DOMSTOLENS DOM (tionde avdelningen)
den 29 juli 2019 (*)
”Överklagande – Dumpning – Införande av en slutgiltig antidumpningstull på vissa produkter med ursprung i Kina – Genomförandeförordning (EU) 2015/1429 – Förordning (EG) nr 1225/2009 – Artikel 2.7 a – Normalvärde – Fastställande på grundval av priset i ett tredjeland med marknadsekonomi – Val av lämpligt tredjeland – Tredjeland med marknadsekonomi som är föremål för samma undersökning – Justeringar”
I mål C‑436/18 P,
angående ett överklagande enligt artikel 56 i stadgan för Europeiska unionens domstol, som ingavs den 2 juli 2018,
Shanxi Taigang Stainless Steel Co. Ltd, Taiyuan (Kina), företrätt av E. Vermulst och J. Cornelis, advocaten,
klagande,
i vilket de andra parterna är:
Europeiska kommissionen, företrädd av J.-F. Brakeland och A. Demeneix, båda i egenskap av ombud,
svarande i första instans,
Eurofer, Association Européenne de l’Acier, ASBL, Luxemburg (Luxemburg), företrädd av J. Killick, barrister, samt G. Forwood och C. Van Haute, avocates,
intervenient i första instans,
meddelar
DOMSTOLEN (tionde avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden C. Lycourgos (referent) samt domarna E. Juhász och M. Ilešič,
generaladvokat: Y. Bot,
justitiesekreterare: A. Calot Escobar,
efter det skriftliga förfarandet,
med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Shanxi Taigang Stainless Steel Co. Ltd har yrkat att domstolen ska upphäva den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 23 april 2018, Shanxi Taigang Stainless Steel/kommissionen (T-675/15, ej publicerad, EU:T:2018:209) (nedan kallad den överklagade domen). Genom denna dom ogillade tribunalen klagandens talan om delvis ogiltigförklaring av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1429 av den 26 augusti 2015 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av kallvalsade platta produkter av rostfritt stål med ursprung i Folkrepubliken Kina och Taiwan (EUT L 224, 2015, s. 10) (nedan kallad den omtvistade förordningen).
Tillämpliga bestämmelser
2 I artikel 2, med rubriken ”Fastställande av dumpning”, i rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EUT L 343, 2009, s. 51, och rättelse i EUT L 7, 2010, s. 22) (nedan kallad grundförordningen), föreskrivs följande i punkterna 7 och 10:
”7.
a) I fråga om import från länder utan marknadsekonomi ska normalvärdet bestämmas på grundval av priset eller det konstruerade värdet i ett tredjeland med marknadsekonomi eller priset från ett sådant tredjeland till andra länder, inbegripet gemenskapen, eller om detta inte är möjligt, på någon annan skälig grund, exempelvis det pris som faktiskt betalas eller ska betalas i gemenskapen för den likadana produkten, vid behov vederbörligen justerat för att inbegripa en skälig vinstmarginal.
Ett lämpligt tredjeland med marknadsekonomi ska väljas ut på ett sätt som inte är oskäligt, varvid hänsyn ska tas till alla tillförlitliga uppgifter som är tillgängliga när valet görs. Hänsyn ska även tas till tidsfrister. När det är lämpligt ska ett tredjeland med marknadsekonomi, som är föremål för samma undersökning, användas.
…
b) I fråga om antidumpningsundersökningar rörande import från … alla länder som inte är marknadsekonomier men som är medlemmar i [Världshandelsorganisationen (WTO)] den dag då undersökningen inleds ska normalvärdet bestämmas i enlighet med punkterna 1–6, om det på grundval av korrekt underbyggda ansökningar från en eller flera tillverkare som omfattas av undersökningen och i enlighet med de kriterier och förfaranden som anges i led c visas att marknadsekonomiska förhållanden råder för tillverkaren eller tillverkarna i samband med produktion och försäljning av den berörda likadana produkten. Om så inte är fallet ska de regler som anges i led a tillämpas.
