Language of document :

Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio di Stato (Italien) den 5 november 2018 – OC m.fl. mot Banca d’Italia m.fl.

(Mål C-686/18)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i det nationella målet

Klagande: OC m fl., Adusbef, Federconsumatori, PB m fl., QA m fl..

Motparter: Banca d’Italia, Presidenza del Consiglio dei Ministri, Ministero dell’economia e delle finanze

Tolkningsfrågor

Utgör artikel 29 i förordning (EU) nr 575/2013 [om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag]1 , artikel 10 i delegerad förordning (EU) nr 241/20142 , artiklarna 16 och 17 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, även med hänvisning till artikel 6.4 i rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 20133 , hinder för nationella bestämmelser, såsom de som har införts genom artikel 1 i lagdekret nr 3/2015 som, med ändringar, har omvandlats till lag nr 33/2015 (och nu även artikel 1.15 i lagstiftningsdekret nr 72/2015, som har ersatt artikel 28.2-ter [i Testo unico bancario] och i huvudsak återger artikel 1.1 a i lagdekret nr 3/2015, som har omvandlats till lag, med ändringar som inte är av betydelse i förevarande situation), där det fastställs en kapitalgräns på 8 miljarder euro över vilken en folkbank ska omvandlas till aktiebolag? Utgör dessutom ovannämnda unionsrättsliga bestämmelser hinder för nationella bestämmelser enligt vilka en folkbank som omvandlas till aktiebolag får skjuta upp eller begränsa, även under en obegränsad period, inlösen av utträdande aktieägares aktier?

Utgör artikel 3 FEUF samt artikel 63 och följande artiklar FEUF om konkurrens på den inre marknaden och den fria rörligheten för kapital hinder för nationella bestämmelser, såsom de som har införts genom artikel 1 i lagdekret nr 3/2015 som, med ändringar, har omvandlats till lag nr 33/2015, där det fastställs en viss kapitalgräns för utövande av verksamhet i banker bildade i form av kooperativa institut och där det föreskrivs att ifrågavarande institut ska omvandlas till aktiebolag om ovannämnda gräns överskrids?

Utgör artikel 107 och följande artiklar FEUF om statligt stöd hinder för nationella bestämmelser, såsom de som har införts genom artikel 1 i lagdekret nr 3/2015 som, med ändringar, har omvandlats till lag nr 33/2015 (och nu även artikel 1.15 i lagstiftningsdekret nr 72/2015, som har ersatt artikel 28.2-ter [i Testo unico bancario] och i huvudsak återger artikel 1.1 a i lagdekret nr 3/2015, som har omvandlats till lag, med ändringar som inte är av betydelse i förevarande situation), där det föreskrivs att en folkbank ska omvandlas till aktiebolag om en viss kapitalgräns (fastställd till 8 miljarder euro), överskrids och där det fastställs begränsningar för inlösen av utträdande aktieägares aktier för att undvika risken för att den till aktiebolag omvandlade banken försätts i likvidation?

Utgör artikel 29 i förordning (EU) nr 575/2013 jämförd med artikel 10 i delegerad förordning (EU) nr 241/2014 hinder för nationella bestämmelser, såsom de som har införts genom artikel 1 i lagdekret nr 3/2015 som, med ändringar, har omvandlats till lag nr 33/2015, såsom de har tolkats i Corte Costituzionales dom nr 99/2018, enligt vilka en folkbank får skjuta upp inlösen av aktier under en obegränsad period och helt eller delvis begränsa det belopp som ska lösas in?

Om EU-domstolen tolkar unionsrätten så, att den tolkning som har anförts av motparterna är förenlig med unionsrätten, är då artikel 10 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 241/2014 giltig enligt unionsrätten, mot bakgrund av artiklarna 16 och 17 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (där följande stadgas: ”Var och en har rätt att besitta lagligen förvärvad egendom, att nyttja den, att förfoga över den och att testamentera bort den. Ingen får berövas sin egendom utom då samhällsnyttan kräver det, i de fall och under de förutsättningar som föreskrivs i lag och mot rättmätig ersättning för sin förlust i rätt tid. Nyttjandet av egendomen får regleras i lag om det är nödvändigt för allmänna samhällsintressen.”), jämförd med artikel 52.3 i stadgan (som har följande lydelse: ”I den mån som denna stadga omfattar rättigheter som motsvarar sådana som garanteras av europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna ska de ha samma innebörd och räckvidd som i konventionen. Denna bestämmelse hindrar inte unionsrätten från att tillförsäkra ett mer långtgående skydd.”) och Europadomstolens praxis angående artikel 1 i protokoll nr 1 till Europakonventionen?

____________

1     Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 573/2013 av den 19 juni 2013 om utfärdande av importlicenser för ansökningar som lämnades in under de första sju dagarna av juni 2013 inom ramen för de tullkvoter för fjäderfäkött som öppnades genom förordning (EG) nr 1385/2007 (EUT L 176, 2013, s. 1).

2     Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 241/2014 av den 7 januari 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 med avseende på tekniska tillsynsstandarder för kapitalbaskrav på institut (EUT L 74, 2014, s. 8).

3     Rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (EUT L 287, 2013, s. 63).