PERSONALDOMSTOLENS DOM (första avdelningen)
den 30 november 2009(*)
”Personalmål – Tjänstemän – Disciplinärt förfarande – Avstängning av en tjänsteman – Innehållande av lön – Anklagelse om allvarligt fel – Rätten till försvar – Behörighet – Underlåtenhet att offentliggöra delegering av befogenhet – Den som har antagit den angripna rättsakten saknar behörighet”
I mål F‑80/08,
angående en talan enligt artikel 236 EG och artikel 152 EA,
Fritz Harald Wenig, tjänsteman vid Europeiska gemenskapernas kommission, Woluwé-Saint-Pierre (Belgien), företrädd av advokaterna G.-A. Dal, D. Voillemot, D. Bosquet och S. Woog,
sökande,
mot
Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av J. Currall och D. Martin, båda i egenskap av ombud,
svarande,
meddelar
PERSONALDOMSTOLEN (första avdelningen),
sammansatt av ordföranden S. Gervasoni samt domarna H. Kreppel (referent) och H. Tagaras,
justitiesekreterare: handläggaren R. Schiano,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 16 juni 2009,
följande
Dom
1 Fritz Harald Wenig har, genom ansökan som inkom per e-post till personaldomstolens kansli den 13 oktober 2008 (originalet inkom samma dag), yrkat att personaldomstolen ska ogiltigförklara beslutet av den 18 september 2008 varigenom Europeiska gemenskapernas kommission, genom att tillämpa artiklarna 23 och 24 i bilaga IX till Tjänsteföreskrifter för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna (nedan kallade tjänsteföreskrifterna), avstängde honom tills vidare och beslutade att 1 000 euro per månad av hans lön skulle hållas inne under en period om högst sex månader.
Tillämpliga bestämmelser
2 Artikel 86 i tjänsteföreskrifterna har följande lydelse:
”1. Om en tjänsteman eller tidigare tjänsteman underlåter att uppfylla någon av sina skyldigheter enligt dessa tjänsteföreskrifter, antingen det sker uppsåtligt eller på grund av vårdslöshet från hans sida, kan disciplinära åtgärder vidtas mot honom.
…
3. Disciplinära regler, förfaranden och åtgärder samt regler och förfaranden för administrativa utredningar fastställs i bilaga IX.”
3 Artikel 23 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna har följande lydelse:
”1. Om tillsättningsmyndigheten anklagar en tjänsteman för ett allvarligt fel, vare sig det gäller underlåtenhet att fullgöra sina skyldigheter i tjänsten eller lagöverträdelse, får den omedelbart avstänga honom från tjänsten under en viss tid eller tills vidare.
2. Tillsättningsmyndigheten skall, utom i undantagsfall, höra den berörda tjänstemannen innan beslutet fattas.”
4 Artikel 24.1 och 24.2 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna har följande lydelse:
”1. Av beslutet om avstängning skall det framgå om tjänstemannen bibehåller rätten till full lön under avstängningsperioden eller hur stor del av den som skall hållas inne. Det belopp som utbetalas till tjänstemannen får under inga omständigheter underskrida existensminimum enligt artikel 6 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, plus eventuella familjetillägg.
2. Ett slutligt beslut skall fattas inom sex månader från den dag då beslutet om tjänstemannens avstängning fick verkan. Om inget sådant beslut har fattats inom sex månader skall tjänstemannen få ut sin fulla lön på nytt, om inte annat följer av punkt 3.”
5 Den 30 november 2007 antog kommissionen beslut K(2007)5730 om utövande av den behörighet som tillsättningsmyndigheten har getts genom tjänsteföreskrifterna och den behörighet som myndigheten som är behörig att sluta anställningsavtal (nedan kallad anställningsmyndigheten) har getts genom anställningsvillkoren för övriga anställda. Artikel 1 första stycket i detta beslut, vilket offentliggjordes i Administrativa meddelanden nr 57‑2007 av den 6 december 2007, hade följande lydelse:
”Den behörighet som tillsättningsmyndigheten har getts genom tjänsteföreskrifterna ... och den behörighet som anställningsmyndigheten har getts genom anställningsvillkoren för övriga anställda, vad beträffar kommissionens personal som avlönas via driftsanslagen och den personal som avlönas via anslagen till forskning och teknisk utveckling, förutom den personal som tjänstgör vid Gemensamma forskningscentrumet, ska allt efter omständigheterna och med förbehåll för vad som anges nedan utövas av kommissionen, den kommissionsledamot som ansvarar för personal, den kommissionsledamot som ansvarar för den gemensamma tjänsten för yttre förbindelser, generaldirektören för personal och övriga generaldirektörer, inbegripet avdelningschefer och direktörer [vid Byrån för löneadministration och individuella ersättningar], [Infrastruktur- och logistikbyrån i Bryssel] och [Infrastruktur- och logistikbyrån i Luxemburg], på de villkor som fastställs i bilaga I.”
6 Enligt punkt 14 i del VI, som rör ”Disciplinära frågor …”, i ”tillsättningsmyndigheternas förteckning över kommissionens personal som avlönas via anslagen i drifts- och forskningsbudgeten (förutom [Gemensamma forskningscentrumet])”, vilken det hänvisas till i bilaga I till beslut K(2007)5730, var det avsett att den behörighet som tillsättningsmyndigheten har getts för att avstänga en tjänsteman med tillämpning av artiklarna 23 och 24 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna skulle utövas av kommissionen vad beträffar tjänstemän i lönegraderna AD 16 och AD 15 samt tjänstemän i lönegrad AD 14 bland högre tjänstemän (direktörer eller motsvarande), och av generaldirektören för personal vad beträffar övriga tjänstemän.
7 Genom meddelande av den 9 september 2008 fördes ett förslag till beslut K(2008)5085 om ändring av beslut K(2007)5730 upp på dagordningen till det 1842:e sammanträdet inom kommissionsledamöternas kollegium den 10 september 2008. Enligt förslaget till beslut skulle behörigheten att avstänga tjänstemän i lönegraderna AD 16 och AD 15 samt tjänstemän i lönegrad AD 14 bland högre tjänstemän (direktörer eller motsvarande) överföras till den kommissionsledamot som ansvarar för personal. Vid sammanträdet den 10 september 2008 beslutade kommissionsledamöternas kollegium att ”ändra beslut K(2007)5730 … på det sätt som anges i handling K(2008)5085” och angav att detta beslut ”[skulle] börj[a] att gälla omedelbart” (nedan kallat beslutet av den 10 september 2008). Detta beslut har inte offentliggjorts i Administrativa meddelanden.
8 Den 29 april 2009 antog kommissionen beslut K(2009)3074 ”om ändring av beslut K(2007)5730”, vari det föreskrevs att den behörighet som tillsättningsmyndigheten har getts för att avstänga en tjänsteman hädanefter skulle utövas av den kommissionsledamot som ansvarar för personal, vad beträffar tjänstemän i lönegraderna AD 16 och AD 15 samt tjänstemän i lönegrad AD 14 bland högre tjänstemän (direktörer eller motsvarande). Beslutet offentliggjordes i Administrativa meddelanden nr 33‑2009 av den 8 maj 2009.