…
10. En rättvis jämförelse ska göras mellan exportpriset och normalvärdet. Denna jämförelse ska göras i samma handelsled och avse försäljningar som ligger så nära varandra i tiden som möjligt och med hänsyn tagen till andra olikheter som påverkar prisernas jämförbarhet. Om normalvärdet och det fastställda exportpriset inte är direkt jämförbara ska i varje särskilt fall hänsyn i form av justeringar tas till olikheter i de faktorer som påstås och konstateras påverka priserna och därmed prisernas jämförbarhet. …”
Bakgrund till tvisten
3 Klaganden är ett bolag etablerat i Kina som främst är verksamt på marknaden för tillverkning och distribution av stålprodukter, bland annat kallvalsade platta produkter av rostfritt stål.
4 Till följd av ett klagomål som ingavs den 13 maj 2014 av Eurofer, Association européenne de l’acier, ASBL (nedan kallad Eurofer), offentliggjorde Europeiska kommissionen den 26 juni 2014 ett tillkännagivande om inledande av ett antidumpningsförfarande beträffande import av kallvalsade platta produkter av rostfritt stål med ursprung i Folkrepubliken Kina och Taiwan (EUT C 196, 2014, s. 9).
5 Undersökningen av dumpning och skadan på Europeiska unionens industri omfattade perioden 1 januari 2013–31 december 2013. Undersökningen av den relevanta utvecklingen för fastställandet av skadan omfattade perioden 1 januari 2010–31 december 2013.
6 För att fastställa dumpning och om det förelåg en skada föreskrevs i tillkännagivandet om inledande ett stickprovsförfarande för exporterande tillverkare från Kina och Taiwan samt för unionstillverkare. Klaganden valdes ut för att ingå i det stickprov som omfattade fyra exporterande tillverkare från Kina och som utfördes i samband med utredningen.
7 I tillkännagivandet om inledande meddelade kommissionen de berörda parterna att den avsåg använda Förenta staterna som lämpligt tredjeland med marknadsekonomi, i den mening som avses i artikel 2.7 a i grundförordningen (nedan kallat jämförbart land). Kommissionen uppmanade berörda parter att lämna synpunkter och angav att enligt de uppgifter som kommissionen hade tillgång till var Republiken Indien, Republiken Sydafrika, Republiken Korea och Taiwan andra länder med marknadsekonomi som kunde beaktas i valet av jämförbart land.
8 Klaganden ingav ingen ansökan i syfte att erhålla marknadsekonomisk status i enlighet med artikel 2.7 b i grundförordningen. Den 6 juli 2014 yttrade sig klaganden över valet av jämförbart land. Klaganden ansåg att Förenta staterna var ett olämpligt val och föreslog att Taiwan skulle användas. Den 13 februari 2015 hördes klaganden på egen begäran av kommissionen.
9 Den 24 mars 2015 antog kommissionen genomförandeförordning (EU) 2015/501 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av kallvalsade platta produkter av rostfritt stål med ursprung i Folkrepubliken Kina och Taiwan (EUT L 79, 2015, s. 23). Genom förordningen infördes en preliminär antidumpningstull på 24,3 procent på klagandens export av produkterna till unionen under en period på sex månader från och med den 26 mars 2015.
10 Efter flera kontakter med klaganden, under vilka klaganden upprepade sina invändningar mot valet av Förenta staterna i stället för Taiwan som jämförbart land, antog kommissionen den 26 augusti 2015 den omtvistade förordningen, som innebar ändring av genomförandeförordning 2015/501 och införande av en antidumpningstull på 24,4 procent på import till unionen av de produkter som klaganden tillverkade.
Förfarandet vid tribunalen och den överklagade domen
11 Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 20 november 2015 väckte klaganden talan om delvis ogiltigförklaring av den omtvistade förordningen.
12 Genom beslut av den 19 juli 2016 tillät ordföranden på tribunalens första avdelning Eurofer att intervenera till stöd för kommissionens yrkanden.
