Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunalul Bucureşti (Rumänien) den 22 maj 2019 – AX mot Statul Român – Ministerul Finanţelor Publice
(Mål C-397/19)
Rättegångsspråk: rumänska
Hänskjutande domstol
Tribunalul Bucureşti
Parter i det nationella målet
Sökande: AX
Svarande: Statul Român – Ministerul Finanţelor Publice
Tolkningsfrågor
1. Ska den mekanism för samarbete och kontroll, vilken inrättats genom kommissionens beslut 2006/928/EG av den 13 december 20061 , anses vara en rättsakt som beslutats av en unionsinstitution, i den mening som avses i artikel 267 FEUF, vilken kan tolkas av Europeiska unionens domstol?
2. Utgör den mekanism för samarbete och kontroll, vilken inrättats genom kommissionens beslut 2006/928/EG av den 13 december 2006, en integrerad del av fördraget om Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen, vilket undertecknades av Rumänien i Luxemburg den 25 april 2005, som ska tolkas och tillämpas mot bakgrund av bestämmelserna i nämnda fördrag? Är de krav som uttrycks i de rapporter som upprättas inom ramen för mekanismen bindande för Rumänien? Om så är fallet, är en nationell domstol som inom ramen för den egna behörigheten ska tillämpa unionsrätten skyldig att säkerställa att unionsbestämmelserna tillämpas, och om det är nödvändigt, på eget initiativ underlåta att tillämpa bestämmelser i nationell rätt som strider mot kraven i de rapporter som upprättats inom ramen för mekanismen?
3. Ska artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen, jämförd med artikel 4.3 i samma fördrag, tolkas så, att Rumäniens skyldighet att följa de krav som ställs upp i de rapporter som upprättas inom ramen för den mekanism för samarbete och kontroll, som inrättats genom kommissionens beslut 2006/928/EG av den 13 december 2006, ingår i medlemsstatens skyldighet att iaktta rättsstatsprincipen?
4. Utgör artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen, jämförd med artikel 4.3 i samma fördrag, i synnerhet skyldigheten att iaktta rättsstatens värden, hinder för en bestämmelse i nationell lag, såsom artikel 96.3 a i lag nr 303/2004 om domares och åklagares ställning, i vilken ”rättegångsfel” på ett knapphändigt och abstrakt sätt definieras som vidtagandet av processhandlingar som uppenbart strider mot materiella eller processuella bestämmelser, utan att beskaffenheten av de åsidosatta bestämmelserna specificeras, utan att de åsidosatta bestämmelsernas materiella respektive tidsmässiga tillämpningsområde i målet specificeras, utan att formerna, fristerna och förfarandet för att fastställa att de aktuella bestämmelserna åsidosatts specificeras och utan att det specificeras vilket organ som är behörigt att fastställa åsidosättandet av bestämmelserna, vilket sålunda skapar en möjlighet för att det kommer att utövas indirekta påtryckningar mot domare och åklagare?
5. Utgör artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen, jämförd med artikel 4.3 i samma fördrag, i synnerhet skyldigheten att iaktta rättsstatens värden, hinder för en bestämmelse i nationell lag, såsom artikel 96.3 b i lag nr 303/2004 om domares och åklagares ställning, i vilken ”rättegångsfel” definieras som meddelandet av ett avgörande som uppenbart strider mot lagen eller som uppenbart står i konflikt med omständigheterna i målet, såsom dessa blivit utredda genom den bevisning som förebringats under målets handläggning, utan att definiera vilket förfarande som ska användas för att fastställa konflikten med nämnda omständigheter och utan att konkret definiera vad som avses med en konflikt med tillämpliga rättsregler eller med omständigheterna i målet, vilket sålunda skapar en möjlighet att förhindra domare och åklagare från att tolka lagar eller bevisning?
6. Utgör artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen, jämförd med artikel 4.3 i samma fördrag, i synnerhet skyldigheten att iaktta rättsstatens värden, hinder för en bestämmelse i nationell lag, såsom artikel 96.3 b i lag nr 303/2004 om domares och åklagares ställning, i kraft av vilken domares och åklagares skadeståndsansvar i förhållande till staten för uppsåtliga eller grovt oaktsamma materiella fel uteslutande fastställs utifrån statens egen bedömning, eventuellt efter en rådgivande rapport från Domar- och åklagarinspektionen, och utan att domaren eller åklagaren har möjlighet att fullständigt utöva sin rätt till försvar, vilket sålunda skapar en möjlighet att godtyckligt inleda och slutföra förfarandet för fastställandet av domares och åklagares skadeståndsansvar i förhållande till staten?
7. Utgör artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen, i synnerhet skyldigheten att iaktta rättsstatens värden, hinder för bestämmelser i nationell lag, såsom artikel 539.2 sista meningen i straffprocesslagen jämförd med artikel 541.2 och 541.3 i samma lag, enligt vilken en tilltalad som blivit frikänd i sak underförstått ges ett extraordinärt sui generis rättsmedel i form av en tidsobegränsad rätt att överklaga det slutliga avgörandet av frågan om lagenligenheten av frihetsberövanden som ägt rum före väckandet av åtal och ett sådant överklagande endast kan prövas av en civildomstol, för det fall att en straffrättsdomstol inte har fastställt att frihetsberövandet var rättsstridigt, vilket strider mot principen att lagbestämmelser ska vara förutsebara och tillgängliga, principen om domarspecialisering och rättssäkerhetsprincipen?
____________
1 Kommissionens beslut av den 13 december 2006 om inrättande av en mekanism för samarbete och kontroll av Rumäniens framsteg vid uppfyllandet av de särskilda riktmärkena för reformen av rättsväsendet och kampen mot korruption (EUT L 354, 2006. s. 56).