Language of document : ECLI:EU:F:2014:197

DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(tredje avdelningen)

10 september 2014

Mål F‑120/13

KE

mot

Europeiska järnvägsbyrån (ERA)

”Personalmål – Tillfälligt anställd – Beslut att inte förnya ett tidsbegränsat anställningsavtal – Personal vid byrå – Nedskärningar – ERA:s fleråriga budgetram – Indragning av två tjänster i tjänsteförteckningen – Iakttagande av grundläggande formföreskrifter – Rätten att yttra sig – Interna direktiv – Tjänstens intresse”

Saken:      Talan, väckt med stöd av artikel 270 FEUF, enligt vilken KE yrkar ogiltigförklaring av det beslut som verkställande direktören vid Europeiska järnvägsbyrån fattade den 22 mars 2013, i vilket denne bekräftade för sökanden att sökandens anställningsavtal som tillfälligt anställd skulle upphöra vid den tidpunkt som angavs i avtalet, det vill säga den 30 september samma år.

Avgörande:      Talan ogillas. Europeiska järnvägsbyrån ska bära sina rättegångskostnader och ersätta hälften av KE:s rättegångskostnader. KE ska bära hälften av sina rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Rekrytering – Beslut att inte förnya ett tidsbegränsat anställningsavtal – Antagande av interna riktlinjer enligt vilka den anställde ges möjlighet att yttra sig innan beslutet fattas – Rättsverkningar

(Anställningsvillkoren för övriga anställda, artikel 47)

2.      Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Rekrytering – Beslut att inte förnya ett tidsbegränsat anställningsavtal – Antagande av interna riktlinjer enligt vilka den anställde ges möjlighet att yttra sig innan beslutet fattas – Former av dialog med den anställde

(Anställningsvillkoren för övriga anställda, artikel 47)

3.      Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Rekrytering – Beslut att inte förnya ett tidsbegränsat anställningsavtal – Antagande av interna riktlinjer om inrättande av ett förfarande för beslut om förnyande – Administrationens underlåtenhet att iaktta de vägledande frister som där föreskrivs – Följder

(Anställningsvillkoren för övriga anställda, artikel 47)

4.      Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Rekrytering – Beslut att inte förnya ett tidsbegränsat anställningsavtal – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Räckvidd – Indragning av tjänster av budgetskäl

(Anställningsvillkoren för övriga anställda, artikel 47)

5.      Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Rekrytering – Förnyande av visstidsanställning – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Administrationens omsorgsplikt – Beaktande av den anställdes intressen – Gränser

(Anställningsvillkoren för övriga anställda, artiklarna 8 och 47)

1.      Anställningsvillkoren för övriga anställda, och i synnerhet artikel 47 däri, föreskriver förvisso inte något särskilt förfarande som syftar till att låta en tillfälligt anställd som anställts för en begränsad tid vederbörligen yttra sig innan ett beslut antas om att inte förnya dennes anställningsavtal. Inte desto mindre kan en institution eller en byrå i avsaknad av anställningsföreskrifter anta interna förfaranden och en intern ordning som innebär att en tillfälligt anställd ska höras innan beslut fattas avseende fortbeståndet av dennes anställning, bland annat genom interna riktlinjer, i den mån utnyttjandet av en sådan möjlighet inte leder till att en uttrycklig bestämmelse i tjänsteföreskrifterna eller i anställningsvillkoren åsidosätts.

Sådana interna riktlinjer kan, inom ett område där institutionen eller byrån enligt tjänsteföreskrifterna har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning, anta formen av ett beslut som meddelas samtliga anställda och vars syfte är att säkerställa att de berörda tjänstemännen och övriga anställda behandlas lika. När en institution eller en byrå antar ett sådant beslut ska det i sig anses utgöra en vägledande förhållningsregel som förvaltningen själv har uppställt och som den inte får frångå utan att ange skälen härför, eftersom detta annars skulle utgöra ett åsidosättande av likabehandlingsprincipen.

