Language of document :

Begäran om förhandsavgörande framställd av Hoge Raad der Nederlanden (Nederländerna) den 21 december 2018 – Federatie Nederlandse Vakbeweging mot Van den Bosch Transporten BV, Van den Bosch Transporte GmbH, Silo-Tank kft

(Mål C-815/18)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hoge Raad der Nederlanden

Parter i det nationella målet

Klagande: Federatie Nederlandse Vakbeweging

Motparter: Van den Bosch Transporten BV, Van den Bosch Transporte GmbH, Silo-Tank kft

Tolkningsfrågor

1.        Ska Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG1 av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (EUT L 18, 1997, s. 1, nedan kallat utstationeringsdirektivet) tolkas så, att detta direktiv även är tillämpligt på en arbetstagare som i sitt arbete som lastbilschaufför genomför internationella godstransporter på väg, och således utför arbete i flera länder?

2a.        Om fråga 1 ska besvaras jakande, enligt vilka kriterier eller på vilka grunder ska det fastställas huruvida en lastbilschaufför som genomför internationella godstransporter på väg är utstationerad ”på en medlemsstats territorium”, i den mening som avses i artikel 1.1 och 1.3 i utstationeringsdirektivet, respektive huruvida denna arbetstagare ”under en begränsad tid utför arbete inom en annan medlemsstats territorium än där han vanligtvis arbetar”, i den mening som avses i artikel 2.1 i utstationeringsdirektivet?

2b.        Har det för svaret på fråga 2a någon betydelse, och i så fall vilken, att det företag som utstationerar den arbetstagare som avses i fråga 2a har anknytning till – exempelvis ingår i samma koncern som – det företag till vilket arbetstagaren utstationeras?

2c.        Om det arbete som utförs av den arbetstagare som avses i fråga 2a till viss del består i cabotagetransport – det vill säga transport som uteslutande utförs i en annan medlemsstat än den medlemsstat där arbetstagaren vanligtvis arbetar – anses denna arbetstagare, i alla fall vad gäller denna del av verksamheten, tillfälligt arbeta inom den förstnämnda medlemsstatens territorium? Om så är fallet, finns det i så fall en minimigräns, exempelvis en minimiperiod per månad under vilken denna cabotagetransport ska ske?

3a.        Om fråga 1 ska besvaras jakande, hur ska begreppet ”kollektivavtal … som förklarats ha allmän giltighet”, i den mening som avses i artikel 3.1 och 3.8 första stycket i utstationeringsdirektivet tolkas? Rör det sig om ett självständigt unionsrättsligt begrepp och räcker det således att villkoren i artikel 3.8 första stycket i utstationeringsdirektivet i faktiskt hänseende är uppfyllda, eller innebär denna bestämmelse även ett krav på att kollektivavtalet ska förklarats ha allmän giltighet enligt nationell rätt?

3b.        Om ett kollektivavtal inte kan anses ha allmän giltighet, i den mening som avses i artikel 3.1 och 3.8 första stycket i utstationeringsdirektivet, utgör artikel 56 FEUF hinder för att ett i en medlemsstat etablerat företag, som utstationerar en arbetstagare på en annan medlemsstats territorium, genom avtal förpliktas att följa bestämmelser i ett sådant kollektivavtal som gäller i den sistnämnda medlemsstaten?

____________

1 Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (EGT L 18, 1997, s. 1).