DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL
(andra avdelningen)
den 18 mars 2016
(Mål F-23/15)
Petrus Kerstens
mot
Europeiska kommissionen
”Personalmål – Tjänstemän – Skyldigheter – Handlingar som strider mot den värdighet som är förbunden med tjänsten – Spridande av kränkande upplysningar om en annan tjänsteman – Artikel 12 i tjänsteföreskrifterna – Disciplinärende – Undersökning i form av ett fastställande av de faktiska omständigheterna – Varning – Artikel 9.1 b i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna – Allmänna genomförandebestämmelser – Procedurfel – Felets konsekvenser”
Saken: Talan enligt artikel 270 FEUF, som är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, genom vilken Petrus Kerstens har yrkat att Europeiska kommissionens beslut av den 15 april 2014 att påföra honom en disciplinåtgärd i form av en varning ska ogiltigförklaras.
Avgörande: Talan ogillas Petrus Kerstens ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.
Sammanfattning
1. Tjänstemän – Disciplinåtgärder – Kommissionens regelverk – Utredning som föregår disciplinförfarandet – Skyldighet att göra en administrativ utredning innan ett disciplinärt förfarande inleds – Räckvidd
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 110, och bilaga IX, artikel 2)
2. Tjänstemän – Administrationens biståndsskyldighet – Räckvidd
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 24, och bilaga IX, artikel 10)
3. Tjänstemän – Rättigheter och skyldigheter – Handlingar som kan skada tjänstens anseende – Förtal – Begrepp
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 12)
4. Tjänstemän – Disciplinåtgärder – Disciplinåtgärd – Proportionalitetsprincipen – Begrepp – Tillsättningsmyndighetens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Gränser
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 86)
5. Tjänstemän – Rättigheter och skyldigheter – Handlingar som kan skada tjänstens anseende – Förtal – Spridningens omfattning – Saknar betydelse
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 86)
6. Tjänstemän – Disciplinåtgärder – Disciplinärt förfarande – Tidsfrister – Administrationens skyldighet att handla inom skälig tid – Denna skyldighet har inte iakttagits – Följder
(Tjänsteföreskrifterna, bilaga IX, avsnitt 5)
1. I regelverket för kommissionens disciplinförfaranden följer kravet att genomföra en administrativ utredning före ett disciplinförfarande av de allmänna genomförandebestämmelser avseende administrativa utredningar och disciplinförfaranden som den själv har antagit. Om kommissionen inleder ett disciplinförfarande utan att först ha genomfört en administrativ utredning, som är både inkulperande och exkulperande, och drar slutsatser om den berörde från denna utredning, utan att ha berett denne tillfälle att yttra sig, så åsidosätter denna således sina skyldigheter enligt artikel 3.2 och artikel 4.4 i dessa allmänna genomförandebestämmelser.
(se punkterna 65 och 82)
2. För att artikel 10 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna ska kunna ha ändamålsenlig verkan måste kravet att påföljden ska stå i proportion till felets allvar fungera så, att det inte bara medför ett skydd för den tjänsteman som åsidosatt sina skyldigheter, utan även medför en skyldighet för tillsättningsmyndigheten att besluta om en disciplinåtgärd som på lämpligt sätt återspeglar felets allvar. Enligt artikel 24 i tjänsteföreskrifterna är unionen skyldig att skydda sina tjänstemän mot hotelser, förolämpningar, ärekränkande handlingar eller yttranden, eller angrepp på person eller egendom, och detta även om de kommer från andra tjänstemän, förutsatt att händelserna har styrkts. En sådan skyldighet innebär inte bara en skyldighet att agera när sådana beteenden inträffar, utan även en skyldighet att i möjligaste mån förhindra att sådana beteenden förekommer i framtiden. Detta följer av den omsorgsplikt som institutionerna har gentemot sin personal.
