Mål C‑619/18

Europeiska kommissionen

mot

Republiken Polen

”Skyndsam handläggning”

Sammanfattning – Beslut meddelat av domstolens ordförande den 15 november 2018

Domstolsförfarande – Skyndsam handläggning – Villkor – Omständigheter som påkallar snabb handläggning – Oklarheter om den högsta domstolen i en medlemsstat är att anse som oberoende – Fråga huruvida målet ska handläggas skyndsamt

(Artikel 2 FEU; artikel 267 FEUF; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47; domstolens rättegångsregler, artikel 133.1)

Inom ramen för en ansökan om skyndsam handläggning – som framställts i samband med en fördragsbrottstalan med anledning av att det enligt kommissionen framstår som oklart om högsta domstolen i en medlemsstat, på grund av lagändringar avseende sänkningen av pensionsåldern för domarna vid nämnda domstol, samt angående villkoren för dessa domare att i förekommande fall efter uppnådd pensionsålder få samtycke till att fortsätta med sin dömande verksamhet kan fortsätta sin rättskipningsfunktion med iakttagande av den i artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna stadfästa grundläggande rättighet som var och en har att få sin sak prövad av en oavhängig domstol – utgör kravet på oavhängiga domare en del av kärninnehållet i den grundläggande rätten till en rättvis rättegång, och denna rätt är av vital betydelse för att garantera att samtliga de rättigheter som enskilda tillerkänns enligt unionsrätten skyddas och att medlemsstaternas gemensamma värden som anges i artikel 2 FEU, bland annat rättsstatsprincipen, upprätthålls.

Oklarheterna gällande de omtvistade nationella bestämmelserna kan även ha en inverkan på funktionen hos systemet för domstolssamarbete, som möjligheten att begära förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF ger uttryck för, som är en av grundstenarna i Europeiska unionens domstolssystem. Det är därvid av grundläggande betydelse att de nationella domstolarna är oberoende, särskilt domstolarna i sista instans.

Ett svar som lämnas av domstolen utan dröjsmål kan mot denna bakgrund – med avseende på rättssäkerhetshänsyn tagna till såväl unionens som till den berörda medlemsstatens intressen – undanröja de oklarheter som finns när det gäller grundläggande unionsrättsliga frågeställningar och som gäller bland annat frågan huruvida vissa i unionsrätten skyddade grundläggande rättigheter eventuellt har påverkats jämte den inverkan som tolkningen av unionsrätten kan få vad gäller själva sammansättningen av och verksamhetsvillkoren för den högsta domstolen i nämnda medlemsstat.

(se punkterna 19–22 och 25)