Begäran om förhandsavgörande framställd av Lietuvos Aukščiausiasis Teismas (Litauen) den 4 februari 2019 – E.E.
(Mål C-80/19)
Rättegångsspråk: litauiska
Hänskjutande domstol
Lietuvos Aukščiausiasis Teismas
Parter i det nationella målet
Klagande: E.E.
Övriga parter: Kauno miesto 4-ojo notaro biuro notarė Virginija Jarienė, K.-D. E.
Tolkningsfrågor
1) Ska en sådan situation som den i förevarande mål – där en litauisk medborgare som eventuellt hade hemvist i en annan medlemsstat vid sin död, men i vart fall aldrig hade brutit banden med sitt hemland, och som före sin död bland annat hade upprättat ett testamente i Litauen och testamenterat alla sina tillgångar till sin arvtagare, en litauisk medborgare, och det när arvsförfarandet inleddes fastställdes att hela dödsboet bestod av fast egendom belägen endast i Litauen, och en medborgare i den andra medlemsstaten, som överlevde sin maka, i klara ordalag uttryckte sin avsikt att avstå från alla anspråk på den avlidnas dödsbo, inte deltog i domstolsförfarandena i Litauen och samtyckte till att domstolarna i Litauen skulle vara behöriga och litauisk rätt tillämpas – anses utgöra en situation med arv med gränsöverskridande verkan i den mening som avses i förordning nr 650/2012 och på vilken denna förordning ska tillämpas?
2) Ska en litauisk notarie, som inleder ett arvsärende, utfärdar ett arvsintyg och vidtar andra åtgärder som är nödvändiga för att arvtagaren ska kunna hävda sina rättigheter, anses utgöra en ”domstol” i den mening som avses i artikel 3.2 i förordning nr 650/20121 , med hänsyn till den omständigheten att notarier i sin verksamhet respekterar principerna om opartiskhet och oberoende, deras beslut är bindande för dem eller för rättsliga myndigheter och deras handlingar kan bli föremål för rättslig prövning?
3) Om fråga 2 besvaras jakande, ska då arvsintyg som utfärdas av litauiska notarier anses utgöra domar i den mening som avses i artikel 3.1 g i förordning nr 650/2012, och måste behörighet därför fastställas för att dessa ska kunna utfärdas?
4) Om fråga 2 besvaras nekande, ska då artiklarna 4 och 59 i förordning nr 650/2012 (tillsammans eller var för sig, men inte begränsat till dessa artiklar) tolkas på så sätt att de innebär att litauiska notarier har rätt att utfärda arvsintyg utan att följa allmänna behörighetsregler och att sådana intyg ska anses utgöra officiella handlingar som också ger upphov till rättsliga följder i andra medlemsstater?
5) Ska artikel 4 i förordning nr 650/2012 (eller andra bestämmelser i denna) tolkas på så sätt att den avlidne bara kan ha hemvist i en enda specifik medlemsstat?
6) Ska artiklarna 4, 5, 7 och 22 i förordning nr 650/2012 (tillsammans eller var för sig, men inte begränsat till dessa artiklar) tolkas och tillämpas på så sätt att det kan konstateras att de berörda parterna i förevarande mål, enligt de omständigheter som har angetts i fråga 1, avtalade om att domstolarna i Litauen skulle vara behöriga och att litauisk rätt skulle tillämpas?
____________
1 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 650/2012 av den 4 juli 2012 om behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt godkännande och verkställighet av officiella handlingar i samband med arv och om inrättandet av ett europeiskt arvsintyg (EUT L 201, 2012, s. 107).