DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(tredje avdelningen)

17 september 2014

Mål F‑12/13

CQ

mot

Europaparlamentet

”Personalmål – Tillfälligt anställda – Anställda konferenstolkar – Artikel 90 i anställningsvillkoren för övriga anställda – Mobbning – Artikel 12a i tjänsteföreskrifterna – Interna regler för den rådgivande kommittén för handläggning av klagomål om trakasserier och förebyggande av trakasserier på arbetsplatsen – Sekretess för kommitténs arbete – Uppenbart oriktiga bedömningar”

Saken:      Talan som har väckts med stöd av artikel 270 FEUF, vilken är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, genom vilken CQ yrkar ogiltigförklaring av det beslut som den myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal för Europaparlamentet (anställningsmyndigheten) antog den 8 maj 2012, i vilket det i enlighet med utlåtandet från rådgivande kommittén för handläggning av klagomål om trakasserier och förebyggande av trakasserier på arbetsplatsen (nedan kallad ”kommittén mot mobbning” eller ”kommittén”) slogs fast att sökanden inte i tjänsten som tillfälligt anställd har utsatts för mobbning av enhetschefen.

Avgörande:      Talan ogillas. CQ ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europaparlamentets rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Anställda konferenstolkar – Regler enligt tjänsteföreskrifterna – Kontraktsanställda för övriga uppgifter

(Anställningsvillkor för övriga anställda, artikel 3b och 90)

2.      Tjänstemän – Mobbning – Begrepp – Beteende som är ägnat att misskreditera den berörde eller försämra dennes arbetsförhållanden – Krav på upprepat beteende – Krav på att beteendet är avsiktligt – Räckvidd – Krav på att mobbaren har uppsåt att kränka föreligger inte

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 12a.3)

3.      Tjänstemän – Ledighet – Årlig ledighet – Semesteransökningar – Frist för administrationens handläggning – Föreligger inte

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 57 första stycket)

4.      Tjänstemän – Mobbning – Begrepp – Försening i handläggningen av ansökningarna om årlig semester – Omfattas inte – Villkor

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 12a.3)

5.      Tjänstemän – Rättigheter och skyldigheter – Deltagande i språkkurser i tjänstens intresse – Skyldigheter vid frånvaro

6.      Tjänstemän – Administrationens biståndsskyldighet – Verkställande vad avser mobbning – Intern utredning avseende påstådd mobbning – Förfarande – Ett andra hörande som beviljats den part som klagomålet gäller – Åsidosättande av rätten till försvar – Föreligger inte

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 12a.3)

1.      Europaparlamentets anställning av en konferenstolk med stöd av artikel 90 i anställningsvillkoren för övriga anställda, innebär med nödvändighet att han eller hon erhåller ställning som kontraktsanställd, och närmare bestämt, kontraktsanställd i den mening som avses i artikel 3b i anställningsvillkoren för övriga anställda, eftersom artikel 90 i detta regelverk ingår i kapitel 5 – som har rubriken ”Särskilda bestämmelser för sådana kontraktsanställda som avses i artikel 3b” – i avdelning IV i anställningsvillkoren för övriga anställda.

(se punkt 74)

Hänvisning till

Personaldomstolen: dom Cantisani/kommissionen, F‑71/10, EU:F:2012:71 punkt 60

2.      I artikel 12a.3 i tjänsteföreskrifterna definieras mobbning som ”olämpligt uppträdande” vilket föreligger när två kumulativa förutsättningar är uppfyllda. Det första villkoret är att det ska föreligga beteenden, uttalade eller skrivna ord, gester eller andra handlingar som är ”av en viss varaktighet, upprepat eller systematiskt”– vilket innebär att mobbning ska förstås som en process som med nödvändighet äger rum över tiden och förutsätter upprepat eller varaktigt uppträdande – och som är avsiktliga. Det andra kumulativa villkoret är att dessa beteenden, uttalade eller skrivna ord, gester eller andra handlingar har varit kränkande för en persons självkänsla, värdighet eller fysiska eller psykiska integritet. Det förhållandet att adjektivet ”avsiktligt” rör det första villkoret och inte det andra föranleder två slutsatser. Den första är att de beteenden, uttalade eller skrivna ord, gester eller andra handlingar som avses i den artikeln ska vara avsiktliga, vilket medför att uppträdande som sker av våda utesluts från bestämmelsens tillämpningsområde. Den andra är att det däremot inte krävs att dessa beteenden, uttalade eller skrivna ord, gester eller andra handlingar skett i avsikt att vara kränkande för en persons självkänsla, värdighet eller fysiska eller psykiska integritet. Det är tillräckligt att dessa åtgärder, så snart de vidtagits avsiktligt, objektivt sett medfört sådana konsekvenser.