(se punkt 105)
Hänvisning till
Domstolen: dom av den 26 januari 1989, Koutchoumoff/kommissionen, 224/87, EU:C:1989:38, punkt 14
Personaldomstolen: dom av den 12 maj 2011, Missir Mamachi di Lusignano/kommissionen, F-50/09, EU:F:2011:55, punkt 220
3. Som ärekränkande handlingar eller yttranden kan man betrakta påståenden som skadar någons ära, såväl vad gäller den berördes person som dess yrkesutövande. Det spelar ingen roll på vilket sätt de nämnda anklagelserna har framförts, utan de ska anses vara ärekränkande oavsett om de framför i form av tvivel, eller är indirekta, förtäckta eller insinuanta anklagelser.
(se punkt 107)
Hänvisning till
Förstainstansrätten: dom av den 12 september 2000, Teixeira Neves/domstolen, T‑259/97, EU:T:2000:208, punkterna 29 och 30
4. Unionsdomstolarna ska, när de prövar proportionaliteten av en disciplinåtgärd i förhållande till omständigheterna i fallet, ta hänsyn till att valet av disciplinåtgärd grundar sig på en helhetsbedömning som tillsättningsmyndigheten gör av samtliga konkreta faktiska omständigheter och av alla omständigheter i varje enskilt fall. Tjänsteföreskrifterna anger inget fast förhållande mellan de disciplinåtgärder som föreskrivs där och de olika kategorier av överträdelser som tjänstemän kan göra sig skyldiga till. Domstolens prövning ska således inskränkas till frågan om den avvägning som tillsättningsmyndigheten har gjort mellan försvårande och förmildrande omständigheter är proportionerlig, och domstolen kan vid denna prövning inte ersätta tillsättningsmyndigheten och göra en egen värdering i detta hänseende.
(se punkt 109)
Hänvisning till
Tribunalen: dom av den 22 maj 2014, BG/Europeiska ombudsmannen, T‑406/12 P, EU:T:2014:273, punkt 64 och där angiven rättspraxis
5. Frågan huruvida en tjänstemans handlingar kan skada tjänstens anseende beror inte på om dennes ärekränkande handlingar eller yttranden har blivit väl spridda.
(se punkt 116)
Hänvisning till
Förstainstansrätten: dom av den 26 november 1991, Williams/revisionsrätten, T‑146/89, EU:T:1991:61, punkt 76
6. Av principen om god förvaltningssed följer att de disciplinära myndigheterna är skyldiga att genomföra det disciplinära förfarandet skyndsamt och handla på ett sådant sätt att varje efterföljande åtgärd vidtas inom en rimlig tidsfrist i förhållande till den föregående åtgärden.
Ett åsidosättande av principen om iakttagande av en skälig tidsfrist motiverar emellertid som huvudregel inte att det beslut som antagits efter ett administrativt förfarande ogiltigförklaras. Det är nämligen endast under särskilda omständigheter när den omständigheten att det tagit orimligt lång tid inverkar på själva innehållet i det beslut som antagits efter det administrativa förfarandet som giltigheten av det administrativa förfarandet påverkas av att principen om iakttagande av en skälig tidsfrist inte iakttagits. Detta kan inträffa när den orimliga tidsutdräkten inverkar på de berörda personernas möjlighet att tillvarata sin rätt till försvar eller den hos den berörda skapar berättigade förväntningar att denne inte kommer att påföras en disciplinpåföljd.
(se punkterna 131 och 132)
Hänvisning till
Domstolen: dom av den 27 november 2001, Z/parlamentet, C‑270/99 P, EU:C:2001:639, punkt 43
Tribunalen: dom av den 22 maj 2014, N/kommissionen, T‑198/02, EU:T:2004:101, punkt 125 och där angiven rättspraxis
Personaldomstolen: dom av den 13 januari 2011, Nijs/revisionsrätten, F-77/09, EU:F:2011:2, punkt 146, och dom av den 8 mars 2012, Kerstens/kommissionen, F-12/10, EU:F:2012:29, punkt 124