Language of document : ECLI:EU:C:2016:772

Mål C‑294/15

Edyta Mikołajczyk

mot

Marie Louise Czarnecka

och

Stefan Czarnecki

(begäran om förhandsavgörande från Sąd Apelacyjny w Warszawie)

”Begäran om förhandsavgörande – Civilrättsligt samarbete – Domstols behörighet och erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar – Förordning (EG) nr 2201/2003 – Artikel 1.1 a – Materiellt tillämpningsområde – Talan om annullering av äktenskap som väckts av en utomstående efter det att en av makarna har avlidit – Artikel 3.1 – Huruvida domstolarna i den medlemsstat där 'sökanden’ har hemvist är behöriga – Räckvidd”

Sammanfattning – Domstolens dom (andra avdelningen) av den 13 oktober 2016

1.        Civilrättsligt samarbete – Domstols behörighet och erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar – Förordning nr 2201/2003 – Tillämpningsområde – Begreppet ”annullering av äktenskap” – Talan om annullering av äktenskap som väckts av en utomstående efter det att en av makarna har avlidit – Omfattas

(Rådets förordning nr 2201/2003, artiklarna 1.1 a och 3)

2.        Civilrättsligt samarbete – Domstols behörighet och erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar – Förordning nr 2201/2003 – Allmän behörighet – Alternativa behörighetskriterier som föreskrivs i artikel 3.1 a femte och sjätte strecksatserna – Begreppet ”sökanden” – Självständig och enhetlig tolkning

(Rådets förordning nr 2201/2003, artikel 3.1 a femte och sjätte strecksatserna)

3.        Civilrättsligt samarbete – Domstols behörighet och erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar – Förordning nr 2201/2003 – Alternativa behörighetskriterier som föreskrivs i artikel 3.1 a femte och sjätte strecksatserna – Begreppet ”sökanden” – Annan person än maken – Omfattas inte

(Rådets förordning nr 2201/2003, artikel 3.1 a femte och sjätte strecksatserna)

1.      Artikel 1.1 a i förordning nr 2201/2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning nr 1347/2000 ska tolkas så, att en talan om annullering av äktenskap som väckts av en utomstående efter det att en av makarna har avlidit omfattas av tillämpningsområdet för förordning nr 2201/2003.

Vad för det första gäller lydelsen i artikel 1.1 a i förordning nr 2201/2003 ska det noteras att bland annat annullering av äktenskap anges i den bestämmelsen bland de frågor som omfattas av förordningens tillämpningsområde, utan att det däri görs någon skillnad utifrån det datum då en sådan talan väcktes med hänsyn till att en av makarna har avlidit eller identiteten på den person som har rätt att väcka en sådan talan vid domstol.

En sådan tolkning av artikel 1.1 a i förordning nr 2201/2003 stöds för det andra av det sammanhang i vilket denna bestämmelse ingår. I artikel 1.3 i förordning nr 2201/2003 finns en uttömmande uppräkning av de frågor som är undantagna från förordningens tillämpningsområde. En talan om annullering av äktenskap som väckts av en utomstående efter det att en av makarna har avlidit ingår emellertid inte bland de frågor som undantagits från förordningens tillämpningsområde.

Att artikel 1.1 a i förordning nr 2201/2003 ska tolkas på detta sätt, vinner för det tredje även stöd av det mål som eftersträvas med förordningen. Förordning nr 2201/2003 bidrar till att upprätta ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, där den fria rörligheten för personer garanteras. Att undanta en talan om annullering av äktenskap som väckts av en utomstående efter det att en av makarna har avlidit från tillämpningsområdet för förordning nr 2201/2003 skulle emellertid inverka menligt på möjligheten att uppnå nämnda mål, i den mån det undantaget skulle leda till större rättsosäkerhet kopplad till att det inte finns något enhetligt regelverk på området. Detta gör sig i än högre grad gällande då varken frågor avseende fysiska personers rättsliga status eller frågor om familjeförhållanden omfattas av förordning nr 650/2012 om behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt godkännande och verkställighet av officiella handlingar i samband med arv och om inrättandet av ett europeiskt arvsintyg.

(se punkterna 27–30, 32–34 och 37 samt punkt 1 i domslutet)

2.      Se domen.

(se punkterna 44 och 45)

3.      Artikel 3.1 a femte och sjätte strecksatserna i förordning nr 2201/2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning nr 1347/2000 ska tolkas så, att en annan person än någon av makarna som väckt en talan om annullering av äktenskap inte kan åberopa någon av de behörighetsgrunder som föreskrivs i dessa bestämmelser.

De behörighetsregler som fastställts i artikel 3 i förordning nr 2201/2003, inklusive de regler som föreskrivs i artikel 3.1 a femte och sjätte strecksatserna, är utformade för att tillvarata makarnas intressen. En sådan tolkning uppfyller även det syfte som eftersträvas med den förordningen, eftersom det genom förordningen har införts flexibla lagvalsregler för att det ska kunna tas hänsyn till rörligheten för personer och även för att skydda rättigheterna för den make som har lämnat det land i vilket makarna har sin gemensamma hemvist, samtidigt som det säkerställs att det finns en verklig anknytning mellan den berörda parten och den medlemsstat som utövar behörigheten. Härav följer att även om en talan om annullering av äktenskap som väckts av en utomstående omfattas av tillämpningsområdet för förordning nr 2201/2003, ska denne utomstående vara bunden av de behörighetsregler som utformats till förmån för makar. Denna tolkning innebär dessutom inte att rätten att väcka talan vid domstol går förlorad för denne utomstående, eftersom denne kan åberopa någon av de andra behörighetsgrunder som föreskrivs i artikel 3 i förordningen.

(se punkterna 49–51 och 53 samt punkt 2 i domslutet)