13 Till stöd för sin talan åberopade klaganden tre grunder. Genom den första grunden som består av två delar och som avser ett åsidosättande av artikel 2.7 a i grundförordningen, gjorde klaganden i första hand gällande att kommissionen hade åsidosatt bestämmelsen genom att välja Förenta staterna som jämförbart land i stället för Taiwan. I andra hand gjorde klaganden gällande att kommissionen, vid konstruktionen av normalvärdet med stöd av den bestämmelsen, hade underlåtit att göra de justeringar som var nödvändiga för olikheterna i tillverkningsprocessen och i tillgången till råvaror. Genom den andra grunden hävdade klaganden att kommissionen hade åsidosatt artikel 2.10 i förordningen genom att inte göra de justeringar som var nödvändiga för de inhemska transportkostnader som en exporterande tillverkare i Förenta staterna har. Genom den tredje grunden, som består av två delar, hävdade klaganden att kommissionen hade åsidosatt artikel 3.2, 3.6 och 3.7 i förordningen, dels gällande bedömningen av orsakssambandet mellan importer från Kina och Taiwan och deras inverkan på unionsindustrin, dels genom att klandra dessa importer för den skada som industrin hade orsakats.
14 Genom den överklagade domen ogillade tribunalen talan på var och en av dessa grunder och ogillade därför talan i sin helhet.
Parternas yrkanden vid domstolen
15 Klaganden har i första hand yrkat att domstolen ska
– upphäva den överklagade domen,
– ogiltigförklara den omtvistade förordningen i den mån den avser klaganden, och
– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i såväl förevarande mål om överklagande som i förfarandet i första instans.
16 Klaganden har i andra hand yrkat att domstolen ska återförvisa målet till tribunalen och låta frågan om rättegångskostnader anstå.
17 Kommissionen och Eurofer har yrkat att domstolen ska ogilla överklagandet och förplikta klaganden att ersätta rättegångskostnaderna.
Prövning av överklagandet
18 Klaganden har till stöd för sitt överklagande åberopat två grunder som avser en felaktig tolkning av artikel 2.7 a i grundförordningen.
Den första grunden
Parternas argument
19 Genom den första grunden har klaganden hävdat att tribunalen i punkterna 34–37 i den överklagade domen gjorde en felaktig tolkning av artikel 2.7 a andra stycket tredje meningen i grundförordningen i fråga om valet av jämförbart land.
20 Till stöd för förevarande grund har klaganden gjort gällande att det tydligt framgår av bestämmelsen – i vilken föreskrivs att ”[n]är det är lämpligt ska ett tredjeland med marknadsekonomi, som är föremål för samma undersökning, användas” – att kommissionen är skyldig att som jämförbart land välja ett land som är föremål för samma antidumpningsundersökning när det finns ett sådant land, och det enda undantaget, som har införts genom uttrycket ”när det är lämpligt”, är när detta land inte är lämpligt. I det senare fallet ska kommissionen konstatera att landet inte är lämpligt och förklara varför. Däremot framgår det inte av bestämmelsen att för att användas som jämförbart land ska ett land som är föremål för samma undersökning nödvändigtvis vara ”det mest” lämpliga landet när det finns andra lösningar.
21 Klaganden anser att tribunalen likväl gjorde en sådan tolkning genom att i punkt 37 i den överklagade domen slå fast att kommissionen gjorde en riktig bedömning när den gjorde en jämförande analys mellan Förenta staterna och Taiwan för att fastställa vilket av dessa två länder som var mest lämpligt som jämförbart land, trots att Taiwan var föremål för samma undersökning som Folkrepubliken Kina, i motsats till Förenta staterna.
22 Genom att anse att när det finns andra lösningar ska ett tredjeland med marknadsekonomi som är föremål för samma undersökning väljas om det är det mest lämpliga landet, införde tribunalen, enligt klaganden, i artikel 2.7 a andra stycket tredje meningen i grundförordningen ytterligare ett villkor som inte framgår av bestämmelsens lydelse, vilket juridiskt sett inte är tillåtet och följer av rapporten från Världshandelsorganisationens överprövningsorgan (WTO), av den 6 oktober 2016 i ärendet ”Europeiska unionen – Antidumpningsåtgärder beträffande biodiesel från Argentina” (WT/DS 473/AB/R, punkt 6.30). Vidare innebär tribunalens tolkning att bestämmelsen töms på sitt innehåll genom att den föreskrivna rättsliga skyldigheten, som består i att när det är lämpligt använda ett land som är föremål för samma undersökning, blir innehållslös. Skyldigheten att välja det land som är lämpligast som jämförbart land följer nämligen redan av den första meningen i artikel 2.7 a andra stycket i grundförordningen, vilket innebär att det inte går att anse att den tredje meningen i stycket endast upprepar samma skyldighet.
