DOMSTOLENS DOM (stora avdelningen)
den 7 maj 2019 (*)
”Begäran om förhandsavgörande – Direktiv 98/5/EG – Tillträde till advokatyrket – Munk som erhållit auktorisation som advokat i en annan medlemsstat än värdlandet – Artikel 3.2 – Krav på registrering hos den behöriga myndigheten i värdlandet – Intyg på registrering hos den behöriga myndigheten i hemlandet – Avslag på ansökan om registrering – Yrkesregler och etiska regler – Ställningen som munk är oförenlig med utövandet av advokatyrket”
I mål C‑431/17,
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Symvoulio tis Epikrateias (Högsta förvaltningsdomstolen, Grekland), genom beslut av den 29 juni 2017, som inkom till domstolen den 17 juli 2017, i målet
Monachos Eirinaios, kata kosmon Antonios Giakoumakis tou Emmanouil
mot
Dikigorikos Syllogos Athinon,
meddelar
DOMSTOLEN (stora avdelningen)
sammansatt av ordföranden K. Lenaerts, vice ordföranden R. Silva de Lapuerta, avdelningsordförandena J.-C. Bonichot, A. Arabadjiev, T. von Danwitz, C. Toader, F. Biltgen, K. Jürimäe och C. Lycourgos samt domarna J. Malenovský, E. Levits, L. Bay Larsen (referent), M. Safjan, C. Vajda och S. Rodin,
generaladvokat: E. Sharpston,
justitiesekreterare: förste handläggaren L. Hewlett,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 18 september 2018,
med beaktande av de yttranden som avgetts av:
– Monachos Eirinaios, kata kosmon Antonios Giakoumakis tou Emmanouil, genom A. Charokopou, dikigoros,
– Dikigorikos Syllogos Athinon, genom D. Vervesos och P. Nikolopoulos, dikigoroi,
– Greklands regering, genom M. Tassopoulou, i egenskap av ombud,
– Nederländernas regering, genom M. K. Bulterman och L. Noort, båda i egenskap av ombud,
– Europeiska kommissionen, genom H. Tserepa-Lacombe och H. Støvlbæk, båda i egenskap av ombud,
och efter att den 19 december 2018 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 3.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/5/EG av den 16 februari 1998 om underlättande av stadigvarande utövande av advokatyrket i en annan medlemsstat än den i vilken auktorisationen erhölls (EGT L 77, 1998, s. 36).
2 Begäran har framställts i ett mål mellan Monachos Eirinaios, kata kosmon Antonios Giakoumakis tou Emmanouil (munken Irénée, född Antonios Giakoumakis, son till Emmanouil, nedan kallad munken Irénée) och Dikigorikos Syllogos Athinon (Atens advokatsamfund, Grekland) angående denna myndighets avslag på hans ansökan om att registreras i den särskilda matrikeln för Atens advokatsamfund i egenskap av advokat som utövar verksamhet under hemlandets yrkestitel.
Tillämpliga bestämmelser
Unionsrätt
3 Skälen 2, 6 och 8 i direktiv 98/5 har följande lydelse:
”(2) … Syftet med [rådets direktiv 89/48/EEG av den 21 december 1988 om en generell ordning för erkännande av examensbevis över behörighetsgivande högre utbildning som omfattar minst tre års studier (EGT L 19, 1989, s. 16; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 192)] är att advokater skall bli integrerade i värdlandets advokatyrke och inte att ändra värdlandets bestämmelser för yrket eller att undanta advokater från tillämpningen av dessa bestämmelser.
…
(6) En åtgärd på gemenskapsnivå är också berättigad därför att endast några medlemsstater i dag tillåter att advokater från andra medlemsstater under sitt hemlands yrkestitel bedriver advokatverksamhet på deras territorium på ett annat sätt än genom tjänster. I de medlemsstater där det finns en sådan möjlighet är emellertid de bestämmelser som gäller till exempel verksamhetsfält och skyldigheten att registrera sig hos behöriga myndigheter mycket olika. Sådana olikheter medför ojämlik behandling och snedvridning av konkurrensen för medlemsstaternas advokater och utgör hinder för den fria rörligheten. Endast ett direktiv som bestämmer de närmare villkoren för utövande av advokatyrket på ett annat sätt än genom tjänster, av advokater som bedriver verksamhet under sitt hemlands yrkestitel, kan lösa dessa problem och ge advokater och klienter samma möjligheter i alla medlemsstater.