Bakgrund till tvisten
9 Sökanden var, vid tidpunkten för de omtvistade faktiska omständigheterna, tjänsteman vid kommissionen i lönegrad AD 15 och innehade befattningen som direktör för direktorat G ”Marknadstillträde och industri”, ett direktorat som lyder under kommissionens generaldirektorat (GD) ”Handel” och som särskilt ansvarar för genomförandet av antidumpningspolitiken.
10 Den 7 september 2008 lät den brittiska veckotidningen Sunday Times i sin tryckta tidning och på sin webbplats publicera en artikel med rubriken ”Avslöjande: hur en eurokrat avslöjade affärshemligheter under flotta middagar” (”Revealed: how Eurocrat leaked trade secrets over lavish dinners”). I artikeln hänvisades det till tre middagar som sökanden, under månaderna mars–september 2008, hade haft på restauranger i Bryssel (Belgien) med journalister från Sunday Times, vilka hade utgett sig för att vara kontaktpersoner åt en kinesisk exportör som hade intressen i vissa antidumpningsförfaranden som inletts av kommissionen. Enligt samma artikel hade sökanden, under dessa middagar och vid telefonsamtal, lämnat ut information till dessa personer om pågående förfaranden vid kommissionen, information som han inte hade tillstånd att lämna ut. I utbyte mot denna information fick sökanden även förslaget att bli medarbetare i den påstådda kinesiska exportörens verksamhet mot en årslön på 600 000 euro, men enligt artikeln övervägde sökanden att inleda ett sådant samarbete först efter sin pensionering. På förslaget som han fick, under den andra middagen, om att ett belopp på 100 000 euro skulle utbetalas till honom, svarade sökanden att ett sådant belopp skulle kunna betalas ut till honom på ett spärrat konto som han skulle få tillgång till efter pensioneringen, varvid han dock preciserade att en betalning endast kunde ske med hänsyn till de resultat som den påstådda kinesiska exportören skulle uppnå tack vare den information som lämnades.
11 Inom ramen för en administrativ utredning som kommissionen inledde hördes sökanden den 10 september 2008 av två tjänstemän från kommissionens utrednings- och disciplinbyrå (IDOC). Under förhöret medgav sökanden, som biträddes av sin advokat, att han hade blivit inbjuden till och gått på de tre middagar som beskrevs i artikeln i Sunday Times utan att ha informerat sina överordnade om detta. Han medgav även att han till dessa personer hade lämnat ut flera uppgifter rörande i synnerhet namnet på två kinesiska företag som tillverkar stearinljus och som, efter ett antidumpningsförfarande som då pågick, skulle kunna få status som företag som är verksamma under marknadsmässiga förhållanden. Sökanden framhöll dock att dessa uppgifter var halvoffentliga och att de under alla omständigheter saknade kommersiellt värde. Slutligen uppgav sökanden till IDOC:s tjänstemän att hans interlokutörer under den andra middagen hade föreslagit att ett penningbelopp skulle utbetalas till honom på ett bankkonto i ett land med förmånliga skatteregler, i utbyte mot utlämnandet av denna information, men han förnekade att han hade godtagit förslaget och påpekade att han, vid dessa kontakter, endast hade övervägt möjligheten att bli medarbetare i den kinesiska exportörens verksamhet efter sin pensionering.
12 Genom skrivelse av den 11 september 2008 informerade den kommissionsledamot som ansvarar för personal, med åberopande av sin ställning som tillsättningsmyndighet, sökanden om att han i sökandens fall avsåg att vidta, med tillämpning av artiklarna 23 och 24 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna, en åtgärd om avstängning och hålla inne en del av hans lön och kallade sökanden till ett förhör som skulle hållas den 12 september 2008.
13 Genom skrivelse av den 12 september 2008 begärde sökandens ombud att kommissionen skulle senarelägga förhöret och tillade att sökanden avsåg att ”använda franska under hela det förfarande som inletts mot honom”.
14 Den kommissionsledamot som ansvarar för personal informerade sökanden samma dag, den 12 september 2008, om att förhöret skulle hållas den 16 september 2008 och han uppgav att det var möjligt för sökanden att använda franska under detta förhör.
15 Den 16 september 2008 hördes sökanden av den kommissionsledamot som ansvarar för personal. Under förhöret, vars protokoll avfattades på engelska, upprepade sökanden i huvudsak de uttalanden som han hade gjort inför IDOC:s tjänstemän.
16 Samma dag, den 16 september 2008, väckte sökanden talan om enskilt anspråk mot bland annat författarna till artikeln i Sunday Times.
17 Genom beslut av den 18 september 2008, i vars ingress det hänvisades till kommissionens beslut K(2007)5730 av den 30 november 2007 om utövande av den behörighet som tillsättningsmyndigheten har getts genom tjänsteföreskrifterna och den behörighet som anställningsmyndigheten har getts genom anställningsvillkoren för övriga anställda, ”i dess senaste lydelse enligt beslut ... av den 10 september 2008”, avstängde den kommissionsledamot som ansvarar för personal, med tillämpning av artiklarna 23 och 24 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna, sökanden från tjänsten tills vidare och förordnade att 1 000 euro per månad av hans lön skulle hållas inne under en period om högst sex månader (nedan kallat det angripna beslutet).
18 För att motivera det angripna beslutet stödde sig den kommissionsledamot som ansvarar för personal på den omständigheten, vilken framkommit genom uppgifter som offentliggjorts ”i olika tidningsartiklar, särskilt i Sunday Times” och när sökanden hördes av IDOC:s tjänstemän och av kommissionsledamoten själv, att sökanden hade åsidosatt artiklarna 11, 12 och 17.1 i tjänsteföreskrifterna. Enligt det angripna beslutet hade sökanden lämnat ut konfidentiella uppgifter till personer som dessa uppgifter inte fick lämnas ut till, han hade visat sig vara villig att senare rekryteras av dessa personer mot en betydande lön i utbyte mot ett samarbete som hade inletts redan före hans pensionering och han hade inte underrättat sina överordnade om att han hade kontaktats av dessa personer eller begärt tillstånd av sina överordnade för att upprätthålla dessa upprepade kontakter. Slutligen framhölls det i det angripna beslutet att detta agerande, om det skulle styrkas, utgjorde ett ”allvarligt tjänstefel från sökandens sida”, med hänsyn bland annat till att agerandet ”allvarligt skadat kommissionens anseende” och till sökandens höga ställning inom kommissionen.
19 Den 24 september 2008 ingav sökanden en begäran om bistånd enligt artikel 24 i tjänsteföreskrifterna, som var daterad den 23 september 2008, i syfte att kommissionen skulle vidta alla lämpliga åtgärder för att återupprätta hans professionella anseende och i synnerhet väcka talan för att få fastställt att författarna till artikeln i Sunday Times agerat rättsstridigt.
20 Den 3 oktober 2008 ingav sökanden ett klagomål enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna och begärde att det angripna beslutet skulle upphävas.