23 Klaganden har dessutom hävdat att domarna av den 22 oktober 1991, Nölle (C‑16/90, EU:C:1991:402), av den 22 mars 2012, GLS (C‑338/10, EU:C:2012:158, punkt 29), och av den 10 september 2015, Fliesen-Zentrum Deutschland (C‑687/13, EU:C:2015:573), som det hänvisades till i punkterna 30–33 i den överklagade domen, avser situationer där det inte finns något land med marknadsekonomi som är föremål för samma undersökning. Dessa domar är således endast relevanta för att tolka artikel 7.2 a andra stycket första meningen i grundförordningen, som reglerar valet av jämförbart land när det inte finns något land med marknadsekonomi som är föremål för samma undersökning, och inte för att tolka styckets tredje mening.
24 Klaganden har slutligen gjort gällande att i motsats till vad tribunalen slog fast i punkt 37 i den överklagade domen finns det ingen risk för åsidosättande av skyldigheten, som ankommer på unionsinstitutionerna, att söka finna ett jämförbart land i vilket priset på en likadan produkt bildas under omständigheter som i största möjliga utsträckning liknar dem i exportlandet, om skyldigheten att som jämförbart land välja ett land som är föremål för samma undersökning iakttas. Enligt artikel 2.7 a andra stycket tredje meningen i grundförordningen, och närmare bestämt enligt uttrycket ”när det är lämpligt”, får nämligen inte ett tredjeland som är föremål för samma undersökning användas som jämförbart land om det inte är lämpligt, vilket är fallet om priserna i landet inte har bildats under omständigheter som i största möjliga utsträckning liknar dem i exportlandet.
25 När det gäller följderna av tribunalens påstått felaktiga rättstillämpning, har klaganden hävdat att omständigheterna är tillräckligt klara för att domstolen ska kunna slutligt avgöra målet själv. Det bestrids nämligen inte att det i förevarande fall finns ett land med marknadsekonomi som är föremål för samma undersökning, det vill säga Taiwan. Kommissionen har emellertid inte vid något tillfälle hävdat att Taiwan inte var lämpligt. Kommissionen har endast påstått att Förenta staterna var ett lämpligare val. Kommissionen var därmed rättsligt skyldig att välja Taiwan som jämförbart land och underlåtenheten att uppfylla denna skyldighet borde leda till att den omtvistade förordningen ogiltigförklaras.
26 Kommissionen anser att överklagandet inte ska vinna bifall såvitt avser den första grunden och att den under alla omständigheter är verkningslös. Eurofer tvivlar på att denna grund kan tas upp till sakprövning, eftersom den inte motsvarar någon invändning som angavs i ansökan i första instans och endast anfördes i samband med repliken vid tribunalen, och anser även att förevarande grund under alla omständigheter är verkningslös och inte kan leda till bifall för överklagandet.
Domstolens bedömning
27 Utan att behöva pröva om den första grunden kan tas upp till sakprövning kan den grunden under alla omständigheter inte leda till bifall för överklagandet.
28 I detta syfte ska det erinras om att enligt artikel 2.7 a första stycket i grundförordningen ska normalvärdet, i fråga om import från länder utan marknadsekonomi, med avvikelse från de regler som föreskrivs i artikel 2.1–2.6 i förordningen, i princip bestämmas på grundval av priset eller det konstruerade värdet i ett tredjeland med marknadsekonomi, det vill säga enligt metoden med ett jämförbart land (dom av den 10 september 2015, Fliesen-Zentrum Deutschland, C‑687/13, EU:C:2015:573, punkt 48, och dom av den 28 februari 2018, kommissionen/Xinyi PV Products (Anhui) Holdings, C‑301/16 P, EU:C:2018:132, punkt 64). I artikel 2.7 a andra stycket i grundförordningen föreskrivs i första meningen att jämförbart land ska väljas ut på ett sätt som inte är oskäligt, varvid hänsyn ska tas till alla tillförlitliga uppgifter som är tillgängliga när valet görs och i tredje meningen föreskrivs att när det är lämpligt ska ett tredjeland med marknadsekonomi, som är föremål för samma undersökning, användas.
