Language of document :

Begäran om förhandsavgörande framställd av Corte suprema di cassazione (Italien) den 5 juni 2019 – Agenzia delle entrate - Riscossione mot Poste Italiane SpA

(Mål C-435/19)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Corte suprema di cassazione

Parter i det nationella målet

Klagande (och motpart till anslutningsklagande): Agenzia delle entrate - Riscossione

Motpart (och anslutningsklagande): Poste Italiane SpA

Tolkningsfrågor

Utgör artikel 14 FEUF (tidigare artikel 7D i fördraget, senare artikel 16 EG) och artikel 106.2 FEUF (tidigare artikel 90 i fördraget, senare artikel 86.2 EG) samt den omständigheten att ifrågavarande tjänst ska klassificeras som tjänst av allmänt ekonomiskt intresse hinder för en nationell bestämmelse såsom artikel 10.3 i lagstiftningsdekret nr 504/1992, jämförd med artikel 2.18–20 i lag nr 662/1996, enligt vilken det inrättas och upprätthålls – även efter privatiseringen av Poste Italiane SpA:s tillhandahållande av banktjänster – en ensamrätt att bedriva verksamhet (monopol) för Poste Italiane SpA, som består i att tillhandahålla tjänsten för förvaltning av det postgirokonto till vilket den kommunala fastighetsskatten betalas in, med hänsyn tagen till utvecklingen av de statliga bestämmelserna för skatteuppbörd, enligt vilka skattskyldiga personer och även lokala beskattningsorgan åtminstone sedan år 1997 kan välja att betala respektive uppbära skatt (även lokala skatter) via bankväsendet?

Om den första tolkningsfrågan ska besvaras så, att inrättandet av nämnda lagstadgade monopol ska anses uppfylla kriterierna för att klassificeras som en tjänst av allmänt ekonomisk intresse, utgör då artikel 106.2 FEUF (tidigare artikel 90 i fördraget, senare artikel 86.2 EG) och artikel 107.1 FEUF (tidigare artikel 92 i fördraget, senare artikel 87 EG), enligt EU-domstolens tolkning av dessa bestämmelser med avseende på kriterierna för att kunna skilja mellan en rättsenlig åtgärd – som utgör en stödåtgärd för tillhandahållande av allmännyttiga tjänster – och ett rättsstridigt statligt stöd (domstolens dom av den 24 juli 2003, C-280/00, Altmark Trans GmbH och Regierungspräsidium Magdeburg/Nahverkehrsgesellschaft Altmark GmbH), hinder för en bestämmelse såsom artikel 10.3 i lagstiftningsdekret nr 504/1992, jämförd med artikel 2.18–20 i lag nr 662/1996 och artikel 3.1 i presidentdekret nr 144/2001, enligt vilken Poste Italiane SpA tilldelas befogenheten att ensidigt fastställa beloppet på den ”avgift” som bolaget tar ut av den koncessionshavare (betalningsombud) som har i uppgift att uppbära den kommunala fastighetsskatten, varvid denna avgift tillämpas i samband med varje förvaltningstransaktion som utförs på koncessionshavarens postgirokonto, mot bakgrund av att Poste Italiane SpA genom styrelsens beslut nr 57/1996 fastställde nämnda avgift till 100 lire för perioden mellan den 1 april 1997 och den 31 maj 2001 och att avgiften från och med den 1 juni 2001 fastställdes till 0,23 euro?

Utgör artikel 102 första stycket FEUF (tidigare artikel 86 i fördraget, senare artikel 82.1 EG), såsom den har tolkats av EU-domstolen (se domstolens dom av den 13 december 1991, C-18/88, GB-Inno-BM, dom av den 25 juni 1998, C-203/96, Chemische Afvalstoffen Dusseldorp BV, och dom av den 17 maj 2001, C-340/99, TNT TRACO SpA), hinder för bestämmelser såsom artikel 2.18–20 i lag nr 662/1996, artikel 3.1 i presidentdekret nr 144/2001 och artikel 10.3 i lagstiftningsdekret nr 504/1992, enligt vilka koncessionshavaren (betalningsombud) är skyldig att betala den ”avgift” som ensidigt har fastställts och/eller ändrats av Poste Italiane SpA, eftersom koncessionshavaren inte kan säga upp postgirokontot utan att därigenom åsidosätta skyldigheten enligt artikel 10.3 i lagstiftningsdekret nr 504/1992 och därmed sin förpliktelse att uppbära den kommunala fastighetsskatten för det lokala beskattningsorganets räkning?

____________