21 Genom skrivelse av den 22 januari 2009 besvarade kommissionen begäran om bistånd som sökanden hade ingett den 24 september 2008, genom att uppge att den utredning som hade inletts av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) ersatte de undersökningar som tillsättningsmyndigheten skulle ha kunnat genomföra enligt artikel 24 i tjänsteföreskrifterna. Kommissionen tillade att denna skrivelse inte utgjorde ett avslag på begäran om bistånd.
22 Den 29 januari 2009 avslutade Olaf utredningen och överlämnade sina slutsatser till de belgiska rättsliga myndigheterna den 12 februari 2009.
23 Genom beslut av den 3 februari 2009 avslog tillsättningsmyndigheten klagomålet mot det angripna beslutet.
24 Genom beslut av den 18 februari 2009 tilläts sökanden, på egen begäran, att göra sin rätt till pension gällande med verkan från och med den 1 maj 2009.
Parternas yrkanden och förfarandet
25 Sökanden har, genom ansökan som inkom per e-post till personaldomstolens kansli den 13 oktober 2008, väckt förevarande talan. Samma dag inkom även en ansökan om uppskov med verkställigheten av det angripna beslutet till personaldomstolen.
26 Genom kansliets skrivelser av den 14 oktober 2008 underrättades parterna om att målet rörande huvudsaken hade vilandeförklarats till dess att det fattats ett uttryckligt eller tyst beslut om avslag på det klagomål som sökanden hade ingett den 3 oktober 2008.
27 Genom beslut av den 17 december 2008 avslog personaldomstolens ordförande ansökan om uppskov med verkställigheten av det angripna beslutet.
28 Med anledning av beslutet att avslå klagomålet underrättades parterna genom kansliets skrivelser av den 25 februari 2009 om att förfarandet vid personaldomstolen hade återupptagits.
29 Sökanden har yrkat att personaldomstolen ska
– ogiltigförklara det angripna beslutet, och
– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
30 Kommissionen har yrkat att personaldomstolen ska
– ogilla talan, och
– förplikta sökanden att bära sin rättegångskostnad och ersätta kommissionens rättegångskostnad.
31 Som en åtgärd för processledning anmodade personaldomstolen kommissionen att bekräfta att beslutet av den 10 september 2008, vilket omnämns i ingressen till det angripna beslutet, hade antagits och att i så fall inge en kopia av detta beslut och ange huruvida beslutet hade offentliggjorts. Som svar med anledning av denna åtgärd ingav kommissionen, genom skrivelse av den 3 juni 2009, dels en kopia av meddelandet av den 9 september 2008 från kommissionens vice ordförande, vilket innehöll det förslag som låg till grund för beslutet av den 10 september 2008, dels protokollet från sammanträdet inom kommissionsledamöternas kollegium den 10 september 2008, under vilket förslaget hade antagits. Vidare medgav kommissionen att beslutet av den 10 september 2008 inte hade offentliggjorts i Administrativa meddelanden, men den framhöll att meddelandet av den 9 september 2008 trots detta hade spridits på kommissionens intranät och den angav den elektroniska länk som gjorde det möjligt att få tillgång till meddelandet.
32 I den förberedande förhandlingsrapporten anmodade personaldomstolen parterna att koncentrera sina framställningar på frågan huruvida den kommissionsledamot som ansvarar för personal hade behörighet att fatta det angripna beslutet.
Rättslig bedömning
Upptagande till sakprövning
33 Efter att ha erinrat om att det genom det angripna beslutet hade beslutats att sökanden tills vidare skulle avstängas från tjänsten och att 1 000 euro per månad av hans lön skulle hållas inne under en period om högst sex månader har kommissionen gjort gällande att sökanden, som gick i pension den 1 maj 2009, inte längre har något berättigat intresse av att det angripna beslutet ogiltigförklaras, i vart fall inte i den del som beslutet innebar att sökanden avstängdes från sin tjänst.
34 Personaldomstolen påpekar i det avseendet att det angripna beslutet, i den del det beslutades att sökanden tills vidare skulle avstängas från tjänsten, underförstått men med nödvändighet upphävdes när sökanden gick i pension den 1 maj 2009, eftersom en avstängningsåtgärd endast kan avse tjänstemän som är i aktiv tjänst. Även innan förevarande talan väcktes hade dessutom det angripna beslutet, i den del det beslutades att en del av sökandens lön skulle hållas inne, upphört att gälla, eftersom innehållandet av lönen hade begränsats till en period om sex månader, i enlighet med artikel 24.2 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna.
35 De omständigheter som angetts ovan har dock inte medfört att förevarande talan saknar föremål eller att sökanden inte längre har något intresse av att det angripna beslutet ogiltigförklaras i sin helhet, eftersom beslutet inte bara har inverkat på sökandens materiella situation utan även på hans anseende (se analogt, beträffande intresset för en tjänsteman, vilken på grund av total bestående invaliditet pensionerats, av att yrka ogiltigförklaring av sin betygsrapport, domstolens dom av den 22 december 2008 i mål C-198/07 P, Gordon mot kommissionen, REG 2008, s. I-10701, punkterna 44 och 45).
36 Härav följer att invändningen om rättegångshinder ska ogillas.
Prövning i sak
37 I ansökan har sökanden åberopat följande sju grunder till stöd för sin talan:
– Artikel 25 andra stycket i tjänsteföreskrifterna har åsidosatts på grund av bristande motivering.
– Rätten till försvar har åsidosatts.
– Åsidosättande av artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som undertecknades i Rom den 4 november 1950 (nedan kallad Europakonventionen).
– Det gjordes en uppenbart oriktig bedömning vad beträffar de åberopade omständigheterna.
– Artikel 23 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna har åsidosatts vad beträffar påståendet att ett allvarligt fel begåtts.
– Proportionalitetsprincipen har åsidosatts.
– Omsorgsplikten har inte iakttagits.
38 Vidare åberopade sökanden vid förhandlingen en åttonde grund, vilken avser att det saknades behörighet att anta det angripna beslutet.
Den första grunden: Åsidosättande av artikel 25 andra stycket i tjänsteföreskrifterna på grund av bristande motivering
– Parternas argument
39 Sökanden har hävdat att det angripna beslutet varken är tillräckligt eller giltigt motiverat, eftersom det däri inte utförligt anges varför de omständigheter som åberopades mot honom utgjorde ett fel, och dessutom ett allvarligt fel.
40 Kommissionen har hävdat att talan inte kan vinna bifall såvitt avser den grunden, genom att göra gällande att det angripna beslutet är tillräckligt motiverat.
– Personaldomstolens bedömning
41 Det följer av fast rättspraxis att den skyldighet att motivera ett beslut som går någon emot syftar dels till att göra det möjligt för gemenskapsdomstolen att pröva beslutets lagenlighet, dels till att ge den som berörs av ett sådant beslut tillräckliga upplysningar för att kunna bedöma om beslutet är välgrundat eller om det är behäftat med ett fel som gör att dess giltighet kan ifrågasättas. Denna skyldighet har fullgjorts om den rättsakt som talan avser har tillkommit i ett sammanhang som är känt för den berörda tjänstemannen, så att han har möjlighet att förstå innebörden av den åtgärd som vidtas gentemot honom (förstainstansrättens dom av den 16 december 1993 i mål T-80/92, Turner mot kommissionen, REG 1993, s. II‑1465, punkt 62, och av den 27 november 1997 i mål T-20/96, Pascall mot kommissionen, REGP 1997, s. I‑A‑361 och s. II‑977, punkt 44).
