

Med huvudspråk avses i allmänhet Ditt nationella språk, om det är ett av Europeiska unionens 20 officiella språk. För länder med två eller flera officiella språk är huvudspråket det språk på vilket Du har genomfört Din obligatoriska skolgång. Andraspråket är det språk på vilket Du kommer att göra proven, om Du klarar valideringsförfarandet. Andraspråket måste vara ett annat språk än huvudspråket. När det gäller denna inbjudan ska andraspråket vara tyska, engelska eller franska. Du måste ha tillfredsställande kunskaper i andraspråket.”

 Bakgrund till tvisten

22      När inbjudan att anmäla intresse hade offentliggjorts lämnade sökanden i förevarande mål, Marie-Thérèse Angioi (även kallad sökanden i målet), som är fransk medborgare men vars föräldrar är italienska medborgare, in en ansökan för en tjänst som kontraktsanställd i tjänstegrupp II, inriktningen ”kontorsarbete (sekretariat)”.

23      I sin ansökan, som fylldes i elektroniskt, angav Marie-Thérèse Angioi att hennes huvudspråk såväl som hennes andraspråk – det språk som skulle användas vid urvalsproven – var franska.

24      Genom ett e-postmeddelande av den 4 oktober 2005 informerade Epso Marie-Thérèse Angioi om att urvalskommittén hade godtagit hennes ansökan och att hon senare skulle kallas att delta i urvalsproven. I meddelandet angavs att hennes huvudspråk var franska och att hennes språk vid proven var engelska.

25      Den 15 november 2005 sände Marie-Thérèse Angioi ett e‑postmeddelande till Epso och påpekade att hon hade valt franska som språk för urvalsproven och inte engelska.

26      Genom ett e-postmeddelande av den 28 november 2005 svarade Epso att huvudspråket inte kunde användas som språk vid urvalsproven och uppmanade Marie-Thérèse Angioi att på nytt läsa igenom inbjudan att anmäla intresse. Efter att ha mottagit detta meddelande godtog hon att göra urvalsproven på engelska.

27      Den 21 november 2005 offentliggjorde Epso ett meddelande om urvalsprovens utformning och utvärderingen av dem (nedan kallat meddelandet av den 21 november 2005). I detta meddelande angavs att

–        de första proven, som avsåg läsförståelse och tolkning av sifferuppgifter, skulle innehålla 25 respektive 20 flervalsfrågor,

–        det andra provet, som avsåg kunskaper om Europeiska unionen, skulle innehålla 30 flervalsfrågor,

–        det tredje provet syftade till att kontrollera de ”särskilda kunskaperna (inom det intresseområde som i ansökan angetts som förstahandsval)”.

28      Vidare angavs i meddelandet av den 21 november 2005 att ”endast proven avseende läsförståelse och tolkning av sifferuppgifter samt kunskaper om EU skulle genomföras i ett första skede” och att ”sökandena i ett senare skede skulle kallas till proven avseende särskilda kunskaper”, med undantag för ”sökandena till tjänstegrupp II, inriktningen sekreterare, som skulle göra samtliga prov samtidigt i det första skedet”.

29      I meddelandet av den 21 november 2005 betonades slutligen att för tjänstegrupp II var ”gränserna för att bli godkänd och skrivas in i databasen 45 procent av det samlade resultatet på proven”, varvid minimikravet för proven avseende läsförståelse och tolkning av sifferuppgifter var 35 procent.

30      Under övervakning av det företag åt vilket Epso anförtrott att anordna urvalsproven genomförde Marie-Thérèse Angioi den 6 januari 2006 i Bryssel (Belgien) proven avseende läsförståelse och tolkning av sifferuppgifter, provet avseende kunskaper om Europeiska unionen och det prov som syftade till att kontrollera hennes särskilda kunskaper. Enligt Marie-Thérèse Angioi stördes urvalsproven av problem med hennes dator vid minst fyra tillfällen. Hon begärde att få ett intyg på att problemen inträffat, men utan resultat.

31      Genom ett e-postmeddelande av den 27 februari 2006 informerade Epso Marie-Thérèse Angioi om att hon hade klarat urvalsproven och att hennes namn skulle skrivas in i den databas som de europeiska institutionerna kunde använda för att välja ut sökande och kalla dem som bäst motsvarade behoven till intervju.

32      Den 14 mars 2006 sände Epso ett e-postmeddelande till Marie-Thérèse Angioi med följande innehåll (nedan kallat beslutet av den 14 mars 2006):

”I ett begränsat antal fall har vissa sökande, däribland Du, till följd av ett fel vid avsändandet av e-post till sökandena, erhållit två olika, motstridiga skrivelser om provresultaten.

För att förtydliga uppgifterna bekräftar jag härmed att Dina resultat är följande:

–        Läsförståelse:                                    32,00 procent

–        Tolkning av sifferuppgifter:                        35,00 procent

Totalt för läsförståelse och tolkning av sifferuppgifter:      33,33 procent

Minimikrav för tjänstegrupp II: 35,00 procent

Jag beklagar att jag följaktligen måste informera Dig om att dina resultat i [proven avseende läsförståelse och tolkning av sifferuppgifter] inte är tillräckliga för att Epso ska kunna låta Dig delta i följande urvalsskede.

Jag ber om ursäkt för det besvär detta orsakat Dig.”

33      Genom ett meddelande av den 10 april 2006, med rubriken ”Invändning mot provresultaten”, invände Marie-Thérèse Angioi mot beslutet av den 14 mars 2006. Hon betonade att hon under urvalsproven upprepade gånger hade avbrutits på grund av buggar i datasystemet och att hon borde få stå kvar i Epsos databas.

34      Genom ett e-postmeddelande av den 19 april 2006 besvarade Epso Marie-Thérèse Angiois meddelande och bekräftade att hon endast hade erhållit 33,33 procent rätta svar i proven avseende läsförståelse och tolkning av sifferuppgifter, medan minimikravet var 35 procent. När det gäller hennes klagomål avseende de datorproblem som hon haft angav Epso att hennes klagomål inkommit ”alldeles för sent”, att det ”inte längre [var] möjligt att kontrollera om det verkligen varit fel på den dator som hon använt vid proven” och att ”de resultat som [hade] registrerats [i varje fall] före[föll] helt normala”.

35      Genom ett e-postmeddelande som sändes till Epso samma dag påpekade Marie-Thérèse Angioi att hon redan i den sal där proven genomförts och därefter omedelbart vid mottagandet av beslutet av den 14 mars 2006 hade påpekat att det förekommit datorproblem och angav att det inte kunde uteslutas att nämnda problem hade inverkat på beslutet att avslå hennes ansökan.

36      Som svar sände Epso den 20 april 2006 följande e-postmeddelande till Marie-Thérèse Angioi:

” …

Vi är fullständigt beredda att granska de uppgifter som Du har lämnat oss, men vid behöver ytterligare uppgifter. Om Du i samband med de problem som Du påtalat lämnade in en begäran till dem som övervakade proven har Du tilldelats ett ärendenummer. Vi ber dig därför sända oss detta nummer så att vi kan göra efterforskningar. Eftersom proven har registrerats, bör de som övervakade proven automatiskt ha rapporterat om problem förekommit och vi kommer att kunna spåra händelserna.”

37      Samma dag sände Marie-Thérèse Angioi ett e-postmeddelande till Epso där hon angav att hon ”inte alls hade fått något ärendenummer”, trots att hon hade begärt det, och preciserade att hon inte fått veta namnet på vare sig den som övervakade proven eller den person som kom dit för att lösa datorproblemen.

38      Marie-Thérèse Angioi fick via Epsos webbplats tillgång till en tabell som för varje fråga som ställts till henne visade det rätta svaret, det svar som hon gett och den tid som det tagit för henne att svara. I tabellen visades inte texten till de frågor som ställts, men däremot innehöll den en uppgift om att hon automatiskt tilldelats ett poäng på grund av en oläslig fråga.

39      Genom en skrivelse av den 14 juni 2006 som samma dag inkom per telefax till Europeiska gemenskapernas kommission, ingav Marie‑Thérèse Angioi, med stöd av artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna, ett klagomål mot framför allt beslutet av den 14 mars 2006. I skrivelsen begärde hon att administrationen skulle sända henne texten till de frågor som ställts till henne i proven avseende läsförståelse och tolkning av sifferuppgifter.

40      Den myndighet som har rätt att sluta anställningsavtal (nedan kallad anställningsmyndigheten) avslog klagomålet genom beslut av den 11 oktober 2006.

