Language of document : ECLI:EU:F:2012:114

DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(andra avdelningen)

den 17 juli 2012

Mål F‑54/11

BG

mot

Europeiska ombudsmannen

”Personalmål – Disciplinärt förfarande – Disciplinåtgärd – Avsättning från tjänsten – Förundersökning vid de nationella brottmålsdomstolarna pågår vid den tidpunkt då beslutet om avsättning från tjänsten fattas – Likabehandling av män och kvinnor – Förbud mot uppsägning av en kvinna under en period som sträcker sig från början av graviditeten till utgången av mammaledigheten”

Saken:      Talan enligt artikel 270 FEUF, vilken är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, genom vilken BG har yrkat dels ogiltigförklaring av Europeiska ombudsmannens beslut att avsätta henne utan förlust av pensionsrättigheter, dels ersättning för den skada som hon anser sig ha lidit till följd av detta beslut.

Avgörande: Talan ogillas. Sökanden ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta Europeiska ombudsmannens rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Talan – Föregående administrativt klagomål – Överensstämmelse mellan klagomålet och talan – Unionsdomstolens prövning ex officio – Regelns räckvidd

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

2.      Tjänstemän – Disciplinåtgärder – Disciplinärt förfarande – Disciplinåtgärder och straffrättsliga åtgärder vidtas samtidigt avseende samma handlingar – Syftet med vilandeförklaring av det disciplinära förfarandet – Skyldighet att beakta vad domstolen har konstaterat avseende de faktiska omständigheterna i brottmålet – Disciplinåtgärd vidtas innan brottmålet har avslutats på grundval av omständigheter som tjänstemannen har erkänt – Tillåtet

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga IX, artikel 25)

3.      Tjänstemän – Talan – Rättsakt som går någon emot – Begrepp – Beslut om avstängning av en tjänsteman – Rättsstridighet – Följder för disciplinåtgärden – Föreligger inte

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

4.      Tjänstemän – Disciplinåtgärder – Disciplinärt förfarande – Disciplinnämnden – Sammansättning

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga IX, artikel 5.1)

5.      Tjänstemän – Beslut som går någon emot – Disciplinåtgärd – Motiveringsskyldighet – Räckvidd

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga IX, artikel 25)

6.      Tjänstemän – Disciplinåtgärder – Konkret disciplinåtgärd – Tillsättningsmyndighetens utrymme för skönsmässig bedömning – Räckvidd

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga IX, artikel 10)

7.      Unionsrätt – Principer – Rätt till ett effektivt domstolsskydd – Obegränsad behörighet vid prövning av en disciplinåtgärd

(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47)

8.      Tjänstemän – Disciplinåtgärder – Konkret disciplinåtgärd – Förmildrande omständighet – Det felaktiga beteende har inte upprepats – Omfattas inte

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga IX, artikel 10)

9.      Tjänstemän – Skydd av säkerhet och hälsa – Tjänstemän som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar – Förbud mot uppsägning – Undantag – Avsättning från tjänsten efter ett disciplinärt förfarande

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 47; rådets direktiv 92/85, artikel 10)

1.      Frågan om klagomålet och talan överensstämmer med varandra, utgör en fråga som avser tvingande rätt som det ankommer på domstolen att pröva ex officio. Detta rättegångshinder föreligger endast för det fall talan ändrar klagomålets föremål eller saken, varvid begreppet sak ska tolkas i vid bemärkelse. Vad beträffar yrkanden om ogiltigförklaring avses med ”saken i målet” sökandens bestridande av den angripna rättsaktens materiella lagenlighet, alternativt bestridandet av dess formella lagenlighet, en distinktion som har erkänts i rättspraxis.

(se punkterna 57 och 58)

Hänvisning till:

Personaldomstolen: 11 juli 2007, B mot kommissionen; F-7/06, punkt 26 och där angiven rättspraxis; 1 juli 2010, Časta mot kommissionen, F‑40/09, punkt 83 och där angiven rättspraxis

2.      Vilandeförklaringen av det disciplinära förfarandet i avvaktan på att det straffrättsliga förfarande som avses i artikel 25 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna avslutas har två syften.

För det första säkerställer en vilandeförklaring att den aktuella tjänstemannens ställning i det straffrättsliga förfarande som inletts mot honom inte påverkas på grund av handlingar som även är föremål för ett disciplinärt förfarande vid hans institution.