42 I förevarande fall framgår det av handlingarna i målet att kommissionen i det angripna beslutet, vars innehåll har återgetts i punkt 18 i förevarande dom, utförligt beskrev arten av de anklagelser om allvarliga fel som riktades mot sökanden. Kommissionen angav även att dessa anklagelser grundade sig på uppgifter som framkommit genom ”olika tidningsartiklar, särskilt [artikeln] i Sunday Times”. Kommissionen framhöll att detta agerande, om det skulle styrkas, utgjorde ett ”allvarligt tjänstefel från sökandens sida”, med hänsyn bland annat till att agerandet ”allvarligt skadat kommissionens anseende” och till sökandens höga ställning inom kommissionen.
43 Härav följer att sökanden saknar fog för att hävda att det angripna beslutet inte är tillräckligt motiverat.
44 Under dessa omständigheter kan talan inte vinna bifall såvitt avser den första grunden.
Den andra grunden: Åsidosättande av rätten till försvar
– Parternas argument
45 Sökanden har gjort gällande att kommissionen, för att fatta det angripna beslutet, stödde sig på uppgifter som offentliggjorts ”i olika tidningsartiklar, särskilt i Sunday Times den 7 september 2008”. Sökanden har dock uppgett att han endast delgavs artikeln i Sunday Times och inte de övriga tidningsartiklarna. Principen om iakttagande av rätten till försvar har därför åsidosatts.
46 Kommissionen har genmält att den har iakttagit principen om rätten till försvar genom att sökanden hördes innan det angripna beslutet fattades.
47 Kommissionen har tillagt att om det senare eventuellt inleddes straffrättsliga och disciplinära förfaranden, skulle sökanden under alla omständigheter på nytt ges tillfälle att yttra sig.
– Personaldomstolens bedömning
48 Enligt fast rättspraxis utgör iakttagandet av rätten till försvar i alla förfaranden som inleds mot en person, och som kan leda till en rättsakt som går denna person emot, en grundläggande gemenskapsrättslig princip som ska iakttas även i avsaknad av en uttrycklig bestämmelse som för det syftet föreskrivs i regleringen av förfarandet i fråga (se förstainstansrättens dom av den 6 maj 1997 i mål T‑169/95, Quijano mot kommissionen, REGP 1997, s. I‑A‑91 och s. II‑273, punkt 44, och av den 10 juli 1997 i mål T-36/96, Gaspari mot parlamentet, REGP 1997, s. I‑A‑201 och s. II‑595, punkt 32).
49 Enligt denna princip, vilken motsvarar kraven på god förvaltningssed, krävs att varje person mot vilken ett beslut kan fattas som går vederbörande emot ges tillfälle att på lämpligt sätt framföra sina synpunkter rörande de omständigheter som till grund för beslutet läggs personen till last (förstainstansrättens dom av den 6 december 1994 i mål T-450/93, Lisrestal m.fl. mot kommissionen, REG 1994, s. II‑1177, punkt 42, fastställd efter överklagande genom domstolens dom av den 24 oktober 1996 i mål C-32/95 P, kommissionen mot Lisrestal m.fl., REG 1996, s. I‑5373, punkt 21).
50 Det ska även påpekas att det i artikel 23.2 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna, vilken har till syfte att säkerställa att rätten till försvar iakttas i förfaranden om avstängning av tjänstemän, föreskrivs att tillsättningsmyndigheten får fatta ett beslut om avstängning först efter att ha hört den berörda tjänstemannen, utom i undantagsfall.
51 Det framgår av handlingarna i målet att sökanden, med tillämpning av ovannämnda bestämmelser i artikel 23.2 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna, hördes den 16 september 2008, det vill säga innan det angripna beslutet fattades, av kommissionens vice ordförande som ansvarar för personal. Denne informerade sökanden om de anklagelser om allvarligt fel som riktades mot honom och gav honom tillfälle att framföra sina synpunkter på dessa anklagelser.
52 Sökanden har gjort gällande att kommissionen, före förhöret den 16 september 2008, endast delgav honom artikeln från Sunday Times, trots att kommissionen själv hade angett i det angripna beslutet att den hade stött sig på ”olika tidningsartiklar, särskilt [artikeln] i Sunday Times”. Det framgår dock av handlingarna i målet att de tidningsartiklar som spreds efter publiceringen av artikeln i Sunday Times endast återgav innehållet i de uppgifter som hade avslöjats av journalisterna från Sunday Times, vilket sökanden för övrigt medgav vid förhandlingen.
53 Sökanden saknar således fog för att hävda att kommissionen åsidosatte principen om iakttagande av rätten till försvar.
54 Härav följer att talan inte kan vinna bifall såvitt avser den andra grunden.
Den tredje grunden: Åsidosättande av artikel 6 i Europakonventionen
– Parternas argument
55 Sökanden har gjort gällande att det angripna beslutet antogs i strid med principen om ett rättvist förfarande, vilken garanteras genom artikel 6 i Europakonventionen, eftersom de uppgifter som tillsättningsmyndigheten stödde sig på för att besluta om avstängningen hade erhållits, utan hans vetskap, i samband med en fälla som gillrats av journalisterna från Sunday Times.
56 Kommissionen har påpekat att gemenskapens rättspraxis, enligt vilken artikel 6 i Europakonventionen inte är tillämplig i disciplinära förfaranden, gör sig än mer gällande när det är fråga om avstängning.
– Personaldomstolens bedömning
57 Enligt fast rättspraxis utgör de grundläggande rättigheterna en integrerad del av de allmänna rättsprinciper som gemenskapsdomstolen ska säkerställa efterlevnaden av. Därvid utgår den från medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner samt från den vägledning som ges i de folkrättsliga dokument angående skydd för de mänskliga rättigheterna som medlemsstaterna varit med om att utarbeta eller har tillträtt. I detta sammanhang är Europakonventionen av särskild betydelse (domstolens dom av den 12 juni 2003 i mål C-112/00, Schmidberger, REG 2003, s. I‑5659, punkt 71, av den 27 juni 2006 i mål C‑540/03, parlamentet mot rådet, REG 2006, s. I‑5769, punkt 35, och av den 18 januari 2007 i mål C-229/05 P, PKK och KNK mot rådet, REG 2007, s. I‑439, punkt 76).
58 Enligt artikel 6.1 i Europakonventionen ska var och en, vid prövningen av hans civila rättigheter och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom för brott, vara berättigad till en rättvis och offentlig förhandling inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol som upprättats enligt lag.
59 Ett förfarande om avstängning och om innehållande av lön är dock inte ett domstolsförfarande utan ett administrativt förfarande och kommissionen kan därför inte kan anses vara en ”domstol” i den mening som avses i artikel 6 i Europakonventionen (se analogt domstolens beslut av den 16 juli 1998 i mål C‑252/97 P, N mot kommissionen, REG 1998, s. I‑4871, punkt 52, förstainstansrättens dom av den 17 oktober 1991 i mål T-26/89, de Compte mot parlamentet, REG 1991, s. II‑781, punkt 94, och av den 21 november 2000 i mål T-23/00, A mot kommissionen, REGP 2000, s. I‑A‑263 och s. II‑1211, punkt 24). Det kan följaktligen inte krävas att kommissionen ska iaktta de skyldigheter som denna artikel ålägger en ”domstol”, när den avstänger en tjänsteman från sin tjänst och beslutar att en del av lönen ska innehållas.
