PERSONALDOMSTOLENS BESLUT

(första avdelningen)

den 12 juni 2009

Mål F-69/08

Brigitte Knöll

mot

Europeiska polisbyrån (Europol)

“Personalmål – Anställda vid Europol – Anställningsavtal har inte förnyats – Tillsvidareanställning – Upptagande till sakprövning – Berättigat intresse av att få saken prövad – Talan mot ett beslut som har upphört att gälla när talan väcks – Föregående klagomål föreligger inte”

Saken: Talan väckt med stöd av artikel 40.3 i den konvention som utarbetats på grundval av artikel K.3 i Fördraget om Europeiska unionen om upprättandet av en europeisk polisbyrå (Europolkonventionen) och artikel 93.1 i Europols tjänsteföreskrifter, varigenom Brigitte Knöll yrkar ogiltigförklaring av Europols direktörs beslut av den 4 oktober 2007 att inte förlänga hennes anställning och erbjuda henne tillsvidareanställning, av Europols direktörs beslut av den 29 april 2008 om avslag på hennes klagomål mot det ovannämnda beslutet av den 4 oktober 2007 och av Europols direktörs nya beslut av den 12 juni 2008 att inte förnya hennes anställning.

Avgörande: Talan ogillas. Sökanden förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

Sammanfattning

Tjänstemän – Talan – Berättigat intresse av att få saken prövad – Bedömning mot bakgrund av de omständigheter som rådde när talan väcktes – Det angripna beslutet har upphört att gälla

Det berättigade intresset av att få saken prövad, vars förekomst är ett nödvändigt villkor för att talan ska kunna upptas till sakprövning, måste föreligga när talan väcks. Om talan om ogiltigförklaring väcks mot ett beslut och detta beslut, när ansökan till domstolen registreras, har upphört att gälla på grund av att ett nytt beslut har fattats efter omprövning, som har skett på grundval av andra skäl och andra omständigheter än dem som administrationen grundade sig på när den antog det första beslutet, så får denna talan således inte upptas till sakprövning. Det nya beslutet utgör, under dessa förutsättningar, inte ett bekräftande beslut utan tvärtom ett självständigt beslut som ersätter det tidigare beslutet.

(se punkterna 34, 35, 37 och 38)

Hänvisning till

Domstolen: 7 juni 2007, Wunenburger mot kommissionen, C‑362/05 P, REG 2007, s. I‑4333, punkt 42

Förstainstansrätten: 18 juni 1992, Turner mot kommissionen, T‑49/91, REG 1992, s. II‑1855, punkterna 24−26; 13 december 1996, Lebedef mot kommissionen, T‑128/96, REGP 1996, s. I‑A‑629 och II‑1679, punkterna 19 och 21; 29 september 1999, Neumann och Neumann-Schölles mot kommissionen, T‑68/97, REGP 1999, s. I‑A‑193 och II‑1005, punkt 58; 27 januari 2000, TAT European Airlines mot kommissionen, T‑49/97, REG 2000, s. II‑51, punkterna 30−36; 24 april 2001, Torre m.fl. mot kommissionen, T‑159/98, REGP 2001, s. I‑A‑83 och II‑395, punkt 28; 5 mars 2004, Liakoura mot rådet, T‑281/03, REGP 2004, s. I‑A‑61 och II‑249, punkterna 36−38; 13 september 2005, Fernández-Gómez mot kommissionen, T‑272/03, REGP 2000, s. I‑A‑229 och II‑1049, punkterna 36 och 42−44

Personaldomstolen: 15 juli 2008, Pouzol mot revisionsrätten, F‑28/08, REGP 2008, s. I‑A‑1‑0000 och II‑A‑1‑0000, punkterna 45−50