DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(tredje avdelningen)

den 23 oktober 2013

Mål F‑124/12

Ulrik Solberg

mot

Europeiska centrumet för narkotika och narkotikamissbruk (ECNN)

”Personalmål – Tidigare tillfälligt anställd – Tidsbegränsat kontrakt har inte förlängts – Motiveringsskyldighet – Omfattning av utrymmet för skönsmässig bedömning” 

Saken:      Talan som väckts med stöd av artikel 270 FEUF, i vilken Ulrik Solberg har yrkat ogiltigförklaring av myndigheten med befogenhet att ingå anställningskontrakt vid Europeiska centrumet för narkotika och narkotikamissbruks (ECNN) beslut att inte förlänga hans kontrakt som tillfälligt anställd.

Avgörande:      Ulrik Solbergs talan ogillas. Ulrik Solberg ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta Europeiska centrumet för narkotika och narkotikamissbruks rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Talan väckt av tjänstemän – Rättsakt som går någon emot – Begrepp – Skrivelse till en tillfälligt anställd som erinrar vederbörande om tidpunkten för anställningsavtalets upphörande– Omfattas inte – Beslut att inte förlänga kontraktet – Omfattas

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90.2)

2.      Unionsrätt – Principer – Principen om god förvaltningssed – Skyldighet att motivera rättsakter som går någon emot

Europeiska unionens byrå om de grundläggande rättigheterna, artikel 41)

3.      Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Rekrytering – Förlängning av ett tidsbegränsat kontrakt – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Administrationens omsorgsplikt – Beaktande av den anställdes intressen

(Anställningsvillkoren för övriga anställda, artikel 47)

1.      Endast sådana rättsakter eller åtgärder som har bindande rättsverkningar som direkt eller indirekt kan påverka sökandens intressen genom att väsentligen förändra dennes rättsliga situation omfattar kritik mot honom i den mening som avses i artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna. En rättsakt som inte innehåller några nya omständigheter i förhållande till en tidigare rättsakt utgör enbart en bekräftelse av denna och kan inte ge upphov till en ny tidsfrist för att väcka talan.

En skrivelse varigenom den anställde erinras om villkoren i vederbörandes anställningsavtal med avseende på det datum då avtalet löper ut och som således inte innehåller några nya omständigheter i förhållande till en tidigare rättsakt utgör inte en rättsakt som går den anställde emot.

Om avtalet däremot kan förnyas utgör administrationens beslut att inte förnya det likaledes en rättsakt som går någon emot. Denna rättsakt är fristående från det aktuella avtalet och det kan riktas klagomål eller väckas talan mot den inom de föreskrivna fristerna. Ett sådant beslut, som fattas efter det att tjänstens intresse och den berördes situation prövats på nytt, innehåller nämligen en ny omständighet i förhållande till det ursprungliga avtalet och kan inte anses utgöra endast en bekräftelse av avtalet.

(se punkterna 16-18)

Hänvisning till

Domstolen: 14 september 2006, Kommissionen/Fernández Gómez, C‑417/05 P, punkt 46

Förstainstansrätten: 25 oktober 1996, Lopes/domstolen, T‑26/96, punkt 19; 15 oktober 2008, Potamianos/kommissionen, T‑160/04, punkt 21

Personaldomstolen: 15 september 2011, Bennett m.fl./harmoniseringsbyrån, F‑102/09, punkterna 56, 57 och 59 och där angiven rättspåraxis ; 23 oktober 2012, Possanzini/Frontex, F‑61/11, punkt 41

2.      Principen om god förvaltningssed återfinns bland unionsrättens skyddsregler för administrativa förfaranden som fastslås i artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, av vilken det följer i artikel 41.1 c att ”administrationen är skyldig att motivera sina beslut”.

Skyldigheten att motivera en rättsakt som går någon emot utgör dessutom en grundläggande unionsrättslig princip från vilken undantag endast får göras på grund av tvingande hänsyn.

(se punkterna 29 och 30)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 29 september 2005, Campogrande/kommissionen, C‑62/02 P, punkt 57 och där angiven rättspraxis 29 september 2005, Napoli Buzzanca/kommissionen, T‑218/02, punkt t 57 och där angiven rättspraxis ; 8 september 2009, ETF/Landgren, T‑404/06 P, punkt 148 och där angiven rättspraxis

Tribunalen: 27 september 2012, Applied Microengineering/kommissionen, T‑387/09, punkt 76

3.      Omsorgsplikten innebär bland annat att den behöriga myndigheten– när den beslutar avseende en tjänsteman eller en anställd, trots att den har ett visst utrymme för eget skön – ska beakta samtliga omständigheter som kan vara av betydelse för beslutet. Det åligger således myndigheten att inte enbart beakta tjänstens intresse utan även tjänstemannens eller den anställdes intressen.

Skyldigheten att beakta en anställds personliga intressen, vars yrkesmässiga prestationer har bedömts otillräckliga, innebär dock inte ett förbud för den behöriga myndigheten att inte förlänga ett tidsbegränsat kontrakt– även om den anställde motsätter sig detta – om det krävs i tjänstens intresse.

(se punkterna 43 och 45)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 27 november 2008, Klug/EMEA, F‑35/07, punkt 79; 13 juni 2012, Macchia/kommissionen, F‑63/11, punkt 50, vilken har överklagats till tribunalen, mål T‑368/12 P ; 11 juli 2012, AI/domstolen, F‑85/10, punkterna 167 och 168