Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal du travail de Nivelles (Belgien) den 27 februari 2020 – SD mot Habitations sociales du Roman Païs SCRL, TE, i egenskap av konkursförvaltare för Régie des Quartiers de Tubize ASBL
(Mål C-104/20)
Rättegångsspråk: franska
Hänskjutande domstol
Tribunal du travail de Nivelles
Parter i det nationella målet
Kärande: SD
Svarande: Habitations sociales du Roman Païs SCRL, TE, i egenskap av konkursförvaltare för Régie des Quartiers de Tubize ASBL
Tolkningsfrågan
Ska artiklarna 3, 5 och 6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden,1 jämförda med artikel 31.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt artikel 4.1, artikel 11.3 och artikel 16.3 i rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet2 – i den del de utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning som inte innebär att arbetsgivare är skyldiga att inrätta ett system som gör det möjligt att beräkna den dagliga arbetstiden för varje arbetstagare (dom C-55/18) – tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning– i förevarande fall artikel 1315 i den belgiska civillagen enligt vilken den som kräver fullgörande av en skyldighet ska bevisa att skyldigheten föreligger – som inte föreskriver att bevisbördan ska kastas om när arbetstagaren anger att den normala arbetstiden har överskridits, i fall då
samma nationella lagstiftning, i förevarande fall den belgiska lagstiftningen, inte innebär att arbetsgivare är skyldiga att inrätta ett tillförlitligt system som gör det möjligt att beräkna den dagliga arbetstiden för varje arbetstagare,
och arbetsgivaren inte självmant har inrättat ett sådant system,
och därmed försätter arbetstagaren i en situation där det är materiellt omöjligt att visa att arbetstiden har överskridits?
____________
1 EUT L 299, 2003, s. 9.
2 EGT L 183, 1989, s. 1 ; svensk specialutgåva, område 5, volym 4, s. 146.