Language of document :

Överklagande ingett den 15 februari 2019 av Groupe Canal + av den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 12 december 2018 i mål T-873/16, Groupe Canal +mot kommissionen

(Mål C-132/19 P)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Groupe Canal + (ombud: P. Wilhelm, P. Gassenbach, O. de Juvigny, avocats)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen, Republiken Frankrike, Union des producteurs de cinéma (UPC), C More Entertainment AB, European Film Agency Directors – EFAD’s, Europeiska konsumentorganisationen (BEUC)

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

upphäva den dom som tribunalen meddelade den 12 december 2018 i mål T-873/16, i den mån talan som Groupe Canal + väckt om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 26 juli 2016 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet (ärende AT.400023 ‒ Gränsöverskridande tillgång till betal-TV) ogillas, och i den mån klaganden förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 26 juli 2016 i ovan nämnda ärende AT.40023, och

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Groupe Canal + (GCP) gör under sin första grund gällande att tribunalen inte kunde bortse från att det förekom maktmissbruk i den meningen att kommissionen, genom åtagandena, sökt uppnå ett hävande av geoblockeringarna trots att det i förordning (EU) nr 2018/3021 uttryckligen föreskrivs att audiovisuellt innehåll kan vara föremål för geografiska begränsningar.

GCP gör under sin andra grund gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till ett rättegångsfel och ett åsidosättande av den kontradiktoriska principen eftersom parterna aldrig diskuterade de argument som anförts med avseende på tillämpligheten av artikel 101.3 FEUF. Tribunalen åsidosatte därför GCP:s rätt till försvar.

GCP gör under sin tredje grund gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till en felaktig rättstillämpning genom att, i strid med motiveringsskyldigheten, underlåta att bemöta den grund under vilken det gjorts gällande att kommissionen inte hade beaktat det franska ekonomiska och rättsliga sammanhang i vilket de omtvistade klausulerna ingick. Domen vilar på en felaktig premiss och beaktar inte det särskilda ekonomiska och rättsliga förutsättningarna för filmbranschen samt strider mot domstolen praxis, som uttryckligen slår fast att de omtvistade klausulerna kan vara giltiga i filmbranschen.

GCP gör under sin fjärde grund gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning i fråga om tolkningen av artikel 9 i förordning nr 1/2003 och av punkt 128 i Kommissionens meddelande om bästa praxis för förfaranden som rör artiklarna 101 FEUF och 102 FEUF, vilket lett till ett åsidosättande av proportionalitetsprincipen och respekten för tredjemans rättigheter. De betänkligheter vad gäller konkurrensen som kommissionen gett uttryck för i sin preliminära bedömning rörde endast Förenade kungariket och Irland och konkurrenssituationen i Frankrike undersöktes inte ens. Tribunalen gjorde dessutom en felaktig rättstillämpning när den slog fast dels att kommissionens beslut inte innebar ett ingripande i GCP avtalsfrihet, dels inte påverkade GCP:s möjlighet att vända sig till nationell domstol i syfte att få fastställt att klausulerna var förenliga med artikel 101.1 FEUF, trots att det framgår av domstolens praxis att en nationell domstol inte kan bortse från beslut som fattats med stöd av artikel 9 i förordning (EU) nr 1/2003 och den preliminära bedömning som åtföljer beslutet.

____________

1 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/302 av den 28 februari 2018 om åtgärder mot omotiverad geoblockering och andra former av diskriminering på grund av kunders nationalitet, bosättningsort eller etableringsort på den inre marknaden och om ändring av förordningarna (EG) nr 2006/2004 och (EU) 2017/2394 samt direktiv 2009/22/EG (EUT L 601, s. 1).