…
(8) De advokater som omfattas av detta direktiv bör vara skyldiga att registrera sig hos värdlandets behöriga myndighet, så att denna myndighet kan säkerställa att de följer de etiska och andra regler för yrket som gäller i värdlandet. …”
4 Artikel 1.1 och 1.2 i direktivet har följande lydelse:
”1. Syftet med detta direktiv är att underlätta stadigvarande utövande av advokatyrket såsom egen företagare eller som anställd i en annan medlemsstat än den i vilken auktorisationen erhölls.
2. I detta direktiv avses med
…
b) hemland: den medlemsstat i vilken advokaten, för att få utöva advokatyrket i en annan medlemsstat, har förvärvat rätten att använda en av de yrkestitlar som avses under a,
c) värdland: den medlemsstat i vilken advokaten utövar verksamhet enligt bestämmelserna i detta direktiv,
d) hemlandets yrkestitel: yrkestiteln i den medlemsstat i vilken advokaten, före utövande av advokatyrket i värdlandet, har förvärvat rätten att använda denna titel,
…”
5 I artikel 2 första stycket i direktivet anges följande:
”En advokat skall ha rätt att under hemlandets yrkestitel permanent och i varje annan medlemsstat utöva sådan advokatverksamhet som närmare anges i artikel 5.”
6 Artikel 3 i direktivet har rubriken ”Registrering hos behörig myndighet”. I artikel 3.1 och 3.2 föreskrivs följande:
”1. En advokat, som önskar utöva verksamhet i en annan medlemsstat än den i vilken han har förvärvat sin auktorisation, skall ansöka om registrering hos den behöriga myndigheten i den medlemsstaten.
2. Värdlandets behöriga myndighet skall registrera advokaten efter uppvisande av bevis på att han har registrerats hos hemlandets behöriga myndighet. …”
7 Artikel 6 i direktiv 98/5 har rubriken ”Tillämpliga yrkesregler och etiska regler”. Artikel 6.1 har följande lydelse:
”Oberoende av vilka etiska och andra regler för yrket en advokat omfattas av i hemlandet, skall en advokat som utövar verksamhet under hemlandets yrkestitel omfattas av samma yrkesmässiga och etiska regler som gäller för de advokater som utövar verksamhet under den relevanta yrkestiteln i värdlandet för all verksamhet som han utövar på värdlandets territorium.”
Grekisk rätt
8 Republiken Grekland införlivade direktiv 98/5 med sin nationella rätt genom Proedriko Diatagma 152/2000, Diefkolynsi tis monimis askisis tou dikigorikou epangelmatos stin Ellada apo dikigorous pou apektisan ton epangelmatiko tous titlo se allo kratos-melos tis EE (presidentdekret 152/2000 för att underlätta stadigvarande utövande av advokatyrket i Grekland för advokater som erhållit sin yrkestitel i en annan medlemsstat i Europeiska unionen) av den 23 maj 2000 (FEK A’ 130).
9 Artikel 5.1 och 5.2 i detta presidentdekret har följande lydelse.
”1. En advokat ska, för att kunna utöva yrket i Grekland, vara registrerad hos advokatsamfundet i den domkrets där advokaten avser att utöva sin verksamhet. Advokaten ska ha ett kontor inom samma domkrets.
2. Styrelsen för nämnda advokatsamfund ska pröva en ansökan om registrering efter det att sökanden har gett in följande handlingar:
…
c) ett intyg avseende registrering utfärdat av den behöriga myndigheten i det hemland som har tilldelat yrkestiteln eller av en annan behörig myndighet i hemlandet. …”
10 Artikel 6 i Kodikas dikigoron (lagen om advokater, lag 4194/2013, FEK A’ 208) har rubriken ”Villkor för att bli advokat – hinder”. I artikel 6.6 anges följande:
”En advokat … kan inte ha ställning som … munk.”
