Överklagande ingett den 21 december 2018 av The Yokohama Rubber Co. Ltd av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 24 oktober 2018 i mål T-447/16, Pirelli Tyre mot EUIPO
(Mål C-818/18)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: The Yokohama Rubber Co. Ltd (ombud: D. Martucci, F. Boscariol de Roberto, avvocati)
Övriga parter i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet och Pirelli Tyre SpA
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
upphäva den överklagade domen,
om nödvändigt, återförvisa målet till tribunalen, och
förplikta Pirelli Tyre S.p.A. att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive de kostnader som uppkommit i förfarandena vid tribunalen och överklagandenämnden.
Grunder och huvudargument
Den första delen av den första grunden: Utgör varumärket formen på varan i den mening som avses i artikel 7.1 e ii) i förordning nr 40/941 ?
Tribunalen angav att även om den grafiska återgivning som utgör det omtvistade kännetecknet inte uppvisar några konturer och inte getts någon ytterligare beskrivning hade Pirellli inte ifrågasatt att vissa av dess däckmodeller har en skåra på slitbanan i form av det omtvistade kännetecknet. Möjligheten för den behöriga myndigheten att beakta de beståndsdelar som är viktiga för att identifiera de väsentliga särdragen hos ett tredimensionellt kännetecken angavs dessutom ha utvidgats till att även omfatta tvådimensionella tecken. Tribunalen avslutade sitt resonemang med att påstå att ”det omtvistade varumärket, om det analyseras på ett objektivt och konkret sätt, inte återger en bild av en slitbana [utan] återger på sin höjd en enskild skåra i en slitbana”. Domstolen har slagit fast att rättspraxis avseende tredimensionella varumärken som utgörs av utseendet av varan eller en del av varan även är tillämplig när, såsom i förevarande fall, det sökta varumärket är ett figurmärke som utgörs av den tvådimensionella återgivningen av varan eller en del av varan. I ett sådant fall utgörs varumärket inte heller av ett kännetecken utan samband med utseendet av de varor som omfattas av det. Den grafiska återgivningen av det omtvistade varumärket återger på ett exakt sätt formen på den vara (det vill säga mönstret) som det ska användas för eller på den vara som det föreligger ett tekniskt samband med. Tribunalens förklaring att kännetecknet inte är en betydande del av varan är godtycklig och strider mot domstolens och tribunalens praxis. Den fråga som ska avgöras är inte huruvida kännetecknet utgör en betydande del av varan utan huruvida kännetecknet är en del av varan.
Den andra delen av den första grunden: Lade överklagandenämnden till beståndsdelar i denna form vilka inte utgör en del av tecknet och som således är utomstående eller främmande?
Tribunalen hävdade att överklagandenämnden avvek från den form som återgavs genom det omtvistade kännetecknet och ändrade denna. Överklagandenämnden har med andra ord ändrat kännetecknets natur, genom att göra gällande eller förutsätta att det innehåller utomstående eller främmande inslag eller egenskaper. I själva verket har överklagandenämnden inte lag till några beståndsdelar i kännetecknet utan har bedömt formen på själva varan och inte en abstrakt form. Om kännetecknet, såsom tribunalen har påstått, är en trogen återgivning av en del av den vara som omfattas av kännetecknet, är det nödvändigt att analysera egenskaperna hos den form som följer av den grafiska återgivningen utifrån den berörda varans funktion. Klaganden anser att tribunalen förefaller slå fast att EUIPO har försökt hitta dolda egenskaper som inte är synliga i den återgivna formen. Även om den bedömningen otvivelaktigt prima facie bör begränsas till en analys av den form som följer av ansökan, medför kopplingen mellan den formen (skåran) och varans (däckets) funktion att det är nödvändigt att beakta ytterligare information. Enligt klagandena är analysen av kännetecknet, såsom det beskrivs i ansökan, enkel att göra på grund av att varumärket anges på varan som en seriemässig återgivning av kännetecknet. Den fråga som uppkommer är därför ”huruvida beskrivningen obestridligen utgör en återgivning av ett funktionellt inslag i en del av varan” och inte, tvärtemot vad tribunalen hävdat, ”huruvida beskrivningen obestridligen utgör en återgivning av en betydande del eller en liten del av varan”.
Den andra grunden: Huruvida tribunalen har missuppfattat de faktiska omständigheterna
Tribunalen misstog sig vid bedömningen av samtliga omständigheter och handlingar som getts in av Yokohama. Klagandena har angett exakt vilken bevisning som påstås ha missuppfattats av tribunalen och har visat de bedömningsfel som, enligt klagandena, orsakat denna missuppfattning. Denna missuppfattning framgår uppenbart av handlingarna i domstolens akt, utan att det är nödvändigt att göra en ny bedömning av omständigheterna och bevisningen.
____________
1 Rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3).