Language of document : ECLI:EU:F:2014:189

BESLUT AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(andra avdelningen)

10 juli 2014

Mål F‑22/13

Mátyás Tamás Mészáros

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Uttagningsprov – Meddelande om uttagningsprov EPSO/AD/207/11 – Sökande som förts upp på förteckningen över godkända sökande – Tillsättningsmyndighetens kontroll av huruvida kraven för att få delta i ett uttagningsprov i lönegrad AD 7 är uppfyllda – Yrkeserfarenhet som understiger minimikravet – Uttagningskommittén har gjort en uppenbart oriktig bedömning – Uttagningskommitténs återkallande av ett anställningserbjudande – Tillsättningsmyndighetens normbundna behörighet”

Saken:      Talan väckt med stöd av artikel 270 FEUF, vilken är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, genom vilken Mátyás Támas Mészáros yrkat ogiltigförklaring av det beslut som fattats av tillsättningsmyndighetens vid Europeiska kommissionen (nedan kallad tillsättningsmyndigheten) den 26 september 2012, att inte anställa honom vid Europeiska unionens statistikkontor (Eurostat) från den förteckning över godkända sökande som utarbetats i samband med uttagningsprov EPSO/AD/207/11 och meddela honom att en kommentar skulle införas i Europeiska rekryteringsbyråns (EPSO) databas, i syfte att upplysa Europeiska unionens institutioner att han inte uppfyllde det minimikrav på yrkeserfarenhet som angavs i meddelandet om uttagningsprov för att kunna anställas som handläggare (AD) i lönegrad AD 7 på grundval av detta uttagningsprov.

Avgörande:      Talan ogillas, eftersom den är uppenbart ogrundad. Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostander och ersätta Mátyás Támas Mészáros rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Uttagningsprov – Uttagningskommitté – Upprättande av en förteckning över godkända sökande – Tillsättningskommitténs kontroll av lagenligheten – Konstaterande av att det gjorts en uppenbart oriktig bedömning – Konsekvens – Vägran att anställa en godkänd sökande

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 30 och bilaga III, artikel 5)

2.      Tjänstemän – Uttagningsprov – Uttagningsförfarande som bygger på meriter och prov – Villkor för deltagande – Arbetslivserfarenhet – Begrepp – Studieperioder – Omfattas inte – Yrkesutövning såsom egenföretagare eller inom fria yrken – Omfattas – Villkor

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga III, artikel 5)

3.      Tjänstemän – Uttagningsprov – Villkor för deltagande – Anges i meddelandet om uttagningsprov – Minimikrav på yrkeserfarenhet – Kravet ska förstås som yrkeserfarenhet som, i fråga om arbetstid, motsvarar heltid

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 5.3)

4.      Talan väckt av tjänstemän – Rättsakt som går någon emot – Begrepp – Anställningserbjudande – Förberedande rättsakt – Omfattas inte

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

5.      Tjänstemän – Uttagningsprov – Organisation – Två olika med varandra sammanbundna uttagningsprov för rekrytering i olika lönergrader – Möjlighet att överföra en godkänd sökande i ett uttagningsprov i en högre lönegrad till ett uttagningsprov i en lägre lönergrad utan att vederbörande har skrivit proven för anställning i den lägre lönegraden – Inte möjligt

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 31.1)

1.      Även om tillsättningsmyndigheten inte kan påverka uttagningskommitténs arbete på grund av dennas oberoende, är den skyldig att inom ramen för sina egna befogenheter fatta beslut som inte är rättsstridiga. Tillsättningsmyndigheten är således inte bunden av uttagningskommittéers beslut vars rättsstridigheter kan få återverkningar på tillsättningsmyndighetens egna beslut. Det är därför denna myndighet är skyldig att, innan den anställer en person som tjänsteman, kontrollera att han eller hon uppfyller kraven för detta. För det fall uttagningskommittén felaktigt har gett en sökande tillträde till uttagningsprovet och därefter fört upp densamme på förteckningen över godkända sökande ska tillsättningsmyndigheten vägra att tillsätta denna sökande genom ett motiverat beslut som gör det möjligt för unionsdomstolen att avgöra om beslutet är välgrundat.

Nämnda myndighet ska därför, när den kontrollerar att uttagningskommittén har fattat ett giltigt beslut, endast kontrollera att den inte har begått ett uppenbart fel inom ramen för sitt bedömningsutrymme. Om tillsättningsmyndigheten anser att beslutet att låta en sökande delta i uttagningsprovet är rättsstridigt ska den således vägra att, såsom provanställd tjänsteman, anställa den person vars namn har uppförts på förteckningen över godkända sökande på grund av ett uppenbart fel, utan att för den skull ha möjlighet att be uttagningskommittén ändra denna förteckning, eftersom detta utgör inblandning får myndighetens sida i uttagningskommittén arbete, vilket är skulle innebära en kränkning av dess oberoende.

