PERSONALDOMSTOLENS DOM

(första avdelningen)

den 28 april 2009

Mål F-115/07

Marie-Thérèse Balieu-Steinmetz och Lidia Noworyta

mot

Europaparlamentet

“Personalmål – Tjänstemän – Lön – Fast övertidsersättning – Artikel 3 i bilagan VI till tjänsteföreskrifterna – Artikel 56 i tjänsteföreskrifter – Interna regler för fast övertidsersättning – Interna regler för kompensation för övertid – Likabehandling ”

Saken: Talan, väckt med stöd av artiklarna 236 EG och 152 EA, genom vilken Marie-Thérèse Balieu-Steinmetz och Lidia Noworyta begär ogiltigförklaring dels av artikel 1 i de interna reglerna om den schablonmässiga ersättningen för övertid, antagna av parlamentets generalsekreterare i enlighet med artikel 3 i bilagan till tjänsteföreskrifter, dels av parlamentets implicita beslut av den 13 november 2006, att avvisa Marie-Thérèses Balieu-Steinmetzs begäran av den 13 juli 2006 om schablonmässig ersättning, och av den 18 december 2006, att avvisa Lidia Noworytas begäran av den 5 juli 2006 om schablonmässig ersättning.

Avgörande:      Parlamentets implicita beslut av den 13 november 2006, att avvisa Marie-Thérèses Balieu-Steinmetzs begäran av den 13 juli 2006, och av den 18 december 2006, att avvisa Lidia Noworytas begäran av den 5 juli 2006, ogiltigförklaras. Parlamentet ska ersätta rättegångskostnaderna.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Talan – Talan mot en rättsakt med allmän räckvidd

(Artikel 236 EG; tjänsteföreskrifterna artikel 90)

2.      Tjänstemän – Likabehandling – Gränser – Rättsstridigt beviljad förmån – Vägran att bevilja en tjänsteman en schablonmässig ersättning trots att andra erhållit denna ersättning i liknande situationer

1.      Personaldomstolen är inte behörig att pröva yrkanden som direkt avser fastställandet av att en sådan allmän tillämpningsföreskrift som en bestämmelse i tjänsteföreskrifterna.

(se punkt 20)

2.      En institutions beslut att neka en tjänsteman en schablonmässig ersättning trots att andra tjänstemän har erhållit denna ersättning i liknande situationer, ett beslut som motiveras med att betalningen av denna ersättning till dessa senare inte är lagenlig, strider mot likabehandlingsprincipen när denna institution inte tillräckligt kan visa att betalningen av denna ersättning till dessa tjänstemän saknar rättsligt stöd, eftersom gemenskapsinstitutionens rättsakter presumeras vara lagenliga.

(se punkterna 28–30, 32, 36 och 42)

Hänvisning till

Domstolen: den 9 oktober 1984 i mål 188/83, Witte mot Parlamentet, REG 1984, s. 3465, punkterna 13–15

förstainstansrätten den 14 maj 1991 i mål T‑30/90, Zoder mot Parlamentet, REG 1991, s. II‑207, punkt 26; den 19 november 1996 i mål T‑272/94, Brulant mot Parlamentet, REGFP 1996, s. I‑A‑513 och II‑1397, punkterna 35; den 22 februari 2000 i mål T‑22/99, Rose mot Kommissionen, REGFP 2000, s. I‑A‑27 och II‑115, punkt 39; den 13 juli 2000 i mål T‑157/99, Griesel mot Rådet, REGFP 2003, s. I‑A‑151 och II‑699, punkt 25; den 8 juli 2003 i mål T‑65/02, Chetaud mot Parlamentet, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 44; den 16 november 2006 i mål T‑120/04, Peróxidos Orgánicos mot Kommissionen, REG 2006, s. II‑4441, punkt 77; den 30 november 2006 i mål T‑379/04, J mot Kommissionen, REGFP 2006, s. I‑A‑2‑313 och II‑A‑2‑1575, punkt 79

Personaldomstolen: den 21 februari 2008 i mål F-4/07, Skoulidi mot Kommissionen, REGFP 2008, s. I‑A‑1‑0000 och II‑A‑1‑0000, punkt 81