BESLUT AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL
(andra avdelningen)

den 23 oktober 2012

Mål F‑61/11

Daniele Possanzini

mot

Europeiska byrån för förvaltning av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens yttre gränser (Frontex)

”Personalmål – Tillfälligt anställd – Förfarande rörande förnyelse av ett kontrakt för en tillfälligt anställd – Översändande till den anställde av utvärderarens negativa ställningstagande i fråga om förnyelse av kontraktet – Rättsakt som går någon emot – Föreligger inte – Ansökan om ogiltigförklaring av de negativa synpunkterna på prestationen, vilka återfinns i de årliga utvärderingsrapporterna – Det är uppenbart att talan inte kan tas upp till prövning”

Saken: Talan – som väckts enligt artikel 270 FEUF, vilken är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a – genom vilken sökanden i huvudsak yrkat ogiltigförklaring, i första hand, av ”beslutet” av den 24 januari 2011, som sökanden fick kännedom om vid ett samtal med utvärderaren, vid vilket utvärderaren meddelade att han inte avsåg att föreslå att sökandens kontrakt skulle förnyas. I andra hand har sökanden yrkat ogiltigförklaring av en viss del av betygsrapporten för perioden augusti 2006–december 2008, som upprättades 2009. I tredje hand har sökanden yrkat ogiltigförklaring av en viss del av betygsrapporten för perioden januari 2009–december 2009, som upprättades 2010.

Avgörande: Talan avvisas. Daniele Possanzini ska bära sina egna kostnader och ersätta Frontex rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Domstolsförfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav – Fastställelse av föremålet för tvisten – Klart och precist angivande av de åberopade grunderna – Avsaknad av klarhet och precision – Avvisning

(Domstolens stadga, artiklarna 19 tredje stycket, 21 första stycket och bilaga I, artikel 7.1 och 7.3; personaldomstolens rättegångsregler, artikel 35.1 e)

2.      Talan väckt av tjänstemän – Rättsakt som går någon emot – Begrepp – Förberedande rättsakt – Skrivelse i vilken den tillfälligt anställde underrättas om att utvärderaren inte förordar att kontraktet förnyas – Omfattas inte

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

1.      Enligt artikel 35.1 e i personaldomstolens rättegångsregler ska den ansökan genom vilken talan väcks innehålla en redogörelse för de grunder och faktiska och rättsliga omständigheter som åberopas. Dessa uppgifter ska vara tillräckligt klara och precisa för att svaranden skall kunna förbereda sitt försvar och personaldomstolen ska kunna pröva talan, i förekommande fall utan att ha tillgång till andra uppgifter. För att garantera rättssäkerheten och en god rättskipning krävs, för att en grund ska kunna prövas i sak, att de väsentligaste faktiska och rättsliga omständigheter som grunden avser på ett konsekvent och begripligt sätt framgår av innehållet i själva ansökan.

Detta är i ännu högre grad fallet med hänsyn till att det av artikel 7.3 i bilaga I till domstolens stadga följer att den skriftliga delen av förfarandet vid personaldomstolen i princip enbart innebär en enda skriftväxling, om inte personaldomstolen beslutar annorlunda. Detta drag, som utmärker förfarandet vid personaldomstolen, förklarar varför framställningen av grunderna för talan och argumenten inte ska vara kortfattad, till skillnad från vad som föreskrivs vid domstolen eller tribunalen genom artikel 21 första stycket i domstolens stadga. En sådan flexibilitet skulle i praktiken få till följd att den specialregel som senare tillkommit i bilaga I till domstolens stadga i stor utsträckning förlorade sin mening.

Enligt artikel 19 tredje stycket i domstolens stadga, som är tillämplig på förfarandet vid personaldomstolen enligt artikel 7.1 i bilaga I till nämnda stadga, ska andra parter än medlemsstaterna, unionsinstitutionerna, de stater som är parter i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet samt Eftas övervakningsmyndighet enligt det avtalet företrädas av en advokat. Det huvudsakliga syftet med en advokat, i egenskap av rättsligt biträde, är just att yrkandena i ansökan ska baseras på en rättslig argumentation som är tillräckligt begriplig och sammanhängande, med beaktande av att den skriftliga delen av förfarandet vid personaldomstolen i princip bara omfattar en skriftväxling.

Yrkandena i ansökan ska avvisas, eftersom de endast angetts allmänt och inte stöds av någon argumentation, vilket strider mot regeln i artikel 35.1 e i personaldomstolens rättegångsregler.

(se punkterna 30–34)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 15 februari 2011, AH mot kommissionen, F‑76/09, punkterna 29 och 31

2.      Frågan huruvida yrkanden om ogiltigförklaring – vilka har sitt ursprung i anställningsförhållandet mellan en tjänsteman och dennes institution – kan upptas till sakprövning ska prövas mot bakgrund av bestämmelserna i artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna. För att en talan om ogiltigförklaring som väcks av en tjänsteman mot den institution som denne tillhör ska kunna prövas är det sålunda nödvändigt att det finns en åtgärd som går någon emot i den mening som avses i artikel 90.2 och artikel 91.1 i tjänsteföreskrifterna. Endast sådana åtgärder som har bindande rättsverkningar som kan påverka tjänstemannens intressen, genom att klart förändra dennes rättsliga ställning, utgör sådana rättsakter i den mening som avses i artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna. Sådana rättsakter måste härröra från den myndighet som är behörig att ingå anställningsavtal och måste ha en beslutande karaktär. När det rör sig om rättsakter eller beslut som utarbetas i flera led, i synnerhet efter ett internt förfarande, är det i princip endast de åtgärder genom vilka institutionens ställningstagande slutgiltigt slås fast efter detta förfarande som utgör sådana rättsakter mot vilka talan kan väckas, till skillnad från mellankommande åtgärder som syftar till att förbereda det slutliga beslutet. Vad beträffar tjänstemäns överklaganden kan förberedande rättsakter till ett slutligt beslut inte bli föremål för talan och de kan således endast angripas indirekt, genom en talan mot rättsakter som kan ogiltigförklaras. Även om vissa åtgärder som enbart är förberedande kan gå tjänstemannen emot genom att påverka innehållet i en senare rättsakt mot vilken talan kan väckas, kan dessa åtgärder inte överklagas separat men kan angripas genom argument till stöd för en talan mot denna rättsakt.

Följaktligen kan inte talan väckas mot vare sig ett negativt ställningstagande från utvärderaren avseende förnyelsen av ett kontrakt för en Frontexanställd eller en skrivelse från den verkställande direktören för Frontex genom vilken den anställdes klagomål mot det negativa ställningstagandet ogillas.

(se punkterna 40–43, 50, 60, 62 och 63)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 3 april 1990, Pfloeschner mot kommissionen, T‑135/89, punkt 11; 25 oktober 1996, Lopes mot domstolen, T‑26/96, punkt 19 och där angiven rättspraxis; 18 december 2003, Gómez-Reino mot kommissionen, T‑215/02, punkt 47; 29 juni 2004, Hivonnet mot rådet, T‑188/03, punkt 16; 16 mars 2009, R mot kommissionen, T‑156/08 P, punkt 49