Language of document : ECLI:EU:F:2011:189

BESLUT AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(tredje avdelningen)

den 6 december 2011

Mål F‑85/11

Lis Wendelboe

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Tjänstemän – Rättegångsfrågor – Invändning om rättegångshinder – Beslut att inte befordra någon – Förflyttning mellan institutioner under det befordringsförfarande i vilket tjänstemannen skulle ha befordrats vid sin ursprungliga institution – Klagomål – För sent väckt talan – Avvisning”

Saken:      Talan, som väckts med stöd av artikel 270 FEUF, vilken är tillämplig på EKSG-avtalet enligt artikel 106a i detta, genom vilken Lis Wendelboe har yrkat ogiltigförklaring av kommissionens beslut att inte befordra sökanden till lönegrad AST 5 från och med den 1 mars 2009 under befordringsförfarandet 2009.

Avgörande:      Talan avvisas. Sökanden ska ersätta samtliga rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Talan – Rättsakt som går någon emot – Begrepp – Beslut att dra tillbaka den berörda personens namn från förteckningen över befordringsbara tjänstemän – Omfattas

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90.2)

2.      Tjänstemän – Talan – Föregående administrativt klagomål – Tidsfrister – Utgången frist – Börjar löpa på nytt – Villkor – Ny faktisk omständighet – Unionsdomstolens dom – Omfattas inte

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

1.      Ett beslut att dra tillbaka den berörda personens namn från förteckningen över befordringsbara tjänstemän på grund av dennes förflyttning till en annan institution utgör en rättsakt som går någon emot eftersom den har tvingande rättsverkningar som direkt och omedelbart kan påverka den berördes intressen genom att på ett påtagligt sätt förändra dennes rättsliga situation. Institutionen har nämligen genom att dra tillbaka en tjänstmans namn från förteckningen över befordringsbara tjänstemän fattat ett beslut som utgör hinder för att anta ett senare befordringsbeslut under det aktuella befordringsförfarandet, eftersom en tjänsteman endast kan befordras om tjänstemannen först har förts upp i förteckningen över befordringsbara tjänstemän.

(se punkt 21)

Hänvisning till

Personaldomstolen 28 september 2011, AZ mot kommissionen, F-26/10, punkterna 83 och 84

2.      Fristerna i artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna, som har antagits för garantera klarhet och säkerhet i rättsliga förhållanden, är tvingande och parterna eller domstolen kan inte disponera över dessa.

En dom från unionsdomstolen om ogiltigförklaring av en rättsakt kan utgöra en ny omständighet som gör det möjligt att återställa fristerna för att inge klagomål eller väcka talan enbart i förhållande till parterna i förfarandet och övriga personer som direkt berörs av den ogiltigförklarade rättsakten.

Det faktum att det i en dom av en unionsdomstol konstateras att ett allmängiltigt administrativt beslut medför ett åsidosättande av tjänsteföreskrifterna kan inte, för tjänstemän som inte inom föreskriven tid har utnyttjat de möjligheter till överklagande som föreskrivs i tjänsteföreskrifterna, utgöra en ny och väsentlig omständighet som motiverar en ansökan om omprövning av individuella beslut som fattats av tillsättningsmyndigheten angående dessa tjänstemän.

(se punkterna 26–28)

Hänvisning till

Domstolen: 13 november 1986, Becker mot kommissionen, 232/85, punkt 8

Förstainstansrätten: 9 februari 2000, Gómez de la Cruz Talegón mot kommissionen, T-165/97, punkt 51; 17 maj 2006, Lavagnoli mot kommissionen, T-95/04, punkt 41

Personaldomstolen: 13 december 2007, Soares mot kommissionen, F-130/05, punkt 52; 11 juni 2009, Ketselidou mot kommissionen, F-81/08, punkterna 46 och 47 och där angiven rättspraxis; 28 juni 2011, Mora Carrasco m.fl. mot parlamentet, F-128/10