60 Härav följer att sökanden inte med framgång kan hävda att kommissionen har åsidosatt artikel 6.1 i Europakonventionen.
61 Talan kan således inte vinna bifall såvitt avser den tredje grunden.
Den fjärde och den femte grunden: Uppenbart oriktig bedömning vad beträffar de åberopade omständigheterna respektive åsidosättande av artikel 23 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna vad beträffar påståendet att ett allvarligt fel begåtts
– Parternas argument
62 Sökanden har gjort gällande att det är uppenbart att de anklagelser om ett allvarligt fel som kommissionen riktade mot honom, vilka särskilt avsåg att sökanden hade åsidosatt artiklarna 11 andra stycket och 17.1 i tjänsteföreskrifterna, är helt grundlösa, eftersom de baserade sig på felaktiga uppgifter i artikeln i Sunday Times.
63 Sökanden har i det avseendet hävdat att han endast överlämnade ”halvoffentliga” uppgifter som saknade kommersiell betydelse. Uppgifterna avsåg antidumpningsförfaranden och rörde bland annat hur länge dessa förfaranden förväntades pågå, kriterierna för att få status som företag som är verksamt under marknadsmässiga förhållanden eller nödvändigheten av att anlita en advokat eller en konsult på området.
64 Sökanden har visserligen medgett att han tackade ja till tre inbjudningar till middag med journalister från Sunday Times som utgav sig för att vara kontaktpersoner åt en kinesisk exportör. Han har dock understrukit att deltagande vid middagar, vilka är vanligt förekommande vid kommissionen, inte kan anses strida mot tjänstemännens skyldigheter i tjänsten och kräver inte ett sådant föregående medgivande som föreskrivs i artikel 11 andra stycket i tjänsteföreskrifterna.
65 Slutligen har sökanden gjort gällande att han aldrig tog emot några pengar och att han aldrig uppställde som krav för att lämna ytterligare upplysningar att han efter sin pensionering skulle få en anställning hos den aktuella kinesiska exportören.
66 Kommissionen har först och främst påpekat att frågan huruvida sökanden verkligen har begått de allvarliga fel som han har anklagats för endast kan prövas inom ramen för ett eventuellt disciplinärt förfarande. Det är under alla omständigheter inte uppenbart att de anklagelser som riktades mot sökanden är helt grundlösa, eftersom artikeln i Sunday Times, vilken låg till grund för anklagelserna, var mycket utförlig och sökanden delvis har medgett att uppgifterna i artikeln var riktiga.
– Personaldomstolens bedömning
67 Domstolens kontroll av huruvida en avstängningsåtgärd är välgrundad kan endast vara mycket begränsad, med hänsyn till att en sådan åtgärd är av tillfällig karaktär. Domstolen ska således endast kontrollera huruvida anklagelserna om ett allvarligt fel är tillräckligt sannolika och att det inte är uppenbart att de är helt grundlösa (se analogt, beträffande ett beslut att avslå en ansökan om interimistiska åtgärder avseende en avstängningsåtgärd, beslut meddelat av förstainstansrättens ordförande den 10 februari 1999 i mål T-211/98 R, Willeme mot kommissionen, REGP 1999, s. I‑A‑15 och s. II‑57, punkt 30).
68 I förevarande fall ska det för det första påpekas att artikeln i Sunday Times, vars uppgifter – tillsammans med sökandens uttalanden vid förhören – låg till grund för det angripna beslutet, är skriven på ett mycket utförligt sätt och på flera ställen återges, inom citationstecken, sökandens svar på de frågor som journalisterna ställde till honom.
69 För det andra framgår det av handlingarna i målet att när sökanden hördes av IDOC:s tjänstemän och den kommissionsledamot som ansvarar för personal medgav han – biträdd av sin advokat – en del av de omständigheter som angavs i artikeln i Sunday Times. Sökanden medgav således att han, under de middagar som han bjöds in till eller under telefonsamtal, hade lämnat vissa upplysningar till sina interlokutörer, särskilt namnet på två kinesiska företag som tillverkar stearinljus och som, efter ett antidumpningsförfarande som då pågick, skulle kunna få status som företag som är verksamma under marknadsmässiga förhållanden. Sökanden kan i det avseendet inte på allvar ifrågasätta att dessa uppgifter var konfidentiella eller hävda att de var ”halvoffentliga”, eftersom de kunde ge en viss fördel till en aktör som, innan antidumpningsförfarandet avslutades, önskade sluta avtal med dessa företag. För övrigt ska det påpekas att de två berörda företagen faktiskt fick status som företag som är verksamma under marknadsmässiga förhållanden och inte påfördes någon antidumpningstull genom kommissionens förordning (EG) nr 1130/2008 av den 14 november 2008 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av vissa stearin-, paraffin- och vaxljus samt liknande produkter med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT L 306, s. 22).
70 För det tredje uppgav sökanden till IDOC:s tjänstemän att han under den andra middagen hade erbjudits betalning av ett penningbelopp på ett konto som skulle öppnas i hans namn i ett land med förmånliga skatteregler i utbyte mot att information lämnades. Det framgår att sökanden varken informerade sina överordnade om dessa omständigheter eller avbröt kontakterna med dessa personer, utan till och med tackade ja till en ny middagsinbjudning från dessa.
71 För det fjärde ska det påpekas att även om uppgifterna i artikeln i Sunday Times hade erhållits i samband med en ”fälla” i syfte att förmå sökanden att begå ett fel, var det inte kommissionen som hade gillrat denna fälla utan utomstående, i detta fall journalisterna från Sunday Times. Det har inte på något sätt visats eller ens gjorts gällande att komplotten finansierades av administrationen. Sökanden kan således inte klandra kommissionen för att den stödde sig på uppgifterna i artikeln i Sunday Times.
72 För övrigt ska det tilläggas att det angripna beslutet inte bara återgav de uppgifter som förekom i Sunday Times, utan däri hänvisades det även uttryckligen till de uttalanden som sökanden gjorde när han hördes av IDOC:s tjänstemän och kommissionens vice ordförande som ansvarar för personal.
73 Om man håller sig till enbart de uppgifter som angetts ovan saknar således sökanden fog för att hävda att det är uppenbart att kommissionens anklagelser om ett allvarligt fel är helt grundlösa.
74 Under dessa omständigheter kan talan inte vinna bifall såvitt avser den fjärde och den femte grunden.
Den sjätte och den sjunde grunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen och omsorgsplikten
– Parternas argument
75 Sökanden har gjort gällande att eftersom han hade semester då han hördes av kommissionens vice ordförande som ansvarar för personal, hade han föreslagit denne att förlänga semestern med åtta veckor. I stället för att välja denna lösning, vilken skulle ha gjort det möjligt att undvika att sökanden ställdes till svars offentligt samtidigt som administrationen skulle få tillräckligt med tid för att utreda ärendet, föredrog kommissionen att fatta det angripna beslutet. Kommissionen åsidosatte därför proportionalitetsprincipen och omsorgsplikten.
