Begäran om förhandsavgörande framställd av Înalta Curte de Casație și Justiție (Rumänien) den 26 november 2019 – brottmål mot FX, CS och ND
(Mål C-859/19)
Rättegångsspråk: rumänska
Hänskjutande domstol
Înalta Curte de Casație și Justiție
Parter i brottmålet vid den nationella domstolen
FX, CS och ND
Övrig part i målet:
Parchetul de pe lângă Înalta Curte de Casaţie și Justiţie – Direcţia Naţională Anticorupţie
Tolkningsfrågor
Ska artikel 19.1 i fördraget om Europeiska unionen, artikel 325.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, artikel 58 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG,1 artikel 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 av den 5 juli 2017 om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen,2 [som] har antagits med stöd av artikel 83.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt [och som har ersatt konventionen] om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen, om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen av den 26 juli 1995, tolkas så, att de utgör hinder för att ett organ som inte tillhör den dömande makten, nämligen Curtea Constituțională a României (Rumäniens författningsdomstol), meddelar ett avgörande som innebär att mål om korruption som avgjordes under en viss tidsperiod och som nu befinner sig i överklagandeskedet ska återförvisas för ny prövning till följd av att det vid den högsta rättsinstansen inte inrättades specialiserade domstolsavdelningar för prövning av mål på detta område, även om det slås fast att de domare som ingick i domstolsavdelningarna var specialiserade?
Ska artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen och artikel 47 [andra stycket] i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna tolkas så, att de utgör hinder för att ett organ som inte tillhör den dömande makten förklarar sammansättningen av en domstolsavdelning vid en sektion vid den högsta rättsinstansen (avdelning sammansatt av domare i tjänst, vilka vid den tidpunkt då de utnämndes uppfyllde bland annat det krav på specialisering som ska vara uppfyllt för att utnämnas som domare vid brottmålssektionen vid den högsta rättsinstansen) vara rättsstridig?
Ska unionsrättens företräde tolkas så, att den ger den nationella domstolen rätt att inte följa ett avgörande av Författningsdomstolen, vilket meddelats i ett mål som rör en konstitutionell konflikt och som är bindande enligt nationell rätt?
____________
1 EUT L 141, 2015, s. 73.
2 EUT L 198, 2017, s. 29.