För det andra gör en vilandeförklaring det möjligt att vid det disciplinära förfarandet beakta vad som i den lagakraftvunna brottmålsdomen konstaterats avseende de faktiska omständigheterna. När samma handlingar kan utgöra en straffbelagd gärning och ett åsidosättande av tjänstemannens skyldigheter enligt tjänsteföreskrifterna är administrationen därför bunden av vad den nationella domstolen har konstaterat avseende de faktiska omständigheterna i brottmålet. När denna domstol funnit att vissa omständigheter i målet är bevisade kan administrationen bedöma huruvida de ska anses utgöra ett fel i tjänsten som kan föranleda en disciplinåtgärd, varvid den särskilt ska pröva huruvida dessa omständigheter utgör åsidosättanden av skyldigheter enligt tjänsteföreskrifterna.

Det ankommer dessutom på den ifrågavarande tjänstemannen att tillhandahålla tillsättningsmyndigheten sådana upplysningar att den kan bedöma huruvida de handlingar som tjänstemannen har anklagats för inom ramen för det disciplinära förfarandet samtidigt är föremål för ett straffrättsligt förfarande gentemot samma tjänsteman. För att uppfylla denna skyldighet måste tjänstemannen i princip visa att åtal har väckts mot honom samtidigt som han var föremål för ett disciplinärt förfarande.

När den princip som stadgas i artikel 25 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna, innebärande att frågan om ansvar för brott ska avgöras innan frågan om disciplinärt ansvar kan prövas, ska tillämpas inom ramen för en förundersökning innan åtal ens har väckts, ska den tolkas restriktivt i syfte att förhindra att det disciplinära förfarandet förlorar sin ändamålsenliga verkan. Framför allt kan denna princip inte hindra att en administration vidtar en disciplinåtgärd som grundar sig på omständigheter som inte har bestritts av den berörda tjänstemannen vid den tidpunkt när administrationen fattar sitt beslut.

(se punkterna 60–63, 71 och 74)

Hänvisning till:

Förstainstansrätten: 19 mars 1998, Tzoanos mot kommissionen, T‑74/96, punkterna 34 och 38; 30 maj 2002, Onidi mot kommissionen, T‑197/00, punkt 81; 10 juni 2004, François mot kommissionen, T‑307/01, punkt 75

Personaldomstolen: 13 januari 2010, A och G mot kommissionen, F‑124/05 och F‑96/06, punkt 323

3.      Ett beslut om avstängning av en tjänsteman utgör en rättsakt som går denna person emot och som kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring på de villkor som föreskrivs i artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna.

Ett sådant beslut utgör emellertid inte en oundgänglig förfarandeåtgärd vid beredandet av det slutliga beslutet om den disciplinåtgärd som ska vidtas, utan är ett självständigt beslut som tillsättningsmyndigheten kan fatta och vars tillämpning förutsätter att det föreligger en anklagelse om ett allvarligt fel. Av detta följer att eventuell rättsstridighet vad beträffar beslutet om avstängning inte inverkar på giltigheten av beslutet om disciplinåtgärder.

(se punkterna 82 och 83)

Hänvisning till:

Förstainstansrätten: 19 maj 1999, Connolly mot kommissionen, T‑203/95, punkterna 33 och 36; 16 december 2004, De Nicola mot EIB, T‑120/01 och T‑300/01, punkt 113

4.      I artikel 5.1 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna föreskrivs endast att åtminstone en ledamot av disciplinnämnden ska komma utifrån den berörda institutionen, vilket inte på något sätt förbjuder att de flesta, eller till och med alla ledamöter av disciplinnämnden kommer utifrån institutionen.

(se punkt 87)

5.      Motiveringen av ett beslut som går någon emot ska göra det möjligt för personaldomstolen att pröva beslutets lagenlighet och ge den som berörs av beslutet de upplysningar som är nödvändiga för att denne ska kunna bedöma huruvida beslutet är välgrundat.