Slutligen framgår det enligt artikel 12a.3 i tjänsteföreskrifterna att uppträdandet måste vara olämpligt för att anses utgöra mobbning, vilket innebär att det ifrågasatta uppträdandet måste vara en tillräcklig objektiv realitet, det vill säga att en opartisk, förnuftig och normalt känslig betraktare i samma situation skulle anse att uppträdandet gick över gränsen och var klandervärt.

(se punkterna 76–78)

Hänvisning till

Personaldomstolen: dom Q/kommissionen, F‑52/05, EU:F:2008:161, punkterna 134 och 135, som inte ogiltigförklarades på denna punkt genom dom kommissionen/Q, T‑80/09 P, EU:T:2011:347; dom Skareby/kommissionen, F‑42/10, EU:F:2012:64, punkt 65; ovannämnda målet Cantisani/kommissionen, F‑71/10, EU:F:2012:71, punkt 89

3.      Även om en tjänsteman enligt artikel 57 första stycket i tjänsteföreskrifterna ska ha rätt till en årlig ledighet på minst 24 men högst 30 arbetsdagar, innehåller denna bestämmelse dock inte någon ordentlig tidsfrist för administrationens handläggning av tjänstemännens och de övriga anställdas ansökningar om semester.

(se punkt 112)

4.      Vad gäller mobbning som tar sig uttryck i samband handläggningen av ansökningar om årlig ledighet kan en eventuell försening med att godkänna en ansökning om årlig ledighet inte läggas hierarkin till last när ansvaret för förseningen kan tillskrivas en annan enhet och när ansökan i vart fall handläggs inom rimlig tid. Så är fallet om den berörde erhåller bekräftelse av beviljandet två veckor före den begärda perioden.

Vidare är en påminnelse från en enhetschef om att ansökningarna om ledighet måste ges in minst fem arbetsdagar före den begärda ledigheten inte i sig något klandervärt betraktat med utgångspunkt i behovet av en välfungerande tjänst.

När det gäller en påminnelse från en enhetschef riktad till en anställd om att den sistnämnde måste använda de återstående dagarna av den årliga ledigheten innan hans eller hennes anställningsavtal som tillfälligt anställd löper ut, är inte heller detta klandervärt i sig. Tvärtom förutsätter en god personaladministration nämligen att man ser till att medarbetarna anmäler och använder sin årliga ledighet för att undvika en överflyttning till kommande år eller utbetalning av ersättning för sådan ledighet som inte har tagits ut innan avtalet löper ut.

(se punkterna 116–118)

Hänvisning till

Personaldomstolen: ovannämnda målet Q/kommissionen EU:F:2008:161, punkt 180

5.      Deltagande i tjänstens intresse i språkkurser som anordnas under normal arbetstid förutsätter att den berörde omedelbart lämnar en förklaring till eventuell kursfrånvaro till sin närmaste chef och till den avdelning som ansvarar för dessa språkkurser.

Efter att vederbörligen ha informerat enhetschefen om skälen till frånvaron från språkkursen ankommer det på tjänstemannen eller den anställde att personligen kontakta den utbildningsenhet som ansvarar för språkkursen för att vidta de behövliga administrativa åtgärderna, att därefter försäkra sig om att vederbörliga ändringar i hans eller hennes administrativa situation har gjorts och att även underrätta den enheten om skälen till eventuell frånvaro.

(se punkterna 120 och 121)

6.      Vid en intern utredning avseende påstådd mobbning som sker i enlighet med Europaparlamentets interna regler för den rådgivande kommittén för handläggning av klagomål om trakasserier och förebyggande av trakasserier på arbetsplatsen är kommittén mot mobbning inte bunden av några strikta handläggningsregler som tvingar den att höra klaganden en andra gång även om kommittén inte bedömer att det behövs. Kommittén har en rådgivande roll och dess utlåtande utgör inte en rättsakt som går parten emot. Dessutom uppträder den som påstår sig ha utsatts för mobbningen och den påstådde mobbaren inte i samma ställning inför kommittén mot mobbning. Den påstådde mobbaren måste, såsom anges i artikel 10 andra stycket i de ovannämnda interna reglerna, kunna försvara sig mot ett klagomål som har inkommit till kommittén. Mot denna bakgrund kan det faktum att den påstådde mobbaren har beretts ytterligare ett tillfälle att bemöta de anklagelser som har riktats mot denne inte visa att kommittén mot mobbning har åsidosatt vare sig det påstådda offrets rätt till försvar eller sin skyldighet att vara opartisk.

(se punkt 147)