 Parternas yrkanden och förfarandet

41      Sökanden i målet väckte förevarande talan den 29 januari 2007.

42      Hon har yrkat att personaldomstolen ska

”–       … ogiltigförklara beslutet av den 14 mars 2006…,

–        … ogiltigförklara Epsos och/eller urvalskommitténs beslut att inte skriva in hennes namn i databasen över dem som klarat urvalsproven,

–        … ogiltigförklara det efterföljande urvalsförfarandet,

–        … förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.”

43      Kommissionen har yrkat att personaldomstolen ska

”–      ogilla talan,

–        besluta om rättegångskostnaderna i enlighet med gällande rätt.”

44      Genom ansökan som inkom till personaldomstolens kansli den 30 april 2007 begärde Konungariket Spanien att få intervenera till stöd för Marie-Thérèse Angiois yrkanden.

45      Genom ansökan som inkom till personaldomstolens kansli den 3 maj 2007 (originalet inkom den 4 maj 2007) begärde Republiken Italien att få intervenera till stöd för Marie-Thérèse Angiois yrkanden.

46      Genom beslut av ordföranden på personaldomstolens andra avdelning av den 19 juni 2007 tilläts Konungariket Spanien och Republiken Italien intervenera till stöd för Marie-Thérèse Angiois yrkanden.

47      Genom beslut av den 19 februari 2009 omfördelades målet, som först tilldelats personaldomstolens andra avdelning, till personaldomstolens första avdelning.

48      Genom beslut av den 17 juni 2009 hänsköts målet till sammanträde i plenum.

49      Genom olika åtgärder för processledning anmodade personaldomstolen parterna att besvara skriftliga frågor och inge vissa handlingar. Parterna efterkom personaldomstolens begäran.

50      Personaldomstolen anmodade även parterna att inkomma med eventuella yttranden om huruvida Epso var behörig att fatta beslutet av den 14 mars 2006.

51      På anmodan av personaldomstolen inkom parterna slutligen, med undantag av Republiken Italien, med yttranden om inverkan i förevarande mål av de domar som tribunalen avkunnat den 13 september 2010 i de förenade målen T‑156/07 och T‑232/07, Spanien mot kommissionen, och i de förenade målen T‑166/07 och T‑285/07, Italien mot kommissionen.

52      Två av de sju domare som varit närvarande vid förhandlingen kunde inte delta i överläggningen, eftersom en av dem hade lämnat personaldomstolen för en tjänst som domare vid Europeiska unionens tribunal och den andra var förhindrad av hälsoskäl.

 Rättslig bedömning

1.     Yrkandet om ogiltigförklaring av det ”efterföljande urvalsförfarandet”

53      Personaldomstolen erinrar om att enligt artikel 21 första stycket i domstolens stadga, som är tillämplig på förfarandet vid personaldomstolen enligt artikel 7.1 i bilaga I till samma stadga och enligt artikel 44.1 c i förstainstansrättens rättegångsregler, vilka i enlighet med rådets beslut 2004/752/EG, Euratom, av den 2 november 2004 om upprättande av Europeiska unionens personaldomstol (EUT L 333, s. 7) i tillämpliga delar även gäller personaldomstolen, ska en ansökan som inges före ikraftträdandet av personaldomstolens rättegångsregler den 1 november 2007, innehålla uppgifter om bland annat föremålet för talan samt en kortfattad framställning av grunderna för denna. Dessa uppgifter ska vara så klara och precisa att svaranden kan förbereda sitt försvar och personaldomstolen kan pröva talan, i förekommande fall utan att ha tillgång till andra uppgifter.

54      I förevarande fall är det inte möjligt att på grundval av ovannämnda yrkande om ogiltigförklaring klart identifiera den eller de åtgärder som yrkandet avser och det ska därför avvisas.

2.     Yrkandena om ogiltigförklaring av beslutet av den 14 mars 2006 och Epsos och ”urvalskommitténs beslut att inte skriva in Marie-Thérèse Angiois namn i databasen över dem som klarat urvalsproven”

55      Marie-Thérèse Angioi har till stöd för ovannämnda yrkanden anfört tre grunder som avser, för det första, åsidosättande av artikel 12 första stycket EG och artikel 82.1 och 82.3 e i anställningsvillkoren, för det andra, ”åsidosättande av principen om god förvaltningssed, principen om likabehandling, objektivitetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar” och, för det tredje, ”åsidosättande av principen om likabehandling, principen om skydd för berättigade förväntningar och principen om insyn samt motiveringsskyldigheten”.

56      Vid förhandlingen gjorde Marie-Thérèse Angioi som fjärde grund även gällande att den myndighet som fattade beslutet av den 14 mars 2006 saknade behörighet att göra detta.

 Den första grunden: Åsidosättande av artikel 12 första stycket EG och av artikel 82.1 och 82.3 e i anställningsvillkoren

57      Genom denna grund har sökanden i målet, liksom intervenienterna, i huvudsak framställt en invändning om rättsstridighet avseende inbjudan att anmäla intresse. Denna invändning kan delas in i tre delar. Inbjudan att anmäla intresse är rättsstridig, i den del som

–        det angavs att sökandena som huvudspråk skulle ange sitt nationella språk eller det språk på vilket de hade fått sin obligatoriska utbildning (den första delgrunden),

–        valet av andraspråk begränsades till endast tyska, engelska eller franska (den andra delgrunden),

–        den rättsstridigt offentliggjordes endast på tyska, engelska och franska, och de språk som kunde väljas för skriftväxling mellan Epso och sökandena begränsades till dessa språk (den tredje delgrunden).

 Den första delgrunden: Rättsstridigt krav, i inbjudan att anmäla intresse, på att sökandena skulle ange sitt nationella språk eller sitt utbildningsspråk som huvudspråk

–       Parternas argument

58      Sökanden i målet har gjort gällande att artikel 82.3 e i anställningsvillkoren, där det anges att en person får anställas som kontraktsanställd endast om han styrker grundliga kunskaper i ett av unionens språk och tillfredsställande kunskaper i ett annat av unionens språk, i den utsträckning som krävs för att han ska kunna utföra sina arbetsuppgifter, inte alls innebär att det språk i vilket en sökande till en tjänst som kontraktsanställd ska ha grundliga kunskaper nödvändigtvis måste vara hans nationella språk eller det språk på vilket han har fått sin utbildning.

59      I avdelning A.3 b i inbjudan att anmäla intresse preciserade Epso emellertid att ”normalt kan sökandens nationella språk eller det obligatoriska utbildningsspråket betraktas som huvudspråk”. Genom denna precisering ville Epso, i strid med artikel 82.3 e i anställningsvillkoren, förhindra att en sökande angav ett annat språk än sitt nationella språk eller sitt utbildningsspråk som huvudspråk. Sökanden i målet har betonat att hon på detta sätt fråntogs möjligheten att välja det språk på vilket hon hade uppfostrats, det vill säga italienska, som huvudspråk.

60      Den skyldighet att ange det nationella språket eller utbildningsspråket som angavs i inbjudan att anmäla intresse och som bekräftades i vägledningen för sökande, till vilken det hänvisades i inbjudan, och under rubriken ”Vanliga frågor” på Epsos webbplats, strider dessutom mot artikel 12 första stycket EG och artikel 82.1 i anställningsvillkoren. Denna skyldighet ger nämligen upphov till olika behandling av sökandena beroende på deras nationalitet eller nationella ursprung. Denna skyldighet hindrade nämligen indirekt vissa sökande att göra proven på sitt modersmål, medan den möjligheten kvarstod för sökande av andra nationaliteter eller nationella ursprung.

61      Marie-Thérèse Angioi har tillagt att personaldomstolen inte kan godta kommissionens argument i beslutet om att avslå hennes klagomål, nämligen att uttrycket ”normalt” i inbjudan att anmäla intresse visade att sökandena fritt kunde välja sitt huvudspråk. Förutom att detta uttryck är oklart, förekom det enbart i den engelska och den franska versionen av inbjudan att anmäla intresse, inte i den tyska versionen.

62      Inbjudan att anmäla intresse överensstämde i vart fall inte med det fastställda syftet, som var att så noggrant som möjligt informera berörda personer om kraven för de tjänster som skulle tillsättas, så att de kunde bedöma om det var lämpligt att lämna in en ansökan.

