Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesverwaltungsgericht (Österrike) den 23 augusti 2018 – FN m.fl.
(Mål C-546/18)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Bundesverwaltungsgericht
Parter i det nationella målet
Klagande: FN, GM, Adler Real Estate AG, HL, Petrus Advisers LLP
Motpart: Übernahmekommission
Tolkningsfrågor/Giltighetsfrågor
Utgör artiklarna 4 och 17 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/25/EG av den 21 april 2004 om uppköpserbjudanden1 – i ljuset av den unionsrättsliga effektivitetsprincipen – hinder mot en tolkning som innebär att ett lagkraftvunnet beslut som fattats av tillsynsorganet i enlighet med artikel 4 i direktiv 2004/25/EG genom vilket det fastställts att en persons överträdelse av nationella bestämmelser som utfärdats för att genomföra direktiv 2004/25/EG, inte har bindande verkan inom ramen för ett senare administrativt förfarande av straffrättslig karaktär mot samma person, med följden att denne person åter har möjlighet att anföra faktiska och rättsliga invändningar och åberopa tillgänglig bevisning i syfte att ifrågasätta den överträdelse som redan fastslagits i ett lagakraftvunnet beslut?
Utgör artiklarna 4 och 17 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/25/EG av den 21 april 2004 om uppköpserbjudanden – i ljuset av den unionsrättsliga effektivitetsprincipen – hinder mot en tolkning som innebär att ett lagkraftvunnet beslut som fattats av tillsynsorganet i enlighet med artikel 4 i direktiv 2004/25/EG genom vilket det fastställts att en juridisk persons överträdelse av nationella bestämmelser som utfärdats för att genomföra direktiv 2004/25/EG, inte har bindande verkan inom ramen för ett senare administrativt förfarande av straffrättslig karaktär mot det organ som har behörighet att företräda denna juridiska person, med följden att denna person (detta organ) åter har möjlighet att anföra faktiska och rättsliga invändningar och åberopa tillgänglig bevisning i syfte att ifrågasätta den överträdelse som redan fastslagits i ett lagakraftvunnet beslut?
Om fråga 1 besvaras nekande:
Utgör artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna hinder mot en nationell praxis som innebär att ett lagkraftvunnet beslut som fattats av tillsynsorganet i enlighet med artikel 4 i direktiv 2004/25/EG genom vilket det fastställts att en persons överträdelse av nationella bestämmelser som utfärdats för att genomföra direktiv 2004/25/EG, inte har bindande verkan inom ramen för ett senare administrativt förfarande av straffrättslig karaktär mot samma person, med följden att denne person saknar möjlighet att anföra faktiska och rättsliga invändningar i syfte att ifrågasätta den överträdelse som redan fastslagits i ett lagakraftvunnet beslut?
Om fråga 2 besvaras nekande:
Utgör artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna hinder mot en nationell praxis som innebär att ett lagkraftvunnet beslut som fattats av tillsynsorganet i enlighet med artikel 4 i direktiv 2004/25/EG genom vilket det fastställts att en juridisk persons överträdelse av nationella bestämmelser som utfärdats för att genomföra direktiv 2004/25/EG, inte har bindande verkan inom ramen för ett senare administrativt förfarande av straffrättslig karaktär mot det organ som har behörighet att företräda denna juridiska person, med följden att denna person (organet) saknar möjlighet att anföra faktiska och rättsliga invändningar i syfte att ifrågasätta den överträdelse som redan fastslagits i ett lagakraftvunnet beslut?
____________
1 EUT L 142, 2004, s. 12.