DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL
(tredje avdelningen)
den 19 juni 2013
Mål F‑8/12
BY
mot
Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (Easa)
ˮPersonal vid Easa – Tillfälligt anställd – Uppsägning på grund av bristande arbetsinsats – Omsorgsplikt – De yrkesmässiga svårigheterna beror på yttre omständighet – Mobbning – Sjukdom – Skadestånd”
Saken: Talan enligt artikel 270 FEUF, enligt vilken BY yrkar ersättning för den skada han påstår sig ha lidit till följd av det beslut som verkställande direktören för Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (Easa, nedan även kallad byrån), av den 10 juni 2011, att säga upp honom med verkan från och med den 15 december samma år och till följd av den mobbning som han påstår sig ha varit utsatt för under sin anställning vid byrån.
Avgörande: Europeiska byrån för luftfartssäkerhet ska till BY utge ett belopp motsvarande nio månaders nettolön, varvid nettolönen ska vara nettolönen dagen före uppsägningen. Talan ogillas i övrigt. Europeiska byrån för luftfartssäkerhet ska bära sina rättegångskostnader och ersätta BY:s rättegångskostnader.
Sammanfattning
1. Tjänstemän – Uppsägning på grund av bristande arbetsinsats – Omsorgsplikt – Skyldighet att beakta att det finns medicinska orsaker till en tjänstemans svårigheter att utföra sina arbetsuppgifter – Omfattning
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 24)
2. Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Uppsägning av tillsvidareanställning – Beräkning av uppsägningstid – Beaktande av den berördes sjukledighet
(Anställningsvillkor för övriga anställda, artikel 47 c i)
3. Tjänstemän – Institutionernas utomobligatoriska skadeståndsansvar – Villkor – Skada – Värderingskriterier
(Artikel 340 FEUF)
4. Talan väckt av tjänstemän – Skadeståndstalan – Ogiltigförklaring av den angripna rättsstridiga rättsakten – Ideell skada som kan särskiljas från rättsstridigheten och som inte kan gottgöras fullt ut genom ogiltigförklaringen
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 91)
1. Omsorgsplikten innebär att administrationen, när det föreligger misstanke om att det kan finnas bakomliggande medicinska orsaker till en tjänstemans svårigheter att utföra sina arbetsuppgifter, måste anstränga sig till det yttersta för att undanröja dessa misstankar innan man fattar ett så allvarligt beslut som att säga upp den berörda tjänstemannen.
På samma sätt blir administrationens skyldighet att visa omsorg väsentligt större när det är fråga om en sådan speciell situation då det råder ovisshet kring en tjänstemans mentala hälsa och därmed också kring dennes förmåga att tillvarata sina intressen på lämpligt sätt.
När administrationen förfogar över tillräckligt mycket information för att kunna sluta sig till att det åtminstone delvis var yttre omständigheter, i synnerhet påstådda omständigheter som mobbning eller medicinska orsaker, som låg bakom sökandens kritiserade beteende, ska administrationen göra sitt yttersta för att försäkra sig om att så inte är fallet innan den beslutar om uppsägning. Detta förutsätter åtminstone att administrationen känner till resultaten av den administrativa utredningen om begäran om bistånd på grund av mobbning.
(se punkterna 34, 35 och 38)
Hänvisning till
Förstainstansrätten: 26 februari 2003, Latino mot kommissionen, T‑145/01, punkt 93
Personaldomstolen: 28 oktober 2010, U mot parlamentet, F‑92/09, punkt 65 och 67; 17 februari 2011, Strack mot kommissionen F‑119/07, punkt 85
2. Vad gäller beräkningen av uppsägningstiden vid uppsägning av en tillfälligt anställd ska administrationen enligt artikel 47 c i) i anställningsvillkoren för övriga anställda beakta den berördes sjukledighet, så att uppsägningstiden inte börjar löpa förrän efter det att sjukledigheten har upphört, under förutsättning att uppsägningstidens början inte förskjuts mer än tre månader.
(se punkterna 40 och 49)
3. Vad gäller den ekonomiska skada som en tjänsteman har lidit på grund av att beslutet om uppsägning är rättsstridigt ska vid värderingen av skadan samtliga omständigheter i målet beaktas, däribland arten av oegentligheten i fråga, samt alla omständigheter som lett till att den ersättningsberättigade skadan ökat eller minskat, även om de ägt rum efter tidpunkten för det rättsstridiga beslutet.
(se punkt 46)
Hänvisning till
Personaldomstolen: 26 oktober 2006, Landgren mot ETF, F‑1/05, punkt 95
4. En ogiltigförklaring av en rättsstridig rättsakt, vilken medför att rättsakten blir en nullitet, kan i sig utgöra en lämplig och i princip tillräcklig ersättning för all ideell skada som rättsakten kan ha orsakat, om sökanden inte visar att han eller hon har lidit en ideell skada som kan särskiljas från den rättsstridighet som föranledde ogiltigförklaringen och som inte kan gottgöras fullt ut genom denna ogiltigförklaring. Detsamma bör gälla när unionsdomstolen slår fast att en administrativ rättsakt är rättsstridig och sökanden inte formellt har yrkat ogiltigförklaring av rättsakten utan enbart yrkat skadestånd.
(se punkt 52)
Hänvisning till
Domstolen: 9 juli 1987, Hochbaum och Rawes mot kommissionen, 44/85, 77/85, 294/85 och 295/85, punkt 22; 7 februari 1990, Culin mot kommissionen, C‑343/87, punkterna 27 och 28
Förstainstansrätten: 9 november 2004, Montalto mot rådet, T‑116/03, punkt 127; 6 juni 2006, Girardot mot kommissionen, T‑10/02, punkt 131
Personaldomstolen: 8 maj 2008, Suvikas mot rådet, F‑6/07, punkt 151; ovannämnda målet U mot parlamentet, punkt 95