BESLUT AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL
(tredje avdelningen)
den 9 juli 2015
Mål F‑142/14
Manuel Antonio De Almeida Pereira
mot
Eurojust
”Personalmål — Eurojusts personal — Tillfälligt anställd — Meddelande om ledig tjänst — Urvalsförfarande — Ansökningarna granskas av en urvalskommitté — Beslut att låta sökande delta i nästa skede av urvalsförfarandet — Villkor — Poängsättning för urvalskriterier — Lägsta erforderliga poäng — Avslag å ansökan — Uppenbart att talan helt saknar rättslig grund — Artikel 81 i rättegångsreglerna”
Saken: Talan, väckt med stöd av artikel 270 FEUF, genom vilken Manuel Antonio De Almeida Pereira yrkat att Eurojusts beslut av den 8 augusti 2014 att underkänna hans ansökan om tjänsten som rådgivare till ordföranden för Eurojust ska ogiltigförklaras.
Avgörande: Talan ogillas, eftersom det är uppenbart att den är ogrundad. Manuel Antonio De Almeida Pereira ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Eurojusts rättegångskostnader.
Sammanfattning
1. Domstolsförfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav – Klar och precis framställning av grunden för talan – Talan vid personaldomstolen
(personaldomstolens rättegångsregler, artikel 50.1 e)
2. Tjänstemän – Ledig tjänst – Jämförelse av de sökandes kvalifikationer – Tillsättningsmyndighetens utrymme för skönsmässig bedömning – Iakttagande av kraven i meddelandet om ledig tjänst – Domstolsprövning – Gränser – Uppenbart oriktig bedömning – Föreligger inte
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 29)
3. Tjänstemän – Beslut som går någon emot – Avslag på ansökan om tjänst – Motiveringsskyldighet – Räckvidd – Iakttagande av kravet på att urvalskommitténs arbete ska vara hemligt
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 25 andra stycket)
1. Lydelsen av artikel 50.1 e i personaldomstolens rättegångsregler, vilka trädde i kraft den 1 oktober 2014, är mer krävande än artikel 35.1 e i nämnda domstols tidigare rättegångsregler då det föreskrivs att ansökan ska innehålla en tydlig kronologisk redogörelse av de relevanta faktiska omständigheterna samt en separat framställning, som ska vara tydlig och strukturerad, av åberopade grunder och argument avseende rättsliga omständigheter. Syftet med denna ändring var sålunda bland annat att förstärka skyldigheten för sökanden att klart ange de rättsliga argumenten för talan, genom att kräva att dessa vilar på en precis angivelse av de rättsliga grunderna, att argumentationen under varje grund endast hänför sig därtill och att varje grund strikt särskils från övriga, detta för att tillvarata intresset hos samtliga rättegångsdeltagare, enskilda, advokater, anställda och domare.
(se punkt 22)
Hänvisning till
Personaldomstolen: dom av den 30 juni 2015, Petsch/kommissionen, F‑124/14, EU:F:2015:69, punkt 21
2. Utövandet av det utrymme för skönsmässig bedömning som tillsättningsmyndigheten har vid tillsättningar förutsätter att denna prövar ansökningarna omsorgsfullt och opartiskt och att den samvetsgrant iakttar de krav som angetts i meddelandet om lediga tjänster, vilket innebär att den är skyldig att utesluta varje sökande som inte uppfyller dessa krav. Meddelandet om lediga tjänster utgör nämligen en rättslig ram som tillsättningsmyndigheten har fastställt för sig själv och som den noggrant måste iaktta.
Vad gäller bedömningen av ett eventuellt fel vid valet av sökande ska felet vara uppenbart och tillsättningsmyndigheten ska ha överskridit det stora utrymme för skönsmässig bedömning som den har, inom ramen för den rättsliga ram vilken utgörs av meddelandet om lediga tjänster, vid jämförelsen av sökandenas kvalifikationer och vid utvärderingen av tjänstens intresse. Den kontroll som utövas av personaldomstolen ska begränsas till frågan huruvida myndigheten i fråga, med hänsyn till de omständigheter som den lade till grund för sin bedömning, har hållit sig inom rimliga gränser och inte har utövat sin befogenhet på ett sätt som är uppenbart felaktigt eller i andra syften är de som låg till grund för befogenheten. Personaldomstolen kan således inte ersätta myndighetens bedömning av sökandenas kvalifikationer och meriter med sin egen i ett fall då man inte av handlingarna i målet kan sluta sig till att myndigheten har begått ett uppenbart fel vid bedömningen av dessa kvalifikationer och meriter.
