Language of document : ECLI:EU:F:2010:169

PERSONALDOMSTOLENS DOM
(tredje avdelningen)

den 15 december 2010

Mål F-67/09

Nicolás Angulo Sánchez

mot

Europeiska unionens råd

”Personalmål – Särskild ledighet – Allvarlig sjukdom hos släkting i rakt uppstigande led – Beräkning av antal lediga dagar då flera släktingar är allvarligt sjuka”

Saken: Talan som väckts med stöd av artiklarna 236 EG och 152 EA, genom vilken Nicolás Angulo Sánchez yrkar ogiltigförklaring av rådets beslut av den 8 oktober och 8 december 2008 om avslag av ansökningar om särskild ledighet på grund av allvarlig sjukdom hos en släkting i rakt uppstigande led.

Avgörande: Rådets beslut av den 8 oktober 2008 och den 8 december 2008 om avslag av sökandens ansökningar om särskild ledighet ogiltigförklaras. Rådet ska ersätta rättegångskostnaderna.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Ledighet – Särskild ledighet

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga V, artikel 6)

2.      Tjänstemän – Ledighet – Allvarlig sjukdom hos släkting i rakt uppstigande led

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga V, artikel 6)

3.      Tjänstemän – Talan – Föregående administrativt klagomål – Avslagsbeslut – Motiveringen i det angripna beslutet har ersatts

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

4.      Tjänstemän – Talan – Grunder – Verkningslös grund – Grund som avser en felaktighet i den enda motivering som angetts i det angripna beslutet – Beslut som på ett rättsenligt sätt kan motiveras med stöd av ett annat skäl

1.      Artikel 6 i bilaga V föreskriver förutom allvarlig sjukdom hos en släkting i rakt uppstigande led olika situationer i vilka en tjänsteman kan beviljas särskild ledighet. Det rör sig om helt skilda händelser. Vissa av dessa händelser kan, under samma kalenderår, beröra flera barn eller flera släktingar i rakt uppstigande led till tjänstemannen. När det exempelvis gäller ett barns födelse, ett barns bortgång eller en släktings bortgång, är det svårt att, med hänsyn till exceptionella karaktären på dessa händelser, tänka sig att det högsta antal dagar som fastställts i artikel 6 i bilaga V skulle vara tillämpligt på samtliga barnafödslar eller samtliga bortgångar rörande barn eller släktingar i rakt uppstigande led som äger rum under kalenderåret. Av detta skäl gäller rätten till särskild ledighet nödvändigtvis för varje barnafödsel eller varje bortgång avseende ett barn eller en släkting i rakt uppstigande led. Eftersom det i artikel 6 i bilaga V i tjänsteföreskrifterna inte görs någon åtskillnad mellan de händelser som räknas upp, drar personaldomstolen slutsatsen att lagstiftaren har velat föreskriva en liknande behandling för alla dessa händelser och således att en tjänsteman kan beviljas en ledighet på två dagar per släkting i rakt uppstigande led och år.

(se punkterna 38–42 och 45)

2.      För det fall en institution antar interna riktlinjer i vilka det hänvisas till artikel 6 femte strecksatsen i bilaga V till tjänsteföreskrifterna och i vilka det fastställs en möjlighet för en tjänsteman att erhålla förnyad särskild ledighet på grund av allvarlig sjukdom hos en släkting i rakt uppstigande led, varvid denna möjlighet omfattas av ytterligare villkor som dels hänför sig till särskilda familjeförhållanden, dels till att den berörda släktingen i rakt uppstigande led lider av en kronisk sjukdom, är det fråga om en möjlighet att beviljas en rätt till särskild ledighet som går utöver sådan allvarlig sjukdom hos en släkting i rakt uppstigande led som avses i artikel 6 i bilaga V till tjänsteföreskrifterna.

Sådana riktlinjer, som inte är avsedda att tillämpas i de mer svårartade fallen som avses i artikel 6 femte strecksatsen i bilaga V till tjänsteföreskrifterna, strider således inte mot bestämmelserna i denna artikel.

(se punkterna 48 och 49)

3.      Om administrationen, i det system med överklagandemöjligheter enligt artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna, när den uttryckligen avslår ett klagomål, kan vilja ändra de skäl som ligger till grund för dess antagande av det angripna beslutet, får en sådan ändring inte äga rum när det uttryckliga avslagsbeslutet antas efter det att en talan mot det angripna beslutet har väckts vid personaldomstolen.

En fullständig avsaknad av motivering i ett beslut kan inte rättas till genom förklaringar som administrationen lämnar efter det att talan har väckts, eftersom en sådan möjlighet för administrationen att rätta till en fullständig avsaknad av motivering efter det att talan har väckts skulle strida mot principen om parternas likställighet inför domstolen. Sökanden skulle i sådana fall enbart förfoga över repliken för att framställa sina grunder mot den motivering som sökanden får kännedom om först efter talans väckande. Analogt och av samma skäl gäller att när administrationen inte endast kompletterar en befintlig motivering utan avser att lägga en ny motivering till grund för det angripna beslutet, måste administrationen med nödvändighet göra detta före talans väckande.

(se punkterna 70 och 71)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 12 februari 1992, T‑52/90, Volger mot parlamentet, REG 1992, s. II‑121, punkt 41

Tribunalen: 9 december 2009, T‑377/08 P, kommissionen mot Birkhoff, REGP 2009, s. I‑B‑1‑133 och II‑B‑1‑807, punkterna 55–60; 12 maj 2010, T‑560/08 P, kommissionen mot Meierhofer, REU 2010, s. II‑1739, punkt 59

4.      Det förhållandet att ett beslut, som grundar sig på en enda motivering och vars rättsstridighet har konstaterats av unionsdomstolen, på ett rättsenligt sätt skulle kunna motiveras med stöd av ett annat skäl, kan enbart hindra en ogiltigförklaring av detta beslut för det fall administrationen saknar utrymme för skönsmässig bedömning och i sak enbart får fatta ett nytt beslut som är identiskt med det ogiltigförklarade beslutet.

En svarandeinstitution kan i detta avseende inte till stöd för ståndpunkten att tjänstemannen inte har ett berättigat intresse av att erhålla en ogiltigförklaring av administrationens avslag på tjänstemannens ansökningar om särskild ledighet på grund av allvarlig sjukdom hos en släkting i rakt uppstigande led, åberopa att ett villkor för beviljandet enligt institutionens interna riktlinjer, det vill säga avsaknaden av ”särskilda familjeförhållanden”, inte var uppfyllt, eftersom administrationen i förhållande till tjänstemannen har ett mycket stort utrymme för skönsmässig bedömning, vilket även framgår av villkorets ordalydelse.

(se punkterna 75, 76 och 78)