PERSONALDOMSTOLENS DOM

(första avdelningen)

den 8 april 2008

Mål F-134/06

Giovanni Bordini

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Personalmål – Tjänstemän – Pensioner – Korrigeringskoefficient – Bosättningsmedlemsstat – Begreppet bosättning – Begreppet stadigvarande bosättning – Bestyrkande handlingar”

Saken: Talan väckt med stöd av artikel 236 EG och artikel 152 EA, varigenom Giovanni Bordini yrkar dels ogiltigförklaring av beslut fattat av kommissionens tillsättningsmyndighet den 25 januari 2006 att inte tillämpa den för Förenade kungariket gällande korrigeringskoefficienten på sökandens pension samt, i den mån det är nödvändigt, ogiltigförklaring av beslutet av den 18 augusti 2006 att avslå sökandens klagomål av den 19 april 2006, dels yrkande att kommissionen ska förpliktas att utge ränta enligt den räntesats som fastställts av Europeiska centralbanken för huvudsakliga refinansieringstransaktioner för den aktuella perioden, med tillägg för två punkter, på de belopp som skall utges vid retroaktiv tillämpning på sökandens pension från och med den 1 april 2004 av den korrigeringskoefficient som gäller för Förenade kungariket.

Avgörande: Talan ogillas. Kommissionen ska bära sin egen rättegångskostnad och härutöver även ersätta hälften av sökandens kostnader för det informella möte som ägde rum den 5 juni 2007. Sökanden ska bära sin egen rättegångskostnad med undantag för halva kostnaden för det informella möte som ägde rum den 5 juni 2007.

Sammanfattning

Tjänstemän – Pensioner – Korrigeringskoefficient

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 82)

Begreppet bosättning enligt artikel 82 i de gamla tjänsteföreskrifterna – vari föreskrivs att pensionerna ska korrigeras med en korrigeringskoefficient som fastställts för det land där den pensionsberättigade kan styrka att han är bosatt – avser den plats där den tidigare tjänstemannen har sina huvudsakliga intressen, det vill säga den ort där den berörde har inrättat ett fast eller varaktigt centrum för sina intressen, med avsikten att det ska vara av stadigvarande karaktär, och där vederbörande förväntas ha sina omkostnader. Vidare innebär begreppet bosättning, oavsett den rent kvantitativa aspekten av hur lång tid den berörde har tillbringat i det ena eller andra landet, förutom den omständigheten att vederbörande rent fysiskt befinner sig på en viss plats även att det föreligger en avsikt att ge denna omständighet den kontinuitet som följer av en livsrutin och av hur vanliga sociala kontakter sker. Detta bosättningsbegrepp är specifikt för gemenskapens personalmål och sammanfaller inte nödvändigtvis med hur begreppet definieras i nationell rätt.

(se punkterna 69 och 86)

Hänvisning till:

Förstainstansrätten: 4 juni 2003, Del Vaglio/Kommissionen, T‑124/01 och T‑320/01, REGP 2003, s. I‑A‑157 och II‑767, punkterna 70, och angiven rättspraxis, 71, och angiven rättspraxis, samt 72; 12 september 2005, Dionyssopoulou/Rådet, T‑320/04, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 39; 27 september 2006, Kontouli/Rådet, T‑416/04, REGP 2006, s. I‑A‑2‑181 och II‑A‑2‑897, punkt 71