11 Det framgår av artikel 7.1 a och c i lagen om advokater att den som är präst eller munk eller som erhåller eller innehar en betald tjänst enligt ett avtal som innebär ställning som anställd eller offentlig tjänsteman hos en privaträttslig eller offentligrättslig juridisk person enligt lag förlorar sin ställning som advokat och ska avföras från matrikeln för det advokatsamfund i vilket han är medlem.
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan
12 Munken Irénée, klaganden i det nationella målet, är en munk i klostret i Petra, i Karditsa (Grekland).
13 Munken Irénée ansökte den 12 juni 2015 hos Atens advokatsamfund om att bli registrerad i den särskilda matrikeln för Atens advokatsamfund (Grekland) i egenskap av advokat som erhållit sin yrkestitel i en annan medlemsstat, nämligen Cypern.
14 Atens advokatsamfund avslog hans ansökan den 18 juni 2015. Detta beslut grundades på nationella bestämmelser enligt vilka utövandet av advokatyrket inte är förenligt med ställningen som munk. Atens advokatsamfund ansåg att dessa bestämmelser även gäller för advokater som vill utöva yrket i Grekland under sitt hemlands yrkestitel.
15 Munken Irénée överklagade den 29 september 2015 detta beslut till Symvoulio tis Epikrateias (Högsta förvaltningsdomstolen, Grekland).
16 Till stöd för sitt överklagande har han bland annat gjort gällande att den nationella lagstiftningen inte är förenlig med direktiv 98/5, eftersom denna lagstiftning uppställer ett villkor som inte föreskrivs i direktivet. Detta direktiv medför nämligen en fullständig harmonisering av de bestämmelser som rör villkoren för registrering hos den behöriga myndigheten i värdlandet av advokater som har erhållit sin auktorisation i en annan medlemsstat.
17 Atens advokatsamfund har i huvudsak gjort gällande att den nationella lagstiftningen, enligt vilken munkar inte kan vara verksamma som advokater, motiveras av grundläggande regler och principer som reglerar hur advokatyrket ska utövas i värdlandet.
18 Advokatsamfundet anser i detta hänseende att ställningen som munk inte säkerställer att yrket utövas enligt dessa bestämmelser och principer, bland annat att yrket utövas oberoende av de kyrkliga myndigheter som munken tillhör, att munken kan ägna sig helt åt att utöva advokatyrket, att munken har förmåga att hantera mål i en konfliktfylld situation, att munken faktiskt kan vara etablerad inom den berörda förstainstansdomstolens geografiska domsaga och att han kan iaktta förbudet mot att tillhandahålla tjänster gratis.
19 Symvoulio tis Epikrateias (Högsta förvaltningsdomstolen) är osäker på hur artikel 3 i direktiv 98/5 ska tolkas. Den konstaterar att det enligt de nationella yrkesregler och etiska regler som advokater i värdlandet är skyldiga att iaktta inte är tillåtet för en munk att utöva advokatyrket. Mot denna bakgrund frågar sig den hänskjutande domstolen om den behöriga nationella myndigheten i denna medlemsstat trots detta är skyldig att registrera en munk som avser att utöva advokatyrket med stöd av en yrkestitel som han har erhållit i hemlandet.
20 Enligt denna domstol är denna fråga än mer relevant då den behöriga myndigheten i värdlandet, med stöd av den nationella bestämmelse enligt vilken ställningen som munk innebär att det inte är möjligt att uppfylla de krav och garantier som krävs i Grekland för att utöva advokatyrket, automatiskt ska konstatera att den berörda personen har åsidosatt nämnda yrkesregler och etiska regler.
21 Mot denna bakgrund beslutade Symvoulio tis Epikrateias (Högsta förvaltningsdomstolen) att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till EU-domstolen.
”Ska artikel 3 i direktiv [98/5] tolkas så, att det är tillåtet att i nationell rätt förbjuda registrering av en munk tillhörande grekiska kyrkan som advokat i matrikeln för den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat än den där han har erhållit sin auktorisation, i syfte att han ska utöva advokatyrket i denna medlemsstat under hemlandets yrkestitel, på grund av att munkar inom den grekiska kyrkan enligt nationell rätt inte kan vara registrerade i ett advokatsamfunds matrikel, eftersom de på grund av sin ställning inte kan lämna de garantier som anses nödvändiga för utövande av advokatyrket?”