Bedömningen av huruvida motiveringen av tillsättningsmyndighetens beslut om disciplinåtgärder uppfyller dessa krav ska inte ske endast utifrån beslutets ordalydelse utan även utifrån sammanhanget och reglerna på det ifrågavarande området. Även om disciplinnämnden och tillsättningsmyndigheten är skyldiga att ange de faktiska och rättsliga omständigheter som ligger till rättslig grund för deras beslut, samt de överväganden som har föranlett dem att fatta dessa, krävs det inte att de tar upp alla faktiska och rättsliga omständigheter som sökanden har åberopat under förfarandet

Om den disciplinåtgärd som tillsättningsmyndigheten vidtar är strängare än den som disciplinnämnden har föreslagit måste i beslutet dessutom utförligt anges skälen till att tillsättningsmyndigheten valt att frångå disciplinnämndens yttrande.

(se punkterna 96–98)

Hänvisning till:

Domstolen: 29 januari 1985, F. mot kommissionen, 228/83, punkt 35

Förstainstansrätten: 19 maj 1999, Connolly mot kommissionen, T‑34/96 och T‑163/96, punkt 93 och där angiven rättspraxis; 5 december 2002, Stevens mot kommissionen, T‑277/01, punkt 71 och där angiven rättspraxis

6.      En disciplinåtgärd fastställs på grundval av en övergripande bedömning som tillsättningsmyndigheten gör av alla konkreta fakta och särskilda omständigheter i varje enskilt fall. I tjänsteföreskrifterna fastställs nämligen inget fast förhållande mellan de där angivna disciplinåtgärderna och de olika typerna av fel som tjänstemännen kan göra sig skyldiga till, och det preciseras inte heller i vilken mån eventuella försvårande eller förmildrande omständigheter ska beaktas vid fastställandet av den disciplinåtgärd som ska vidtas.

(se punkt 116)

7.      Iakttagandet av den princip om ett effektivt domstolsskydd som uttrycks i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna hindrar inte att en disciplinåtgärd först åläggs av en administrativ myndighet inom ramen för ett förfarande av administrativ karaktär. Denna princip förutsätter dock att beslut som fattas av en administrativ myndighet som inte själv uppfyller villkoren i denna artikel senare kan prövas av ett rättsorgan med full behörighet.

För att ett rättsorgan ska kunna anses utgöra ett rättsorgan med full behörighet bör det bland annat ha behörighet att avgöra alla frågor avseende faktiska och rättsliga omständigheter som är relevanta för det mål i vilket talan väckts vid det, vilket i fråga om disciplinåtgärder bland annat innebär att det ska ha behörighet att bedöma huruvida felet står i proportion till disciplinåtgärden, och inte endast ska undersöka huruvida det förekommit uppenbart oriktiga bedömningar eller maktmissbruk.

(se punkt 117)

Hänvisning till:

Tribunalen: 15 maj 2012, Nijs mot revisionsrätten, T‑184/11 P, punkterna 85 och 86

8.      I artikel 10 h i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna anges att tillsättningsmyndigheten vid bedömningen av felets allvar ska beakta huruvida felet består i upprepade handlingar eller beteenden, och att en eventuell upprepning kan motivera en strängare disciplinåtgärd. Att handlingarna eller beteendet inte har upprepats är däremot inte en förmildrande omständighet, eftersom en tjänsteman i princip ska avhålla sig från varje handling eller uppträdande som kan skada tjänstens anseende.

(se punkt 127)

Hänvisning till:

Tribunalen: 30 november 2011, Quinn Barlo m.fl. mot kommissionen, T‑208/06, punkterna 255 och 264

9.      Artikel 10 i direktiv 92/85 om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar får inte tolkas så, att den förbjuder uppsägning av en gravid arbetstagare i samtliga fall. Ett beslut om uppsägning under tiden från början av graviditeten till utgången av barnledigheten, vilket inte fattats av skäl som hänger samman med graviditeten, strider inte mot artikel 10, under förutsättning att arbetsgivaren lämnar en uttömmande skriftlig motivering till uppsägningen och uppsägningen står i överensstämmelse med lagstiftning och/eller praxis i enlighet med bestämmelserna i artikel 10.1 och 10.2 i direktivet.

Även om tjänsteföreskrifterna inte innehåller någon särskild bestämmelse där det uttryckligen föreskrivs om undantag från förbudet i artikel 10 i direktivet bör de tolkas så, att ett sådant undantag tillåts enligt artikel 47 e i tjänsteföreskrifterna, i vilken det föreskrivs att tjänstgöringen ska upphöra vid ett beslut om avsättning som fattats till följd av ett disciplinärt förfarande.

(se punkterna 139 och 142)

Hänvisning till:

Domstolen: 11 november 2010, Danosa, C‑232/09, punkt 63