Language of document :

Överklagande ingett den 15 maj 2019 av Ralph Pethke av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 5 mars 2019 i mål T-169/17, Ralph Pethke mot Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

(Mål C-382/19 P)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Ralph Pethke (ombud: H. Tettenborn, Rechtsanwalt)

Övriga parter i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

upphäva Europeiska unionens tribunals dom av den 5 mars 2019 i mål T-169/17,

ogiltigförklara beslut PERS-AFFECT-16-134 om förflyttning, vilket antogs av den verkställande direktören för Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO), och besluta om ersättning för den ekonomiska och ideella skada som den olagliga förflyttningen gett upphov till, och

i andra hand, upphäva nämnda dom och återförvisa målet till tribunalen.

Grunder och huvudargument

Förevarande överklagande riktas mot tribunalens dom, genom vilken klagandens klagomål mot beslut PERS-AFFECT-16-134 om förflyttning, vilket hade antagits av den verkställande direktören för Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet, avslogs.

Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden följande tre grunder:

1.    Åsidosättande av artikel 7 i tjänsteföreskrifterna1 och artikel 36 i domstolens stadga

Klaganden anser att tribunalen tillämpade artikel 7 i tjänsteföreskrifterna felaktigt. Nedgraderingen från enhetschef för en operativ avdelning till handläggare utan möjlighet att göra karriär och utan ett utvärderings- eller disciplinförfarande som tillvaratog klagandens rättigheter utgjorde inte en laglig förflyttning, utan en olaglig nedflyttning. Enligt klaganden innebar ändringen av tjänsteföreskrifterna år 2014 att möjligheten att befordras för enhetschefer med högre grad än AD 12 utvecklades till en rättighet. Tillsättningsmyndigheten kan inte ensidigt dra in denna rättighet utan ett korrekt utvärderings- eller disciplinförfarande. Sedan år 2014 kan enligt lag en tjänst som enhetschef inte längre jämställas med en tjänst som handläggare utan möjlighet att befordras.

Vidare hänvisade tribunalen till rättspraxis avseende förflyttning enligt artikel 7 i tjänsteföreskrifterna, men drog, enligt klaganden, felaktiga slutsatser av nämnda rättspraxis.

Slutligen gjorde sig tribunalen skyldig till felaktig rättstillämpning och rättegångsfel genom att inte till fullo ta ställning till den andra grunden, avseende den rättstridiga nedgraderingen av klaganden den 10 oktober 2016 utan att klaganden samtidig gavs en annan tjänst, vilket inträffade först den 17 oktober 2016. Av just denna anledning rör det sig här inte om en förflyttning i den mening som avses i artikel 7 i tjänsteföreskrifterna (punkterna 49-106 i domen).

2.    Missuppfattning av de faktiska omständigheterna

Till grund för den överklagade domen ligger inte bara faktiska omständigheter vilka inte kan utläsas av handlingarna i målet, utan även faktiska omständigheter vilka skiljer sig från de faktiska omständigheter som anges i dessa handlingar.

Det är dessutom uppenbart att tribunalen i det aktuella målet inte prövade bevisningen. Om tribunalen hade gjort detta hade den varit tvungen att ta ställning till tillförlitligheten av motpartens uttalanden.

Tribunalens bedömning av klagandens agerande med avseende på dennes skyldighet att anmäla uppenbart olagliga åtgärder innebar dessutom att artikel 21a första stycket och 22a i tjänsteföreskrifterna helt förlorade sin ändamålsenliga verkan.

3.    Felaktig bedömning av omsorgsskyldigheten och uppgiften om mobbning och av artikel 36 i domstolens stadga

Tribunalen tillbakavisade uppgiften att den verkställande direktörens åtgärder mellan den 10 oktober 2016 och den 17 oktober 2016 utgjorde mobbning i strid med tillämplig lag. Åsidosättandet av omsorgsskyldigheten och uppgiften om mobbning har ett nära samband med de olagliga nedgraderings- och tilldelningsbeslut som antogs mellan den 10 oktober 2016 och den 17 oktober 2016. I strid med vad tribunalen uppgav är ett ”beteendemönster” inte nödvändigt för att mobbning enligt artikel 12a.3 i tjänsteföreskrifterna ska föreligga. Därutöver underlät tribunalen att ta ställning till uppgiften att omsorgsskyldigheten hade åsidosatts genom att klagandens arbetsprestation offentligt hade kritiserats i samband med förflyttningen.

____________

1 Tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen i Europeiska unionen fastställdes genom rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 av den 29 februari 1968 om fastställande av tjänsteföreskrifter för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkor för övriga anställda i dessa gemenskaper samt om införande av särskilda tillfälliga åtgärder beträffande kommissionens tjänstemän (EGT L 56, 1968, s. 1), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 1023/2013 av den 22 oktober 2013 (EUT L 287, 2013, s. 15).