Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesgerichtshof (Tyskland) den 26 februari 2020 – StWL Städtische Werke Lauf a.d. Pegnitz GmbH mot eprimo GmbH

(Mål C-102/20)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesgerichtshof

Parter i det nationella målet

Klagande: StWL Städtische Werke Lauf a.d. Pegnitz GmbH

Motpart: eprimo GmbH

Övrig part i målet: Interactive Media CCSP GMBH

Tolkningsfrågor

1.    Omfattar begreppet sänds i den mening som avses i artikel 2 h i direktiv 2002/58/EG¹ fall där en användare av en elektronisk kommunikationstjänst inte sänder något meddelande till en annan användare via ett tjänsteföretag till den andra användarens elektroniska ”adress”, utan meddelandet visas automatiskt av reklamservrar på vissa ställen som är avsedda för detta ändamål i e-postinkorgen till en slumpvis utvald användare (inkorg-reklam) efter det att användaren öppnar den lösenordsskyddade webbplats som förvaltar e-postkontot?

2.    Krävs det för att ett meddelande ska anses hämtas i den mening som avses i artikel 2 h i direktiv 2002/58/EG att mottagaren, efter att ha fått kännedom om att han eller hon har erhållit ett meddelande, medvetet begär hämtningen av meddelandet och därigenom framkallar en tekniskt förprogrammerad överföring av uppgifterna i meddelandet, eller räcker det - om meddelandet därigenom visas i ett e-postkontos inkorg - att användaren öppnar den lösenordsskyddade webbplats som förvaltar e-postkontot?

3.    Är det fråga om elektronisk post i den mening som avses i artikel 13.1 i direktiv 2002/58/EG även när ett meddelande inte sänds till viss mottagare som faktiskt identifierats före överföringen, utan visas i en slumpvis utvald användares inkorg?

4.    Är det fråga om användning av elektronisk post för direkt marknadsföring i den mening som avses i artikel 13.1 i direktiv 2002/58/EG endast om det fastställs att den för användaren utgör en börda som går utöver en enkel störning?

5.    Rör det sig om individuell reklam som uppfyller kravet på kontakt i den mening som avses i första meningen i punkt 26 i bilaga I till direktiv 2005/29/EG² endast när en kund kontaktas med ett kommunikationsmedium som normalt sett används för privat kommunikation mellan en avsändare och en mottagare, eller räcker det med att det skapas en personlig koppling, såsom genom den nu aktuella reklamen, genom att reklamen visas i ett privat e-postkontos inkorg och således på ett ställe där kunden förväntar sig att se meddelanden som riktas till denne personligen?

____________

¹ Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation) (EGT L 201, 2002, s. 37).

² Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder) (Text av betydelse för EES) (EUT L 149, 2005, s. 22).