Language of document :

Överklagande ingett den 10 maj 2016 av Förbundsrepubliken Tyskland av den dom som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 10 maj 2016 i mål T-47/15, Förbundsrepubliken Tyskland mot Europeiska kommissionen

(Mål C-405/16 P)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: T. Henze och R. Kanitz, biträdda av T. Lübbig, Rechtsanwalt)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

upphäva den dom som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 10 maj 2016 i mål T-47/15 i dess helhet,

förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Överklagandet bygger på tre grunder:

Första grunden: I den överklagade domen missbedömde tribunalen gränserna för vad som ska anses utgöra statligt stöd enligt artikel 107.1 FEUF vid tolkningen av begreppen ”statliga medel” och statens ”kontroll” över privata företags finansiella medel. Tribunalen utgick i den överklagade domen felaktigt från att Förbundsrepubliken Tysklands ”myndigheter” på grund av föreskrifter i den tyska lagen om förnybar energi hade ”kontroll” över, och därmed behörighet att förvalta penningmedel för, de som driver överföringsnät och de energiföretag som deltar i det existerande systemet i Tyskland för stöd till förnybar energi. Tribunalen borde ha slagit fast att lagen om förnybar energi endast skapade civilrättsliga avtalsförhållanden mellan enskilda företag på den tyska energimarknaden, och inte skapade någon statlig kontroll över dessa företags penningmedel.

Andra grunden: Enligt klaganden har tribunalen felaktigt antagit att den tyska lagen om förnybar energi ger energiintensiva företag som är slutanvändare en fördel som ska beaktas vad gäller statligt stöd. I detta fall missförstod tribunalen rättspraxis angående strukturella nackdelar och också om selektivitetsvillkoret vad gäller statligt stöd.

Tredje grunden: Klaganden anser att den överklagande domen är bristfälligt motiverad, såväl vad gäller ställningen för dem som driver överföringsnät som för energiföretagen.

____________