Prövning av tolkningsfrågan
22 Den hänskjutande domstolen har ställt sin fråga för att få klarhet i huruvida artikel 3.2 i direktiv 98/5 ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken det är förbjudet för en advokat som är munk, och som är registrerad som advokat hos den behöriga myndigheten i hemlandet, att registrera sig hos den behöriga myndigheten i värdlandet i syfte att där utöva sitt yrke under hemlandets yrkestitel, på grund av att det i denna lagstiftning föreskrivs att ställningen som munk är oförenlig med utövandet av advokatyrket.
23 EU-domstolen erinrar inledningsvis om att syftet med direktiv 98/5, enligt artikel 1.1 i direktivet, är att underlätta stadigvarande utövande av advokatyrket i en annan medlemsstat än den i vilken auktorisationen erhölls.
24 Domstolen har tidigare konstaterat att det genom nämnda direktiv införs en ordning för ömsesidigt erkännande av yrkestitlarna för migrerande advokater som önskar utöva verksamhet under den yrkestitel som erhållits i hemlandet (dom av den 17 juli 2014, Torresi, C‑58/13 och C‑59/13, EU:C:2014:2088, punkt 36 och där angiven rättspraxis).
25 Såsom framgår av skäl 6 i direktiv 98/5 har unionslagstiftaren genom direktivet dessutom avsett att bland annat avskaffa skillnaderna mellan de nationella bestämmelser som rör villkoren för registrering hos de behöriga myndigheterna, vilka gav upphov till olikheter och utgjorde hinder för den fria rörligheten (dom av den 17 juli 2014, Torresi, C‑58/13 och C‑59/13, EU:C:2014:2088, punkt 37 och där angiven rättspraxis).
26 I detta sammanhang innebär artikel 3 i direktiv 98/5 en fullständig harmonisering av de nödvändiga förutsättningarna för att utöva den etableringsrätt som ges genom direktivet. Det föreskrivs således att en advokat, som önskar utöva verksamhet i en annan medlemsstat än den i vilken han eller hon har erhållit sin auktorisation, ska ansöka om registrering hos den behöriga myndigheten i den medlemsstaten. Nämnda myndighet ska registrera advokaten ”efter uppvisande av bevis på att han [eller hon] har registrerats hos hemlandets behöriga myndighet” (dom av den 17 juli 2014, Torresi, C‑58/13 och C‑59/13, EU:C:2014:2088, punkt 38 och där angiven rättspraxis).
27 Domstolen har tidigare slagit fast att uppvisande för den behöriga myndigheten i värdlandet av bevis om registrering hos den behöriga myndigheten i hemlandet är det enda villkor som ska vara uppfyllt för att en advokat ska kunna registreras i värdlandet och där kunna utöva sitt yrke i denna medlemsstat under sitt hemlands yrkestitel (dom av den 17 juli 2014, Torresi, C‑58/13 och C‑59/13, EU:C:2014:2088, punkt 39 och där angiven rättspraxis).
28 Det ska således konstateras att advokater som har förvärvat rätten att använda denna yrkestitel i en medlemsstat, såsom klaganden i det nationella målet, och som för den behöriga myndigheten i värdlandet uppvisar ett bevis på att de är registrerade hos den behöriga myndigheten i den förstnämnda medlemsstaten, ska anses uppfylla samtliga villkor för att de ska kunna registreras hos den behöriga myndigheten i värdlandet under den yrkestitel som erhållits i hemlandet.
29 Denna slutsats påverkas inte av den omständigheten att en advokat som utövar verksamhet i värdlandet under sitt hemlands yrkestitel enligt artikel 6.1 i direktiv 98/5, oberoende av de etiska och andra regler för yrket han eller hon omfattas av i hemlandet, ska omfattas av samma yrkesmässiga och etiska regler som gäller för de advokater som utövar verksamhet under den relevanta yrkestiteln i värdlandet för all verksamhet som utövas inom värdlandets territorium.