76 Sökanden har tillagt att kommissionen även åsidosatte omsorgsplikten genom att kommunicera med honom på engelska och genom att avfatta det angripna beslutet på engelska, trots att han upprepade gånger begärde att franska skulle användas under förfarandet, bland annat för att möjliggöra för hans advokater att ”till fullo förstå” förfarandet.
77 Kommissionen har bestritt att den har åsidosatt proportionalitetsprincipen eller omsorgsplikten, genom att påpeka att rätten till semester är helt skild från tillsättningsmyndighetens behörighet att avstänga en tjänsteman från tjänsten med tillämpning av artikel 23 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna. Vidare beaktades sökandens intressen, eftersom den del av hans lön som hölls inne begränsades till 1 000 euro per månad.
– Personaldomstolens bedömning
78 Med hänsyn till, för det första, allvaret i de anklagelser som riktades mot sökanden, en hög tjänsteman vid GD Handel och ansvarig för direktorat G ”Marknadstillträde och industri”, för det andra, skadan på kommissionens anseende som uppstod till följd av den publicitet som ärendet fick och, för det tredje, att kommissionen var absolut tvungen att genom Olaf inleda en helt opartisk administrativ utredning, ska det anses att tillsättningsmyndigheten inte åsidosatte proportionalitetsprincipen eller omsorgsplikten genom att, på grundval av en preliminär helhetsbedömning utifrån de särskilda omständigheterna i det aktuella ärendet, fatta det angripna beslutet. Det förhållandet att sökanden väckte talan om enskilt anspråk mot författarna till artikeln i Sunday Times kan i det avseendet inte påverka denna slutsats, eftersom den omständigheten saknar samband med frågan huruvida de fel som gjordes gällande gentemot sökanden verkligen förelåg eller hur allvarliga dessa var.
79 Argumentet att omsorgsplikten har åsidosatts på grund av att kommissionen kommunicerade med sökanden på engelska och avfattade det angripna beslutet på engelska kan inte godtas. Sökanden hade, genom en skrivelse från sin advokat av den 12 september 2008, begärt att få ”använda franska under hela det förfarande som inletts mot honom” och det framgår att han kunde yttra sig på franska vid förhöret den 16 september 2008. Vidare avfattades visserligen protokollet från detta förhör och det angripna beslutet på engelska, men sökanden har inte visat eller ens gjort gällande att han eller hans advokater inte kunde förstå dessa handlingar. För övrigt framgår det av handlingarna i målet att sökanden tvärtom har goda kunskaper i engelska (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 23 mars 2000 i mål T-197/98, Rudolph mot kommissionen, REGP 2000, s. I‑A‑55 och s. II‑241, punkt 46, och av den 17 maj 2006 i mål T-95/04, Lavagnoli mot kommissionen, REGP 2006, s. I‑A‑2‑121 och s. II‑A‑2‑569, punkt 48).
80 Härav följer att talan inte kan vinna bifall såvitt avser den sjätte och den sjunde grunden.
Den åttonde grunden: Den som antog rättsakten saknade behörighet
– Parternas argument
81 Sökanden har gjort gällande att det angripna beslutet fattades av en myndighet som saknade behörighet. Han har hävdat att beslutet, enligt kommissionens beslut K(2007)5730 av den 30 november 2007, borde ha fattats av kommissionsledamöternas kollegium, och inte av den kommissionsledamot som ansvarar för personal, såsom skedde i detta fall. Sökanden har tillagt att även om det är riktigt att kommissionen den 10 september 2008 fattade ett beslut om överföring av behörighet att besluta om avstängning av tjänstemän i lönegrad AD 15 till den kommissionsledamot som ansvarar för personal, kan detta beslut inte göras gällande gentemot honom, eftersom det inte offentliggjordes eller spreds innan det angripna beslutet fattades.
82 Kommissionen anser att talan inte kan vinna bifall såvitt avser denna grund. Den har påpekat att det inte var obligatoriskt att offentliggöra beslutet av den 10 september 2008 och att det förhållandet att beslutet inte offentliggjordes på något sätt utgjorde hinder för att beslutet skulle kunna träda i kraft och därefter göras gällande. Under alla omständigheter fanns detta beslut tillgängligt i den databas på kommissionens intranät som innehåller meddelanden som lämnats till kommissionsledamöternas kollegium och protokoll från kollegiets sammanträden.
– Personaldomstolens bedömning
83 Den grund som avser att den som har antagit en rättsakt som går någon emot saknar behörighet utgör en grund avseende tvingande rätt som det under alla omständigheter ankommer på personaldomstolen att pröva ex officio (domstolens dom av den 13 juli 2000 i mål C-210/98 P, Salzgitter mot kommissionen, REG 2000, s. I‑5843, punkt 56, förstainstansrättens dom av den 13 juli 2006 i mål T-165/04, Vounakis mot kommissionen, REGP 2006, s. I‑A‑2‑155 och s. II‑A‑2‑735, punkt 30, personaldomstolens dom av den 13 december 2006 i mål F-17/05, de Brito Sequeira Carvalho mot kommissionen, REGP 2006, s. I‑A‑1‑149 och s. II‑A‑1‑577, punkt 51, och av den 18 september 2007 i mål F‑10/07, Botos mot kommissionen, REGP 2007, s. I-A-1-0000 och s. II-A-1-0000, punkt 78).
84 Eftersom det i det angripna beslutet hänvisades till ett beslut av den 10 september 2008 om ändring av ”beslutet om utövande av den behörighet som tillsättningsmyndigheten har getts genom tjänsteföreskrifterna ... och den behörighet som anställningsmyndigheten har getts genom anställningsvillkoren för övriga anställda av den 30 november 2007” och nämnda beslut av den 10 september 2008 inte fanns med bland handlingarna i målet, ålåg det personaldomstolen, i enlighet med ovannämnda rättspraxis, att som en åtgärd för processledning begära att en kopia av detta beslut skulle företes och att all information om offentliggörandet av detta beslut skulle lämnas.
85 Som angetts i punkt 31 i förevarande dom ingav kommissionen, som svar med anledning av denna åtgärd för processledning, dels en kopia av meddelandet av den 9 september 2008 från kommissionens vice ordförande, vilket innehöll det förslag som låg till grund för beslutet av den 10 september 2008, dels protokollet från sammanträdet inom kommissionsledamöternas kollegium den 10 september 2008, under vilket förslaget antogs.
86 Sökanden har emellertid gjort gällande att beslutet av den 10 september 2008 inte kan göras gällande gentemot honom, på grund av att det inte hade offentliggjorts innan det angripna beslutet fattades. Han har därav dragit slutsatsen att det angripna beslutet, enligt kommissionens beslut K(2007)5730 av den 30 november 2007, borde ha fattats av kommissionsledamöternas kollegium, och inte av den kommissionsledamot som ansvarar för personal, såsom skedde i detta fall.
