PERSONALDOMSTOLENS DOM

(första avdelningen)

den 7 juli 2009

Mål F-54/08

Marjorie Danielle Bernard

mot

Europeiska polisbyrån (Europol)

“Personalmål – Anställda vid Europol – Tjänstgöringens upphörande – Beslut att inte förnya anställningsavtalet – Uppenbart oriktig bedömning – Åtgärd för processledning – Anledning saknas att döma i saken”

Saken: Talan väckt med stöd av artikel 40.3 i konventionen som utarbetats på grundval av artikel K.3 i fördraget om Europeiska unionen om upprättandet av en europeisk polisbyrå (Europolkonventionen) och artikel 93.1 i tjänsteföreskrifterna för anställda vid Europol, genom vilken Marjorie Danielle Bernard yrkade ogiltigförklaring dels av det beslut som meddelades av Europols direktör den 31 juli 2007 om att inte förnya anställningsavtalet efter den 31 maj 2008, dels av det beslut som meddelades av Europols direktör den 29 februari 2008, om att inte bifalla begäran om omprövning av det ovannämnda beslutet av den 31 juli 2007, samt yrkade förpliktande att överlämna provanställningsrapporten och slutligen förpliktande för Europol att ersätta rättegångskostnaderna.

Avgörande: Anledning saknas att döma i saken rörande yrkandet om att provanställningsrapporten av den 25 februari 2004 ska överlämnas. Beslutet som meddelades av Europols direktör den 31 juli 2007 att inte förlänga sökandens anställningsavtal efter den 31 maj 2008 ogiltigförklaras. Europol ska ersätta rättegångskostnaderna.

Sammanfattning

Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Rekrytering – Förlängning av ett avtal om tidsbegränsad anställning – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Anställda vid Europol

(Tjänsteföreskrifterna för anställda vid Europol, artikel 6)

Administrationen har i princip ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att avgöra huruvida ett tidsbegränsat anställningsavtal för tillfälligt anställda ska förlängas, och gemenskapsdomstolens prövning ska endast avse en kontroll av att det inte föreligger någon uppenbart oriktig bedömning eller maktmissbruk.

När administrationen har utarbetat en särskild ordning, i form av interna riktlinjer, vilken är avsedd att säkerställa insyn i det förfarande som ligger till grund för förlängning av anställningsavtal, innebär emellertid antagandet av en sådan ordning en självpåtagen begränsning av institutionens utrymme för skönsmässig bedömning och medför en ändring av de kontraktsanställdas ursprungliga ordning, vilken kännetecknades av en osäker ställning för anställda med tidsbegränsade avtal, till en ordning som grundar sig på principen om förlängning på vissa villkor. Ett beslut av en gemenskapsinstitution, som offentliggjorts till hela personalen och som anger de kriterier och det förfarande som är tillämpliga vid beslut att förlänga eller inte förlänga anställningsavtal, utgör nämligen interna riktlinjer vilka som sådana ska anses utgöra handlingsföreskrifter som administrationen själv har påtagit sig att följa och från vilka den inte får avvika utan att ange skälen för detta, vid äventyr att likabehandlingsprincipen annars åsidosätts.

När Europol genom interna riktlinjer har antagit en särskild ordning som grundar sig på principen om förlängning av anställningsavtal på vissa villkor, bland vilka återfinns de anställdas arbetsprestationer som, bedömda på grundval den årliga utvärderingsrapporten, åtminstone måste vara tillfredställande, utgör således ett beslut att inte förlänga ett anställningsavtal på grund av att den anställdes arbetsprestationer inte är tillfredställande en uppenbart oriktig bedömning, då den anställde i utvärderingsrapporterna sammantaget har erhållit tillfredställande omdömen.

(se punkterna 46–48, 50, 51 och 53)

Hänvisning till

förstainstansrätten: 1 mars 2005, Mausolf mot Europol, T‑258/03, REGP 2005, s. I‑A‑45 och II‑189, punkterna 23, 25, 26 och 47–49