(se punkterna 46–48)

Hänvisning till

Domstolen: dom Louwage/kommissionen, 148/73, EU:C:1974:7 punkt 12; dom Lux/revisionsrätten, 129/82 och 274/82, EU:C:1984:391, punkt 20

Förstainstansrätten: dom Schneider/kommissionen, T‑54/92, EU:T:1994:283, punkt 19; dom Monaco/parlamentet, T‑92/96, EU:T:1997:105, punkt 46

Personaldomstolen: dom Petrilli/kommissionen, F‑98/07, EU:F:2009:7, punkt 55 och där angiven rättspraxis; dom Bernard/Europol, F‑99/07 och F‑45/08, EU:F:2009:84, punkt 79 och där angiven rättspraxis

2.      Då en byrå inom unionen tillämpar riktlinjer avseende förfarandet för förnyande av visstidsanställningar, bland annat avseende den dialog som ska föras mellan byrån och den berörde anställde vad gäller möjligheterna att förnya dennes avtal, ska byrån säkerställa att denne anställde är klart underrättad om föremålet för samtalet med den överordnade, så att vederbörande kan få ge uttryck för sin inställning innan ett för denne negativt beslut antas avseende utgången av dennes anställningsavtal. Även om riktlinjerna inte innebär att det krävs att den dialog föreskrivs mellan den överordnade och den berörde anställde är skriftlig, och informationen om föremålet för samtalet följaktligen kan vara muntlig och följa av det sammanhang inom vilket samtalet äger rum, kan en skriftlig kallelse till den berörde visa sig vara mer lämplig.

(se punkt 55)

3.      För den händelse att de vägledande riktlinjer som föreskrivs i de interna riktlinjerna vid en byrå inom unionen avseende förfarandet för beslut om förnyande av avtal om visstidsinställning inte iakttas, är det dessutom nödvändigt att denna oegentlighet har kunnat påverka innehållet i beslutet om icke-förnyande.

I den situationen att tjänsten i fråga ska dras in är inverkan på budgeten, i form av utgifter inom ramen för byråns verksamhetsbudget, av ett förslag att inte förnya avtalet om visstidsanställning för den anställde som innehar tjänsten verkligen neutral, eftersom ett sådant beslut endast bekräftar att anslag som dragits in inte nyttjas under nästa budgetår. Vad gäller ett krav i interna riktlinjer på att byråns personalavdelning ska konsulteras innan ett beslut om icke-förnyande antas, skulle ett eventuellt samråd, även om det skedde inom stadgade frister, med hänsyn till att nämnda avdelning inte kan göra några anmärkningar avseende ett förslag till beslut som just inte kan få några följder för budgeten inte kunna påverka innehållet och således inte heller lagenligheten av beslutet om icke-förnyande.

(se punkterna 67, 69 och 70)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: dom Wunenburger/kommissionen, T‑246/04 och T‑71/05, EU:T:2007:34, punkt 149 och där angiven rättspraxis

4.      Institutionen är ensam behörig vad gäller tjänstegrenars organisation och funktion och det är den närmast överordnade som ensam ansvarar för organisationen av tjänstegrenen. Det ankommer på denne ensam att bedöma tjänstegrenens behov och att följaktligen anställa den personal som är tillgänglig för vederbörande.

Unionens institutioner och byråer är även fria att strukturera sina administrativa enheter med beaktande av ett flertal omständigheter, såsom arten och omfattningen av de uppgifter som ska tillfalla dem och de budgetära alternativen. Denna frihet inbegriper emellertid friheten att dra in tjänster och ändra tilldelningen av uppgifter, i syfte att uppnå en högre effektivitet i arbetsorganisationen eller att möta budgetkrav på indragning av tjänster från unionens politiska instanser, liksom möjligheten att ändra tilldelningen av de uppgifter som tidigare utförts av den som innehaft en indragen tjänst, utan att denna indragning av en tjänst nödvändigtvis måste underställas villkoret att samtliga ålagda uppgifter ska utföras av ett lika stort antal personer som före omorganisationen. En indragning av en tjänst måste för övrigt inte innebära att de uppgifter som den omfattade bortfaller.