87 Personaldomstolen anser att sökandens argument, trots att det framfördes först vid förhandlingen, kan läggas till grund för prövningen, vilket kommissionen för övrigt inte har bestritt. Frågan huruvida den kommissionsledamot som ansvarar för personal i vederbörlig ordning hade getts behörighet att fatta det angripna beslutet förutsätter nämligen att det tas ställning till frågan huruvida beslutet av den 10 september 2008 kan göras gällande gentemot sökanden. Sistnämnda fråga går inte att skilja från den förstnämnda och utgör således, i likhet med denna, en fråga avseende tvingande rätt som det ankommer på personaldomstolen att pröva ex officio när som helst under förfarandet (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 18 februari 1964 i de förenade målen 73/63 och 74/63, Rotterdam och Putterskoek, REG 1964, s. 1, särskilt s. 28). Även om det skulle antas att frågan huruvida beslutet av den 10 september 2008 kan göras gällande gentemot sökanden är skild från frågan om behörighet, vilken i så fall skulle vara den enda fråga som personaldomstolen får pröva ex officio, ska sökandens argument anses utgöra en grund som föranleds av rättsliga eller faktiska omständigheter som framkommit först under förfarandet, i den mening som avses i artikel 43.1 i rättegångsreglerna, i samband med personaldomstolens prövning ex officio av frågan huruvida den som fattade det angripna beslutet hade behörighet. Vidare ska det påpekas att kommissionen hade informerats före förhandlingen, genom den åtgärd för processledning som personaldomstolen beslutade, att offentliggörandet av beslutet av den 10 september 2008 skulle komma att diskuteras. Kommissionen gavs därigenom tillfälle att förbereda sitt försvar i den frågan, vilket för övrigt framgår både av dess skriftliga svar med anledning av denna åtgärd och av de yttranden som dess företrädare gjorde vid förhandlingen.
88 Det finns även fog för sökandens argument att beslutet av den 10 september 2008 inte kan göras gällande gentemot honom, eftersom det inte offentliggjordes.
89 Beslut som avser fastställandet av fördelningen av den behörighet som tillsättningsmyndigheten har getts utgör regler för institutionens interna organisation (domstolens dom av den 30 maj 1973 i mål 46/72, De Greef mot kommissionen, REG 1973, s. 543, punkt 18). Som förstainstansrätten påpekade i dom av den 25 mars 1999 i mål T-76/98, Hamptaux mot kommissionen (REGP 1999, s. I‑A‑59 och s. II‑303), punkt 23, föreskrivs det varken i EG‑fördragets eller i tjänsteföreskrifternas bestämmelser, i synnerhet i artikel 2 i tjänsteföreskrifterna, att offentliggörandet av sådana beslut utgör ett villkor för att de ska träda i kraft och följaktligen kunna göras gällande.
90 Iakttagandet av rättssäkerhetsprincipen, enligt vilken en rättsakt som har antagits av en offentlig myndighet inte kan göras gällande mot enskilda innan dessa har getts möjlighet att ta del av rättsakten (domstolens dom av den 25 januari 1979 i mål 98/78, Racke, REG 1979, s. 69, punkt 15, svensk specialutgåva, volym 4, s. 275, och i mål 99/78, Weingut Decker, REG 1979, s. 101, punkt 3, och av den 11 december 2007 i mål C-161/06, Skoma-Lux, REG 2007, s. I‑10841, punkt 37), kräver dock, även om det inte uttryckligen föreskrivs i någon skriftlig bestämmelse, att beslut om utövande av den behörighet som tillsättningsmyndigheten har getts genom tjänsteföreskrifterna och den behörighet som anställningsmyndigheten har getts genom anställningsvillkoren för övriga anställda offentliggörs på lämpligt sätt, på de villkor och i den ordning som det ankommer på administrationen att bestämma.
91 Det ska även konstateras att kommissionen själv i princip vinnlägger sig om att se till att beslut om utövande av den behörighet som tillsättningsmyndigheten har getts genom tjänsteföreskrifterna och den behörighet som anställningsmyndigheten har getts genom anställningsvillkoren för övriga anställda offentliggörs, eftersom dessa vanligtvis offentliggörs i Administrativa meddelanden. Särskilt beslut K(2007)5730, vilket ändrades genom beslutet av den 10 september 2008, offentliggjordes i Administrativa meddelanden nr 57‑2007 av den 6 december 2007. För övrigt ska det påpekas att det i artikel 5 i nämnda beslut K(2007)5730, varigenom generaldirektörerna har getts möjlighet att delegera befogenhet till myndighetspersoner som är underordnade dem, såsom vice generaldirektörer, direktörer, enhetschefer eller områdeschefer, till och med föreskrivs att sådana delegeringar ”[ska] offentliggöras på lämpligt sätt och meddelas personalen”.
92 Vidare har domstolen tidigare erinrat om nödvändigheten av att säkerställa ett visst offentliggörande av beslut som avser fastställandet av de myndigheter som är behöriga vad gäller personaladministration. I ett mål där en sökande angrep Europaparlamentets beslut att, med anledning av ett internt uttagningsprov, tillsätta en tjänsteman på en tjänst som avdelningschef och sökanden därvid gjorde gällande, för att hävda att parlamentets generalsekreterare hade utsett uttagningskommitténs ledamöter på ett rättsstridigt sätt, att personalen inte hade underrättats om att parlamentets presidium för det ändamålet hade delegerat befogenheten till generalsekreteraren, konstaterade således domstolen att denna delegering av befogenhet hade ”rättsverkan” eftersom den, utöver att den innebar en allmänt accepterad fördelning av institutionens interna behörigheter, hade delgetts institutionens generaldirektörer, gruppordförandena, sekretariatet och kontrollkontoret samt den personalkommitté som har inrättats genom artikel 9 i tjänsteföreskrifterna och som enligt lydelsen i denna bestämmelse bland annat har till uppgift att företräda personalens intressen i förhållande till institutionen och löpande upprätthålla kontakten mellan institutionen och personalen (domstolens dom av den 25 november 1976 i mål 123/75, Küster mot parlamentet, REG 1976, s. 1701, punkterna 6–8).
93 Mer allmänt, och även om denna rättspraxis inte har utvecklats i samband med mål som rörde beslut om utövande av den behörighet som tillsättningsmyndigheten har getts genom tjänsteföreskrifterna och den behörighet som anställningsmyndigheten har getts genom anställningsvillkoren för övriga anställda, har domstolen också slagit fast att rättssäkerhetskravet innebär att gemenskapsbestämmelser måste möjliggöra för dem som berörs därav att få kännedom om den exakta omfattningen av de skyldigheter som de åläggs genom bestämmelserna, eftersom enskilda på ett otvetydigt sätt ska kunna få kännedom om sina rättigheter och skyldigheter (dom av den 21 juni 2007 i mål C-158/06, ROM-projecten, REG 2007, s. I‑5103, punkt 25, och domen i det ovannämnda målet Skoma-Lux, punkt 38). I domen i det ovannämnda målet Skoma-Lux (punkterna 33, 34, 36 och 38) slog domstolen således fast att kravet att en gemenskapsförordning ska offentliggöras i vederbörlig ordning på det officiella språket i den stat som den riktar sig till inte bara grundade sig på skriftliga bestämmelser, såsom artikel 254.2 EG eller artiklarna 4, 5 och 8 i rådets förordning nr 1 av den 15 april 1958 om vilka språk som skall användas i Europeiska ekonomiska gemenskapen (EGT 17, 1958, s. 385; svensk specialutgåva, område 1, volym 1, s. 14), utan även följde av rättssäkerhetskravet (se även domstolens dom av den 10 mars 2009 i mål C‑345/06, Heinrich, REG 2009, s. I-0000, punkt 44).
