PERSONALDOMSTOLENS DOM

(första avdelningen)

den 7 juli 2009

Förenade målen F-99/07 och F-45/08

Marjorie Danielle Bernard

mot

Europeiska polisbyrån (Europol)

”Personalmål – Anställda vid Europol – Betygsättning – Utvärderingsrapport – Befordran – Behörighet hos den som har antagit akten – Upptagande till sakprövning – Återkallande av ett beslut – Avsaknad av klagomål”

Saken: Talan enligt artikel 40.3 i konventionen som utarbetats på grundval av artikel K.3 i Fördraget om Europeiska unionen om upprättandet av en europeisk polisbyrå (Europolkonventionen) och artikel 93.1 i tjänsteföreskrifterna för anställda vid Europol, i vilken Marjorie Danielle Bernard har yrkat följande: vad gäller mål F‑99/07, för det första, ogiltigförklaring av utvärderingsrapporterna av den 5 februari 2007 och den 25 juli 2007 liksom av beslutet att avslå hennes klagomål av den 26 juni 2007, och för det andra, att Europol ska förpliktas att dels bevilja klaganden en löneförhöjning från den 1 september 2006 jämte lagenlig ränta, dels betala henne ett skadestånd på 7 500 euro, och vad gäller mål F-45/08, ogiltigförklaring av utvärderingen av den 25 juli 2007 och det implicita beslutet att avslå hennes klagomål av den 23 oktober 2007, samt att Europol ska förpliktas betala skadestånd på 7 500 euro.

Avgörande: Utvärderingsrapporten av den 25 juli 2007 ogiltigförklaras. Europol förpliktas betala skadestånd till klaganden på 3 000 euro. Talan i mål F‑99/07, Bernard mot Europol, ogillas. Det saknas anledning att döma i mål F‑45/08, Bernard mot Europol. Europol ska ersätta rättegångskostnaderna i mål F‑45/08, Bernard mot Europol, och ska bära sina kostnader liksom fyra femtedelar av klagandens kostnader i mål F‑99/07, Bernard mot Europol. Klaganden ska bära en femtedel av sina rättegångskostnader i mål F‑99/07, Bernard mot Europol.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Anställda vid Europol – Befordran två gånger om året

(Tjänsteföreskrifterna för anställda vid Europol, artiklarna 28 och 29)

2.      Tjänstemän – Talan – Obegränsad behörighet – Tvister av ekonomisk art i den mening som avses i artikel 93 i tjänsteföreskrifterna för anställda vid Europol

(Tjänsteföreskrifterna för anställda vid Europol, artikel 93)

3.      Tjänstemän – Betygsättning – Europols interna bestämmelser om bedömning av anställda – Rättsverkningar

(Tjänsteföreskrifterna för anställda vid Europol, artiklarna 28 och 29)

4.      Tjänstemän – Betygsättning – Europols interna bestämmelser om bedömning av anställda – Åsidosättande

(Tjänsteföreskrifterna för anställda vid Europol, artiklarna 28 och 29)

5.      Tjänstemän – Betygsättning – Utvärderingsrapport – Skyldighet att fastställa mål – Räckvidd

6.      Tjänstemän – Talan – Skadeståndstalan – Ogiltigförklaring av den angripna akten som inte utgör en garanti för en lämplig ersättning för den ideella skadan

(Tjänsteföreskrifterna för anställda vid Europol, artikel 93)

1.      En utvärderingsrapport som inte upprättats av direktören för Europol, behörig att befordra anställda, utan av en värderingsman, behörig att värdera, kan på intet sätt, inte ens underförstått, betraktas som ett ursprungligt beslut om avslag på befordran, eftersom dessa båda typer av beslut har väsenskilda föremål och fattas av två olika myndigheter.

(se punkt 54)

Hänvisning till

Personaldomstolen den 11 september 2008, Spee mot Europol, F-121/06, REGP 2008, s. I‑A‑1‑0000 och s. II‑A‑1‑0000, punkt 40

2.      I tvister av ekonomisk art har personaldomstolen emellertid obegränsad behörighet enligt artikel 93 i tjänsteföreskrifterna för anställda vid Europol, vilket gör det möjligt för den att förplikta den svarande institutionen att betala ersättning av fastställda belopp och i förekommande fall därtill kommande dröjsmålsränta.

En begäran om utbetalning, jämte dröjsmålsränta, av en löneförhöjning, utgör inte ett yrkande om föreläggande utan ett yrkande av ekonomisk art.

(se punkterna 57 och 58)

Hänvisning till

Förstainstansrätten den 23 mars 2000, Rudolph mot kommissionen, T‑197/98, REGP 2000, s. I‑A‑55 och s. II‑241, punkterna 33 och 92

3.      En gemenskapsinstitutions beslut som meddelats samtliga tjänstemän och som har till syfte att säkerställa att berörda tjänstemän behandlas lika med avseende på betygsättning utgör ett internt direktiv och ska som sådant anses utgöra en vägledande förhållningsregel som förvaltningen har ålagt sig själv och som den inte kan avvika från utan att ange skälen därför utan att åsidosätta principen om likabehandling.

