PERSONALDOMSTOLENS BESLUT

(andra avdelningen)

den 13 april 2011

Mål F-32/10

Christian Wilk

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Tillfälligt anställda – Ersättning för utlägg – Bosättningsbidrag – Bosättning med familjen på anställningsorten – Återbetalning av felaktigt utbetalda belopp – Uppenbart att talan ska avvisas eller att den helt saknar rättslig grund”

Saken:      Talan väckt med stöd av enligt artikel 270 FEUF, vilken är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, där Christian Wilk, som uppburit dubbelt bosättningsbidrag enligt artikel 5 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen på grund av makans bosättning på anställningsorten, yrkat ogiltigförklaring av kommissionens beslut att återkräva det belopp som betalats ut dubbelt samt förpliktande för kommissionen att betala skadestånd för den skada han påstår sig ha lidit.

Avgörande:      Sökandens talan ogillas, eftersom det är uppenbart att det i vissa delar inte kan tas upp till sakprövning och i övriga delar helt saknar rättslig grund. Sökanden ska ersätta kommissionens rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Ersättning för utlägg – Bosättningsbidrag – Villkor för beviljande – Tjänstemän med familjeansvar

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga VII, artikel 5)

2.      Tjänstemän – Återbetalning av felaktigt utbetalda belopp – Villkor – Uppenbart ogrundad utbetalning – Begrepp

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 85 och bilaga VII, artikel 5)

3.      Tjänstemän – Beslut som går någon emot – Motiveringsskyldighet – Räckvidd

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 25)

4.      Tjänstemän – Talan – Skadeståndstalan väckt utan att ett administrativt förfarande enligt tjänsteföreskrifterna ägt rum – Avvisning

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

1.      Den relevanta tidpunkten för att avgöra bosättningsorten för en tjänstemans make vad gäller dubbelt bosättningsbidrag, samt huruvida maken faktiskt bosatt sig tillsammans med tjänstemannen på dennes anställningsort, såsom fordras enligt artikel 5 i bilaga VII i tjänsteföreskrifterna är dagen efter att tjänstemannens provanställningstid avslutas, det vill säga den dag då tjänstemannen blir fast anställd i den mening som avses i denna bestämmelse.

Den plats där en tjänstemans make har sina huvudsakliga intressen är dessutom följden av dennes personliga val och berör inte uteslutande och automatiskt på tjänstemannens anställningsort. Att tjänstemannen har vidtagit åtgärder för att maken ska få uppehållstillstånd visar endast att denne själv önskat skaffa sin make ett sådant tillstånd.

(se punkterna 26 och 28)

Hänvisning till:

Förstainstansrätten 29 september 2005, Thommes mot kommissionen, T-195/03, punkt 73

2.      Enligt artikel 85 i tjänsteföreskrifterna ska varje belopp som utbetalats felaktigt återkrävas om mottagaren varit medveten om att det inte funnits något skäl till utbetalningen eller felet varit så uppenbart att han måste ha känt till det.

Dubbel utbetalning av bosättningsbidrag enligt artikel 5 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna till en tjänsteman vars make inte faktiskt har bosatt sig tillsammans med honom på hans anställningsort eller nära den orten vid utgången av tjänstemannens provanställningstid är en sådan felaktig utbetalning. Detta fel är så uppenbart att en normalt omsorgsfull tjänsteman, som antas känna till de bestämmelser som rör hans anställningsvillkor, inte kan förbise det.

(se punkt 29)

Hänvisning till:

Domstolen 17 januari 1989, Stempels mot kommissionen, 310/87, punkt 10

3.      Då det är fråga om en tvist om den konkreta tillämpningen av en bestämmelse i tjänsteföreskrifterna i ett sammanhang som är välkänt för sökanden, uppfyller beslutet att avslå dennes klagomål motiveringsskyldigheten enligt artikel 25 i tjänsteföreskrifterna, då motiveringen ger möjlighet för den berörda personen att fullt ut förstå skälen för beslutet och bedöma möjligheterna att väcka talan och för tribunalen att pröva det angripna beslutets lagenlighet.

(se punkterna 36 och 37)

Hänvisning till:

Förstainstansrätten 18 september 2003, Lebedef m.fl. mot kommissionen, T‑221/02, punkt 61

Personaldomstolen 7 november 2007, Hinderyckx mot rådet, F-57/06, punkt 27; 8 april 2008, Bordini mot kommissionen, F-134/06, punkt 62

4.      Om en tjänsteman klandrar en institution för en rättsstridighet som härrör inte från det beslut går denne emot utan från ett beteende, ankommer det på denne att innan han väcker talan begära att administrationen ska gottgöra den skada som beteendet orsakat och lämna in ett klagomål om att det uttryckliga eller tysta avslaget på denna begäran. I annat fall ska yrkanden om skadestånd avseende detta beteende avvisas, eftersom det är uppenbart att de inte kan prövas i sak.

(se punkt 44)

Hänvisning till:

Förstainstansrätten 15 juli 1993, Camara Alloisio m.fl. kommissionen, T-17/90, T-28/91 och T-17/92, punkt 47