Language of document : ECLI:EU:T:2016:150

Mål T‑100/15

Dextro Energy GmbH & Co. KG

mot

Europeiska kommissionen

”Konsumentskydd – Förordning (EG) nr 1924/2006 – Andra hälsopåståenden om livsmedel än sådana som avser minskad sjukdomsrisk och barns utveckling och hälsa – Icke-godkännande av vissa påståenden trots tillstyrkande av EFSA – Proportionalitet – Likabehandling – Motiveringsskyldighet”

Sammanfattning – Tribunalens dom (femte avdelningen) av den 16 mars 2016

1.      Tillnärmning av lagstiftning – Näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel – Förordning nr 1924/2006 – Andra hälsopåståenden om livsmedel än sådana som avser minskad sjukdomsrisk och barns utveckling och hälsa – Uppförande på förteckning över tillåtna påståenden – Yttrande från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet – Tvingande för kommissionen – Föreligger inte

(Europaparlamentets och rådets förordning nr 1924/2006, skäl 17 och artiklarna 6.1, 13.3, 16.3 och 18.3–5)

2.      Domstolsförfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav – Kortfattad framställning av grunderna för talan – Abstrakt redogörelse – Avvisning

(Domstolens stadga, artiklarna 21 första stycket och 53 första stycket; tribunalens rättegångsregler, artikel 44.1 c)

3.      Tillnärmning av lagstiftning – Näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel – Förordning nr 1924/2006 – Andra hälsopåståenden om livsmedel än sådana som avser minskad sjukdomsrisk och barns utveckling och hälsa – Uppförande på förteckning över tillåtna påståenden – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Gränser

(Europaparlamentets och rådets förordning nr 1924/2006, artikel 18.4)

4.      Tillnärmning av lagstiftning – Näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel – Förordning nr 1924/2006 – Andra hälsopåståenden om livsmedel än sådana som avser minskad sjukdomsrisk och barns utveckling och hälsa – Uppförande på förteckning över tillåtna påståenden – Bedömningskriterier – Beaktande av allmänt vedertagna närings- och hälsoprinciper – Tillåtet

(Europaparlamentets och rådets förordning nr 1924/2006, skälen 14 och 18 samt artikel 18.4)

5.      Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Beaktande av preciseringar som gjorts med avseende på en tillräcklig motivering under det administrativa förfarandet – Tillåtet

(Artikel 296 FEUF)

6.      Tillnärmning av lagstiftning – Näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel – Förordning nr 1924/2006 – Andra hälsopåståenden om livsmedel än sådana som avser minskad sjukdomsrisk och barns utveckling och hälsa – Påståenden avseende glukosens gynnsamma effekter för energiomsättningen – Yttrande från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet vari det fastställs att ett livsmedel måste vara en betydande källa till glukos för att kunna märkas med ett sådant påstående – Kommissionens beslut att inte godkänna påståendet i syfte att inte uppmuntra till intag av socker – Tillåtet

(Europaparlamentets och rådets förordning nr 1924/2006, skälen 10 och 19 samt artiklarna 13.3 och 18.4)

7.      Tillnärmning av lagstiftning – Näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel – Förordning nr 1924/2006 – Villkor för användning av nämnda påståenden – Förbud mot felaktiga, tvetydiga eller vilseledande påståenden – Omsättningskretsens bedömning av påståendena – Beaktande av tillverkarens avsikt – Omfattas inte

(Europaparlamentets och rådets förordning nr 1924/2006, skäl 16 och artikel 3 andra stycket a)

8.      EU-rätt – Principer – Proportionalitet – Räckvidd

(Artikel 5.4 FEU)

9.      Tillnärmning av lagstiftning – Näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel – Förordning nr 1924/2006 – Andra hälsopåståenden om livsmedel än sådana som avser minskad sjukdomsrisk och barns utveckling och hälsa – Uppförande på förteckning över tillåtna påståenden – Tillämpning av rättspraxis avseende lämplig märkning i stället för ett reklamförbud i syfte att skydda konsumenterna – Föreligger inte

(Artikel 95 EG; artikel 114.3 FEUF och artikel 168.1 FEUF; Europaparlamentets och rådets förordning nr 1924/2006, artikel 18.4; kommissionens förordning nr 2015/8)

10.    Tillnärmning av lagstiftning – Näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel – Förordning nr 1924/2006 – Andra hälsopåståenden om livsmedel än sådana som avser minskad sjukdomsrisk och barns utveckling och hälsa – Underlåtelse att godkänna ett hälsopåstående avseende glukosens gynnsamma effekter för energiomsättningen – Oproportionerlig begränsning av rätten till frihet och säkerhet samt av näringsfriheten– Föreligger inte

(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artiklarna 6 och 16; Europaparlamentets och rådets förordning nr 1924/2006, artiklarna 1.2 och 18.4)

11.    Domstolsförfarande – Åberopande av nya grunder under rättegången – Grund som åberopats för första gången i samband med repliken – Avvisning