Att en tjänsteman besitter uppenbara och erkända kvalifikationer utesluter inte att andra tjänstemän kan anses vara mer kvalificerade vid en jämförande bedömning av befordringsbara kandidater. På samma sätt utgör inte den omständigheten att en sökande uppfyller samtliga kriterier för att vara valbar i meddelandet om lediga tjänster i sig tillräcklig bevisning för att myndigheten gjort sig skyldig till en uppenbart oriktig bedömning.
Övervägandena ovan gäller i ännu högre grad med beaktande av det stora utrymme för skönsmässig bedömning som tillsättningsmyndigheten förfogar över vid jämförelsen av sökandenas kvalifikationer med avseende på en tjänst som tillfälligt anställd. Myndigheten kan således, inom ramen för sina organisationsbefogenheter och med stöd av interna bestämmelser, fatta ett generellt beslut om att endast sökanden som har tilldelats ett visst antal poäng ska bjudas in till ett samtal med urvalskommittén.
Det går inte enbart av den omständigheten att sökanden inte har valts ut att delta i nästa skede av rekryteringsförfarandet att dra slutsatsen att besluten i detta avseende var diskriminerande eller godtyckliga. Tvärtom framstår beslutet av avslå sökandens ansökan som resultatet av en jämförande bedömning av urvalskommittén av de olika sökandes meriter. Den omständigheten att nämnda sökanden kan ha haft längre yrkeserfarenhet än den sökanden som valdes har i sig ingen betydelse.
(se punkterna 29-31, 33, 34 och 37)
Hänvisning till
Domstolen: dom av den 30 oktober 1974, Grassi/rådet, 188/73, EU:C:1974:112, punkterna 26, 38 och 41, och dom av den 4 februari 1987, Bouteiller/kommissionen, 324/85, EU:C:1987:59, punkt 6
Tribunalen: dom av den 13 december 1990, Moritz/kommissionen, T‑20/89, EU:T:1990:80, punkt 29; dom av den 19 februari 1998, Campogrande/kommissionen, T‑3/97, EU:T:1998:43, punkt 124; dom av den 16 december 1999, Cendrowicz/kommissionen, T‑143/98, EU:T:1999:340, punkt 67; dom av den 9 juli 2002, Tilgenkamp/kommissionen, T‑158/01, EU:T:2002:180, punkterna 50 och 59, och där angiven rättspraxis, och dom av den 18 september 2003, Pappas/regionkommittén, T‑73/01, EU:T:2003:237, punkt 54
Personaldomstolen: dom av den 6 maj 2009, Campos Valls/rådet, F‑39/07, EU:F:2009:45, punkt 43, och dom av den 11 december 2012, Trentea/FRA, F‑112/10, EU:F:2012:179, punkterna 101, 102 och 104
3. Motiveringsskyldigheten måste emellertid, i ett förfarande för att rekrytera en person till en ledig tjänst, förenas med kravet att hålla urvalskommitténs arbete hemligt, vilket således hindrar spridning såväl av urvalskommitténs medlemmars individuella ställningstaganden som av sådana bedömningar av sökandena som är personliga eller jämförande.
Med beaktande av den sekretess som ska omgärda uttagningskommitténs arbete innebär detta att en underrättelse om det betyg som har erhållits i olika delprov i ett uttagningsprov utgör en tillräcklig motivering av uttagningskommitténs beslut. En yrkande av en sökande som syftar till att tribunalen ska förplikta myndigheten att lämna ut urvalskommitténs bedömning av samtliga sökandes meriter ska således avslås. För fullständighetens skull konstaterar personaldomstolen att en begäran om bevisupptagning vilken framställs av en icke vald sökande snarast ska ses som ett försök att hitta nya omständigheter till stöd för vederbörandes talan och därför ska avslås.
(se punkterna 38 och 39)
Hänvisning till
Tribunalen: dom av den 23 maj 2014, European Dynamics Luxembourg/ECB, T‑553/11, EU:T:2014:275, punkterna 317 och 318, och där angiven rättspraxis
Personaldomstolen: dom av den 11 december 2012, Trentea/FRA, EU:F:2012:179, punkt 90, och där angiven rättspraxis, och dom av den 5 mars 2015, Gyarmathy/FRA, F‑97/13, EU:F:2015:7, punkterna 48 och 49