29 De argument som klaganden har anfört till stöd för sin första grund bygger på en isolerad tolkning av den tredje meningen i artikel 2.7 a andra stycket. Såsom kommissionen har hävdat ska emellertid den tredje meningen läsas mot bakgrund av den första meningen i stycket, såsom den har tolkats i domstolens praxis, eftersom den första meningen, i motsats till vad klaganden verkar ha gjort gällande, är relevant, även då ett land med marknadsekonomi är föremål för samma undersökning.
30 Det framgår härvidlag av rättspraxis att valet av jämförbart land omfattas av det stora utrymme för skönsmässig bedömning som unionsinstitutionerna förfogar över på området för den gemensamma handelspolitiken med hänsyn till de komplicerade ekonomiska och politiska situationer som de ska bedöma (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 oktober 1991, Nölle, C‑16/90, EU:C:1991:402, punkt 11, dom av den 29 maj 1997, Rotexchemie, C‑26/96, EU:C:1997:261, punkt 10, och dom av den 10 september 2015, Fliesen-Zentrum Deutschland, C‑687/13, EU:C:2015:573, punkt 44).
31 Vidare framgår det av denna rättspraxis att i och med att jämförbart land ska väljas ut på ett sätt som inte är oskäligt, varvid hänsyn ska tas till alla tillförlitliga uppgifter som är tillgängliga när valet görs, ska unionsdomstolarna säkerställa att behöriga unionsinstitutioner inte har underlåtit att ta hänsyn till väsentliga faktorer när de har bedömt lämpligheten av det jämförbara land som de har valt och att de uppgifter som ingår i akten har undersökts med erforderlig omsorg för att normalvärdet ska kunna anses ha bedömts på ett lämpligt och icke oskäligt sätt. I detta syfte ankommer det på unionsinstitutionerna att, med beaktande av de olika alternativen, söka finna ett tredjeland i vilket priset på en likadan produkt bildas under omständigheter som i största möjliga utsträckning liknar dem i exportlandet, såvitt det är fråga om ett land med marknadsekonomi (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 mars 2012, GLS, C‑338/10, EU:C:2012:158, punkterna 21 och 22, och dom av den 10 september 2015, Fliesen-Zentrum Deutschland, C‑687/13, EU:C:2015:573, punkterna 49 och 51).
32 Det framgår således av artikel 2.7 a andra stycket i grundförordningen att när det mot bakgrund av de tillförlitliga uppgifter som är tillgängliga är möjligt att välja mellan flera länder, ska den behöriga institutionen göra en jämförande analys av dessa olika länder och välja det land i vilket priset på den likadana produkten bildas under omständigheter som i största möjliga utsträckning liknar dem i exportlandet. Ur det perspektivet utesluts, i motsats till vad klaganden har gjort gällande, enligt det styckets tredje mening inte att förevarande institution gör en sådan jämförande analys även när ett land med marknadsekonomi är föremål för samma undersökning och på grundval av detta – inom ramen för det utrymme för skönsmässig bedömning som institutionen förfogar över enligt den rättspraxis som anges ovan i punkt 31 – väljer det land som är mest lämpligt.
33 Det framgår således av den tredje meningen i artikel 2.7 a andra stycket i grundförordningen att när ett land med marknadsekonomi är föremål för samma undersökning, ska den behöriga myndigheten ta vederbörlig hänsyn till de möjliga valen och med erforderlig omsorg undersöka om landet utgör ett lämpligt val. Även om klaganden i förevarande fall har gjort gällande att kommissionen inte hade hävdat att Taiwan inte utgjorde ett lämpligt val, har inte klaganden bestridit tribunalens konstaterande i punkterna 34 och 35 i den överklagade domen att kommissionen i detta fall undersökte situationen i detta land bland de möjliga alternativen.
