PERSONALDOMSTOLENS DOM
(första avdelningen)

den 23 november 2010

Mål F-8/10

Johan Gheysens

mot

Europeiska unionens råd

”Personalmål – Kontraktsanställd för övriga uppgifter – Kontrakt har inte förnyats – Motiveringsskyldighet”

Saken:      Talan som väckts med stöd av artikel 270 FEUF, tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106 a, i vilken Johan Gheysens bland annat har yrkat att beslutet att inte förlänga hans visstidsanställningsavtal ska upphävas

Avgörande:      Talan ogillas. Johan Gheysens ska ersätta rättegångskostnaderna.

Sammanfattning

1.      Förfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav

[Domstolens stadga, artikel 21 första stycket och bilaga I, artikel 7.3; personaldomstolens rättegångsregler, artikel 35.1 e)]

2.      Tjänstemän – Talan – Rättsakt som går någon emot – Begrepp – Beslut att inte förlänga avtalet för en kontraktsanställd för övriga uppgifter

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 25 och 90.1)

3.      Tjänstemän – Kontraktsanställa för övriga uppgifter – Rekrytering Förlängning av ett avtal om visstidsanställning – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Gränser

(Anställningsvillkoren för övriga anställda, artikel 88)

1.      Enligt artikel 35.1 e i personaldomstolens rättegångsregler ska en ansökan innehålla uppgifter om de grunder samt faktiska och rättsliga omständigheter som åberopas. Dessa uppgifter måste vara tillräckligt klara och precisa för att ge svaranden möjlighet att förbereda sitt försvar och för att personaldomstolen ska kunna avgöra tvisten, i förekommande fall utan att förfoga över ytterligare uppgifter. Med hänsyn till säkerställandet av rättssäkerhet och god rättskipning krävs det, för att en talan ska kunna upptas till sakprövning, att alla väsenliga faktiska och rättsliga omständigheter som ligger till grund för talan framgår på ett sammanhängande och begripligt sätt av lydelsen i själva ansökan. Detta gäller i än högre grad då den skriftliga delen av förfarandet vid personaldomstolen enligt artikel 7.3 i bilaga I till domstolens stadga i princip ska innehålla endast en skriftväxling, om personaldomstolen inte beslutar annat. Detta drag, som utmärker förfarandet vid personaldomstolen, klargör att framställningen av grunderna för talan och argumenten inte ska vara kortfattad, till skillnad från vad som föreskrivs vid domstolen eller tribunalen genom artikel 21 första stycket i domstolens stadga.

(se punkt 60)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 28 april 1993, De Hoe mot kommissionen, T‑85/92, REG 1993 s. II‑523, punkt 20

Personaldomstolen: 26 juni 2008, Nijs mot revisionsrätten, F‑1/08, REGP 2008, s. I‑A‑1‑229 och II‑A‑1‑1231, punkt 24; 4 juni 2009, Adjemian m.fl. mot kommissionen, förenade målen F‑134/07 och F‑8/08, REGP 2009 s. I‑A‑1‑149 och II‑A‑1‑841, som har överklagats till Europeiska unionens tribunal, mål T‑325/09 P

2.      Ett beslut att inte förlänga ett avtal om visstidsanställning är ett beslut som går någon emot enligt artikel 25 i tjänsteföreskrifterna om det är åtskilt från avtalet i fråga, vilket särskilt är fallet om det grundar sig på nya omständigheter eller om det utgör ett ställningstagande från administrationens sida som följer på en begäran från den berörde tjänstemannen och gäller en i avtalet inskriven möjlighet att förnya detta. Ett sådant avslagsbeslut ska motiveras.

(se punkt 64)

Hänvisning till

Domstolen: 23 september 2004, Hectors mot parlamentet, C‑150/03 P, REG 2004, s. I‑8691, punkt 40; 23 oktober 2009, kommissionen mot Potamianos, förenade målen C‑561/08 P och C‑4/09 P, ej publicerat i rättsfallssamlingen, punkterna 45, 46 och 48

Förstainstansrätten: 15 oktober 2008, Potamianos mot kommissionen, T‑160/04, REGP 2008, s. I‑A‑2‑25 och II‑A‑2‑469, punkterna 21 och 23; 8 september 2009, ETF mot Landgren, T‑404/06 P, REG 2009, s. II‑2841, punkterna 143–170

3.      Ett beslut om att inte förnya ett avtal om visstidsanställning omfattas av den behöriga myndighetens stora utrymme för skönsmässig bedömning och unionsdomstolen ska därför ska begränsa sin prövning till att kontrollera att det inte har förekommit uppenbara fel eller maktmissbruk. En förnyelse av ett visstidsanställningsavtal är endast en möjlighet som tillsättningsmyndigheten har att ta ställning till, och som är underordnad villkoret att detta är förenligt med tjänstens intresse.

Den behöriga myndigheten är skyldig att, när den fattar ett beslut som rör en anställds situation, beakta samtliga omständigheter som är avgörande för beslutet och särskilt den anställdes intresse. Detta följer nämligen av administrationens omsorgsplikt, som är en del i den balans mellan ömsesidiga rättigheter och skyldigheter som enligt tjänsteföreskrifterna – och, i analogi med dessa, anställningsvillkoren – ska råda mellan myndigheten och dessa anställda.

Kontinuiteten i tjänsten, med hänsyn till bestämmelsen om att en fast tjänst som finns upptagen i en institutions tjänsteförteckning i princip måste besättas genom rekrytering av en tjänsteman och till tjänstens intresse av att det anställs en tjänsteman för att utföra arbetsuppgifter av mer varaktigt slag, utgör däremot inte en omständighet som är tillräckligt betydande för att man ska kunna anse att det rör sig om en uppenbart oriktig bedömning.

(se punkterna 75, 76 och 81)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 6 februari 2003, Pyres mot kommissionen, T‑7/01, REGP 2003, s. I‑A‑37 och II‑239, punkterna 50, 51 och  64; 1 mars 2005, Mausolf mor Europol, T‑258/03, REGP 2005, s. I‑A‑45 och II‑189, punkt 49

Personaldomstolen: 27 november 2008, Klug mot EMEA, F‑35/07, REGP 2008, s. I‑A‑1‑387 och II‑A‑1‑2127, punkterna 65–67