63      Kommissionen har i sitt svaromål yrkat att den första grundens första del ska ogillas.

64      Kommissionen har för det första gjort gällande att det varken i inbjudan att anmäla intresse eller vägledningen för sökande eller på Epsos webbplats fanns någon bestämmelse som tvingade sökandena att välja sitt nationella språk eller sitt utbildningsspråk som huvudspråk. Enligt kommissionen fanns kriterierna nationalitet och utbildning endast med som andrahandskriterier i inbjudan att anmäla intresse för att förhindra att sökandena glömde bort att ange vissa uppgifter vid registreringen.

65      Kommissionen har i sin duplik betonat att Marie-Thérèse Angioi hur som helst ändå inte kunde ha valt något annat språk än franska. Enligt kommissionen måste sökandena som huvudspråk välja det språk som de behärskar bäst. I förevarande fall behärskar sökanden i målet franska bättre än italienska. För det fall att hon kunde ha valt italienska som huvudspråk och franska som andraspråk, skulle hon ha fått en otillbörlig fördel, eftersom proven skulle ha genomförts på det språk som hon behärskar bäst. Syftet med inbjudan att anmäla intresse var emellertid att ge alla sökande samma utgångsläge, genom att se till att de gjorde urvalsproven på ett språk som de antas behärska mindre bra än sitt huvudspråk.

66      Vid förhandlingen angav kommissionen emellertid uttryckligen, tvärtemot vad den låtit förstå i dupliken, att sökandena hade möjlighet att som huvudspråk fritt välja vilket språk som helst som de hade grundliga kunskaper i. Enligt kommissionen kunde Marie-Thérèse Angioi således ha valt italienska som huvudspråk och franska som andraspråk och således ha gjort urvalsproven på franska. Kommissionen har tillagt att hon emellertid frivilligt valde franska som huvudspråk.

–       Personaldomstolens bedömning

67      Personaldomstolen erinrar inledningsvis om att enligt artikel 82.3 e i anställningsvillkoren får en person anställas som kontraktsanställd endast om han styrker ”grundliga kunskaper i ett av [unionens] språk”.

68      Även om det språk som en sökande till en tjänst som kontraktsanställd har grundliga kunskaper i vanligen är vederbörandes nationella språk eller utbildningsspråk, kan det emellertid inte uteslutas att en sökande även har grundliga kunskaper i ett annat språk, vilket kommissionen för övrigt medgav vid förhandlingen. Eftersom artikel 82.3 e i anställningsvillkoren inte innehåller några närmare preciseringar på denna punkt, står det emellertid klart att de som utformade denna artikel inte ville att det språk i vilket en sökande till en tjänst som kontraktsanställd ska ha grundliga kunskaper skulle begränsas enbart till hans nationella språk eller, för det fall att en sökande är medborgare i en medlemsstat med fler än ett officiellt språk, till det språk på vilket han har fått sin utbildning.

69      Frågan är således huruvida Epso i förevarande fall, såsom Marie‑Thérèse Angioi har gjort gällande, tvingade sökandena att välja sitt nationella språk eller sitt utbildningsspråk som huvudspråk, vilket skulle innebära ett åsidosättande av artikel 82.3 e i anställningsvillkoren.

70      Det ska i detta sammanhang erinras om att enligt avdelning A.3 b i den franska versionen av inbjudan att anmäla intresse skulle sökandena bland annat ha ”grundliga kunskaper i ett av Europeiska unionens officiella språk … – huvudspråk” och att det inom parentes preciserades att ”normalt kan sökandens nationella språk eller det obligatoriska utbildningsspråket betraktas som huvudspråk”.

71      Tvärtemot vad sökanden i målet har gjort gällande kan denna sistnämnda precisering, som även förekommer i den engelska versionen av inbjudan att anmäla intresse, inte tolkas så att sökandena var tvungna att som huvudspråk ange sitt nationella språk eller, när det gäller sökande som fått sin utbildning i en medlemsstat som har två eller flera officiella språk, det språk på vilket de fått sin utbildning. Användningen av uttrycket ”normalt” visar att Epso infogade denna precisering endast i syfte att informera sökandena om att för det fall att en sökande vid registreringen skulle glömma att ange sitt huvudspråk, skulle Epso korrigera detta genom att som huvudspråk skriva in sökandens nationella språk eller utbildningsspråk, vilket är det språk som sökandena antas behärska bäst.

72      Det är riktigt att den tyska versionen av inbjudan att anmäla intresse skiljde sig från den franska och den engelska versionen genom följande ordalydelse: ”Sie müssen über eine gründliche Kenntnis einer der Amtssprachen der Europäischen Union verfügen … – Hauptsprache (als Hauptsprache wird die Landessprache des Bewerbers oder die Sprache der Pflichtschule betrachtet) …” (”Du måste ha grundliga kunskaper i ett av Europeiska unionens officiella språk … – huvudspråk (sökandens nationella språk eller det obligatoriska utbildningsspråket betraktas som huvudspråk) …”). Enligt fast rättspraxis får de olika språkversionerna, med hänsyn till behovet av en enhetlig tillämpning och följaktligen en enhetlig tolkning av de unionsrättsliga bestämmelserna, inte betraktas isolerat utan ska bedömas utifrån såväl unionslagstiftarens verkliga vilja som det eftersträvade syftet, mot bakgrund av de övriga versioner som upprättats på unionens olika språk (se, för ett liknande resonemang, personaldomstolens dom av den 30 november 2009 i mål F‑83/07, Zangerl-Posselt mot kommissionen, punkt 49 och där angiven rättspraxis, vilken har överklagats till tribunalen, där det nu är anhängigt som mål T‑62/10 P). Eftersom den tyska versionen i förevarande fall emellertid var i minoritet i förhållande till de båda andra språkversionerna av texten i fråga, ska de sistnämnda versionerna gälla. Sökanden i målet, som i sin ansökan inte har lämnat några uppgifter som tyder på att hon skulle ha ens hjälpliga kunskaper i tyska, kan inte heller påstå att den tyska versionen av inbjudan att anmäla intresse har vilselett henne genom att få henne att tro att hon var tvungen att välja sitt nationella språk som huvudspråk.

73      Det ska slutligen påpekas att Epso under rubriken ”Vanliga frågor” på sin webbplats som svar på frågan ”Vad avses med huvudspråk och andraspråk?” angav att ”[m]ed huvudspråk avses i allmänhet Ditt nationella språk, om det är ett av Europeiska unionens 20 officiella språk [och att f]ör länder med två eller flera officiella språk är huvudspråket det språk på vilket Du har genomfört din obligatoriska skolgång”. Användningen av uttrycket ”i allmänhet” visar att Epso inte uteslöt att sökande kunde välja ett annat språk än sitt nationella språk eller sitt utbildningsspråk som huvudspråk, förutsatt att de hade grundliga kunskaper i det aktuella språket.

74      Under dessa omständigheter hade sökanden i målet inte stöd för påståendet att Epso tvingade henne att ange sitt nationella språk som huvudspråk, och invändningen om åsidosättande av artikel 82.3 e i anställningsvillkoren kan således inte godtas. Detsamma gäller, av samma skäl, invändningarna om åsidosättande av artikel 12 första stycket EG och artikel 82.1 i anställningsvillkoren.

75      Härav följer att talan inte kan bifallas såvitt avser den första grundens första del.

 Den andra delgrunden: Rättsstridig begränsning i inbjudan att anmäla intresse av valet av andraspråk till endast tyska, engelska eller franska

–       Parternas argument

76      Sökanden i målet har inledningsvis påpekat att det av artikel 82.3 e i anställningsvillkoren framgår att en administration får kräva att en sökande till en tjänst som kontraktsanställd ska ha tillfredsställande kunskaper i ett särskilt språk endast om detta krävs på grund av att de arbetsuppgifter som ska utföras är av specifik art. Enligt sökanden i målet beaktade Epso emellertid inte detta villkor, utan beslutade att i inbjudan att anmäla intresse begränsa valet av andraspråk till tyska, engelska eller franska, trots att de uppgifter som sökandena skulle komma att utföra för det fall att de anställdes inte alla, eller inte alla i samma utsträckning, krävde tillfredsställande kunskaper i tyska, engelska eller franska.

77      Sökanden i målet har även preciserat att Epso, genom att begränsa valet av andraspråk till tyska, engelska eller franska, bortsåg från den ”externa dimensionen” hos de arbetsuppgifter som en kontraktsanställd utför, eftersom kontraktsanställda i sina kontakter med medlemsstaterna eller med personer som omfattas av medlemsstaternas jurisdiktion kan ha användning för unionens alla officiella språk.