34 Av det ovan anförda följer, såsom tribunalen angav i punkt 37 i den överklagade domen och i motsats till vad klaganden har gjort gällande, att kommissionen inte var skyldig att använda Taiwan som det mest lämpliga jämförbara landet endast på grund av att det rörde sig om ett tredjeland med marknadsekonomi som var föremål för samma undersökning som Kina. Detta hade inneburit att kommissionen förhindrades att beakta andra möjliga val och att göra en jämförande analys mellan Taiwan och de andra valen, bland annat Förenta staterna i förevarande fall, för att fastställa vilket av dessa två länder som var mest lämpligt. En motsatt tolkning skulle inte endast strida mot det utrymme för skönsmässig bedömning som kommissionen förfogar över i valet av jämförbart land, utan skulle även, såsom tribunalen med rätta konstaterade i punkt 37 i den överklagade domen, strida mot kommissionens skyldighet, som domstolen har erinrat om ovan i punkt 32, att, med beaktade av de olika alternativen, söka finna ett tredjeland med marknadsekonomi i vilket priset på en likadan produkt bildas under omständigheter som i största möjliga utsträckning liknar dem i exportlandet.
35 Denna slutsats har stöd i en analys av tillkomsthistorien till rådets förordning (EG) nr 3283/94 av den 22 december 1994 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EGT L 349, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 34 s. 14), genom vilken bestämmelsen i artikel 2.7 a andra stycket tredje meningen i grundförordningen infördes i de grundläggande unionsrättsliga bestämmelserna på området för dumpning. I motiveringen till det förslag som kommissionen lade fram för antagandet av förordning nr 3283/414 (KOM(1994) 414 slutlig), angavs avseende denna bestämmelse, vars slutliga formulering som unionslagstiftaren valde var identisk med den som kommissionen föreslog, att vid valet av jämförbart land ”kan” ett land som är föremål för samma undersökning vara att föredra med förbehåll för att landet uppfyller kriterierna på godtagbar grund, vilket innebär att det inte föreligger någon skyldighet att välja detta land.
36 I motsats till vad klaganden har gjort gällande leder inte tolkningen av tredje meningen i artikel 7.2 a andra stycket i grundförordningen, i punkterna 32–34 i denna dom, till att det införs ytterligare ett villkor som inte anges däri eller till att den fråntas sin ändamålsenliga verkan, utan tolkningen bygger på hela artikel 2.7 a andra stycket i förordningen.
37 Det följer härav att i och med att tribunalen inte har lagt till något ytterligare villkor i artikel 2.7 a andra stycket tredje meningen i grundförordningen, kan domstolen inte heller godta klagandens argument att det följer av rapporten från WTO:s överprövningsorgan, av den 6 oktober 2016 i ärendet ”Europeiska unionen – Antidumpningsåtgärder beträffande biodiesel från Argentina” (WT/DS 473/AB/R), om tolkningen av artikel 2.2.1.1 i avtalet om tillämpning av artikel VI i Allmänna tull- och handelsavtalet 1994 (GATT) (EGT L 336, 1994, s. 103; svensk specialutgåva, område 11, volym 38, s. 105), som återfinns i bilaga 1A till avtalet om upprättande av WTO (EGT L 336, 1994, s. 3), att det juridiskt sett inte är tillåtet att lägga till ett villkor som inte framgår av lydelsen i artikel 2.7 a andra stycket tredje meningen.
38 Av vad som ovan anförts följer att överklagandet inte kan vinna bifall såvitt avser den första grunden.
Den andra grunden
Parternas argument
39 Genom den andra grunden har klaganden gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig tolkning av artikel 2.7 a i grundförordningen när den i punkterna 60–65 i den överklagade domen ansåg att det inte skulle göras någon justering för de olikheter i tillverkningsprocessen och i tillgången till råvaror som hade konstaterats i Kina vid konstruktionen av normalvärdet med stöd av bestämmelsen.
