PERSONALDOMSTOLENS BESLUT (tredje avdelningen)

den 30 juni 2011

Mål F-14/10

Luigi Marcuccio

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål — Tjänstemän — Social säkerhet — Olycka — Förfarande för att fastställa en partiell, permanent invaliditet i den mening som avses i artikel 73 i tjänsteföreskrifterna — Varaktigheten av förfarandet — Talan om skadestånd — Uppenbart att talan saknar rättslig grund — Artikel 94 i rättegångsreglerna”

Saken:      Talan enligt artikel 270 FEUF, vilken är tillämplig på Euratomfördraget enligt artikel 106a i detta, genom vilken Luigi Marcuccio i huvudsak yrkar att kommissionen ska förpliktas att ersätta honom för den ekonomiska och ideella skada han lidit med hänsyn till att förfarandet för att fastställa en partiell, permanent invaliditet i den mening som avses i artikel 73 i tjänsteföreskrifterna, till följd av annat olycksfall än olycksfall i arbetet som inträffade den 12 september 2003, tagit orimligt lång tid.

Avgörande:      Talan ogillas eftersom det är uppenbart att den saknar rättslig grund. Sökanden ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta kommissionens rättegångskostnader. Sökanden ska ersätta personaldomstolen med beloppet 1000 euro i enlighet med artikel 94 i rättegångsreglerna.

Sammanfattning

Tjänstemän – Social trygghet – Olycksfallsförsäkring och försäkring mot yrkessjukdom – Läkarutlåtande – Iakttagande av en skälig tidsfrist

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 73; reglerna om olycksfallsförsäkring och yrkessjukdomsförsäkring, artiklarna 19 och 21)

Frågan huruvida ett administrativt förfarande har pågått under rimlig tid ska bedömas med hänsyn till de särskilda omständigheterna i varje enskilt ärende och särskilt det sammanhang detta ärende förekommer i, de olika steg i förfarandet som institutionen har vidtagit, parternas agerande under förfarandet, ärendets komplexitet samt tvistens betydelse för de olika berörda parterna

Beträffande personalmål ansvarar institutionen för hur skyndsamt de läkare arbetar som den utsett för att avge utlåtanden enligt artiklarna 19 och 21 i reglerna om olycksfallsförsäkring och yrkessjukdomsförsäkring. Om det slås fast att en försening beror på tjänstemannen har förhalat eller försökt hindra förfarandet kan institutionen inte anses vara ansvarig för förseningen.

(se punkterna 49 och 50)

Hänvisning till

Domstolen: 17 december 1998 i mål, C‑185/95 P, Baustahlgewebe mot kommissionen, punkt 29; 16 juli 2009 i mål C‑385/07 P, Der Grüne Punkt-Duales System Deutschland mot kommissionen, punkterna 181–188

Förstainstansrätten: 22 oktober 1997 i de förenade målen T‑213/95 och T‑18/96, SCK och FNK mot kommissionen, punkt 57; 11 april 2006 i mål T‑394/03, Angeletti mot kommissionen, punkt 154

Personaldomstolen: 1 juli 2010 i mål F‑97/08, Füller-Tomlinson mot parlamentet, punkt 167, målet har överklagats till domstolen som mål T‑390/10 P