En bedömning kan härvid anses uppenbart oriktig enbart när den lätt kan upptäckas mot bakgrund av de kriterier som lagstiftaren har avsett att uppställa för administrationens vittgående beslutsbefogenheter. I syfte att fastställa att ett uppenbart fel har begått vid bedömningen av de omständigheter som motiverar en ogiltigförklaring av beslutet är det nödvändigt att visa att den bedömning som gjorts i det omtvistade beslutet inte är rimlig. Med andra ord kan det inte föreligga ett uppenbart fel om den ifrågasatta bedömningen kan bedömas som sann eller rimlig.

(se punkterna 48‒50 och 52)

Hänvisning till

Domstolen: dom Schwiering/revisionsrätten, 142/85, EU:C:1986:405, punkterna 19 och 20; dom parlamentet/Hanning, C‑345/90 P, EU:C:1992:79, punkt 22

Förstainstansrätten: dom Luxem/kommissionen, T‑306/04, EU:T:2005:326, punkterna 22 och 24

Personaldomstolen: dom Pascual-García/kommissionen, F‑145/06, EU:F:2008:65, punkt 55; dom Eklund/kommissionen, F‑57/11, EU:F:2012:145, punkterna 49–51

2.      Förutom när det i meddelandet om uttagningsprovet anges annat utgör inte studieperioder perioder som kan beaktas som yrkeserfarenhet som erhållits efter examen, och detta gäller oberoende av på vilken nivå dessa studier har bedrivits, eftersom studier leder till kunskaper men inte skicklighet.

Perioder under vilka sökanden har bedrivit studier parallellt med ett arbete kan beaktas, men det påpekas att det i en sådan situation är arbetet som räknas såsom yrkeserfarenhet utan att de studier som samtidigt bedrivits, marginellt eller indirekt, hindrar att yrkeserfarenheten beaktas.

Vad gäller verksamhet som bedrivits såsom egenföretagare eller inom fria yrken kan en enkel hänvisning till akademiska publikationer absolut inte betraktas som ett bevis på yrkeserfarenhet. För sådan yrkesverksamhet som egenföretagare kan fakturor eller beställningssedlar som i detalj beskriver de uppgifter som utförts eller någon annan relevant officiell styrkande handling godtas som bevis.

(se punkterna 57‒59)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: dom Wolf/kommissionen, T‑101/96, EU:T:1997:171, punkt 71

Personaldomstolen: dom Pascual-García/kommissionen, EU:F:2008:65, punkt 66; dom Eklund/kommissionen, EU:F:2012:145, punkt 54

3.      Vid bedömningen av en sökandes arbetslivserfarenhet i förhållande till det minimikrav som fastställts i meddelandet om uttagningsprov som villkor för att få delta i provet, ska uttagningskommittén inte beakta en period under i vilken sökanden har arbetat deltid hos en arbetsgivare annat än i effektiv tid på heltid.

(se punkt 64)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: dom Giulietti/kommissionen, T‑293/03, EU:T:2006:37, punkt 71

Personaldomstolen: dom Klopfer/kommissionen, F‑118/05, EU:F:2006:137, punkt 35

4.      Ett anställningserbjudande till en sökande i syfte att utnämna honom eller henne som provanställd tjänsteman utgör en förberedande rättsakt, det vill säga en avsiktsförklaring åtföljd, i förekommande fall, av en begäran om upplysningar och skapar således inga rättigheter.

(se punkt 73)

Hänvisning till

Personaldomstolen: dom Eklund/kommissionen, EU:F:2012:145, punkt 66

5.      Vad beträffar de två uttagningsförfaranden som löpt parallellt för rekrytering i olika lönegrader, är innehållet i de prov som Europeiska rekryteringsbyrån (EPSO) med nödvändighet anpassat till den grad i vilken personen söker, på så sätt att det inte är möjligt att, utan att åsidosätta principen om likabehandling, förutsätta att en sökande som godkänts på proven i ett uttagningsförfarande för anställning som tjänsteman i en högre lönegrad med nödvändighet skulle ha klarat proven i ett annat uttagningsförfarande i en lägre lönegrad. Under dessa omständigheter kan en sökande i ett uttagningsförfarande inte utan att reglerna åsidosätts överföras till ett annat uttagningsförfarande annat än innan proven i det uttagningsförfarande som sökanden överförts till har ägt rum. Myndigheten begår således inget fel när den anser en sökande som har klarat uttagningsproven för rekrytering i lönegrad AD 7 inte automatiskt kan överföras till uttagningsförfarandet i lönegrad AD 5, även om det motsvarar en lägre lönegrad, eftersom sökanden faktiskt inte har deltagit i uttagningsproven i lönegrad AD 5.

(se punkt 76)

Hänvisning till

Personaldomstolen: dom Demeneix/kommissionen, F‑96/12, EU:F:2013:52, punkt 64