40 Den lösning som tribunalen valde i domen leder, enligt klaganden, till att exporterande tillverkare i länder utan marknadsekonomi och som inte uppfyller villkoren för att komma i åtnjutande av marknadsekonomisk status, principiellt inte har möjlighet att ansöka om justeringar av normalvärdet för sådana skillnader enligt artikel 2.7 a i grundförordningen, trots att dessa exporterande tillverkare med tillämpning av domarna av den 10 oktober 2012, Shanghai Biaowu High-Tensile Fastener och Shanghai Prime Machinery/rådet (T-170/09, ej publicerad, EU:T:2012:531, punkt 123), och av den 29 april 2015, Changshu City Standard Parts Factory och Ningbo Jinding Fastener/rådet (T-558/12 och T-559/12, ej publicerad, EU:T:2015:237, punkt 110) redan har fråntagits möjligheten att ansöka om justeringar för dessa skillnader med stöd av artikel 2.10 i förordningen.
41 Klaganden anser att en sådan lösning som i huvudsak fråntar dessa exporterande tillverkare rätten att ansöka om justeringar skulle strida mot artikel 2.4 i avtalet om tillämpning av artikel VI i Allmänna tull- och handelsavtalet 1994, som motsvarar artikel 2.10 i grundförordningen och som föreskriver skyldigheten att göra en rättvis jämförelse mellan exportpriset och normalvärdet och att göra justeringar för olikheter som påverkar prisernas jämförbarhet. WTO:s överprövningsorgan angav nämligen tydligt i sin rapport av den 18 januari 2016 i ärendet ”Europeiska gemenskaperna – Slutgiltiga antidumpningsåtgärder för vissa fästdon av järn eller stål från Kina” (WT/DS397/AB/RW, punkterna 5.207 och 5.215), att förevarande skyldighet är tillämplig på alla antidumpningsundersökningar, även när normalvärdet fastställs på grundval av ett jämförbart land.
42 Till skillnad från vad tribunalen slog fast saknar det, enligt klaganden, dessutom relevans att inte klaganden hade ingett någon ansökan om att erhålla marknadsekonomisk status för att fastställa om en ansökan om justering enligt artikel 2.7 a i grundförordningen var motiverad.
43 Klaganden har angett att i domen av den 10 september 2015, Fliesen-Zentrum Deutschland (C‑687/13, EU:C:2015:573, punkt 48), som tribunalen hänvisade till i punkt 60 i den överklagade domen, slog visserligen domstolen fast att syftet med artikel 2.7 a i grundförordningen var att undvika att hänsyn tas till de priser och kostnader som gäller länder utan marknadsekonomi, eftersom dessa parametrar i sådana länder inte utgör det normala resultatet av marknadskrafterna, men domstolen uttalade sig dock inte om huruvida det var möjligt att göra justeringar för faktorer som är resultatet av sådana krafter, såsom olikheter som beror på en jämförande och naturlig fördel. En sådan möjlighet har inte heller uteslutits i domen av den 29 april 2015, Changshu City Standard Parts Factory och Ningbo Jinding Fastener/rådet (T-558/12 och T-559/12, ej publicerad, EU:T:2015:237, punkt 110), som det hänvisades till i punkt 61 i den överklagade domen.
44 Även om inte klaganden har påstått att det borde göras justeringar för att jämna ut konstaterade snedvridningar i ett land utan marknadsekonomi, har klaganden dock hävdat att detta inte utesluter möjligheten att göra justeringar i enlighet med artikel 2.7 a eller i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen, för de olikheter som påverkar prisernas jämförbarhet och som är resultatet av dessa krafter, med andra ord olikheter som inte har förorsakats av snedvridningar.
45 Klaganden har angett att WTO:s överprövningsorgan, i sin rapport av den 18 januari 2016, i ärendet ”Europeiska gemenskaperna – Slutgiltiga antidumpningsåtgärder för vissa fästdon av järn eller stål från Kina” (WT/DS397/AB/RW, punkterna 5.207 och 5.236), har preciserat att om den myndighet som ansvarar för undersökningen inte är skyldig att göra justeringar för olikheter mellan de kostnader som uppstår för tillverkare i ett exporterande land utan marknadsekonomi och de kostnader som uppstår för tillverkare i ett jämförbart land, när det leder till att myndigheten återinför de förstnämnda tillverkarnas snedvridna kostnader i normalvärdet, ska dock myndigheten avgöra om den begärda justeringen har en sådan effekt.