När en institution av tvingande budgetskäl beslutar att dra in assistenttjänster, snarare än administratörstjänster, och bland de assistenttjänster som innehas av visstidsanställda vilkas anställningsavtal upphör under året identifierar och väljer den tjänst vars indragning får minst inverkan på driften av verksamheten, har den följaktligen hållit sig inom gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning inom området.

(se punkterna 81–83)

Hänvisning till

Domstolen: dom Labeyrie/kommissionen, 16/67, EU:C:1968:37, punkt 445; dom Geist/kommissionen, 61/76, EU:C:1977:127, punkt 38; dom Bellardi-Ricci m.fl./kommissionen, 178/80, EU:C:1981:310, punkt 19

Förstainstansrätten: dom Scheuer/kommissionen, T‑108/89, EU:T:1990:45, punkt 41; dom Pitrone/kommissionen, T‑46/89, EU:T:1990:62, punkt 60; dom Sebastiani/parlamentet, T‑163/89, EU:T:1991:49, punkt 33; dom Lacruz Bassols/domstolen, T‑109/92, EU:T:1994:16, punkt 88; dom Cesaratto/parlamentet, T‑108/96, EU:T:1997:115, punkterna 48–51; dom Karatzoglou/ERA, T‑471/04, EU:T:2008:540, punkt 59

5.      I artikel 8 i anställningsvillkoren för övriga anställda föreskrivs förvisso att ett anställningsavtal för tillfälligt anställda kan förnyas. Det är emellertid inte frågan om en rätt utan om en möjlighet som står till den behöriga myndighetens förfogande. Tvärtemot vad som är föreskrivet för tjänstemän finns det heller inte någon rätt till förtur för den tillfälligt anställde som anställts för en begränsad tid och vars avtal löper ut, som skulle innebära att denne vid anställningstidens slut skulle återanställas i vilken tjänst som helst i samma tjänstegrupp som blir vakant eller som inrättas vid den institution eller byrå där personen varit anställd.

Den myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal kan följaktligen inte klandras för att ha åsidosatt omsorgsplikten genom att inte, på grund av att tjänster dragits in i dess budget, ha förnyat en anställds anställningsavtal på obestämd tid, och detta därtill i en situation med övergripande politiska krav på unionens institutioner och byråer att genomföra successiva årliga personalnedskärningar.

Detta gäller i än högre grad då den berörde anställdes tjänstgöringsrapport under alla omständigheter inte påvisar några särskilda förtjänster i utförandet av de senast tilldelade uppgifterna. Skyldigheten att beakta de personliga intressena hos en anställd vars yrkesmässiga prestationer har bedömts otillräckliga ska nämligen inte gå så långt att det hindrar den behöriga myndigheten från att besluta att inte förlänga ett tidsbegränsat kontrakt – trots den anställdes invändningar – om det krävs i tjänstens intresse.

(se punkterna 91, 92, 95 och 96)

Hänvisning till

Domstolen: dom Nebe/kommissionen, 176/82, EU:C:1983:214, punkt 18; dom Lux mot revisionsrätten, 69/83, EU:C:1984:225, punkt 17

Tribunalen: dom Potamianos/kommissionen, T‑160/04, EU:T:2008:438, punkt 30; dom ETF/Michel, T‑108/11 P, EU:T:2013:625, punkt 88

Personaldomstolen: dom 2008, Klug/EMEA, F‑35/07, EU:F:2008:150, punkt 79; AI/domstolen, F‑85/10, EU:F:2012:97, punkterna 167 och 168; 23 oktober 2013, Solberg/OEDT, F‑124/12, EU:F:2013:157, punkt 45