(Tribunalens rättegångsregler, artikel 48.2 första stycket)

12.    EU-rätt – Principer – Likabehandling – Begrepp

13.    Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Förordning varigenom ett hälsopåstående avseende livsmedel inte godkänns

(Artikel 296 andra stycket FEUF; kommissionens förordning nr 2015/8)

1.      Det finns inget stöd för slutsatsen att kommissionen är skyldig att föra upp hälsopåståenden som är föremål för en ansökan om uppförande på den förteckning över de tillåtna påståenden som avses i artikel 13.3 i förordning nr 1924/2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel enbart på grund av att EFSA har avgett ett positivt yttrande. Även om vetenskapliga belägg enligt skäl 17 i förordning nr 1924/2006 är den viktigaste aspekten att beakta vid användningen av hälsopåståenden, ankommer det på kommissionen att vid beslut enligt artikel 18.4 i förordning nr 1924/2006 även ta hänsyn till alla tillämpliga bestämmelser i unionslagstiftningen och andra berättigade faktorer som hade betydelse för den aktuella frågan. Att kommissionen inte är skyldig att följa EFSA:s beslut styrks för övrigt genom artikel 18.5 i förordning nr 1924/2006, av vilken följer att ett hälsopåstående kan godkännas om EFSA avger ett yttrande som inte stöder att detta påstående förs upp på den förteckning som avses i artikel 13.3 i förordningen.

EFSA:s prövning är begränsad. Det följer av artikel 18.3 andra stycket i förordning nr 1924/2006, jämförd med artikel 16.3 i samma förordning, att EFSA för att utarbeta sitt yttrande endast ska kontrollera att hälsopåståendet kan styrkas med vetenskaplig dokumentation och att hälsopåståendets formulering uppfyller de kriterier som fastställs i förordning nr 1924/2006. I materiellt hänseende ska EFSA i synnerhet försäkra sig om att påståendena vilar på och kan styrkas med hjälp av allmänt vedertagen vetenskaplig dokumentation, i enlighet med artikel 6.1 i nämnda förordning.

(se punkterna 25 och 39)

2.      Se domen.

(se punkterna 29 och 92)

3.      När kommissionen prövar en ansökan om godkännande av ett hälsopåstående mot bakgrund av artikel 18.4 i förordning nr 1924/2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel, ska den ges ett stort utrymme för skönsmässig bedömning inom ett område som för kommissionens del innebär att den ställs inför val av politisk, ekonomisk och social art och ska göra komplicerade bedömningar. Unionsdomstolens prövning ska därför begränsas till en kontroll av att unionens institutioner vid denna skönsmässiga bedömning inte har gjort sig skyldiga till uppenbara fel eller maktmissbruk, eller uppenbart har överskridit gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning. Bedömningen av vetenskapliga och tekniska sakomständigheter ankommer enligt fördraget uteslutande på institutionerna, och unionsdomstolen får därför inte ersätta deras bedömning av sådana sakomständigheter med sin egen bedömning.

Vidare vad gäller proportionalitetsbedömningen, kan lagenligheten av en åtgärd som vidtagits på detta område endast påverkas om det är uppenbart att åtgärden inte är ändamålsenlig i förhållande till det mål som den behöriga institutionen söker uppnå. De behöriga myndigheternas utrymme för skönsmässig bedömning vid avvägningen mellan yttrandefriheten och målet att skydda hälsan beror på vilket mål som motiverar begränsningen av denna rättighet och på vilket slags verksamhet som är i fråga. Det finns även skäl att medge att kommissionen har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det specifikt gäller en situation där yttrandefriheten används i kommersiellt syfte, exempelvis i reklambudskap.

(se punkterna 30, 31, 80 och 81)

4.      Det kan inte på ett giltigt sätt bestridas att de allmänt vedertagna närings- och hälsoprinciper som kommissionen tagit hänsyn till utgör en berättigad faktor som har betydelse för att avgöra om de aktuella hälsopåståendena kan godkännas med stöd av förordning nr 1924/2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel. Hänsyn togs nämligen till dessa principer för att garantera konsumenterna en hög skyddsnivå. De allmänt vedertagna närings- och hälsoprincipernas betydelse för prövningen av frågan huruvida ett hälsopåstående kan godkännas har för övrigt understrukits klart och tydligt av unionslagstiftaren i skäl 18 i förordning nr 1924/2006, enligt vilket ett hälsopåstående inte bör göras om det är oförenligt med dessa principer.

