Language of document : ECLI:EU:F:2014:248

DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL (första avdelningen)

18 november 2014

Mål F‑59/09 RENV

Carlo De Nicola

mot

Europeiska investeringsbanken (EIB)

”Personalmål – Återförvisning till personaldomstolen efter upphävande – Personal vid EIB – Årlig utvärdering – Interna bestämmelser – Förfarande för överklagande – Rätten att yttra sig – Överklagandekommitténs underlåtelse att iaktta den – Rättsstridighet hos överklagandekommitténs beslut – Mobbning – Anledning saknas att pröva yrkandena om ersättning”

Saken:      Talan, som väckts med stöd av artikel 270 FEUF, enligt vilken Carlo De Nicola har yrkat att Europeiska investeringsbankens (EIB) överklagandekommittés beslut av den 14 november 2008 ska upphävas, att de befordringar som beslutades den 29 april 2008 och som inte omfattar denne ska ogiltigförklaras, samt att dennes utvärderingsrapport för år 2007 ska ogiltigförklaras. Vidare har Carlo De Nicola yrkat att personaldomstolen ska fastställa att han har utsatts för mobbning och förplikta EIB att upphöra med mobbningen samt utge skadestånd för den skada som han anser sig ha lidit på grund av nämnda mobbning.

Avgörande:      Europeiska investeringsbankens överklagandekommittés beslut av den 14 november 2008 ogiltigförklaras. Anledning saknas att pröva yrkandena om ersättning på grund av mobbning.       Talan ogillas i övrigt. Europeiska investeringsbanken ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta de kostnader som Carlo De Nicola haft i målen F-59/09, T-264/11 P och F-59/09 RENV.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Anställda vid Europeiska investeringsbanken – Betygsättning – Utvärderingsrapport – Överklagande till bankens överklagandekommitté – Kommitténs beslut att avvisa överklagandet utan att höra den berörda personen – Åsidosättande av rätten till försvar

2.      Talan väckt av tjänstemän – Anställda vid Europeiska investeringsbanken – Skadeståndstalan – Skadeståndsyrkanden som grundas på omständigheter som gjorts gällande inom ramen för två olika talan – Preferens – Principen om god rättskipning – Anledning saknas att döma i saken

1.      I ett fall där en anställd vid Europeiska investeringsbanken överklagar den årliga utvärderingsrapporten, har överklagandekommittén vid Europeiska investeringsbanken endast rätt att avvisa överklagandet, med tillämpning av punkt 20 i bilaga A i meddelandet om utvärderingen för år 2007, i vissa särskilda fall och ska i sådana fall informera parterna om detta samt upplysa dem om skälen till avvisningen. Detta gäller bland annat när en av parternas beteende ligger till grund för situationen. Enligt punkt 10 i samma bilaga ska varje parts rätt att yttra sig härvid iakttas.

När den berörda personen inte återkallar överklagandet vid överklagandekommittén, innebär den omständigheten att överklagandekommittén avvisar överklagandet utan att iaktta punkterna 10 och 20 i bilaga A, av naturliga skäl, att den berörda personen fråntas möjligheten att yttra sig med avseende på de olika grunder som görs gällande och därmed fråntas samma person en kontrollmöjlighet.

(se punkterna 51, 53 och 54)

Hänvisning till

Tribunalen: dom De Nicola/EIB, T‑264/11 P, EU:T:2013:461, punkt 44

2.      När samma faktiska och rättsliga omständigheter ligger till grund för två olika ansökningar om skadestånd som ingetts av samma sökandepart inom ramen för två olika talan mot samma svarandepart, men nämnda faktiska och rättsliga omständigheter är mera utförligt angivna och motiverade med avseende på en av dessa talan, och det gäller båda parterna, följer det härav att unionsdomstolarna har större möjligheter att få kännedom om och göra en bedömning av de omständigheter som ligger till grund för skadeståndsansökan inom ramen för sistnämnda mål. De har således större möjligheter att säkerställa en god rättskipning och ett effektivt domstolsskydd inom ramen för sistnämnda mål. Det saknas följaktligen anledning att pröva skadeståndsyrkandet inom ramen för det andra målet.

(se punkterna 68, 70 och 71)

Hänvisning till

Personaldomstolen: dom De Nicola/EIB, F‑52/11, EU:F:2014:243