Riktlinjer om upprättandet av utvärderingsrapporter vid Europol utgör sådana interna direktiv. När ett internt direktiv således förskriver att utvärderingsrapporten ska upprättas och undertecknas av tjänstemannens närmaste överordnade, utgör det ett åsidosättande av detta direktiv när rapporten upprättas och undertecknas av värderingsmannen, särskilt som denne saknar denna behörighet.

Även om ett beslut som fattats av en obehörig myndighet enbart kan ogiltigförklaras, på grund av att myndigheten inte har beaktat reglerna om omfördelning av behörighet, när åsidosättandet har påverkat antingen en av de garantier som tjänstemännen ges i tjänsteföreskrifterna eller reglerna om god förvaltningssed vad gäller personaladministration, är syftet med riktlinjerna om förfarandet för karriärutveckling och om utvärdering av de anställda att institutionen erhåller så fullständiga och exakta periodiska uppgifter som möjlig om tjänstemännens utförande av sina arbetsuppgifter, och att säkerställa att utvärderingen upprättas av personer som bäst känner till tjänstemannens arbete och som härigenom på bästa sätt kan fastställa målen för denna tjänsteman. Dessa bestämmelser har således som syfte att bidra till en god förvaltning vad gäller personaladministration och att inte beakta dem kan i princip leda till att utvärderingsrapporten som upprättats och undertecknats av värderingsmannen ogiltigförklaras.

(se punkterna 79, 80, 83–85, 87 och 88)

Hänvisning till

Förstainstansrätten den 10 september 2003, McAuley mot rådet, T‑165/01, REGP 2003, s. I‑A‑193 och s. II‑963, punkt 44; den 13 juli 2006, Vounakis mot kommissionen, T‑165/04, REGP 2006, s. I‑A‑2‑155 och II‑A‑2‑735, punkterna 45–50

Personaldomstolen den 13 december 2007, Diomede Basili mot kommissionen, F‑108/06, REGP 2007, s. I‑A‑1‑0000 och s. II‑A‑1‑0000, punkterna 61 och 62

4.      I vissa fall kan administrationen avvika från reglerna i ett internt direktiv om detta kan motiveras objektivt. Den omständigheten att en tjänsteman vid Europol var direkt underställd tre olika överordnade under bedömningsperioden och att deras utvärdering kunde ifrågasättas, kan inte motivera att man i utvärderingsrapporten frångått punkt 8 i riktlinjerna om förfarandet för karriärutveckling och om utvärdering av de anställda, eftersom andra stycket i denna punkt reglerar just det fallet att en tjänsteman har olika överordnade under samma bedömningsperiod.

Att överordnade har gjort olika bedömningar av en tjänsteman motiverar inte heller ett åsidosättande av regeln i riktlinjerna enligt vilken det är tjänstemannens senaste överordnade som ska upprätta utvärderingsrapporten. Denna regel skulle annars berövas sin effekt.

I avsaknad av objektiva skäl till att avvika från riktlinjerna, ska en utvärderingsrapport som upprättats i strid med regeln i punkt 8 andra stycket i nämnda riktlinjer betraktas som upprättad av en obehörig myndighet.

(se punkterna 89–91 och 93)

Hänvisning till

Förstainstansrätten den 21 oktober 1998, Vicente-Nuñez mot kommissionen, T‑100/96, REGP 1998, s. I‑A‑591 och s. II‑1779, punkterna 67–76; ovannämnda målet McAuley mot rådet, punkt 45

Personaldomstolen den 9 juli 2008, Kuchta mot BCE, F‑89/07, REGP 2008, s. I‑A‑1‑0000 och II‑A‑1‑0000, punkterna 49–59

5.      Det följer av riktlinjerna om förfarandet för karriärutveckling och om utvärdering av de anställda, att Europol är skyldig att i slutet av varje bedömningsperiod fastställa nya mål för den anställde, vilka ska tjäna som underlag för upprättandet av utvärderingsrapporten för nästföljande period. En utvärderingsrapport som upprättats utan att tjänstemannen först har fått sådana mål fastställda för sig, är ogiltig.

(se punkterna 95, 96 och 100)

6.      Den ideella skada som en tjänsteman har orsakats av en mer eller mindre felaktig utvärderingsrapport, i förevarande fall genom att den har upprättats av en obehörig myndighet och utan att tjänstemannen har fått mål fastställda för sig, kan inte ersättas på ett lämpligt och tillräckligt sätt genom att denna akt ogiltigförklaras.

(se punkterna 104–106)

Hänvisning till

Förstainstansrätten den 30 september 2004, Ferrer de Moncada mot kommissionen, T‑16/03, REGP 2004, s. I‑A‑261 och II‑1163, punkt 68