78      Sökanden i målet har tillagt att det inte finns några godtagbara skäl som kommissionen kan anföra för att motivera begränsningen i valet av andraspråk.

79      För det fall att kommissionen skulle motivera begränsningen med att det förelåg administrativa krav – att Epso eller det företag som anförtrotts att anordna urvalsproven inte hade tillräckliga materiella resurser eller personal för att anordna proven på Europeiska unionens samtliga officiella språk – är en sådan begränsning rättsstridig, eftersom den inte är förenlig med det slag av tjänster som skulle tillsättas.

80      För det fall att begränsningen skulle motiveras med påståendet att tyska, engelska och franska är de europeiska institutionernas huvudsakliga arbetsspråk, är även denna motivering ogrundad. Dels föreskrivs det i artikel 1 i förordning nr 1 att Europeiska unionens alla officiella språk, och inte endast tyska, engelska och franska, ska vara arbetsspråk för unionens institutioner. Dels har det inte, även om institutionerna enligt artikel 6 i förordning nr 1 får föreskriva en förenklad reglering av språkanvändningen för rent interna behov, fastställts att institutionerna har antagit en sådan reglering. Det har i vart fall inte bevisats att dessa tre språk verkligen är de språk som mest allmänt används i institutionernas interna arbete.

81      För det fall tyska, engelska och franska skulle vara de språk som används internt åtminstone vid institutionerna i Bryssel eller Luxemburg, har sökanden i målet i andra hand gjort gällande att de medel som Epso använt för att uppnå det eftersträvade målet inte är adekvata och än mindre står i proportion till detta mål. När det gäller de sökande som valde tyska, engelska eller franska som huvudspråk innebar Epsos krav på att de skulle välja ett annat av dessa tre språk som andraspråk att de tvingades visa att de har kunskaper i två av institutionernas interna arbetsspråk, medan de sökande som valde ett annat språk än tyska, engelska eller franska som huvudspråk endast behövde visa att de hade kunskaper i ett av de interna arbetsspråken.

82      Sökanden i målet har av detta slutit sig till att Epso, genom att begränsa valet av andraspråk till tyska, engelska eller franska och på så sätt hindra henne från att välja italienska, åsidosatte artikel 12 EG, principen om icke-diskriminering och artikel 82.3 e i anställningsvillkoren.

83      Kommissionen har i sitt svaromål gjort gällande att kravet att sökandena skulle välja tyska, engelska eller franska som andraspråk endast speglar behovet av en effektiv intern kommunikation inom institutionerna. Med beaktande av den stora ökningen av antalet officiella språk måste den interna kommunikationen kunna garanteras genom att alla tjänstemän och övriga anställda har kunskaper i åtminstone ett av de språk som i praktiken används allmänt vid institutionerna, särskilt vid kommissionen.

84      Kommissionen har tillagt att när det gäller de sökande som valde tyska, engelska eller franska som huvudspråk var det ändå berättigat att kräva att de skulle ha tillfredsställande kunskaper i ett annat av dessa språk, dels för att garantera lika behandling av samtliga sökande, dels för att förbättra de interna kommunikationsmöjligheterna.

85      Kommissionen har vidare betonat att inbjudan att anmäla intresse syftade till att upprätta en databas avsedd att täcka framtida rekryteringsbehov och inte att tillsätta en viss tjänst och att Epso av denna anledning hade desto större skäl att försäkra sig om att samtliga sökande som skrevs in i databasen hade de språkkunskaper som krävdes för alla de tjänster i deras tjänstegrupp som de kunde komma att erbjudas.

86      Konungariket Spanien och Republiken Italien å sin sida har hävdat att Epso, genom att begränsa det språk som sökandena måste ha tillfredsställande kunskaper i till tyska, engelska eller franska, även har åsidosatt artikel 290 EG, som ger rådet ensam behörighet att fastställa reglerna i fråga om språk för unionens institutioner, beslut 2002/620, som inte ger Epso någon behörighet i fråga om reglerna om språk, och artikel 22 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, som garanterar principen om flerspråkighet. Enligt intervenienterna, som anser att sökandena borde ha haft möjlighet att välja sitt andraspråk bland unionens alla officiella språk, var denna begränsning fullständigt omotiverad och innebar även att principen om skydd för berättigade förväntningar åsidosattes.

87      Konungariket Spanien har tillagt att kommissionen inte har tillhandahållit någon förklaring som visar att tyska, engelska och franska är de språk som används mest vid kommissionen eller att det finns objektiva skäl som motiverar valet av dessa språk som interna kommunikationsspråk. Kommissionsledamöternas kollegium har i vart fall inte fattat något beslut om detta.

88      Konungariket Spanien har slutligen påpekat att språkkravet i inbjudan att anmäla intresse gynnade sökande som är medborgare i medlemsstater där det officiella språket är tyska, engelska eller franska, vilket innebär att artikel 12 EG har åsidosatts.

–       Personaldomstolens bedömning

89      Det ska inledningsvis påpekas att språkkraven i artikel 82.3 e i anställningsvillkoren, det vill säga grundliga kunskaper i ett av unionens språk och tillfredsställande kunskaper i ett annat av unionens språk, i den utsträckning som krävs för att kunna utföra arbetsuppgifterna, endast utgör minimikrav vid rekryteringen av kontraktsanställda.

90      Av detta följer att administrationen, när tjänsten kräver det, får specificera det eller de språk i vilka fördjupade eller tillfredsställande kunskaper krävs (se, a contrario, domstolens dom av den 4 mars 1964 i mål 15/63, Lassalle mot parlamentet, REG 1964, sidorna 73 och 74, generaladvokaten Lagranges förslag till avgörande i samma mål, s. 94, samt även domarna i de ovannämnda förenade målen Spanien mot kommissionen, punkt 65, och i de ovannämnda förenade målen Italien mot kommissionen, punkt 81).

91      Ett särskilt språkkrav kan således följa av den särskilda inriktningen hos den tjänst som den kontraktsanställda ska inneha, men mer allmänt kan ett sådant krav även följa av att det inom institutionen finns ett eller flera interna kommunikationsspråk. Eftersom en institution, utan att ens fatta ett formellt beslut om det, får välja ett begränsat antal interna kommunikationsspråk, på villkor att valet grundas på objektiva skäl vilka hänger samman med verksamhetsbehoven (se, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Poiares Maduros förslag till avgörande i mål C-160/03, Spanien mot Eurojust, där domstolen meddelade dom den 15 mars 2005, s. I‑2077, punkterna 49 och 56, samt domarna i de ovannämnda förenade målen Spanien mot kommissionen, punkt 75, och i de ovannämnda förenade målen Italien mot kommissionen, punkt 93), får institutionen i fråga kräva att de personer som den avser att anställa som kontraktsanställd personal ska ha språkkunskaper som överensstämmer med de interna kommunikationsspråken. I annat fall skulle institutionen riskera att anställa en kontraktsanställd som inte kan utföra sina arbetsuppgifter inom institutionen på ett lämpligt sätt, eftersom den kontraktsanställde skulle vara oförmögen eller ha mycket stora svårigheter att kommunicera med sina arbetskolleger och förstå instruktionerna från sina överordnade. Det ska i detta sammanhang påpekas att tribunalen i domen i de ovannämnda förenade målen Italien mot kommissionen, som avsåg ett ärende där Epso hade offentliggjort meddelanden om uttagningsprov i syfte att upprätta reservlistor för tillsättning av lediga tjänster som handläggare och assistenter vid de europeiska institutionerna, konstaterade inte endast att valet av tyska, engelska eller franska motsvarade verksamhetsbehoven vid unionens institutioner och organ, utan dessutom att Epso fick kräva att de som deltog i uttagningsproven skulle ha kunskaper i ett av dessa tre språk som andraspråk (domen i de ovannämnda förenade målen Italien mot kommissionen, punkt 103).

92      Det ska emellertid erinras om att artikel 1d.1 i tjänsteföreskrifterna uttryckligen förbjuder all diskriminering på grund av språk och att det i punkt 6 i samma artikel anges att tillämpningen av principen om icke‑diskriminering och proportionalitetsprincipen endast får begränsas på objektiva och rimliga grunder i syfte att uppnå legitima mål av allmänt intresse inom ramen för personalpolitiken. Av detta följer att ett språkkrav som inte står i rimlig proportion till det eftersträvade målet strider mot principen om icke-diskriminering på grund av språk, vilken garanteras genom artikel 1d.1 i tjänsteföreskrifterna. Ett sådant språkkrav innebär även åsidosättande av artikel 27 i tjänsteföreskrifterna, i vilken det anges att en administration ska tillsätta lediga tjänster genom att välja de tjänstemän som har högst kompetens och prestationsförmåga. Ett krav på att sökande till tjänster som kontraktsanställda ska ha om så endast tillfredsställande kunskaper i flera angivna språk, utan att detta krav står i proportion till det eftersträvade målet, resulterar i att dessa språk får en privilegierad ställning, trots att det enligt artikel 290 EG uteslutande ankommer på rådet att enhälligt fastställa reglerna i fråga om språk för Europeiska unionen och trots att unionen enligt artikel 22 i stadgan om de grundläggande rättigheterna ska respektera ”den kulturella, religiösa och språkliga mångfalden”.