30 Det ska nämligen göras åtskillnad mellan registreringen hos värdlandets behöriga myndighet av en advokat som vill utöva sitt yrke i denna medlemsstat under sitt hemlands yrkestitel och själva utövandet av advokatyrket i denna medlemsstat. För att registreras krävs enligt artikel 3.2 i direktivet endast att det villkor som avses i punkterna 26–28 i denna dom är uppfyllt, medan advokaten, när han eller hon utövar advokatyrket i nämnda medlemsstat, enligt artikel 6.1 i direktivet, är skyldig att följa de yrkesregler och etiska regler som är tillämpliga i medlemsstaten.
31 Dessa regler har emellertid, till skillnad från de regler som rör förutsättningarna för registrering, inte harmoniserats och kan således innehålla betydande skillnader i förhållande till de regler som gäller i hemlandet. Om dessa regler inte följs kan det, såsom framgår av artikel 7.1 i direktivet, leda till sanktioner i enlighet med värdlandets lagstiftning. Dessa sanktioner kan, där så är lämpligt, inbegripa uteslutning ur advokatsamfundet i denna medlemsstat (se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 december 2010, Jakubowska, C‑225/09, EU:C:2010:729, punkt 57).
32 I förevarande fall framgår det av de uppgifter som den hänskjutande domstolen har tillhandahållit att den behöriga myndigheten i värdlandet anser att det inte är möjligt för en munk att utöva advokatyrket i enlighet med de garantier, såsom de som anges i punkt 18 ovan i denna dom, som krävs för denna verksamhet.
33 Det kan i detta hänseende noteras att en nationell lagstiftare har rätt att föreskriva att sådana garantier ska vara uppfyllda, under förutsättning att de regler som fastställs i det avseendet inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de mål som eftersträvas. Det är i synnerhet nödvändigt att advokatyrket kan utövas utan att det förekommer några intressekonflikter. Detta innebär bland annat att advokater ska inta en oberoende ställning gentemot myndigheter så att de inte påverkas av dem.
34 Den nationella lagstiftarens behörighet i detta hänseende innebär emellertid inte att denne kan utvidga de villkor som ska vara uppfyllda för att registreras hos den behöriga myndigheten i värdlandet, vilka – såsom har angetts i punkt 26 i denna dom – har varit föremål för en fullständig harmonisering, genom att lägga till ytterligare villkor avseende yrkesmässiga och etiska krav. Att avslå en ansökan om registrering som en advokat, som önskar utöva verksamhet i värdlandet under hemlandets yrkestitel, har ingett till en behörig myndighet i denna medlemsstat enbart av det skälet att sökanden är munk, innebär att ytterligare ett villkor för registrering läggs till de villkor som uppräknas i artikel 3.2 i direktiv 98/5, trots att det inte är tillåtet enligt denna bestämmelse att göra ett sådant tillägg.
35 Dessutom, såsom domstolen har erinrat om i punkt 33 i förevarande dom, ska de yrkesregler och etiska regler som är tillämpliga i värdlandet, för att vara förenliga med unionsrätten, följa proportionalitetsprincipen, vilket innebär att de inte får gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de eftersträvade målen. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att genomföra de kontroller som krävs med avseende på den regel om oförenlighet som är aktuell i det nationella målet.
36 Mot denna bakgrund ska den fråga som ställts besvaras enligt följande. Artikel 3.2 i direktiv 98/5 ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken det är förbjudet för en advokat som är munk, och som är registrerad som advokat hos den behöriga myndigheten i hemlandet, att registrera sig hos den behöriga myndigheten i värdlandet i syfte att där utöva sitt yrke under hemlandets yrkestitel, på grund av att det i denna lagstiftning föreskrivs att ställningen som munk är oförenlig med utövandet av advokatyrket.
Rättegångskostnader
37 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (stora avdelningen) följande:
Artikel 3.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/5/EG av den 16 februari 1998 om underlättande av stadigvarande utövande av advokatyrket i en annan medlemsstat än den i vilken auktorisationen erhölls ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken det är förbjudet för en advokat som är munk, och som är registrerad som advokat vid den behöriga myndigheten i hemlandet, att registrera sig hos den behöriga myndigheten i värdlandet i syfte att där utöva sitt yrke under hemlandets yrkestitel, på grund av att det i denna lagstiftning föreskrivs att ställningen som munk är oförenlig med utövandet av advokatyrket.
Underskrifter