(se punkt 34)

5.      Se domen.

(se punkt 46)

6.      Inom ramen för en ansökan om uppförande på den förteckning över de tillåtna påståenden som avses i artikel 13.3 i förordning nr 1924/2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel, när Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) yttrar sig angående ett livsmedel, som måste vara en betydande källa till glukos för att kunna märkas med dessa påståenden, begick kommissionen inte något fel när den ansåg att de aktuella hälsopåståendena skulle uppmuntra till intag av sockerarter. Såsom fastställs i skäl 10 i förordning nr 1924/2006 kan konsumenterna tro att livsmedel som saluförs med påståenden har näringsmässiga, fysiologiska eller andra hälsorelaterade fördelar jämfört med liknande eller andra produkter till vilka sådana näringsämnen och andra ämnen inte tillsatts. Detta kan uppmuntra konsumenterna att göra val som direkt påverkar deras totala intag av enskilda näringsämnen eller andra ämnen på ett sätt som skulle strida mot vetenskapliga rekommendationer. Såsom följer av skäl 19 i förordning nr 1924/2006 ger närings- eller hälsopåståenden på livsmedel dessa livsmedel en positiv image.

(se punkt 55)

7.      I artikel 3 andra stycket a i förordning nr 1924/2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel, vilken ingår i kapitel II i förordningen om allmänna principer, anges att närings- och hälsopåståenden inte får vara felaktiga, tvetydiga eller vilseledande. Det följer av skäl 16 i förordning nr 1924/2006 att det, för att avgöra huruvida ett påstående är vilseledande eller inte, finns skäl att grunda sig på de förväntningar en normalt informerad samt skäligen uppmärksam och medveten genomsnittskonsument har.

Hälsopåståenden anses vara ofullständiga och således tvetydiga eller vilseledande när de riktar uppmärksamheten mot en viss egenskap, att glukos förbättrar energiomsättningen, samtidigt som de inte alls berör den omständigheten att riskerna med intag av sockerarter, oberoende av att energiomsättningen förbättras, inte alls undanröjs eller ens begränsas. Genom att enbart rikta uppmärksamheten mot de gynnsamma effekterna för energiomsättningen kan de aktuella hälsopåståendena uppmuntra konsumenterna till intag av sockerarter och i slutändan öka riskerna för konsumenternas hälsa med ett för högt intag av sockerarter. Vidare saknar det betydelse om tillverkaren kände till de nationella och internationella myndigheternas rekommendationer om ett minskat intag av sockerarter vid fastställelsen av om de aktuella hälsopåståendena var tvetydiga eller vilseledande. Att ett påstående är vilseledande, i den mening som avses i artikel 3 andra stycket a i förordning nr 1924/2006, kan på samma sätt fastställas oavsett om tillverkaren hade kännedom om att påståendet var vilseledande eller handlade uppsåtligt.

(se punkterna 65, 66, 68 och 71)

8.      Se domen.

(se punkt 79)

9.      Det följer visserligen av rättspraxis att konsumentskyddet i händelse av ett oinskränkt nationellt reklamförbud skulle kunna garanteras tillräckligt genom en lämplig märkningsskyldighet, exempelvis en märkning som tydliggör vad konsumenterna erbjuds. Denna rättspraxis rör emellertid nationella åtgärder som inte har harmoniserats. Det förhåller sig på annat sätt vad beträffar en förordning från kommissionen enligt vilken vissa hälsopåståenden avseende livsmedel inte godkänns, vars rättsliga grund är artikel 18.4 i förordning nr 1924/2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel. Den förordningen vilar i sin tur på artikel 95 EG, enligt vilken lagstiftaren ska besluta om åtgärder för tillnärmning av sådana bestämmelser i lagar och andra författningar i medlemsstaterna som syftar till att inrätta och upprätthålla en fungerande inre marknad. I artikel 168.1 första stycket FEUF föreskrivs att en hög hälsoskyddsnivå för människor ska säkerställas vid utformning och genomförande av all unionspolitik och alla unionsåtgärder. I artikel 95.3 EG och i artikel 114.3 FEUF föreskrivs uttryckligen att en hög hälsoskyddsnivå för människor ska säkerställas vid den harmonisering som genomförs.

(se punkterna 89 och 90)

10.    Kommissionens förbud mot hälsopåståenden som hänför sig till glukosens gynnsamma effekter för energiomsättningen med stöd av artikel 18.4 i förordning nr 1924/2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel innebär visserligen vissa begränsningar av sökandens näringsverksamhet, men detta rör endast ett specifikt angivet område. De anförda friheterna garanteras på de mest avgörande områdena. Nämnda förordning innehåller nämligen inte något förbud mot att tillverka och saluföra eller göra reklam för sökandens produkter, utan innebär endast, enligt artikel 1.2 i förordning nr 1924/2006, att märkning och reklam regleras för de aktuella livsmedlen. Syftet är att skydda folkhälsan, och det är ett mål av allmänintresse som i förekommande fall kan motivera att det görs inskränkningar i en grundläggande frihet. Kommissionens beslut att inte godkänna de aktuella hälsopåståendena påverkar således inte kärnan i de rättigheter som medges i artiklarna 6 och 16 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och ska således anses uppfylla kravet att sammanjämka de olika grundläggande rättigheter som är i fråga och att göra en rimlig avvägning mellan dem.

(se punkt 93)

11.    Se domen.

(se punkt 95)

12.    Se domen.

(se punkt 99)

13.    Se domen.

(se punkterna 123–125)