93      Det är mot bakgrund av det ovan anförda som Marie-Thérèse Angiois och intervenienternas argument ska besvaras, varvid det först måste undersökas huruvida språkkraven i inbjudan att anmäla intresse hade ett legitimt mål av allmänt intresse inom ramen för personalpolitiken och därefter, om svaret blir jakande, huruvida dessa krav stod i rimlig proportion till det eftersträvade målet.

94      När det för det första gäller frågan om huruvida språkkraven i inbjudan att anmäla intresse hade ett legitimt mål av allmänt intresse inom ramen för personalpolitiken, ska det erinras om att denna inbjudan offentliggjordes ”för de europeiska institutionernas räkning, särskilt kommissionen och rådet” i syfte att ”upprätta en databas över sökande som kan komma att rekryteras som kontraktsanställda för olika arbetsuppgifter vid de europeiska institutionerna”. Av de handlingar som lämnats in till personaldomstolen framgår att tyska, engelska eller franska i olika grad används som interna kommunikationsspråk vid de institutioner som kommer att rekrytera en betydande andel av dem som klarat urvalsproven, det vill säga kommissionen och rådet.

95      Med hänsyn till den ställning som tyskan, engelskan och franskan har inom de institutioner där de kontraktsanställda som rekryteras ska arbeta, hade språkkraven i inbjudan att anmäla intresse ett legitimt mål av allmänt intresse inom ramen för personalpolitiken, nämligen att garantera att de kontraktsanställdas språkkunskaper överensstämmer med de interna kommunikationsspråken.

96      Det ska tilläggas att inbjudan att anmäla intresse i förevarande fall syftade till att upprätta en databas som de olika unionsinstitutionerna kan använda för att rekrytera kontraktsanställda inom fyra tjänstegrupper för ”olika arbetsuppgifter” vid dessa institutioner. Med beaktande av dels att det är flera olika institutioner som kan komma att anställa personer som har klarat urvalsproven, dels att de tjänster som ska tillsättas är av olika slag var det motiverat att Epso kontrollerade att dessa personer omedelbart kan börja utföra sina arbetsuppgifter, det vill säga bland annat att de har förmåga att förstå åtminstone ett av arbetsspråken vid de institutioner som kan komma att rekrytera dem.

97      Det ska vidare erinras om att kontraktsanställda, till skillnad från tjänstemän, i princip förväntas stanna vid en institution endast under en begränsad period, som fastställs i anställningsvillkoren, och att eventuella brister i deras språkkunskaper därför inte kan åtgärdas genom de utbildningsprogram som institutionerna inrättat för att främja den språkliga mångfalden.

98      Då återstår den andra frågan om huruvida språkkraven i inbjudan att anmäla intresse stod i rimlig proportion till det eftersträvade målet. Det ska i detta sammanhang preciseras att tribunalen, i domarna i de ovannämnda förenade målen Italien mot kommissionen (punkt 94) och i de ovannämnda förenade målen Spanien mot kommissionen (punkt 75), slog fast att en institution som väljer att ha flera interna kommunikationsspråk inte kan kräva att de personer som den avser att anställa ska ha kunskaper i fler än ett av dessa språk. Enligt tribunalen kan ett krav på kumulativa kunskaper i olika språk inte motiveras av interna kommunikationsbehov, utan är endast ett uttryck för en vilja att ge vissa av de officiella språken en privilegierad ställning.

99      I förevarande fall framgår det att Epso i inbjudan att anmäla intresse krävde att sökandena skulle ha grundliga kunskaper i ett av de officiella språken som huvudspråk och tillfredsställande kunskaper i tyska, engelska eller franska som andraspråk och att andraspråket skulle vara ett annat än huvudspråket. Personaldomstolen konstaterar att Epso endast krävde att sökandena skulle ha kunskaper i ett av de interna kommunikationsspråk som används vid de institutioner som kunde komma att rekrytera dem.

100    När det gäller det särskilda fallet med sökande som, liksom Marie-Thérèse Angioi, valde tyska, engelska eller franska som huvudspråk, innebar visserligen kravet att de som andraspråk skulle välja ett annat av dessa tre språk att de måste visa att de har kunskaper i två interna kommunikationsspråk, det ena som huvudspråk, det andra som andraspråk.

101    Denna omständighet kan emellertid inte anses oproportionerlig i förhållande till det mål som Epso eftersträvade.

102    Att vissa sökande valde tyska, engelska eller franska som huvudspråk berodde nämligen på omständigheterna i det enskilda fallet (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 5 april 2005 i mål T‑376/03, Hendrickx mot rådet, punkt 33).

103    Det ska vidare erinras om att principen om icke-diskriminering, som är ett konkret uttryck för principen om likabehandling (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 19 oktober 1977 i de förenade målen 117/76 och 16/77, Ruckdeschel m.fl., punkt 7), tillsammans med sistnämnda princip utgör en av de grundläggande principer inom unionsrätten som domstolen ska säkerställa iakttagandet av (domstolens dom av den 12 december 2002 i mål C‑442/00, Rodríguez Caballero, punkt 32). I domen i de ovannämnda förenade målen Italien mot kommissionen (punkt 94), betonade tribunalen att språkkrav som ställs på sökande till tjänster vid Europeiska unionens institutioner och organ inte får ge upphov till omotiverade skillnader i behandlingen av unionsmedborgarna eller hindra deras lika tillträde till lediga tjänster.

104    Det är riktigt att den lösning som Epso valde i förevarande fall ledde till olika behandling av de sökande som valde ett annat språk än tyska, engelska eller franska som huvudspråk respektive de sökande som valde ett av dessa tre språk som huvudspråk. Medan de förstnämnda hade möjlighet att välja andraspråk bland tre språk, det vill säga tyska, engelska eller franska, minskades valmöjligheten för de övriga till två språk. Om Epso emellertid, såsom sökanden i målet hade önskat, hade gett de sökande som valde tyska, engelska eller franska som huvudspråk friheten att välja andraspråk bland alla de officiella språken, förutom det som valts som huvudspråk, skulle dessa sökande ha fått en mycket större fördel jämfört med de övriga sökandena än den som de sistnämnda faktiskt fick. I en situation då Epso tvingades välja mellan två lösningar som båda ledde till olika behandling av de två grupperna av sökande, valde Epso den lösning som innebar minst skillnad i behandlingen och det kan därför inte anses att Epso fastställde olämpliga språkkrav.

105    Personaldomstolen underkänner följaktligen invändningen att kravet, att de sökande som hade valt tyska, engelska eller franska som huvudspråk måste välja ett annat av dessa tre språk som andraspråk, innebär åsidosättande av artikel 22 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, principen om icke-diskriminering och artikel 82.3 e i anställningsvillkoren.

106    Inom ramen för unionsinstitutionernas interna verksamhet är det vidare dessa institutioners ansvar att välja sitt interna kommunikationsspråk, och de har behörighet att ålägga sina anställda detta språk. I artikel 6 i förordning nr 1, som rådet antog på grundval av de bestämmelser i fördraget som ger det behörighet att fastställa reglerna i fråga om språk för Europeiska unionens institutioner, fastställs det att ”institutioner[na] får i sina arbetsordningar föreskriva närmare villkor för hur denna reglering av språkanvändningen skall tillämpas”. Tvärtemot vad Konungariket Spanien och Republiken Italien har hävdat hade Epso följaktligen behörighet att i inbjudan att anmäla intresse, vilken offentliggjordes ”för de europeiska institutionernas räkning, särskilt kommissionen och rådet”, begränsa valet av andraspråk till tyska, engelska eller franska.

107    Personaldomstolen underkänner även argumentet att Epso i inbjudan att anmäla intresse borde ha motiverat valet av de tre språk som skulle användas i urvalsproven, eftersom det är utrett att detta val berodde på institutionernas interna krav (se, för ett liknande resonemang, domen i de ovannämnda förenade målen Spanien mot kommissionen, punkt 88).