46 Genom att tribunalen principiellt uteslöt möjligheten att göra justeringar för olikheter i tillgången till råvaror och i tillverkningsprocessen, trots att tribunalen borde ha prövat om godtagandet av en sådan justering medförde att snedvridna kostnader återinfördes och/eller om andra villkor för att godta justeringen var uppfyllda, åsidosatte tribunalen, enligt klaganden, artikel 2.7 a i grundförordningen.
47 Kommissionen och Eurofer anser att överklagandet inte kan vinna bifall såvitt avser den andra grunden och enligt Eurofer är grunden under alla omständigheter verkningslös.
Domstolens bedömning
48 Genom den andra grunden har klaganden gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den principiellt uteslöt möjligheten att göra justeringar för de olikheter i tillverkningsprocessen och i tillgången till råvaror som hade konstaterats i Kina vid konstruktionen av normalvärdet enligt artikel 2.7 a i grundförordningen.
49 Det framgår av klagandens argument i samband med förevarande grund att klaganden, såsom tribunalen slog fast i punkt 62 i den överklagade domen, medger att det inte kan krävas av kommissionen att göra justeringar för faktorer som har påverkats av parametrar som inte utgör resultatet av marknadskrafterna. Klaganden har dock hävdat att det borde vara möjligt att göra justeringar för olikheter som utgör ett resultat av sådana krafter och angav att tribunalen borde ha prövat om godtagandet av de begärda justeringarna medförde att de snedvridna kostnaderna återinfördes i normalvärdet, det vill säga om dessa justeringar fick till följd att det i normalvärdet återinfördes kostnader som hade påverkats av parametrar som inte utgjorde resultatet av dessa krafter, vilket tribunalen inte gjorde.
50 Det ska dock anges att för att tribunalen i punkt 64 i den överklagade domen kunde komma fram till att det i förevarande fall inte skulle göras någon justering för de olikheter i tillverkningsprocessen och i tillgången till råvaror som hade konstaterats i Kina i samband med konstruktionen av normalvärdet enligt artikel 2.7 a i grundförordningen, hade tribunalen i punkt 63 i domen konstaterat att vid den aktuella tidpunkten betraktades inte Kina som en marknadsekonomi och klaganden hade inte ansökt om att erhålla marknadsekonomisk status, således fanns det inget som tydde på att anskaffningen av nickel eller på att tillverkningsprocessen för ett företag, som är verksamt under förhållanden som inte råder i en marknadsekonomi, inte hade påverkats av parametrar som inte utgör resultatet av marknadskrafterna.
51 Såsom Eurofer har påpekat har emellertid klaganden, som i sak har hävdat att det finns en möjlighet att göra justeringar med beaktande av faktorer som utgör resultatet av marknadskrafterna, inte uttryckligen bestridit tribunalens konstaterande av de faktiska omständigheterna i punkt 63 i den överklagade domen att det i sak inte framgick att de begärda justeringarna avsåg sådana faktorer. Klaganden har ännu mindre hävdat att konstaterandet bygger på en missuppfattning.
52 Utan att behöva pröva samtliga klagandens argument i samband med denna grund, ska därmed klagandens argument underkännas som verkningslösa. Överklagandet kan följaktligen inte vinna bifall såvitt avser den andra grunden.
53 Överklagandet ska därför ogillas i sin helhet.
Rättegångskostnader
54 Enligt artikel 184.2 i domstolens rättegångsregler ska domstolen besluta om rättegångskostnaderna när överklagandet ogillas.
55 Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna, som enligt artikel 184.1 i samma regler ska gälla i mål om överklagande, ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.
56 Kommissionen och Eurofer har yrkat att Shanxi Taigang Stainless Steel ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Shanxi Taigang Stainless Steel har tappat målet ska deras yrkande bifallas.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (tionde avdelningen) följande:
1) Överklagandet ogillas.
2) Shanxi Taigang Stainless Steel Co. Ltd ska ersätta rättegångskostnaderna.
Underskrifter