BESLUT AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(ensamdomare)

den 18 december 2015

Mål F-128/11

Carlo De Nicola

mot

Europeiska investeringsbanken (EIB)

”Personalmål – EIB:s personal – Bedömning – Bedömningsrapport för år 2010 – Bestridande – Interna förfaranden – Villkor – Återkallande – Talan – Berättigat intresse av att få saken prövad – Föreligger inte – Skälig tidsfrist – Underlåtenhet att iaktta – Uppenbart att talan ska avvisas”

Saken:      Talan, väckt med stöd av artikel 270 FEUF, genom vilken Carlo De Nicola har yrkat följande: För det första, ogiltigförklaring av det e-postmeddelande som sekretariatet för Europeiska investeringsbankens (nedan kallad EIB eller banken) överklagandekommitté skickade till honom den 4 juli 2011 med anmodan om att han skulle beriktiga det klagomål han den 26 mars 2011 anfört mot bedömningsrapporten avseende honom för år 2010 samt ogiltigförklaring av det e-postmeddelande som nämnda sekretariat skickat den 12 augusti 2011 med angivande av att överklagandekommittén hade noterat att han frånföll sina yrkanden i förfarandet vid överklagandekommittén, för det andra, ogiltigförklaring av beslutet av EIB:s ordförande av den 6 september 2011 om avslag på sökandens begäran om att ett medlingsförfarande skulle inledas med avseende på hans bedömningsrapport för år 2010, för det tredje, ogiltigförklaring av riktlinjerna för bedömningsförfarandet avseende bankens personal för år 2010, för det fjärde, ogiltigförklaring av bedömningsrapporten för år 2010, för det femte ogiltigförklaring av samtliga därtill hörande, efterföljande och föregående akter, inbegripet befordringsbesluten avseende år 2010 och slutligen, för det sjätte, ersättning från banken för den ekonomiska och ideella skada som är en följd av bedömningsrapporten för år 2010, samt ersättning för rättegångskostnaderna, ränta och försämring av penningvärdet vad gäller de utdömda beloppen.

Avgörande:      Talant avvisas, eftersom det är uppenbart att den inte kan prövas i sak. Carlo De Nicola ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska investeringsbanken.

Innehåll

1.      Talan väckt av tjänstemän – Europeiska investeringsbankens personal – Bedömning – Bestridande – Överklagandekommitté och medlingsförfarande – Frivillig karaktär – Möjlighet att tillämpa båda förfarandena i fråga om samma bedömningsrapport – Gränser

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91; Europeiska investeringsbankens personalföreskrifter, artiklarna 22 och 41)

2.      Talan väckt av tjänstemän – Europeiska investeringsbankens personal – Tidsfrister – Krav på en skälig frist– Tvister rörande utvärdering av personalen – Den tidpunkt då fristen börjar löpa

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91; Europeiska investeringsbankens personalföreskrifter, artiklarna 22 och 41)

1.      Enligt Europeiska investeringsbankens personalföreskrifter har personalen rätt att – på frivillig väg innan de väcker talan vid domstol – begära att ett ad hoc-förfarande, såsom förfarandet vid överklagandekommittén, ska inledas i syfte att ett opartiskt organ utanför den anställdes avdelning prövar huruvida den anställdes bedömningsrapport är lagenlig och i förekommande fall även ändrar rapporten. Överklagandekommittén kan nämligen helt och hållet ersätta utvärderarens bedömning med sin egen bedömning.

Det andra förfarande som bankens personal kan använda sig av i syfte att bestrida en akt som går dem emot är det medlingsförfarande som föreskrivs och regleras i artikel 41 i personalföreskrifterna,

Dessa båda fakultativa förfaranden är inte alternativa, det vill säga det ena utesluter inte det andra, och den anställde kan till och med inleda dem båda samtidigt eller fristående från varandra,

Dessa fakultativa förfaranden för internt bestridande inom banken får dock inte tillämpas på ett sätt som utgör missbruk och som medför att rättssäkerhetsprincipen inte iakttas. Den principen utgör nämligen en grundläggande garanti i fråga om administrativa akter som kan ha rättsverkningar gentemot de personer som de riktar sig till.

(se punkterna 85–88)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: dom 23 februari 2001, De Nicola/EIB, T-7/98, T-208/98 och T-109/99, EU:T:2001:69, punkt 96

2.      I likhet med andra unionstjänstemän har anställda vid Europeiska investeringsbanken i tvister mellan dem och deras administration rätt till en prövning i två instanser av lagligheten av administrativa akter som går dem emot. De kan direkt väcka talan i första instans vid personaldomstolen och dess avgörande kan överklagas till tribunalen. Ett överklagande är emellertid begränsat till att avse rättsfrågor. Slutligen kan domen i målet om överklagande bli föremål för omprövning. Omprövningsförfarandet kan emellertid endast inledas på domstolens initiativ och omfattas av domstolens exklusiva behörighet och är således inte något som parterna råder över. Möjligheten att domstolen omprövar en dom från tribunalen i ett mål om överklagande utgör dock ytterligare en garanti vid kontrollen av den aktuella administrativa aktens laglighet som gagnar parterna.

Vad gäller rättssäkerhetsprincipen finns det däremot varken i unionens primärrättsliga bestämmelser om banken eller i bankens personalföreskrifter några bestämmelser som motsvarar artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifter för tjänstemän vid Europeiska unionen i vilka det fastställs sådana tvingande tidsfrister för att väcka talan vid unionsdomstolen mot av banken antagna akter som går någon emot som innebär att det, när fristerna löpt, i princip kan anses att den aktuella akten blivit slutgiltig.

I fråga om tvister mellan banken och en av dess anställda rörande utvärdering av personalen ska det härvidlag anses att en frist för att väcka talan vid personaldomstolen på över åtta månader, som börjar löpa den dag då den anställde underrättas om akten, är skälig. Detta gäller emellertid under förutsättning, för det första, att den anställde har inlett ett eventuellt förfarande vid överklagandekommittén inom skälig tid och/eller, för det andra, att vederbörande har framställt en eventuell begäran om medling likaså inom skälig tid, vilket ska bedömas utifrån samtliga omständigheter in det enskilda fallet.

(se punkterna 89–91)

Hänvisning till

Tribunalen: dom 16 september 2013, De Nicola/BEI, T-264/11 P, EU:T:2013:461, punkt 52