108    När det gäller Konungariket Spaniens argument att språkkravet i inbjudan att anmäla intresse gynnade sökande som är medborgare i medlemsstater där det officiella språket är tyska, engelska eller franska, vilket strider mot artikel 12 EG som förbjuder all diskriminering på grund av nationalitet, kan inte heller detta argument godtas, eftersom dessa sökande i likhet med dem som är medborgare i andra medlemsstater var tvungna att göra urvalsproven på ett annat språk än det språk som de hade grundliga kunskaper i.

109    Även om Republiken Italien slutligen, till stöd för att begränsningen i valet av andraspråk utgör ett åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar, har gjort gällande att Epso vanligen inte brukar tillämpa några begränsningar i valet av andraspråk vid anordnandet av uttagningsprov för rekrytering av tjänstemän, inte ens efter anslutningen av de tio nya medlemsstaterna år 2004, framgår det emellertid inte av handlingarna i målet att Epso offentligt skulle ha förbundit sig – vilket byrån för övrigt inte heller har rätt att göra – att inte fastställa några begränsningar vad gäller andraspråket då den anordnar urvalsförfaranden avseende kontraktsanställda.

110    Härav följer att talan inte kan bifallas såvitt avser den första grundens andra del.

 Den första grundens tredje del: Rättstridighet vad gäller sättet för offentliggörande av inbjudan att anmäla intresse och valet av språk för skriftväxling mellan Epso och sökandena

111    Republiken Italien anser att Epso åsidosatte artikel 12 EG, artikel 22 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och artiklarna 1–6 i förordning nr 1 genom att dessutom utan motivering besluta att inbjudan att anmäla intresse endast skulle offentliggöras på tyska, engelska och franska och att skriftväxling mellan administrationen och sökandena uteslutande skulle ske på något av dessa tre språk.

112    Denna påstådda rättsstridighet har emellertid inte skadat Marie-Thérèse Angiois intressen, eftersom hon när inbjudan att anmäla intresse hade offentliggjorts klarade av att registrera sig för proven, delta i urvalsprov och kommunicera med Epso (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 9 februari 1994 i mål T‑3/92, Latham mot kommissionen, punkt 53). En intervenient får dessutom inte anföra ett argument som inte kan åberopas av sökanden i målet.

113    Under dessa omständigheter kan talan inte bifallas såvitt avser den första grundens tredje del.

114    Eftersom den första grundens tre delar har underkänts, kan talan inte vinna bifall såvitt avser den grunden.

 Den andra grunden: ”Åsidosättande av principen om god förvaltningssed, principen om likabehandling, objektivitetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar”

 Parternas argument

115    Denna grund består i huvudsak av två delar.

116    Genom den första delgrunden har Marie-Thérèse Angioi gjort gällande att det vid de urvalsprov som hon gjorde den 6 januari 2006 inträffade ett flertal tekniska problem. Åtminstone fyra gånger avbröts proven på grund av problem med den dator som hon tilldelats och vid varje avbrott behövdes hjälp av en datatekniker. Dessa problem störde henne och tog en del av den tid som hon hade till sitt förfogande, utan att hon tilläts göra om provet eller tilldelades ytterligare tid för att kompensera för den förlorade tiden.

117    Marie-Thérèse Angioi har betonat att allmänt taget genomfördes de prov som anordnades av Epso i december 2005 och januari 2006 under ”stor förvirring”, vilket visas av flera uttalanden från sökande som är med i Union syndicale, och hon har som exempel angett att ett antal sökande trots att de registrerat sig i vederbörlig ordning inte kunde delta i proven eller åtminstone inte kunde få fram provfrågorna på grund av datorproblem. För övrigt vägrade personalföreträdarna i urvalskommittén vid det tionde mötet mellan kommittén och Epso att validera resultaten av urvalsproven framför allt på grund av de tekniska problem som inträffat under samtliga de prov som anordnats inom ramen för inbjudan att anmäla intresse.

118    Sökanden i målet har hävdat att det är uppenbart att problemen i samband med att hon gjorde urvalsproven var väsentliga, eftersom de återkom flera gånger och det krävdes tid för att åtgärda dem, vilket allvarligt störde hennes koncentration.

119    Genom den andra delgrunden har sökanden i målet ifrågasatt de resultat som hon informerades om genom beslutet av den 14 mars 2006. Hon anser att den omständigheten att hon, i likhet med 62 andra sökande, den 27 februari 2006 erhöll ett e-postmeddelande om att hon hade klarat urvalsproven, och därefter den 14 mars 2006 erhöll ett nytt e‑postmeddelande om motsatsen, visar att det fanns problem med registreringen eller behandlingen av provresultaten. Vidare finns det en motsägelse mellan å ena sidan beslutet av den 14 mars 2006, genom vilket hon fick veta att e-postmeddelandet av den 27 februari 2006 om att hon klarat proven berodde på ”ett fel vid avsändandet av e-post till sökandena” och å andra sidan e-postmeddelandet av den 19 april 2006 enligt vilket detta misstag berodde på ett fel vid beräkningen av hennes samlade resultat. Slutligen framgår det av ett skriftligt vittnesmål från en annan sökande att den databas där man lagrade svaren från urvalsproven hade skadats.

120    Kommissionen har i sitt svaromål yrkat att den andra grundens båda delar ska ogillas.

121    När det gäller den första delgrunden har kommissionen anfört att sökanden i målet inte har lämnat in några bevis till stöd för påståendet att det förekom problem som påverkade hennes genomförande av delproven.

122    När det gäller den andra delgrunden har kommissionen betonat att den omständigheten att sökanden i målet felaktigt, genom e‑postmeddelandet av den 27 februari 2006, underrättades om att hon klarat urvalsproven berodde på ett datorprogrammeringsfel. Datorn hade nämligen inte registrerat att sökanden i målet, som endast erhållit 33,33 procent rätta svar på proven avseende läsförståelse och tolkning av sifferuppgifter, inte hade uppnått den miniminivå som krävdes enligt meddelandet av den 21 november 2005, det vill säga 35 procent.

 Personaldomstolens bedömning

–       Den andra grundens första del

123    Enligt principen om god förvaltningssed och principen om likabehandling är institutionerna skyldiga att garantera alla deltagare i ett uttagningsprov att delproven genomförs så smidigt och korrekt som möjligt. Problem som inträffar under genomförandet av delproven i ett uttagningsprov påverkar emellertid inte provens lagenlighet, förutom om problemen är avsevärda och kan snedvrida delprovens resultat. När sådana problem inträffar är institutionen skyldig att bevisa att de inte har påverkat provresultaten (personaldomstolens dom av den 13 december 2006 i mål F‑22/05, Neophytou mot kommissionen, punkt 60).

124    I förevarande fall har sökanden i målet gjort gällande att det vid de urvalsprov som hon gjorde den 6 januari 2006 inträffade ett flertal tekniska problem, bland annat avbröts genomförandet av proven åtminstone fyra gånger på grund av problem med den dator som hon tilldelats. Inga av de uppgifter som hon har lämnat gör det emellertid möjligt att med säkerhet fastställa beskaffenheten hos de problem som hon personligen råkade ut för. Som bevis duger inte den omständigheten att andra sökande vid delproven råkade ut för tekniska funktionsfel och inte heller den omständigheten att personalföreträdarna i urvalskommittén vid ett möte med Epso vägrade att validera resultaten av delproven bland annat på grund av dessa funktionsfel. Även om det av tabellen med sökandens resultat, som hon fick tillgång till via Epsos webbplats, framgår att hon använde längre tid för att besvara fyra av frågorna i delprovet avseende läsförståelse än för att besvara de övriga frågorna i samma prov, bevisar inte heller denna omständighet att de åberopade problemen faktiskt inträffade, vilket för övrigt formellt har bestritts genom ett intyg från det bolag som anordnade urvalsproven. Det ska slutligen påpekas att sökanden i målet inte har bevisat att hon hade påpekat problemen i fråga innan hon fick kännedom om beslutet av den 14 mars 2006.

