EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOLS DOM
(första avdelningen)

den 11 december 2012

Mål F‑122/10

Giorgio Cocchi och Nicola Falcione

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Tjänstemän – Pension – Överföring av pensionsrättigheter som har förvärvats i en nationell pensionsordning – Återkallande av ett förslag om överföring – Rättsakt som inte har gett subjektiva rättigheter eller andra liknande förmåner”

Saken: Talan väckt med stöd av artikel 270 FEUF, som är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, av Cocchi och Falcione med yrkande om ogiltigförklaring av de beslut genom vilka Europeiska kommissionen återkallade sina förslag avseende deras ansökningar om överföring av pensionsrättigheter som förvärvats i en nationell pensionsordning, och om förpliktande av kommissionen att utge skadestånd jämte ränta till dem.

Avgörande:      Kommissionens beslut ogiltigförklaras. Kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta en tredjedel av sökandenas rättegångskostnader. Sökandena ska bära två tredjedelar av sina rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Pensioner – Pensionsrättigheter som förvärvats före tillträdandet av unionstjänsten – Överföring till unionens pensionsordning – Skyldigheter för medlemsstaterna och den berörda institutionen – Räckvidd – Skyldighet för institutionen att till tjänstemannen utbetala ett kapital som motsvarar de rättigheter som förvärvats i det nationella systemet – Föreligger inte

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga VIII, artikel 11.2)

2.      Talan väckt av tjänstemän – Rättsakt som går någon emot – Begrepp – Förslag avseende överföring till unionens pensionsordning av pensionsrättigheter som förvärvats före tillträdandet av unionstjänsten – Omfattas – Återkallande av förslaget innan det accepterats av tjänstemannen – Rättsakt som går någon emot föreligger inte

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 90; bilaga VIII, artikel 11.2)

3.      Tjänstemän – Administrationens rättsakter – Återkallande – Rättsstridiga rättsakter – Villkor – Iakttagande av en skälig tidsfrist och av principen om skydd för berättigade förväntningar – Omöjligt att åberopa skydd för berättigade förväntningar vid upprätthållandet av en rättsakt som är uppenbart rättsstridig – Undantag – Insitutionens förhållningssätt föranleder uppfattningen att rättsakten är lagenlig

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga VIII, artikel 11.2)

4.      Domstolsförfarande – Prövning i sak före prövningen av om målet alls kan tas upp till prövning – Tillåtet

1.      Av bestämmelserna i artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna framgår att när en tjänsteman med tillämpning av dessa bestämmelser ansöker om att överföra sina pensionsrättigheter, och denna ansökan uppfyller kraven i nämnda artikel, ska det organ som administrerar det pensionssystem inom vilket tjänstemannen tidigare förvärvat pensionsrättigheter, och därefter den institution vid vilken vederbörande ansökt om överföring av sina pensionsrättigheter i tur och ordning för det första beräkna det kapital som motsvarar de rättigheter som tjänstemannen förvärvat och, för det andra, tillställa tjänstemannen ett förslag med angivelse av resultatet i form av tillagda pensionsgrundande tjänsteår som en eventuell överföring av vederbörandes pensionsrättigheter skulle medföra.

Varken denna bestämmelse eller någon annan regel eller princip ger dock institutionerna rätt att ta emot kapital från de nationella pensionsordningar motsvarande de pensionsrättigheter som en tjänsteman har förvärvat efter sitt tjänstetillträde vid institutionerna eller att till tjänstemannen återbetala detta kapital, som inte får beaktas vid tillerkännandet av pensionsgrundande tjänsteår i den i tjänsteföreskrifterna föreskrivna pensionsordningen,

(se punkterna 36 och 69)

2.      En institutions förslag med uppgift till tjänstemanen om resultatet i form av tillagda pensionsgrundande tjänsteår som en eventuell överföring av vederbörandes pensionsrättigheter skulle leda till utgör en rättsakt som går tjänstemannen emot.

Så länge tjänstemannen inte har accepterat det av institutionen upprättade förslaget föranleder detta emellertid inte några personliga rättigheter eller liknande förmåner för tjänstemannen. I ett sådant fall är det tillåtet för institutionen att återkalla förslaget utan begränsning i tiden eftersom ett sådant återkallande inte utgör en rättsakt som går tjänstemannen emot. Syftet med den möjlighet som en tjänsteman har enligt artikel 11.2 i bilaga VIII i tjänsteföreskrifterna att föra över ett kapital motsvarande pensionsrättigheter som vederbörande förvärvat före tillträdandet av unionstjänsten är nämligen att ge vederbörande en rättighet vars utövande uteslutande beror på tjänstemannens eget val.

Från den tidpunkt då tjänstemannen accepterar förslaget tillerkänns vederbörande dock personliga rättigheter av institutionen och därmed ska ett återkallande av förslaget anses utgöra en rättsakt som går tjänstemannen emot.

(se punkterna 37 och 41–43)

Hänvisning till

Domstolen: 20 oktober 1981, kommissionen mot Belgien, 137/80, punkt 13

3.      När rättsakter som gett personliga rättigheter eller liknande förmåner är rättsstridiga har den institution som antagit dem i princip rätt att med retroaktiv verkan återkalla dem inom en skälig tidsfrist. Nämnda rättighet kan dock begränsas av behovet att iaktta skyddet för berättigade förväntningar för dem som gynnas av rättsakterna och som kunnat förlita sig på att dessa är rättsenliga. Sådana rättsakter kan i detta fall inte – ens inom en rimlig tidsfrist – återkallas med retroaktiv verkan. En tjänstman kan dock inte åberopa principen om skydd för berättigade förväntningar för att bestrida återkallandet av en rättsakt som antagits utan någon som helst rättslig grund.

Återkallandet av ett rättsstridigt förslag om fastställande av pensionsgrundande tjänsteår som upprättats till följd av en ansökan om överföring av pensionsrättigheter, vilka beräknats ungefärligt av den institution som underlåtit att ange att uppgifterna inte var slutgiltiga, har emellertid skett i strid med principen om skydd för berättigade förväntningar när rättsaktens adressat inte är en jurist som känner till tjänsteföreskrifternas regler på området och det regelbrott som skett inte är uppenbart, varför den berörda parten har kunnat förlita sig på rättsaktens skenbara rättsenlighet.

(se punkterna 53, 56–59, 67 och 74)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 27 september 2006, Kontouli mot rådet, T‑416/04, punkt 161

Europeiska unionens tribunal: 12 maj 2010, Bui Van mot kommissionen, T‑491/08 P, punkt 44

4.      Unionsdomstolen kan, för att tillgodose kravet på en god rättskipning, pröva huruvida en talan under alla omständigheter ska ogillas, utan att det är nödvändigt att pröva huruvida talan kan tas upp till sakprövning.

(se punkt 66)

Hänvisning till

Domstolen: 26 februari 2002, rådet mot Bohringer, C‑23/00 P, punkterna 51 och 52