94 Nödvändigheten av att säkerställa att beslut som avser fastställandet av fördelningen av den behörighet som tillsättningsmyndigheten har getts genom tjänsteföreskrifterna och den behörighet som anställningsmyndigheten har getts genom anställningsvillkoren för övriga anställda offentliggörs på lämpligt sätt framgår även av reglerna om god förvaltningssed vad gäller personaladministration, vilket personaldomstolen uttryckligen påpekade i sin dom av den 9 juli 2008 i mål F-89/07, Kuchta mot ECB (REGP 2008, s. I-A-1-0000 och s. II-A-1-0000, punkt 62).
95 I förevarande mål är det utrett att beslutet av den 10 september 2008 inte offentliggjordes i Administrativa meddelanden och att det, vid det datum då det angripna beslutet fattades, inte hade blivit föremål för någon åtgärd för offentliggörande. I sitt svar med anledning av personaldomstolens åtgärd för processledning hävdade visserligen kommissionen att meddelandet av den 9 september 2008, vilket innehöll förslaget till beslut om ändring av beslut K(2007)5730, hade spridits på institutionens intranät, men den har inte preciserat vilket datum spridningen skedde. Under alla omständigheter har kommissionen inte heller visat att protokollet från sammanträdet den 10 september 2008, under vilket förslaget antogs, spreds på intranätet innan det angripna beslutet fattades. Vid det datum då det angripna beslutet fattades och delgavs sökanden, hade han således inte möjlighet att ta del av innehållet i beslutet av den 10 september 2008.
96 För fullständighetens skull ska det tilläggas att kommissionens skyldighet att säkerställa att beslutet av den 10 september 2008 offentliggjordes på ett lämpligt sätt gjorde sig särskilt gällande i förevarande fall. Medan behörigheten att avstänga en tjänsteman, enligt beslut K(2007)5730, tillkom den högsta myndigheten inom kommissionen, nämligen kommissionsledamöternas kollegium, är det utrett att denna behörighet överfördes genom beslutet av den 10 september 2008 till en enda person, nämligen den kommissionsledamot som ansvarar för personal. En åtgärd som vidtas av en enda person ger emellertid den tjänsteman som åtgärden riktar sig till ett mindre omfattande skydd än det som garanteras genom en åtgärd som vidtas av en kollegial myndighet, eftersom en kollegial myndighet, tack vare ledamöternas överläggning, kan beakta ett större antal relevanta uppgifter. Eftersom beslutet av den 10 september 2008 ledde till en sänkning av den skyddsnivå som tjänstemän garanteras och således påverkade deras rättigheter, borde det a fortiori ha blivit föremål för offentliggörande på ett lämpligt sätt.
97 Det förhållandet att beslutet av den 10 september 2008 inte offentliggjordes tycks slutligen även ha hindrat administrationen själv från att få tillräcklig kännedom om sitt eget beslut. Som framkom vid diskussionerna under förhandlingen fattade nämligen kommissionen den 29 april 2009 ett nytt beslut om utövande av den behörighet som tillsättningsmyndigheten har getts genom tjänsteföreskrifterna och den behörighet som myndigheten som är behörig att sluta anställningsavtal har getts genom anställningsvillkoren för övriga anställda, nämligen beslut K(2009)3074 ”om ändring av beslut K(2007)5730”. I detta beslut, vilket offentliggjordes i Administrativa meddelanden den 8 maj 2009, beslutade kommissionen – som om beslutet av den 10 september 2008 aldrig hade fattats – att den behörighet som tillsättningsmyndigheten har getts för att avstänga en tjänsteman hädanefter skulle utövas av den kommissionsledamot som ansvarar för personal, och inte längre av kommissionsledamöternas kollegium, vad beträffar tjänstemän i lönegraderna AD 16 och AD 15 samt tjänstemän i lönegrad AD 14 bland högre tjänstemän (direktörer eller motsvarande).
98 Eftersom beslutet av den 10 september 2008 inte kan göras gällande gentemot sökanden, har han således fog för att hävda att den kommissionsledamot som ansvarar för personal saknade behörighet att fatta det angripna beslutet och att beslutet borde ha fattats av den myndighet som utsetts genom beslut K(2007)5730, i det här fallet kommissionsledamöternas kollegium.
99 Eftersom talan kan vinna bifall såvitt avser grunden att den kommissionsledamot som ansvarar för personal saknade behörighet att fatta det angripna beslutet, ska det angripna beslutet ogiltigförklaras.
Rättegångskostnader
100 Enligt artikel 87.1 i rättegångsreglerna ska, om inte annat följer av bestämmelserna i kapitel 8 i avdelning II i rättegångsreglerna, tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Enligt artikel 87.2 får personaldomstolen, om så anses skäligt, besluta att en tappande part endast delvis, eller inte alls, ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.
101 Av domskälen ovan framgår att kommissionen är tappande part. Sökanden har dessutom uttryckligen yrkat att kommissionen ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom omständigheterna i förevarande mål inte motiverar en tillämpning av bestämmelserna i artikel 87.2 i rättegångsreglerna ska kommissionen förpliktas att ersätta de rättegångskostnader som är hänförliga till målet rörande huvudsaken.
102 Vad beträffar de rättegångskostnader som är hänförliga till det interimistiska förfarandet, framgår det att sökanden är tappande part i det förfarandet. Eftersom kommissionen inte har yrkat att sökanden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna i det förfarandet, ska dock vardera parten bära sin rättegångskostnad som är hänförlig till det interimistiska förfarandet.
Mot denna bakgrund beslutar
PERSONALDOMSTOLEN (första avdelningen)
följande:
1) Beslutet av den 18 september 2008, varigenom Europeiska gemenskapernas kommission, genom att tillämpa artiklarna 23 och 24 i bilaga IX till Tjänsteföreskrifter för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna, tills vidare avstängde Fritz Harald Wenig från tjänsten och beslutade att 1 000 euro per månad av hans lön skulle hållas inne under en period om högst sex månader, ogiltigförklaras.
2) Europeiska gemenskapernas kommission ska ersätta de rättegångskostnader som är hänförliga till målet rörande huvudsaken.
3) Vardera parten ska bära sin rättegångskostnad som är hänförlig till det interimistiska förfarandet.
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 30 november 2009.
W. Hakenberg | | S. Gervasoni |
Justitiesekreterare | | Ordförande |
Detta avgörande och däri angivna avgöranden från gemenskapsdomstolarna som ännu inte har publicerats i rättsfallssamlingen finns tillgängliga på domstolens webbplats www.curia.europa.eu