125    Talan kan således inte bifallas såvitt avser den andra grundens första del.

–       Den andra grundens andra del

126    Det är utrett att Epso först genom ett e-postmeddelande av den 27 februari 2006 meddelade sökanden i målet att hon hade klarat urvalsproven och därefter genom beslutet av den 14 mars 2006 informerade henne om att hon inte klarat dem. Av handlingarna i målet framgår det även att administrationen har gett olika förklaringar till de motstridiga meddelandena. Efter det att Epso i beslutet av den 14 mars 2006 hade hänvisat till ett ”fel vid avsändandet av e-post till sökandena” och därefter i e-postmeddelandet av den 19 april 2006 till ett ”räknefel”, angav kommissionen i sitt svar på en åtgärd för processledning som beslutats av personaldomstolen att denna incident berodde på ett ”datorprogrammeringsfel”, eftersom datorn inte hade registrerat att sökanden i målet, som endast erhållit 33,33 procent rätta svar på proven avseende läsförståelse och tolkning av sifferuppgifter, inte hade uppnått den nödvändiga miniminivån på 35 procent.

127    Det ska emellertid betonas att kommissionen har ingett en tabell som innehåller en kodad förteckning över de frågor som ställdes till Marie-Thérèse Angioi vid delproven avseende läsförståelse och tolkning av sifferuppgifter, de rätta svaren på frågorna samt hennes svar på var och en av frågorna. Även om Marie-Thérèse Angioi allmänt har invänt mot tillförlitligheten hos de resultat som Epso sände till sökandena, har hon emellertid inte, när det gäller hennes resultat på urvalsproven avseende läsförståelse och tolkning av sifferuppgifter, bevisat eller ens gjort gällande att andelen rätta svar sammanlagt var större än 33,33 procent.

128    Till stöd för sitt yrkande om ogiltigförklaring kan Marie-Thérèse Angioi dock inte med framgång åberopa att de resultat som Epso meddelade sökandena allmänt sett inte var tillförlitliga om det inte därigenom visas att hon uppfyllde villkoren i meddelandet av den 21 november 2005, det vill säga att hon uppnådde minst 35 procent rätta svar i urvalsproven. Eftersom detta inte är fallet kan talan inte vinna bifall såvitt avser den andra grundens andra del, trots att Epso allvarligt har åsidosatt principen om god förvaltningssed genom att sända motstridiga meddelanden till Marie-Thérèse Angioi om hennes resultat på urvalsproven.

129    Talan kan således inte bifallas såvitt avser den andra grunden.

 Den tredje grunden: ”Åsidosättande av principen om likabehandling, principen om skydd för berättigade förväntningar, principen om insyn och motiveringsskyldigheten”

130    Den tredje grunden består av två delar, vilka avser, för det första, åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar, principen om insyn och motiveringsskyldigheten och, för det andra, åsidosättande av principen om likabehandling.

 Den tredje grundens första del: Åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar, principen om insyn och motiveringsskyldigheten

–       Parternas argument

131    Sökanden i målet har angett att Epso vid ett möte som ägde rum den 26 juli 2005 försäkrade urvalskommittén att sökandena vid invändningar eller på begäran kunde få tillgång till sina delprov. Sökanden i målet har emellertid hävdat att administrationen vägrade att sända henne texten till de frågor som ställts till henne i urvalsproven, trots att hon begärde detta i skrivelsen av den 14 juni 2006.

132    Sökanden i målet har tillagt att Epsos vägran att sända henne frågorna gör det omöjligt för henne, liksom för personaldomstolen, att bedöma huruvida frågorna var giltiga och uppenbart låg på samma svårighetsnivå som de frågor som ställdes till de övriga sökandena.

133    Kommissionen har i sitt svaromål genmält att enligt rättspraxis avseende uttagningsprov är de enda handlingar som en provdeltagare kan få tillgång till dennes egna skriftliga prov (förstainstansrättens dom av den 27 mars 2003 i mål T‑33/00, Martínez Páramo m.fl. mot kommissionen). I förevarande fall fick sökanden i målet tillgång till sina svar med facit i form av en tabell.

134    Kommissionen har tillagt att även om Marie-Thérèse Angioi i skrivelsen av den 14 juni 2006 begärde att administrationen skulle sända henne texten till de frågor som ställts till henne, omfattas en sådan begäran av Europaparlamentets och rådets förordning nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, s. 43). Europeiska unionens tribunal är ensam behörig att pröva en sådan invändning. Talan kan således inte tas upp till prövning på denna punkt.

135    Kommissionen har gjort gällande att även om Marie-Thérèse Angioi hade fått tillgång till texten till de frågor som ställts till henne, skulle hon inte ha uppnått det eftersträvade målet, det vill säga att kontrollera huruvida de frågor som ställts till övriga sökande hade samma giltighet och låg på samma svårighetsnivå.

–       Personaldomstolens bedömning

136    Personaldomstolen erinrar om att enligt artikel 25 andra stycket i tjänsteföreskrifterna ska alla beslut som fattas i det enskilda fallet i enlighet med tjänsteföreskrifterna och som går en tjänsteman emot motiveras. Enligt fast rättspraxis syftar skyldigheten att motivera beslut som går en tjänsteman emot dels till att ge den berörde nödvändiga uppgifter så att han kan veta om beslutet är välgrundat eller inte, dels till att möjliggöra domstolskontroll av beslutet (förstainstansrättens dom av den 23 januari 2003 i mål T‑53/00, Angioli mot kommissionen, punkt 67, och domen i det ovannämnda målet Martínez Páramo m.fl. mot kommissionen, punkt 43).

137    I flera mål, där talan väckts av deltagare i uttagningsprov som inte klarat delprov i form av flervalsfrågor, har det slagits fast att administrationen har fullgjort sin motiveringsskyldighet genom att till dessa deltagare sända de resultat som erhållits på proven och informera dem om att vissa frågor strukits (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 17 januari 2001 i mål T‑189/99, Gerochristos mot kommissionen, och av den 2 maj 2001 i de förenade målen T‑167/99 och T‑174/99, Giulietti m.fl. mot kommissionen, punkterna 81 och 82).

138    Om det inte föreligger särskilda omständigheter fullgör således en administration som anordnar rekryteringsprov i form av flervalsfrågor sin motiveringsskyldighet genom att informera de sökande som inte klarat proven om procentandelen rätta svar och på begäran sända dem de rätta svaren på var och en av de frågor som ställts. Det kan förhålla sig annorlunda endast om en sökande i sitt klagomål konkret har ifrågasatt att vissa provfrågor skulle vara relevanta eller invänt mot att det svar som anses som rätt skulle vara välgrundat, och detta på villkor att skillnaden mellan sökandens resultat och gränsen för att bli godkänd är sådan att sökanden, för det fall att det finns fog för invändningen (vilket skulle kräva att domstolen upptäcker att de faktiska omständigheterna är oriktiga – se, beträffande sistnämnda aspekt, personaldomstolens dom av den 11 september 2008 i mål F‑127/07, Coto Moreno mot kommissionen, punkt 32), skulle kunna finnas med bland de sökande som klarat delproven i fråga. I detta fall ankommer det på administrationen att i svaret på klagomålet lämna relevant information, särskilt texten till de frågor som vid proven ställdes till den berörde.

139    Det ska ännu en gång påpekas att i förevarande fall informerades sökanden i målet genom e-postmeddelandet av den 14 mars 2006 om att hon hade erhållit 32 procent rätta svar på provet avseende läsförståelse och 35 procent rätta svar på provet avseende tolkning av sifferuppgifter, det vill säga sammanlagt 33,33 procent rätta svar, vilket är lägre än minimikravet för tjänstegrupp II, som är 35 procent. Kort innan sökanden i målet lämnade in sitt klagomål kunde hon för övrigt ta del av en tabell på Epsos webbplats av vilken framgick det korrekta svaret på var och en av de frågor som ställts till henne, det svar som hon gett och den tid som hon behövt för att besvara varje fråga. I samma tabell angavs även att en av de frågor som ställts till sökanden hade varit oläslig och att hon av detta skäl hade tilldelats en poäng.

140    Det är utrett att Marie-Thérèse Angioi i det klagomål som hon enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna ingav mot beslutet av den 14 mars 2006 begärde att administrationen skulle sända henne texten till de frågor som ställts till henne i proven avseende läsförståelse och tolkning av sifferuppgifter och att anställningsmyndigheten i sitt svar på klagomålet inte efterkom hennes begäran. Det ska emellertid påpekas att Marie-Thérèse Angioi i sitt klagomål inte konkret ifrågasatte relevansen hos vissa frågor eller ens mer allmänt gjorde gällande att hon personligen fått frågor som uppenbart var olämpliga eller ogiltiga. Den omständigheten att kommissionen inte sände Marie-Thérèse Angioi texten till de frågor som ställts till henne i delproven kan således inte anses utgöra ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten.

141    Härav följer att talan inte kan bifalls såvitt avser den tredje grundens första del.

 Den tredje grundens andra del: Åsidosättande av principen om likabehandling

–       Parternas argument

142    Sökanden i målet har med stöd av framför allt förstainstansrättens dom av den 27 juni 1991 i mål T‑156/89, Valverde Mordt mot domstolen (punkterna 121–123), och domen i det ovannämnda målet Giulietti m.fl. mot kommissionen (punkterna 73 och 74), påpekat att även om deltagare i samma prov inte nödvändigtvis behöver få samma frågor, måste de i varje fall få frågor på en likvärdig nivå. I förevarande fall har urvalskommittén emellertid flera gånger uttryckt oro över risken för att proven inte var likvärdiga, till följd av att vissa av frågorna inte utarbetats av institutionerna själva utan av privata bolag som ingått avtal med Epso. Urvalskommittén hade även påtalat risken för att sökandena kunde komma att ställas inför delprov med olika svårighetsgrad med beaktande av att vissa frågor var mycket svåra och att frågorna valdes ut slumpmässigt.

143    Kommissionen har i sitt svaromål genmält att sökanden i målet inte har lagt fram några uppgifter som kan föranleda misstankar om att de frågor som ställdes var olämpliga.

–       Personaldomstolens bedömning

144    Enligt fast rättspraxis har uttagningskommittén vid ett uttagningsprov ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller provens närmare innehåll. Unionsdomstolen får underkänna detta innehåll endast om det faller utanför den ram som angetts i meddelandet om uttagningsprov eller om det inte står i proportion till syftet med uttagningsprovet (domstolens dom av den 8 mars 1988 i de förenade målen 64/86, 71/86–73/86 och 78/86, Sergio m.fl. mot kommissionen, punkt 22, och förstainstansrättens dom av den 9 november 2004 i de förenade målen T‑285/02 och T‑395/02, Vega Rodríguez mot kommissionen, punkt 35). Vad beträffar prov som består av flervalsfrågor ankommer det således inte på personaldomstolen att ersätta uttagningskommitténs rättning av provet med sin egen rättning. En fråga kan endast underkännas om den, eventuellt mot bakgrund av svaren som getts på den, visar sig vara uppenbart olämplig med hänsyn till det ifrågavarande uttagningsprovets syfte (domen i det ovannämnda målet Vega Rodríguez mot kommissionen, punkt 36). Denna rättspraxis inom området uttagningsprov kan analogt tillämpas på en inbjudan att anmäla intresse.

145    I förevarande fall framgår det av handlingarna i målet att Epso, i syfte att garantera lika behandling av provdeltagarna, hade beslutat att de frågor som fanns i databasen med provfrågor skulle delas in i fem svårighetsnivåer och att datorn när det gäller sökandena till tjänster som kontraktsanställda i tjänstegrupp II slumpmässigt skulle välja ut tjugo frågor på svårighetsnivå 4 och fem frågor på svårighetsnivå 3 vid provet i läsförståelse, och femton frågor på svårighetsnivå 4 och fem frågor på svårighetsnivå 3 vid provet i tolkning av sifferuppgifter. På detta sätt försökte Epso garantera en likvärdig svårighetsnivå för samtliga provdeltagare.

146    Personaldomstolen kan för övrigt inte ifrågasätta det berättigade i indelningen av frågorna i olika svårighetsnivåer, utan att först granska samtliga frågor, vilket personaldomstolen ska göra endast om det finns ett stort antal indicier som visar att den fördelning som gjordes av dem som anordnade provet är behäftad med sådana felaktigheter att det framgår att de har överskridit gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning. Det ska påpekas att Marie-Thérèse Angioi i förevarande fall har begränsat sig till att i allmänna ordalag ifrågasätta giltigheten och svårighetsgraden på vissa av frågorna i databasen. Hon har däremot inte på något sätt angett att hon, förutom när det gällde en fråga som strukits och för vilken hon tilldelats en poäng, personligen fått frågor som uppenbart var olämpliga eller ogiltiga med hänsyn till syftet med inbjudan att anmäla intresse.

147    Talan kan följaktligen inte bifallas såvitt avser den tredje grundens andra del.

148    Härav följer att talan inte kan vinna bifall såvitt avser den tredje grunden.

 Grunden avseende Epsos bristande behörighet

 Parternas argument

149    Vid förhandlingen ifrågasatte sökanden i målet huruvida Epso var behörig att anta beslutet av den 14 mars 2006.

150    Republiken Italien har preciserat att det av artikel 82.5 i anställningsvillkoren och av de allmänna genomförandebestämmelserna om förfarandet vid rekrytering och anställning av kontraktsanställda vid kommissionen, vilka antogs genom beslut av den 7 april 2004 (offentliggjorda i Administrativa meddelanden nr 49-2004 av den 1 juni 2004, nedan kallade genomförandebestämmelserna), framgår att Epsos behörighet när det gäller rekrytering av kontraktsanställda är begränsad till utformning av proven och anordnande av urvalsförfarandena, men den omfattar inte en rätt att underkänna ansökningar. Enligt Republiken Italien var det i förevarande fall således de institutioner som berördes av upprättandet av en databas över kontraktsanställda som hade denna behörighet.

 Personaldomstolens bedömning

151    Personaldomstolen erinrar om att det i artikel 82.5 första meningen i anställningsvillkoren anges att ”[Epso] skall på en institutions begäran bistå institutionen vid rekryteringen av kontraktsanställda, särskilt genom att utforma proven och anordna uttagningsförfarandena”. I artikel 3.2 i beslut 2002/620 anges att ”[Epso] får bistå institutioner, organ, kontor och byråer som upprättats genom fördragen eller på grundval av dessa, när det gäller anordnande av interna uttagningsprov och urval av övriga anställda”. Slutligen anges i artikel 5.2 i genomförandebestämmelserna att de prov som är avsedda att kontrollera deltagarnas lämplighet när det gäller läsförståelse och tolkning av sifferuppgifter ”ska anordnas av Epso eller på Epsos ansvar”.

152    Eftersom det i förevarande fall framgår av ordalydelsen i inbjudan att anmäla intresse att Epso offentliggjorde den ”för de europeiska institutionernas räkning, särskilt kommissionen och rådet”, hade Epso i förevarande fall, på grundval av de bestämmelser som det hänvisas till i föregående punkt, behörighet att anordna urvalsprov och underkänna ansökningarna för de sökande som inte klarat proven.

153    Talan kan följaktligen inte bifallas såvitt avser den grunden att Epso inte var behörig att anta beslutet av den 14 mars 2006.

154    Yrkandet om ogiltigförklaring av beslutet av den 14 mars 2006 ska således ogillas, liksom följaktligen även yrkandet om ogiltigförklaring av ”Epsos och/eller urvalskommitténs beslut att inte skriva in [Marie-Thérèse Angiois namn] i databasen över dem som klarat urvalsproven”.

155    Av det ovan anförda följer att talan ska ogillas.

 Rättegångskostnader

156    Enligt artikel 122 i rättegångsreglerna ska bestämmelserna i kapitel 8 i avdelning II om rättegångskostnader och domstolskostnader i nämnda rättegångsregler endast tillämpas på mål som väckts vid personaldomstolen från och med ikraftträdandet av dessa rättegångsregler, det vill säga den 1 november 2007. För mål som var anhängiga vid personaldomstolen före detta datum ska bestämmelserna i tribunalens rättegångsregler fortsätta att gälla i tillämpliga delar.

157    Enligt artikel 87.2 i tribunalens rättegångsregler ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Enligt artikel 88 i samma rättegångsregler ska institutionerna i tvister mellan unionen och dess anställda bära sina rättegångskostnader. Eftersom sökanden i målet har tappat detsamma, ska vardera parten bära sina rättegångskostnader.

158    Enligt artikel 87.4 första stycket i tribunalens rättegångsregler ska Konungariket Spanien och Republiken Italien bära sina rättegångskostnader.

Mot denna bakgrund beslutar

PERSONALDOMSTOLEN (plenum)

följande:

1)      Talan ogillas.

2)      Marie-Thérèse Angioi och Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader.

3)      Konungariket Spanien och Republiken Italien, som har intervenerat, ska bära sina rättegångskostnader.

Mahoney

 

      Gervasoni

Kreppel

Tagaras

Van Raepenbusch

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 29 juni 2011.

Justitiesekreterare

 

       Ordförande

W. Hakenberg

 

       P. Mahoney


* Rättegångsspråk: franska.